Datasets:

Lauler

/

rixvox-alignments

like 0

i-HjFzNeuunatEVt2M93adWs

prot-1970-höst-fk--46

Sven Nyman

i-XbPNTXJL74ynfThk9DM7o9

i-XbPNTXJL74ynfThk9DM7o9

Folkpartiet

Södermanlands läns och Västmanlands läns valkrets

förstakammarledamot

man

Herr talman! Till detta utskottsutlåtande har jag fogat en blank reservation som jag önskar närmare motivera. När det gäller högre akademisk utbildning känner sig många orter i landet kallade att få del av härligheten. Det gäller också min hemstad Västerås, landets fjärde stad. Trots sitt centrala läge i den folkrika Mälardalen saknar den Rudbeckianska skolstaden högre allmänna utbildningsanstalter, om man undantar förskollärarseminariet. Lovvärda försök har gjorts att dra till staden högre utbildning, men myndigheterna har varit mer eller mindre kall- sinniga. Nu senast har Västerås visat upp sin skolvänlighet genom en uppmärksammad utställning i kungl. biblioteket i Stockholm. Västerås har visserligen ett folkrörelseuniversitet men önskar något mer — en universitetsfilial, då vi inte kunde få en teknisk högskola, trots sakkunnigas rekommendation. Västerås vill bli försöksort för decentraliserad universitetsutbildning, vilket ju också föreslogs av universitetskanslersämbetet, men av någon anledning, jag höll på att säga som vanligt, inte togs upp i en Kungl. Maj:ts proposition, denna gång nr 169. Västmanlands samtliga riksdagsmän har gjort sig påminda i en motion där vi anhåller att vid kommande utvidgning av försöksverksamheten då det gäller distribution av högre utbildning Västerås skall få bli försöksort i framtiden. Utskottet säger ingenting beträffande Västerås som försöksort, utan anser allmänt att det är angeläget med en fortsatt utveckling så snabbt som möjligt av decentraliserad universitetsutbildning för att avlasta hårt trängda universitet. Vår förhoppning, herr talman, är att Västerås en dag skall få del av den högre akademiska utbildningen som komplement till sin övriga utbildningsverl:samhet som staden fått lovord för. Herr talman! Jag har inget yrkande, endast en förhoppning.

herr talman till detta utskottsutlåtande har jag fogat en blank reservation som jag önskar närmare motivera när det gäller högre akademisk utbildning känner sig många orter i landet kallade att få del av härligheten det gäller också min hemstad västerås landets fjärde stad trots sitt centrala läge i den folkrika mälardalen saknar den rudbeckianska skolstaden högre allmänna utbildningsanstalter om man undantar förskollärarseminariet lovvärda försök har gjorts att dra till staden högre utbildning men myndigheterna har varit mer eller mindre kall sinniga nu senast har västerås visat upp sin skolvänlighet genom en uppmärksammad utställning i kungliga biblioteket i stockholm västerås har visserligen ett folkrörelseuniversitet men önskar något mer en universitetsfilial då vi inte kunde få en teknisk högskola trots sakkunnigas rekommendation västerås vill bli försöksort för decentraliserad universitetsutbildning vilket ju också föreslogs av universitetskanslersämbetet men av någon anledning jag höll på att säga som vanligt inte togs upp i en kunglig majestäts proposition denna gång nr etthundrasextionio västmanlands samtliga riksdagsmän har gjort sig påminda i en motion där vi anhåller att vid kommande utvidgning av försöksverksamheten då det gäller distribution av högre utbildning västerås skall få bli försöksort i framtiden utskottet säger ingenting beträffande västerås som försöksort utan anser allmänt att det är angeläget med en fortsatt utveckling så snabbt som möjligt av decentraliserad universitetsutbildning för att avlasta hårt trängda universitet vår förhoppning herr talman är att västerås en dag skall få del av den högre akademiska utbildningen som komplement till sin övriga utbildningsverlsamhet som staden fått lovord för herr talman jag har inget yrkande endast en förhoppning

här tar man till detta utskottsutlåtande har jag fordat en blank reservation som jag önskar närmare motivera när det gäller högre akademisk utbildning så känner sig många orter i det här landet kallade att få del utav härligheten det gäller också min hemstad västerås landets fjärde stad trots sitt centrala läge i de folkrika mälardalen saknar den rybarybekianska skolstaden så gott som helt högre allmänna utbildningsanstalter om man undantar förskollärarseminariet lovvärda försök har gjorts att dra till staden högre utbildning men myndigheterna har varit mer eller mindre kallsinniga nu senast har västerås visat upp sin skolvänlighet genom en uppmärksammad utställning i kungliga biblioteket här i stockholm västerås har visserligen ett folkrörelse universitet men önskar något mer än universitetsfideal då vi inte kunde få en teknisk högskola trots sakkunnigas rekommendation västerås vill bli försöksort för decentraliserad universitetsutbildning vilket ju också föreslogs utav universitetskanslersämbetet men av någon anledning jag höll på att säga som vanligt inte togs upp i kunglig majs proposition nummer i denna gång etthundrasextionio västmanlands samtliga riksdagsmän har gjort sig påminda i en motion där vi anhåller att vid kommande utvigning av försöksverksamheten då det gäller distributionut av högre utbildning västerås ska få bli försöksort utskottet säger ingenting beträffande västerås som försökshot utan anser allmänt att vi är angeläget med en fortsatt utveckling så snabbt som möjligt utav de centraliserad universitetsutbildning för att avlasta hårt trängda universitet vår förhoppning här talman är att västerås en dag ska få del utav den högre akademiska utbildningen som komplement till sin övriga utbildningsverksamhet som staden fått lovord för här talman jag har inget yrkande endast en förhoppning när

1910-04-24

1988-11-23

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3

i-7PVw98K7r84bCN5acDdAnc

prot-1970-höst-fk--46

Gunnar Wallmark

i-5qJUpGuJqeTrWaukfnc12x

i-5qJUpGuJqeTrWaukfnc12x

Moderaterna

Stockholms läns och Uppsala läns valkrets

förstakammarledamot

man

Herr talman! I anslutning till denna proposition skulle jag vilja ta upp en särskild fråga. Den berör utbildningsråden. Enligt = universitetskanslersämbetets instruktion skall, ”i den mån Kungl. Maj:t så förordnar, till ämbetet vara knutna utbildningsråd som rådgivande organ för olika slag av utbildning vid universitet och högskolor med uppgift för utbildningsråden att verka för att utbildningen till innehåll och organisa- tion utformas på ett från arbetsmarknadens, särskilt näringslivets och den allmänna förvaltningens, synpunkter ändamålsenligt sätt samt att för prövning inom ämbetet eller till fakulteter och sektioner vid universiteten/högskolorna avge de förslag om utbildningen som är påkallade eller i övrigt lämpliga”. Det har inrättats sådana utbildningsråd, bl.a. för de tekniska vetenskaperna. Emellertid finns det ett område som inte har fått något sådant utbildningsråd, trots framställning från universitetskanslersämbetet. Det gäller den — man kan väl nästan säga unika — utbildning som vi har av ekonomiingenjörer. Universitetskanslersämbetet gjorde ju redan i december 1968 en framställning till Kungl. Maj:t med begäran om tillstånd att få inrätta ett sådant utbildningsråd. Departementet har ännu inte behandlat denna framställning, och i och för sig har det kanske inte varit någon brådska, eftersom avdelningen är helt nyinrättad. Emellertid pågår utbildningen för fullt, och det är ett nödvändigt behov och krav — såväl från dem som går på denna utbildning som från högskolan i Linköping och universitetskanslersämbetet — att man snarast får till stånd detta utbildningsråd bl.a. för att skapa kontakt med arbetsmarknaden så att man inte riskerar att denna grupp kommer att stå vid sidan av arbetsmarknaden på grund av bristande information. Jag skulle, herr talman, mot denna kort angivna bakgrund vilja få tillfälle att fråga statsrådet Moberg: är det möjligt att Kungl. Maj:t inom kort kommer att ta ställning till denna fråga och tillmötesgå alla berörda parters önskemål att få inrätta ett utbildningsråd för ämnesområdet industriell ekonomi och organisation?

herr talman i anslutning till denna proposition skulle jag vilja ta upp en särskild fråga den berör utbildningsråden enligt universitetskanslersämbetets instruktion skall i den mån kunglig majestät så förordnar till ämbetet vara knutna utbildningsråd som rådgivande organ för olika slag av utbildning vid universitet och högskolor med uppgift för utbildningsråden att verka för att utbildningen till innehåll och organisa tion utformas på ett från arbetsmarknadens särskilt näringslivets och den allmänna förvaltningens synpunkter ändamålsenligt sätt samt att för prövning inom ämbetet eller till fakulteter och sektioner vid universitetenhögskolorna avge de förslag om utbildningen som är påkallade eller i övrigt lämpliga det har inrättats sådana utbildningsråd bland annat för de tekniska vetenskaperna emellertid finns det ett område som inte har fått något sådant utbildningsråd trots framställning från universitetskanslersämbetet det gäller den man kan väl nästan säga unika utbildning som vi har av ekonomiingenjörer universitetskanslersämbetet gjorde ju redan i december etttusen niohundrasextioåtta en framställning till kunglig majestät med begäran om tillstånd att få inrätta ett sådant utbildningsråd departementet har ännu inte behandlat denna framställning och i och för sig har det kanske inte varit någon brådska eftersom avdelningen är helt nyinrättad emellertid pågår utbildningen för fullt och det är ett nödvändigt behov och krav såväl från dem som går på denna utbildning som från högskolan i linköping och universitetskanslersämbetet att man snarast får till stånd detta utbildningsråd bland annat för att skapa kontakt med arbetsmarknaden så att man inte riskerar att denna grupp kommer att stå vid sidan av arbetsmarknaden på grund av bristande information jag skulle herr talman mot denna kort angivna bakgrund vilja få tillfälle att fråga statsrådet moberg är det möjligt att kunglig majestät inom kort kommer att ta ställning till denna fråga och tillmötesgå alla berörda parters önskemål att få inrätta ett utbildningsråd för ämnesområdet industriell ekonomi och organisation

när talmannen i anslutning till den här propropositionen skulle jag vilja ta upp en särskild fråga och den berör utbildningsråden enligt universitetskanslersämbetets instruktion skall jag citerar i den mån kunglig maj så förordnar till ämbetet vara knutna utbildningsråd som rådgivande organ för olika slag av utbildning vid universitet och högskolor med uppgift för utbildningsråden att verka för att utbildningen till innehåll och organisation utformas på ett från arbetsmarknadens särskilt näringslivets och den allmänna förvaltningens synpunkter ändamålsenligt sätt samt att för prövning inom ämbetet eller till fakultet och sektioner vid universiteten högskolorna avge de förslag om utbildningen som är påkallade eller i övrigt lämpliga slut på citate och det har alltså inrättats sådana här utbildningsråd bland annat för de tekniska vetenskaperna emellertid så finns det ett område som inte har fått något sådant utbildningsråd trots framställning från universitetskanslersämbetet och det gäller den kan man väl nästan säga unika utbildning som vi har av ekonomiingenjörer universitetskanslersämbetet gjorde ju redan i december nittonhundrasextioåtta en framstälgning till kunge majestät om med begäran om tillstånd att få inrätta ett sådant utbildningsråd departementet har ännu inte behandlat denna framställningen och i och för sig har det ju kanske inte varit någon brådska med det eftersom avdelningen är helt nyinrättad emellertid så pågår utbildningen för fullt och det är ett nödvändigt behov och krav såväl ifrån de som går på denna utbildning som ifrån högskolan i linköping och universitetskanslersämbetet att man snarast fåt till stånd detta utbildningsråd bland annat för att få kontakt med arbetsmarknaden så att man inte riskerar att denna gruppen kommer att stå vid sidan av arbetsmarknaden på grund av bristande information jag skulle här talman med den här korta bakgrunden vilja få tillfälle att ställa frågan till statsrådet moberg är det möjligt att kunge majestät inom kort kommer att ta ställning till den här frågan och tilltillmötesgå alla berörda parters önskemål om att få inrätta ett utbildningsråd för ämnesområdet industriell ekonomi och organisation talma

1917-05-22

1998-03-10

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3

i-T5S5jUe92Fpn9PZvuY2W2Q

prot-1970-höst-fk--46

Sven Moberg

i-QPZoWKCvCmfTAWBDnrZkyr

i-QPZoWKCvCmfTAWBDnrZkyr

Socialdemokraterna

Örebro läns valkrets

ledamot, skolminister

man

Herr talman! Som svar på herr Wallmarks fråga vill jag ge upplysningen att Kungl. Maj:t i samband med propositionen om Linköpingsorganisationen i våras beslöt om avslag på denna framställning. Det skedde efter samråd med kanslersämbetet som hade lagt fram förslag såsom herr Wallmark sade. Anledningen till avslagsbeslutet är att denna utbildning bör ha de kontakter som det här gäller via utbildningsrådet för maskinteknik. Denna utbildning är i sin grundutbildningsdel en maskinteknisk utbildning. Den avslutande delen är en företagsekonomisk utbildning. Om vi hade = villfarit kanslersämbetets ursprungliga framställning, så hade vi fått ett lokalt råd. När vi 1964 ändrade bestämmelserna, var vi angelägna om — och det fanns ingen opposition mot detta — att man skulle få ett hela riket omfattande råd. Av det skälet fann vi i samråd med kanslersämbetet den lämpligaste ordningen vara att rådet för maskinteknik jämväl svarar för ekonomiingenjörsutbildningens behov av kontakt.

herr talman som svar på herr wallmarks fråga vill jag ge upplysningen att kunglig majestät i samband med propositionen om linköpingsorganisationen i våras beslöt om avslag på denna framställning det skedde efter samråd med kanslersämbetet som hade lagt fram förslag såsom herr wallmark sade anledningen till avslagsbeslutet är att denna utbildning bör ha de kontakter som det här gäller via utbildningsrådet för maskinteknik denna utbildning är i sin grundutbildningsdel en maskinteknisk utbildning den avslutande delen är en företagsekonomisk utbildning om vi hade villfarit kanslersämbetets ursprungliga framställning så hade vi fått ett lokalt råd när vi etttusen niohundrasextiofyra ändrade bestämmelserna var vi angelägna om och det fanns ingen opposition mot detta att man skulle få ett hela riket omfattande råd av det skälet fann vi i samråd med kanslersämbetet den lämpligaste ordningen vara att rådet för maskinteknik jämväl svarar för ekonomiingenjörsutbildningens behov av kontakt

talma som svar på frågan havallmark så vill jag ge den upplysningen atti samband med propositionen om linköpingsorganisationen i våras så tog kunge majestetegt avslagsbeslut på den här framställningen och det gjorde vi efter samråd med cancersämbetet som ju hade lagt förslaget som harvallmaxa och anledningen till att vi tog ett avslagsbeslut i den attden här utbildningen bör ha sina kontakter som det här gäller via utbildningsrådet för maskinteknik den här utbildningen är i sin grundutbildningsdel en maskinteknisk utbildning den avslutande en företagsekonomisk utbildning skulle vi ha villfaritö cansersämbetets ursprungliga framställning så hade vi fått ett lokalt råd när vi nittorhundra sextiofyra gjorde ändringen av den här historien så var vi angelägna om och det var ingenopposition mot det att man skulle få hela riket omfattande råd och av det skälet så fann vi i samråd med cancersämbetet det lämpligaste ordningen vara att rådet för maskinteknik jämväl svarar för ekonomiingenjörsutbildningens behov avkontakt härtaca

1919-11-19

1994-10-04

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3

i-3bLJMGhNQn7LsW5oksBeUT

prot-1970-höst-fk--46

Gunnar Wallmark

i-5qJUpGuJqeTrWaukfnc12x

i-5qJUpGuJqeTrWaukfnc12x

Moderaterna

Stockholms läns och Uppsala läns valkrets

förstakammarledamot

man

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det har tydligen uppstått något missförstånd under den gångna perioden. Ingen av de berörda parterna har uppfattat detta som ett avslag. Därest frågan inte skulle få en positiv behandling kommer universitetskanslersämbetet, enligt de informationer jag har, tillsammans med tekniska högskolan i Linköping och elevkåren att göra en förnyad framställning till Kungl. Maj:t om att få inrätta detta utbildningsråd. Det är självklart att det blir helt lokalt för Linköping, ty vi har endast en utbildningslinje med drygt hundratalet studerande för närvarande, men antalet kommer givetvis att växa sSuccessivt. Jag beklagar det ställningstagande som Kungl. Maj:t gjort, ty denna utbildning är trots allt så annorlunda. Den har maskinteknik som bas, det är riktigt, och den är nu tillfälligt infogad under utbildningsrådet för maskinteknik. Men för att man skall få en ordentlig anknytning till arbetsmarknaden tror jag att man ändå skall kosta på sig att inrätta ett sådant utbildningsråd som föreslagits. Jag ber statsrådet att välvilligt överväga att ta detta beslut under förnyad omprövning. Jag tror det skulle vara till gagn både för dessa ekonomistuderande och för de kommande avnämarna.

herr talman jag tackar statsrådet för svaret det har tydligen uppstått något missförstånd under den gångna perioden ingen av de berörda parterna har uppfattat detta som ett avslag därest frågan inte skulle få en positiv behandling kommer universitetskanslersämbetet enligt de informationer jag har tillsammans med tekniska högskolan i linköping och elevkåren att göra en förnyad framställning till kunglig majestät om att få inrätta detta utbildningsråd det är självklart att det blir helt lokalt för linköping ty vi har endast en utbildningslinje med drygt hundratalet studerande för närvarande men antalet kommer givetvis att växa ssuccessivt jag beklagar det ställningstagande som kunglig majestät gjort ty denna utbildning är trots allt så annorlunda den har maskinteknik som bas det är riktigt och den är nu tillfälligt infogad under utbildningsrådet för maskinteknik men för att man skall få en ordentlig anknytning till arbetsmarknaden tror jag att man ändå skall kosta på sig att inrätta ett sådant utbildningsråd som föreslagits jag ber statsrådet att välvilligt överväga att ta detta beslut under förnyad omprövning jag tror det skulle vara till gagn både för dessa ekonomistuderande och för de kommande avnämarna

härtaca jag tackar statsrådet för det svaret nu har det väl tydligen blivit något missförstånd under den gångna perioden inge ingen av de berörda parterna har uppfattat detta som en behandling som ett avslag och däret inte frågan skulle få en positiv behandling så enligt de informationer jag har så kommer universitetskanslersämbetet tillsammans med tekniska högskolan i linköping och elevkåren att göra en förnyad framställning till kunga majestät om att få inrätta detta utbildningsråd det är alldeles riktigt att den självklart blir helt lokal för linköping därför att vi har endast en utbildningslinje med drygt hundratalet studerande för närvarande och det kommer ju att växa successivt jag beklagar de ställningstagande som kungemajt gjorde därför att den här utbildningen är trots allt så annorlunda den har som en bas maskinteknik det är riktigt och den är tillfälligt nu infogad under utbildningsrådet för maskinteknik men jag tror ändå att för att man ska få en ordentlig anknytning till arbetsmarknaden att man ska kosta på sig att inrätta ett sådant här utbildningsråd jag ber att statsrådet välvilligt överväger att ta det här beslutet under förnyad omprövning jag tror det är till gagn både för de här ekonomistuderande och för de kommande avnämarna aeropeisk

1917-05-22

1998-03-10

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3

i-P8zrryEbzSqXBuZGmnpPCR

prot-1970-höst-fk--46

Gunnar Wallmark

i-5qJUpGuJqeTrWaukfnc12x

i-5qJUpGuJqeTrWaukfnc12x

Moderaterna

Stockholms läns och Uppsala läns valkrets

förstakammarledamot

man

Herr talman! Till detta utlåtande har jag fogat en blank reservation. Det innebär att jag delar uppfattningen inom utskottet att vi med tillfredsställelse kan konstatera att en sådan här organisation nu har kommit till stånd och att riksdagen kommer att godkänna de Det sägs emellertid att ett godkännande av dessa ändringar inte innebär att Sverige förbinder sig att delta i ett storacceleratorprojekt. Denna fråga har jag tidigare haft uppe till diskussion med statsrådet Moberg. Den väsentligaste förändringen sedan vi sist diskuterade den är att England mot all förmodan har förklarat sig intresserat och villigt att delta i detta nya projekt. Det innebär en avgörande ändring i de väntade besluten. Därmed har också samtliga större stater i Europa med undantag av Norden tagit ställning till detta projekt, och man kan därför säga att det så gott som är i hamn. Kvar står emellertid Sveriges ställningstagande, och jag skulle kunna tänka mig att Norges och Danmarks ställningstagande i frågan kan komma att bli beroende av Sveriges. Vi har i dagarna kunnat läsa ett uttalande från universitetskanslersämbetet i vilket framhålles, att även om det i och för sig är värdefullt att delta i detta projekt så avstyrker man det ändå och det med motiveringen att vi har så ont om pengar att vi i första hand måste prioritera den nationella forskningen. Min reflexion när jag läste detta uttalande var att det i realiteten är en bankruttförklaring för svensk forskning. Vi skulle alltså inte ha råd att delta i detta internationella projekt som nu inte blir så våldsamt dyrt — det talas om 6 å 8 miljoner kronor om året under en 8—10-årsperiod. Skulle vi alltså sitta så illa till med anslag till svensk forskning att vi icke skulle ha möjlighet att delta i detta CERN-projekt vore det verkligen beklagligt. Med anledning av att statsrådet Moberg befinner sig i kammaren vill jag i första hand ställa frågan: När avser Sveriges regering att ta ställning till problemet om deltagande i storacceleratorprojektet i CERN? Kommer frågan att underställas riksdagen innan rege- ringen definitivt tar ställning? Jag vill naturligtvis också ställa följdfrågan: Delar statsrådet Moberg universitetskanslersämbetets utomordentligt defaitistiska uppfattning beträffande svensk forsknings ekonomiska ställning?

herr talman till detta utlåtande har jag fogat en blank reservation det innebär att jag delar uppfattningen inom utskottet att vi med tillfredsställelse kan konstatera att en sådan här organisation nu har kommit till stånd och att riksdagen kommer att godkänna de det sägs emellertid att ett godkännande av dessa ändringar inte innebär att sverige förbinder sig att delta i ett storacceleratorprojekt denna fråga har jag tidigare haft uppe till diskussion med statsrådet moberg den väsentligaste förändringen sedan vi sist diskuterade den är att england mot all förmodan har förklarat sig intresserat och villigt att delta i detta nya projekt det innebär en avgörande ändring i de väntade besluten därmed har också samtliga större stater i europa med undantag av norden tagit ställning till detta projekt och man kan därför säga att det så gott som är i hamn kvar står emellertid sveriges ställningstagande och jag skulle kunna tänka mig att norges och danmarks ställningstagande i frågan kan komma att bli beroende av sveriges vi har i dagarna kunnat läsa ett uttalande från universitetskanslersämbetet i vilket framhålles att även om det i och för sig är värdefullt att delta i detta projekt så avstyrker man det ändå och det med motiveringen att vi har så ont om pengar att vi i första hand måste prioritera den nationella forskningen min reflexion när jag läste detta uttalande var att det i realiteten är en bankruttförklaring för svensk forskning vi skulle alltså inte ha råd att delta i detta internationella projekt som nu inte blir så våldsamt dyrt det talas om sex å åtta miljoner kronor om året under en åtta tioårsperiod skulle vi alltså sitta så illa till med anslag till svensk forskning att vi icke skulle ha möjlighet att delta i detta cernprojekt vore det verkligen beklagligt med anledning av att statsrådet moberg befinner sig i kammaren vill jag i första hand ställa frågan när avser sveriges regering att ta ställning till problemet om deltagande i storacceleratorprojektet i cern kommer frågan att underställas riksdagen innan rege ringen definitivt tar ställning jag vill naturligtvis också ställa följdfrågan delar statsrådet moberg universitetskanslersämbetets utomordentligt defaitistiska uppfattning beträffande svensk forsknings ekonomiska ställning

talman till det här utlåtandet har jag fogat en blank reservation det innebär att ja helt delar utskottets uppfattning att vi med tillfredsställelse konstaterat att nu hag nu fått tillstånd en sådan här organisation och attvi kommer att ansalltså att riksdagen ska godkänna de här ändringarna i överenskommelsen det sägs emellertid att ett godkännande av de här ändringarna innebär inte att sverige förbinder sig att delta i ett storaxcelratorprojekt den här frågan har jag ju haft uppehö tidigare till diskussion med statsrådet moberg den väsentliga förändring sedan vi senast diskuterade denna fråga är ju att england mot all förmodan har förklarat sig intresserad och villig att delta i i det här nya projektet och det innebär väl en avgörande ändring i de väntade besluten därmed har också samtliga större stater i europa med undantag utam norden tagit en ställning och man kan väl kanske säga att det är projektet är så gott som i hamn kvar står emellertid sveriges ställningstagande och jag skulle kunna tänka mig att norge och danmarks ställningstagande i den här frågan kan komma att bli beroende utav de ställningstagande som sverige tar i dagarna har vi läst et ett uttalande från universitetskanslersämbetet som säger att de även om det i och för sig är värdefullt att delta i det här internationella projektet ändock avstyrker det med motiveringen att vi har så ont om pengar för forskning att vi i första hand måste prioritera den nationella forskningen min reflektion när jag läste detta uttalande är att detta är ju realiteten en bankruttförklaring för svensk forskning vi skulle alltså inte ha råd att delta i detta internationella projekt som nu inte blir så våldsamt dyrt jag tror att man talar i storleksordningen sex åtta miljoner kronor om året under en åttatioårsperiod skulle vi alltså sitta så illa till med anslag till svensk forskning att vi icke skulle ha möjlighet att delta i de detta sernprojekt så vore det verkligen beklagligt jag ville med anledning av att statsrådet moba är här i kammaren ställa i första hand den frågan när avser sveriges regering att ta ställning till problemet deltagande i storaccelratorprojektet isern och kommer det förslaget att underställas riksdagen innan det blir definitivt och sedan skulle jag också naturligs gärna vilja ställa den följdfrågan delar statsrådet moberg universitetskanslersämbetets utomordentligt defatistiska uppfattning beträffande svensk forsknings ekonomiska ställning talman

1917-05-22

1998-03-10

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3

i-QsQRtvcnPP6tipqDTQj1cC

prot-1970-höst-fk--46

Sven Moberg

i-QPZoWKCvCmfTAWBDnrZkyr

i-QPZoWKCvCmfTAWBDnrZkyr

Socialdemokraterna

Örebro läns valkrets

ledamot, skolminister

man

Herr talman! Herr Wallmark tog upp sakfrågan. Låt mig därför i korthet beskriva hur det rent tekniskt ligger till. I somras gjorde CERN:s ledning nere i Geneve en helomvändning i frågan om hur en storaccelerator skulle organiseras och byggas upp. Tidigare hade man räknat med att förlägga en sådan på en ny plats och i ett annat land än i Schweiz. Men i somras kom man av olika skäl fram till att det lämpligaste vore en placering av projektet i anslutning till den nuvarande CERN-anläggningen. Därmed blev frågan delvis ny. Under höstens lopp har vårt atomforskningsråd — det var i november — hos Kungl. Maj:t anhållit om att Sverige måtte delta i det nu aktuella projektet. I den situationen fann jag det nödvändigt att låta det nya materialet gå ut på remissbehandling. Vi hade för några år sedan remissbehandlat det material som då förelåg, men i den nya situationen var det alltså nödvändigt att på nytt remissbehandla frågan, och så har skett. Vi har fått svaren i dagarna, och bland andra har som herr Wallmark nämnde universitetskanslersämbetets ledning sagt nej, och dess ställningstagande bygger på ett antal fakulteters yttranden. Bland fakulteterna råder däremot delade meningar, vilket var att vänta. Vi fick in materialet häromdagen och har för närvarande frågan under prövning inom den speciella sakkunniggrupp för beredning av frågor rörande upprättande av storaccelerator som arbetar i departementet sedan ett antal år tillbaka. Frågan är med andra ord inte färdigberedd inom departementet. I CERN har man velat påskynda behandlingen av detta ärende, och bl.a. har Storbritannien meddelat sin avsikt att delta i projektet. Men, herr Wallmark, det engelska beslutet är mycket intressant innehållsmässigt. Det innebär nämligen att det engelska forskningsrådet får ta pengar till detta av sina tilldelade medel. Det är alltså inget nettotillskott, utan forskningsrådet får göra en prioritering, och det har man uppenbarligen gjort inom vetenskapsrådets krets. Nu vill CERN-ledningen sannolikt få ett beslut till stånd redan i nästa vecka. Jag har personligen haft kontakt med generaldirektören för CERN i den här frågan och klargjort för honom att det tekniskt är uteslutet för Sverige att med så kort varsel ta ståndpunkt i en så stor fråga. Han hade full förståelse för det, och i den behandling som sker i rådet nästa vecka kommer man att beakta att Sverige och sannolikt även några andra stater helt enkelt inte haft tid att bilda sig en uppfattning i en fråga som gäller så stora pengar. Det är, herr Wallmark, inom parentes sagt inte bara de nordiska länderna som ännu inte sagt sin mening, utan det är ytterligare några stater. Regeringen kommer att ta ställning till frågan i början av nästa år, och självfallet kommer vi att redovisa vår ståndpunkt för riksdagen. Min egen privata mening i dag är helt ointressant.

herr talman herr wallmark tog upp sakfrågan låt mig därför i korthet beskriva hur det rent tekniskt ligger till i somras gjorde cerns ledning nere i geneve en helomvändning i frågan om hur en storaccelerator skulle organiseras och byggas upp tidigare hade man räknat med att förlägga en sådan på en ny plats och i ett annat land än i schweiz men i somras kom man av olika skäl fram till att det lämpligaste vore en placering av projektet i anslutning till den nuvarande cernanläggningen därmed blev frågan delvis ny under höstens lopp har vårt atomforskningsråd det var i november hos kunglig majestät anhållit om att sverige måtte delta i det nu aktuella projektet i den situationen fann jag det nödvändigt att låta det nya materialet gå ut på remissbehandling vi hade för några år sedan remissbehandlat det material som då förelåg men i den nya situationen var det alltså nödvändigt att på nytt remissbehandla frågan och så har skett vi har fått svaren i dagarna och bland andra har som herr wallmark nämnde universitetskanslersämbetets ledning sagt nej och dess ställningstagande bygger på ett antal fakulteters yttranden bland fakulteterna råder däremot delade meningar vilket var att vänta vi fick in materialet häromdagen och har för närvarande frågan under prövning inom den speciella sakkunniggrupp för beredning av frågor rörande upprättande av storaccelerator som arbetar i departementet sedan ett antal år tillbaka frågan är med andra ord inte färdigberedd inom departementet i cern har man velat påskynda behandlingen av detta ärende och bland annat har storbritannien meddelat sin avsikt att delta i projektet men herr wallmark det engelska beslutet är mycket intressant innehållsmässigt det innebär nämligen att det engelska forskningsrådet får ta pengar till detta av sina tilldelade medel det är alltså inget nettotillskott utan forskningsrådet får göra en prioritering och det har man uppenbarligen gjort inom vetenskapsrådets krets nu vill cernledningen sannolikt få ett beslut till stånd redan i nästa vecka jag har personligen haft kontakt med generaldirektören för cern i den här frågan och klargjort för honom att det tekniskt är uteslutet för sverige att med så kort varsel ta ståndpunkt i en så stor fråga han hade full förståelse för det och i den behandling som sker i rådet nästa vecka kommer man att beakta att sverige och sannolikt även några andra stater helt enkelt inte haft tid att bilda sig en uppfattning i en fråga som gäller så stora pengar det är herr wallmark inom parentes sagt inte bara de nordiska länderna som ännu inte sagt sin mening utan det är ytterligare några stater regeringen kommer att ta ställning till frågan i början av nästa år och självfallet kommer vi att redovisa vår ståndpunkt för riksdagen min egen privata mening i dag är helt ointressant

talman härvallmarke tar upp sakfrågan och låt mig i korthet nämna situationen själva rent tekniskt i somrass så gjorde serns ledning nere i genäv en helomvändning i frågan om hur en storaccelrator skulle organiseras och byggas upp tidigare hade man räknat med att förlägga en sådan anläggning på en ny plats i ett annat land än scweijs i somras vände man och kom fram till av olika skäl att det lämpligaste vore en placering i anslutning till den nuvarande sermanläggningen därmed blev frågan delvis ny oc under höstens lopp så har vårt atomforskningsråd va i november hos kungmajstet anhållit om att sverige måtte delta i det nu aktuella projektet i den situationen fann jag det nödvändigt att låta det nya materialet gå ut på remissbehandling vi hade för några år sedan remissbehandlat det material som då förelåg men i den nya situationen så var det nödvändigt att på nytt remissbehandla den här frågan och så har skett vi har fått in svaret i dagarna och bland annat har som hervallmarknämner universitetskanslersämbetets ledning i sitt yttrande som bygger på ett antal fakulteters yttranden så har cancersämbetet där sagt nej däremot är det delade meningar bland fakulteterna som var att vänta vi fick in materialet häromdagen vi har för närvarande frågan under prövning i den speciella sakkunniggrupp förbberedning av frågor rörande upprättande av stor accelator som arbetar i departementet sedan ett antal år tillbaka frågan är med andra ord inte färdigberedd inom departementet nu har man nere i sern velat påskynda behandlingen av det här ärendet åc bland annat har storbritannien som nämndes här sagt att man tänker delta i projektet men härvallmark det engelska beslutet är mycket intressant innehållsmässigt det innebär nämligen det att det engelska forskningsrådet får av sina tilldelade pengar ta pengar till detta det är inget nettotillskott utan man får göra en omprioritering och den har man uppenbarligen gjort inom de vetenskapsrådets krets nu vill senledningen redan i nästa vecka få ett beslut till stånd jag har personligen haft kontakt med generaldirektören för skärrn i den här frågan och klarlagt för honom att rent tekniskt är det uteslutet för sverige att på så kort varsel ta ståndpunkt i en såan stor fråga han har full förståelse för det oc vid den behandling som nu sker nästa vecka nere i rådet så kommer man att beakta att sverge och sannolikt också några andra stater inte helt enkelt haft tid att bilda sig en uppfattning i en fråga som gäller mycket stora pengar de är vallmakt inom pante sagt inte bara de nordiska länderna som ännu inte har sagt sin mening utan det finns ytterligare några starter till regeringen kommer att ta sin ståndpunkt i början av nästa år till frågan och självfallet kommer vi att redovisa den ståndpunkten för riksdagen min egen privata mening i dag ä helt ointressant att

1919-11-19

1994-10-04

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3

i-VXHRAy4EWehfQEM3B6L9Pv

prot-1970-höst-fk--46

Torsten Hansson

i-Enw1KHymm14HvZLXai5pNR

i-Enw1KHymm14HvZLXai5pNR

Socialdemokraterna

Göteborgs kommuns valkrets

förstakammarledamot

man

Herr talman! Detta är ett mycket kort utlåtande. Proposition nr 200 som ligger till grund för utlåtandet är inte heller så omfångsrik, men den är bra. Den snabba och summariska behandling som ärendet om investeringar i primärflygplatser fått i sista stund här i riksdagen avspeglar inte på något sätt de strider som stått kring samma ärende 1967 i denna kammare och i medkammaren. Då var den lösning, som föreslås i proposition nr 200, fullkomligt otänkbar. Vi kämpade flerfrontskrig i kamrarna, mot partivänner, mot oppositionen och mot dåvarande kommunikationsministern. Vad man den gången speciellt från göteborgsk sida ville hävda var att bidragen från kommunerna till utbyggande av primärflygplatser på något sätt måste uttalas vara lån från kommunerna eftersom ju staten tar tillbaka sina utlägg för investeringarna via luftfartens överskott, när sådant överskott uppstår. Våra önskemål betraktades i största allmänhet som ett uttryck för en göteborgsk besvärlighet, och någon förståelse för resonemangen rönte vi inte. Vi mötte också ganska liten förståelse från företrädare för andra landsändar. Men kommunerna har under hand blivit varse vart detta system har lett, och det har gjorts framställningar från partivänner och andra och från olika städer som har beklagat sig över att kommunerna fått ligga ute med stora pengar. Men det fanns som sagt 1967 i riksdagen ganska litet intresse för den sidan av saken. Vi har nu fått en annan kommunikationsminister, och han har haft möjlighet att tänka om på denna punkt. Luftfarten går ju numera med förtjänst, och det är självklart för honom att kommunerna skall få del däri. Detta borde ha kunnat utsägas redan 1967. Statskontoret påpekade redan då att kommunernas bidrag borde ha karaktären av lån och att villkor för återbetalning av lånen borde formuleras. Jag har därför anledning att i dag applådera omvändelsen och att tacka kommunikationsministern för denna proposition. De beräkningsmetoder och fördelningsprinciper som anges i propositionen har inte motiverats på ett avgörande sätt. Det kan fortfarande enligt mitt sätt att se bli diskussion därom. Sista ordet är väl därmed kanske inte sagt. Kommunförbundet har anledning att granska det hela. Men detta får inte skymma min tillfredsställelse över det steg som nu tagits. De kvarvarande frågorna om fördelningen och beräkningsmetoderna får enkammarriksdagen ta ställning till — denna fråga kommer väl upp igen. Det är min övertygelse, herr talman, att det även i den kommande enkam- marriksdagen skall finnas besvärliga göteborgare som kan driva denna fråga. tion. När det gällde s.k. enbilsåkare skulle även sjukdom godtagas som restitutionsgrund. c. att också brist på sysselsättning för fordonet skulle utgöra en förutsättning för dispens. i den mån de icke kunde anses besvarade genom vad utskottet i betänkandet anfört.

herr talman detta är ett mycket kort utlåtande proposition nr tvåhundra som ligger till grund för utlåtandet är inte heller så omfångsrik men den är bra den snabba och summariska behandling som ärendet om investeringar i primärflygplatser fått i sista stund här i riksdagen avspeglar inte på något sätt de strider som stått kring samma ärende etttusen niohundrasextiosju i denna kammare och i medkammaren då var den lösning som föreslås i proposition nr tvåhundra fullkomligt otänkbar vi kämpade flerfrontskrig i kamrarna mot partivänner mot oppositionen och mot dåvarande kommunikationsministern vad man den gången speciellt från göteborgsk sida ville hävda var att bidragen från kommunerna till utbyggande av primärflygplatser på något sätt måste uttalas vara lån från kommunerna eftersom ju staten tar tillbaka sina utlägg för investeringarna via luftfartens överskott när sådant överskott uppstår våra önskemål betraktades i största allmänhet som ett uttryck för en göteborgsk besvärlighet och någon förståelse för resonemangen rönte vi inte vi mötte också ganska liten förståelse från företrädare för andra landsändar men kommunerna har under hand blivit varse vart detta system har lett och det har gjorts framställningar från partivänner och andra och från olika städer som har beklagat sig över att kommunerna fått ligga ute med stora pengar men det fanns som sagt etttusen niohundrasextiosju i riksdagen ganska litet intresse för den sidan av saken vi har nu fått en annan kommunikationsminister och han har haft möjlighet att tänka om på denna punkt luftfarten går ju numera med förtjänst och det är självklart för honom att kommunerna skall få del däri detta borde ha kunnat utsägas redan etttusen niohundrasextiosju statskontoret påpekade redan då att kommunernas bidrag borde ha karaktären av lån och att villkor för återbetalning av lånen borde formuleras jag har därför anledning att i dag applådera omvändelsen och att tacka kommunikationsministern för denna proposition de beräkningsmetoder och fördelningsprinciper som anges i propositionen har inte motiverats på ett avgörande sätt det kan fortfarande enligt mitt sätt att se bli diskussion därom sista ordet är väl därmed kanske inte sagt kommunförbundet har anledning att granska det hela men detta får inte skymma min tillfredsställelse över det steg som nu tagits de kvarvarande frågorna om fördelningen och beräkningsmetoderna får enkammarriksdagen ta ställning till denna fråga kommer väl upp igen det är min övertygelse herr talman att det även i den kommande enkam marriksdagen skall finnas besvärliga göteborgare som kan driva denna fråga tion när det gällde så kallad enbilsåkare skulle även sjukdom godtagas som restitutionsgrund c att också brist på sysselsättning för fordonet skulle utgöra en förutsättning för dispens i den mån de icke kunde anses besvarade genom vad utskottet i betänkandet anfört

är talman det här är ett väldigt kort utlåtande proposition tvåhundra som ligger tillgrund för utlåtandet är inte så omfångsrikt än heller men den är bra den här snabba och sumariska behandlingen som ärendet om investeringar i primärflygplatsen nu får sista stund i den här riksdagen avspeglar inte på något sätt striderna som stor kring samma ärende nittorhundrasextiosju i den här kammaren och medkammaren då var den här lösningen som proposition tvåhundra kommer fram med fullkomligt otänkbar vi kämpade flerflerplanskrig i kammaren i kamrarna mot partivänner mot opposition mot dåvarande kommunikationsministern vad man den gången ville hävda speciellt från göteborgsk sida var att dessa bidrag till från kommunerna till utbyggande av primärflygplatser ju på något sätt måste uttalas vara lån ifrån kommunerna i samma avseende som staten avser att fa tillbaka sina investeringar via luftfartens överskott när man är i det läget de betraktades välld i största allmänhet som ett uttryck för göteborgsk besvärlighet och åt nåon förståelse för resonemanget fick man inte vi fick rätt lite förståelse bland företrädare för andra landshändare också men kommunerna har under hand blitt varse var det här systemet har lett och jag har varit föremål för framställningar rån partivänner och andra ifrån olika städer som har beklagats över att man har skullat ut med stora pengar jag har bara kunnat säga att detta är någonting som som det fanns ganska litet intresse för i riksdagen nu har vig fått en kommunikationsminister som har fått möjlighet att tänka om på den här punkten luftfartsluftfarten går nu med förtjänst och det är självklart att för honom att kommunerna ska få del i detta de borde ha kunnat utsasagts redan nittonhundrasextiosju stadskontoret påpekade att kommunernas bidrag borde ha karaktären av lån och att ett lån måste villkoren för återbetalning formuleras jag har anledning att applådera omvändelsen och tacka kommunikationsministern för den här propositionen beräkningsmetoderna och fördelningsprinciperna som anges i propositionen de har inte motiverats på ett avgörande sätt det kan bli fortfarande enligt mitt sätt att se diskussion om dem här blir kanske inte sista ordet sagt kommunförbundet har anledningatt tittat på detta men de får inte skimma min förnöjelse överdet nu tagna steget de kvarvarande frågorna om fördelningen om beräkningsmetoderna det blir enkammarriksdagens sak ta ställning till den frågan kommer upp igen det är min övertygelse här talman att även i den menkenkammarriksdagen finns besvärliga göteborgare som kan driva den här frågan att

1928-11-23

2000-12-27

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3

i-LixCJXUoeLkiJRg8rToybo

prot-1970-höst-fk--46

unknown

Herr talman! I bevillningsutskottets betänkande nr 64 behandlas Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen om automobilskatt. Förslaget går ut på ett bemyndigande för Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att, när synnerliga skäl föreligger, medge nedsättning av eller befrielse från automobilskatt. Syftet med den föreslagna dispensregeln är att möjliggöra restitution av fordonsskatt på tyngre lastbilar för kortare tid än hel kalendermånad. Förutsättningarna i propositionen är i huvudsak att fordonets årsskatt uppgår till 4 800 kronor och att det under en sammanhängande period av minst 15 dagar reservavregistreras på grund av vägavstängning vid tjällossning eller reparation. När det gäller s.k, enbilsåkare skall även sjukdom godtas som restitutionsgrund. I den till betänkandet fogade reservationen från ledamöter i moderata samlingspartiet anföres behovet av vidgade möjligheter till dispens. Med hänsyn till de administrativa svårigheterna skall beloppet för restitution begränsas till minst 200 kronor, vilket föreslås såväl i propositionen som av utskottet. Reservanterna delar den uppfattningen, men yrkar att gränsen för rätt till restitution skall dragas vid bestämmelsen för tung lastbil, en totalvikt vid 10 ton och med en årsskatt av ca 3 000 kronor i stället för det i propositionen före- slagna och av utskottsmajoriteten bifallna årsbeloppet av 4 800 kronor. Rätt till restitution bör gälla från en årsskatt om lägst 3 000 kronor, men med den begränsningen att restitutionen minst skall uppgå till 200 kronor för att restitution skall utgå. Reservanterna tillstyrker, i likhet med utskottsmajoriteten, att den föreslagna tidsperioden skall vara 15 dagar som kortaste tidsperiod, men att i samband med reservavregistreringsperiod, som omfattar en eller flera månader, tiden före eller efter sådan registreringsmånad skall vara 10 dagar. Propositionen föreslår att vägavstängning vid tjällossning eller reparation samt för s.k. enbilsåkare sjukdom skall godtas som restitutionsgrund. Utskottet uttalar att jämväl annan vägavstängning skall medföra rätt till dispens. I motionsparen 1: 1372 och II: 1595, med mig som huvudmotionär, och i reservationen från moderata samlingspartiets utskottsledamöter begäres att brist på sysselsättning jämväl skall utgöra grund för dispens. Med hänsyn till de tunga fordonens, framför allt virkestransportfordonens, «svårigheter från sysselsättningssynpunkt vid olika tillfällen och den höga fordonsbeskattningen är det nödvändigt att dispens medges vid brist på sysselsättning. Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till den reservation som är fogad till bevillningsutskottets betänkande nr 64.

herr talman i bevillningsutskottets betänkande nr sextiofyra behandlas kunglig majestäts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen om automobilskatt förslaget går ut på ett bemyndigande för kunglig majestät eller myndighet som kunglig majestät bestämmer att när synnerliga skäl föreligger medge nedsättning av eller befrielse från automobilskatt syftet med den föreslagna dispensregeln är att möjliggöra restitution av fordonsskatt på tyngre lastbilar för kortare tid än hel kalendermånad förutsättningarna i propositionen är i huvudsak att fordonets årsskatt uppgår till fyratusen åttahundra kronor och att det under en sammanhängande period av minst femton dagar reservavregistreras på grund av vägavstängning vid tjällossning eller reparation när det gäller sk enbilsåkare skall även sjukdom godtas som restitutionsgrund i den till betänkandet fogade reservationen från ledamöter i moderata samlingspartiet anföres behovet av vidgade möjligheter till dispens med hänsyn till de administrativa svårigheterna skall beloppet för restitution begränsas till minst tvåhundra kronor vilket föreslås såväl i propositionen som av utskottet reservanterna delar den uppfattningen men yrkar att gränsen för rätt till restitution skall dragas vid bestämmelsen för tung lastbil en totalvikt vid tio ton och med en årsskatt av ca tretusen kronor i stället för det i propositionen före slagna och av utskottsmajoriteten bifallna årsbeloppet av fyratusen åttahundra kronor rätt till restitution bör gälla från en årsskatt om lägst tretusen kronor men med den begränsningen att restitutionen minst skall uppgå till tvåhundra kronor för att restitution skall utgå reservanterna tillstyrker i likhet med utskottsmajoriteten att den föreslagna tidsperioden skall vara femton dagar som kortaste tidsperiod men att i samband med reservavregistreringsperiod som omfattar en eller flera månader tiden före eller efter sådan registreringsmånad skall vara tio dagar propositionen föreslår att vägavstängning vid tjällossning eller reparation samt för så kallad enbilsåkare sjukdom skall godtas som restitutionsgrund utskottet uttalar att jämväl annan vägavstängning skall medföra rätt till dispens i motionsparen ett etttusen trehundrasjuttiotvå och ii etttusen femhundranittiofem med mig som huvudmotionär och i reservationen från moderata samlingspartiets utskottsledamöter begäres att brist på sysselsättning jämväl skall utgöra grund för dispens med hänsyn till de tunga fordonens framför allt virkestransportfordonens svårigheter från sysselsättningssynpunkt vid olika tillfällen och den höga fordonsbeskattningen är det nödvändigt att dispens medges vid brist på sysselsättning herr talman jag ber att få yrka bifall till den reservation som är fogad till bevillningsutskottets betänkande nr sextiofyra

här talman i bevillningsutskottets betänkande nummer sextiofyra behandlas kunge majestäts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen om automobilskatt förslaget går ut på ett bemyndigande för konungen eller myndighet som kungen bestämmer när synnerliga skäl föreligger att medge nedsättning av eller befrielse från automobilskatt syftet med den föreslagna dispansrägeln är att möjliggöra restitution av fordonsskatt på tyngre lastbilar för kortare tid än en hel kalendermånad förutsättningarna i propositionen är i huvudsak att fordonets årskatt uppgår till fyra tusen åttahundra kronor och att de under en sammanhängande period ha minst femton dagar servavregistreras på grund av vägavstängning vid kärlossning eller reparation när det gäller så kallade enbilsåkare ska även sjukdom godtas som restidutionsgrund i den tiden betänkandet fogade reservationen från ledamöter i moderata samlingspartiet anförs behovet av vidgade möjligheter till dispens med hänsyn till de abministrativa svårigheterna ska beloppet för restitution begränsat till minst tvåhundra kronor vilket föreslås såväl i propositionen som av utskottet reservanterna delar den uppfattningen men yrkar att gränsen för rätt till restitution ska dragas vid bestämmelsen för tung lastbil en totalvikt av tio ton och med en årskatt av cirka tre tusen kronor i stället för det i propositionen föreslagna chav utskottsmajoriteten bifallna årsbeloppet av fyra tusen åttahundra kronor rätt till restitution bör gälla från en årsskatt som lägst tre tusen kronor men med den begränsningen att restitutionen minst skall uppgå till tvåhundra kronor för att restotution ska utgå reservanterna bifaller i likhet med utskottsmajoriteten att den föreslagna tidsperioden ska vara femton dagar som kortaste tidsperiod men att i samband med reservregistreringsperiod som omfattar en eller flera månader tiden före eller efter en sådan avregistreringspermånad ska vara tio dagar propositionen föreslår att vägavstängning vid kärlossning eller reparation samt för så kallade enbilsåkare sjukdom ska godtas som restitutionsgrunp utskottet uttalar att jem väl annan vägavstängning ska medföra rätt till dispens i motionsparen ett trettonhundrasjuttiotvå oct två femtonhundranittiofem med undertecknad som huvudmotionär och i reservationen från moderata samlingspartiets utskottsledamöter begärs att brist på sysselsättning jämväl ska utgöra grund för dispans med hänsyn till de tunga fordonens framför allt vilkestransportfordonens svårigheter från sysselsättningssynpunkt vid olika tillfällen och de höga fordonsbeskattningen är det nödvändigt att dispans medges vid brist på sysselsättning här är talman jag ber att få yrka bifall till den reservation som är fogad till bevinningsutskottets betänkande nummer sextiofyra här

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3

i-VZJKh2rXdk2guGWDgbSUqa

prot-1970-höst-fk--46

Tage Johansson

i-Y5G83EJguiVDB9EgfWD7zA

i-Y5G83EJguiVDB9EgfWD7zA

Socialdemokraterna

Jönköpings läns valkrets

ledamot, förstakammarledamot

man

Herr talman! Herr Pettersson har redogjort för innehållet i såväl propositionen som reservationen, och jag kan därför fatta mig kort. Utskottsmajoriteten tillstyrker propositionens förslag inte minst därför att propositionen är ett positivt svar på en beställning som riksdagen gjorde i våras. Bevillningsutskottet hade då i en skrivning hemställt om åtgärder för ökade möjligheter till restitution av fordonsskatt. Jag tycker att vi i stort sett kan vara nöjda med det förslag som föreligger i propositionen. Reservanterna vill emellertid, som framgick av herr Petterssons anförande, gå ett steg längre än vad utskottsmajoriteten har föreslagit. Det gäller framför allt gränserna för årsskatten 4800 kronor och tiden 15 dagar, där reservanterna i vissa fall vill ha 3 000 kronor respektive 10 dagar. Man kan naturligtvis ha olika uppfattningar om var man skall dra dessa gränser. Vi har från majoritetens sida inte ansett oss kunna tillmötesgå reservanternas Önskemål i detta avseende. Det förtjänar i det här sammanhanget att noteras — och det sägs också av reservanterna — att vi nog inte når en tillfredsställande lösning av detta problem, förrän vi har avvecklat den årliga beskattningen och kan övergå till kilometerbeskattning. Det förslag som nu föreligger bör följaktligen ses som ett provisorium. På en punkt skiljer vi oss åt mera i sak, nämligen när det gäller reservanternas förslag om att brist på sysselsättning skall kunna åberopas som skäl för dispens. Jag har svårt att se hur en klar rättvisa skall kunna uppnås på det sättet och hur en sådan ordning skall kunna administreras. Dessutom kan — och det är för mig väsentligt — en sådan bestämmelse inbjuda till missbruk, och det bör man självklart akta sig för. Propositionens förslag, som tillstyrks av bevillningsutskottets majoritet, innebär, som jag redan sagt, ett tillmötesgående av krav som framförts av ifrågavarande intressenter. Även om det råder delade meningar om detaljerna, bör förslaget kunna accepteras. Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.

herr talman herr pettersson har redogjort för innehållet i såväl propositionen som reservationen och jag kan därför fatta mig kort utskottsmajoriteten tillstyrker propositionens förslag inte minst därför att propositionen är ett positivt svar på en beställning som riksdagen gjorde i våras bevillningsutskottet hade då i en skrivning hemställt om åtgärder för ökade möjligheter till restitution av fordonsskatt jag tycker att vi i stort sett kan vara nöjda med det förslag som föreligger i propositionen reservanterna vill emellertid som framgick av herr petterssons anförande gå ett steg längre än vad utskottsmajoriteten har föreslagit det gäller framför allt gränserna för årsskatten fyratusen åttahundra kronor och tiden femton dagar där reservanterna i vissa fall vill ha tretusen kronor respektive tio dagar man kan naturligtvis ha olika uppfattningar om var man skall dra dessa gränser vi har från majoritetens sida inte ansett oss kunna tillmötesgå reservanternas önskemål i detta avseende det förtjänar i det här sammanhanget att noteras och det sägs också av reservanterna att vi nog inte når en tillfredsställande lösning av detta problem förrän vi har avvecklat den årliga beskattningen och kan övergå till kilometerbeskattning det förslag som nu föreligger bör följaktligen ses som ett provisorium på en punkt skiljer vi oss åt mera i sak nämligen när det gäller reservanternas förslag om att brist på sysselsättning skall kunna åberopas som skäl för dispens jag har svårt att se hur en klar rättvisa skall kunna uppnås på det sättet och hur en sådan ordning skall kunna administreras dessutom kan och det är för mig väsentligt en sådan bestämmelse inbjuda till missbruk och det bör man självklart akta sig för propositionens förslag som tillstyrks av bevillningsutskottets majoritet innebär som jag redan sagt ett tillmötesgående av krav som framförts av ifrågavarande intressenter även om det råder delade meningar om detaljerna bör förslaget kunna accepteras herr talman jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag

här talman peterson har redogjort för innehållet i propositionen och även reservationen och jag kan därför fatta mig ganska kort vi har ifrån utskottsmajoritetens sida velat yrka bifall till propositionen inte minst eftersom den är ett positivt svar på en beställning som riksdagen gjorde i våras bebildningsutskottet hade då en skrivning hemställt om åtgärder för ökade möjligheter till restitution av fordonsskatt och jag tycker nog att vi i stort sett kan vara nöjda med och överens om de förslag som föreligger i propositionen reservanterna vill ju emellertid som framgick utav herpetersons anförande gå ett litet steg längre än vad utskottsmajoriteten har föreslagit det gäller ju framför allt gränserna för årsskatten fyra tusen åttahundra kroor och tiden femton dagar där reservanterna vill ha tre tusen kronor respektive tio dagar i vissa fall alltså det är klart man kan ha olika uppfattningar om var man ska dra dessa gränser vi har ifrån majoritetens sida inte ansett oss kunna tillmötes kåreservanternas önskemål i dessa avseende och det förtjänar kanske i det här sammanhanget också att notera och det sägs ocksåt av reservanterna att vi nog inte når en tillfredsställande lösning utav detta problem för än vi har avvecklat den årliga beskattningen och kan övergå till en kilometerbeskattning det förslag som nu föreligger bör nog följaktligen ses som ett provisorium på en punkt skiljer vi oss åtmera i sak det gäller reservanternas förslag om att brist på sysselsättning ska kunna åberopas som skäl för dispens jag har svårt att se hur man ska kunna nå en klar rättvisa och en enkel administration utav ett sådant beslut och dessutom och det är för mig ganska väsentligt ett sådan en sådan bestämmelse skulle mycket väl kunna leda till eller inbjuda till missbruk och det bör man självklart akta sig för det föreliggande förslaget i propositionen och som alltså tillskurkes utav bebildningsutskottets majoritet det är alltså tillmötesgående utav de krav som har framförts ifrån i fråga om intressenter och även om det råder delade meningar om detaljerna så tycker vi nog att förslaget bör kunna accepteras och jag ber här talman att få yrka bifall till bebindningsutskottets förslag när

1921-01-24

2008-08-17

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3

i-LULTL2MWUXhnQXrqm7HBu1

prot-1970-höst-fk--46

unknown

Herr talman! Som herr Tage Johansson mycket riktigt sade, gjorde bevill- ningsutskottet i våras mer eller mindre en beställning rörande dispensmöjligheten. Anledningen till det var en motion vars yrkande i stort sett sammanfaller med yrkandet i den reservation som är fogad till utskottets nu föreliggande betänkande. Beträffande den principiella frågan om att brist på sysselsättning skulle utgöra grund för dispens sade herr Johansson att det kanske skulle bli svårt att utforma ett sådant system rättvist, att administrationen skulle bli svår och att bestämmelsen skulle inbjuda till missbruk. Jag tror att möjligheterna till missbruk är lika stora när det gäller verkstadsarbete. Förfarandet bygger ju ändå på ett förtroende för den person som skall verifiera att en lastbilsägare har haft sin bil stående för reparation eller på grund av brist på sysselsättning. Vi reservanter har särskilt pekat på timmertransporterna, där jag av praktisk erfarenhet vet att de tunga fordonen många gånger med mycket kort varsel kan få helt och hållet inställa transporterna på grund av ändrade mottagningsförhållanden vid terminaler eller ändrade order beträffande råvaran. Det borde finnas möjligheter att exempelvis genom åkarnas organisation, deras lastbilscentraler eller befraktarnas ordercentraler, som ju är stora administrationsapparater, kunna undanröja de farhågor som herr Tage Johansson hyser.

herr talman som herr tage johansson mycket riktigt sade gjorde bevill ningsutskottet i våras mer eller mindre en beställning rörande dispensmöjligheten anledningen till det var en motion vars yrkande i stort sett sammanfaller med yrkandet i den reservation som är fogad till utskottets nu föreliggande betänkande beträffande den principiella frågan om att brist på sysselsättning skulle utgöra grund för dispens sade herr johansson att det kanske skulle bli svårt att utforma ett sådant system rättvist att administrationen skulle bli svår och att bestämmelsen skulle inbjuda till missbruk jag tror att möjligheterna till missbruk är lika stora när det gäller verkstadsarbete förfarandet bygger ju ändå på ett förtroende för den person som skall verifiera att en lastbilsägare har haft sin bil stående för reparation eller på grund av brist på sysselsättning vi reservanter har särskilt pekat på timmertransporterna där jag av praktisk erfarenhet vet att de tunga fordonen många gånger med mycket kort varsel kan få helt och hållet inställa transporterna på grund av ändrade mottagningsförhållanden vid terminaler eller ändrade order beträffande råvaran det borde finnas möjligheter att exempelvis genom åkarnas organisation deras lastbilscentraler eller befraktarnas ordercentraler som ju är stora administrationsapparater kunna undanröja de farhågor som herr tage johansson hyser

när talmade mycket riktigt som här tage johansson säger att i bevilningsutskottets skrivning i våras så blev det mer eller mindre en beställning att man skulle medge sådana dispensmöjligheter anledningen till det var en motion som i stort sett sammanfaller med de yrkande som reservanterna har gjort i den här reservationen som är fogat till utskottets betänkande när det gäller den principiella frågan angående att sysselsättningen skulle utgöra grund för dispens så säger heretage johansson att man skulle kanske få svårt med utforma det rättvist och att administrationen skulle bli svår och att man skulle inbjuda till missbruk jag skulle här vilja säga det att jag tror att man kan kanske ha samma möjlighet om man är ute för att missbruka det här när det gäller frågan om verkstadsarbete det bygger ju ändå på ett förtroende för den som skall verifiera att vederbörande har haft sin bil stående för reparation eller stående på grund av brist på sysselsättning vad vi reservanter särskilt har pekat på det är ju beträffande timmertransporterna där a jhav praktisk erfarenhet vet att de kan många gånger blir det resultatet att de här tunga fordonen med mycket kort varsel kan få helt och hållet inställda transporterna beroende på ändrade mottagningsförhållanden vid terminaler eller ändra de order beträffande råvara och därför skulle det finnas möjligheter att exempelvis igenom åkarnas organisation deras lastbilscentraler eller genom befraktarnas ordercentraler som är ju stora administrationsapparater även kunna klara den här farhågorna som dagi johanson har jr

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3

i-HAf8PuNzsqZPAP81PANRcm

prot-1970-höst-fk--46

Tage Johansson

i-Y5G83EJguiVDB9EgfWD7zA

i-Y5G83EJguiVDB9EgfWD7zA

Socialdemokraterna

Jönköpings läns valkrets

ledamot, förstakammarledamot

man

Herr talman! Beträffande möjligheterna till missbruk säger herr Karl Pettersson att även verkstadsarbete på samma sätt skulle kunna inleda till missbruk. Jag har nog en helt annan mening. Har jag min bil inlämnad på verkstad, är det lätt att få den saken verifierad av vederbörande verkstad. Det kan inte vara riktigt lika lätt att få verifierat om jag har varit arbetslös eller inte. Det gäller ju inte enbart tim- merbilar utan även bilar med andra körningar. Om jag har haft bilen stående 14 dagar och får en liten beställning den femtonde, kan det vara frestande att tacka nej till den beställningen för att få 15 dagars arbetslöshet och därmed följaktligen ha rätt till restitution. Sådana små detaljer får man lov att ta med i bilden i denna debatt.

herr talman beträffande möjligheterna till missbruk säger herr karl pettersson att även verkstadsarbete på samma sätt skulle kunna inleda till missbruk jag har nog en helt annan mening har jag min bil inlämnad på verkstad är det lätt att få den saken verifierad av vederbörande verkstad det kan inte vara riktigt lika lätt att få verifierat om jag har varit arbetslös eller inte det gäller ju inte enbart tim merbilar utan även bilar med andra körningar om jag har haft bilen stående fjorton dagar och får en liten beställning den femtonde kan det vara frestande att tacka nej till den beställningen för att få femton dagars arbetslöshet och därmed följaktligen ha rätt till restitution sådana små detaljer får man lov att ta med i bilden i denna debatt

jr talmandetta med möjligheterna till missbrukdet säger herre petersson att även verkstadsarbete i sådana fall på samma sätt skulle kunna inleda till missbruk jag har nog en delvis annan mening där nämligen att om jag har min bil inlämnad på verkstad så är det ju väldigt lätt att få den saken verifierad utav vederbörande verkstad det kan inte vara riktigt så lätt när det gäller att få verifierat om jag har varit arbetslös eller inte det gäller ju inte enbart timmerkörning utan det kan ju också gälla bilar som har andra körningar och det är där jag menar att det kan ju vara frestande om jag har haft bilen stående och låtit sig i fjorton dagar och får en liten beställning den femtonde att tacka nej till den för att a femton dagar och därmed också följaktligen rätt till restitution det är sådana små detaljer som jag tror man kan ta med i bilden i den här debatten

1921-01-24

2008-08-17

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3

i-CW2GDoKbEsyb2xHCjsExJS

prot-1970-höst-fk--46

Erik Boheman

i-9jz5ycDdUNuEbuww4Ui1YW

i-9jz5ycDdUNuEbuww4Ui1YW

Folkpartiet

Göteborgs kommuns valkrets

förstakammarledamot

man

Om inget oförutsett inträffar, torde dagens sammanträde kunna avslutas omkring kl. 17. Jag vill också meddela att Sveriges Radio begärt att det vid morgondagens avslutningsplenum måtte få förflyta ett par minuter efter kl. 15 innan sammanträdet öppnas, detta för att ge TV möjlighet att orientera allmänheten om vad första kammaren är. Jag vill säga detta på det att kammaren icke måtte uppfatta det som om talmannen kommer för sent till det sista sammanträdet. dels velat inhämta riksdagens yttrande över vid propositionen fogade förslag till drycker, dels att väghållares ansvar för renhållningen utefter väg borde omfatta 25 meter utmed hela vägbanan och även gälla enskild väg, dels att statens järnvägar skulle åläggas renhållningsansvar utmed järnvägsområde;

om inget oförutsett inträffar torde dagens sammanträde kunna avslutas omkring kl sjutton jag vill också meddela att sveriges radio begärt att det vid morgondagens avslutningsplenum måtte få förflyta ett par minuter efter kl femton innan sammanträdet öppnas detta för att ge tv möjlighet att orientera allmänheten om vad första kammaren är jag vill säga detta på det att kammaren icke måtte uppfatta det som om talmannen kommer för sent till det sista sammanträdet dels velat inhämta riksdagens yttrande över vid propositionen fogade förslag till drycker dels att väghållares ansvar för renhållningen utefter väg borde omfatta tjugofem meter utmed hela vägbanan och även gälla enskild väg dels att statens järnvägar skulle åläggas renhållningsansvar utmed järnvägsområde

aaens ledamöter barad inte hr sina platser såvittjag kan bedöma oposätt inträffar så torväl detta sammanskulle kunna avslutas me femtipanseokotkansnå senarer undefär år jag vill också meddela att i morgondagens avienom så har tv begärt att måste eå försluta ett par minuter efter klockan femton innan sammanträdet öptnasmöeför att e tevelyssnaonorietering var första kammareniochjag ville meddela detta för att på det att kammaren inte måste uppfattas somom talmannen kom för sent ilsi sisa sammante den godkända moteringspropositionen föredraget som vi gjor den som bifaller var bevinningsutskottet hemställt i sitt betänkande nummer sextiofyra röstar ja den det ej vill röstar nej vinner nej godkännes den vid betänkandet avgivna reservationen i jag bediar gammalt ledamöter som röstar ja att rösa et upptakbediga gammaledamöterso rösta nej atter itasop min uppfattning att redata kammarens ledamöter rösta ett ja hart ettersomkal via rösträkin kammarens ledamöter bara ahueöi omröstningen nu avslutaomröstningen har utfallt med hundra fyra ja och tjugotre nej madan kammaren bifall i utskott s beberingsutskottet betänkande nummer sextiofem med anledning att u majoritete proposition fed förslags förordning om ändring i förordningen nittundrafemtioetshundratetre angående beräkning av statlig inkomstskatt ör aktimilerar inte komkulera jämte motion ur utskottect krävlingstäler att

1895-01-19

1979-09-18

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3

i-Tn9nb4pDrRTb6n9CAHHZtR

prot-1970-höst-fk--46

Bo Skårman

i-Ya2sXBkHdvFiAX2aAMCu84

i-Ya2sXBkHdvFiAX2aAMCu84

Folkpartiet

Älvsborgs läns valkrets

förstakammarledamot

man

Herr talman! Proposition nr 157 bygger till stora delar på det betänkande som Kommittén för ett renare samhälle avgav sommaren 1969. De förslag som kommittén lade fram hade karaktären av en paketlösning, som när det gäller renhållningsansvaret ute i kommunerna byggde på följande resonemang. För den allmänna renhållningen i kommunerna finns ingen närmare till hands liggande lösning än att låta kommunerna själva vara huvudmän för denna. Renhållningsansvaret, som tidigare endast gällt hälsovårdstätort, skulle således utsträckas till att omfatta kommunens hela område. Detta måste, hur renhållningen än löses, medföra en ekonomisk belastning för kommunerna. Emellertid fann kommittén att den största nedskräpningen förekom på de allmänna vägarna och på en markremsa utanför vägområdet, som uppskattades till cirka 50 meter på vardera sidan. Då nedskräpningen på vägbanan och därinvid var en följd av trafiken borde, såsom även 1960 års vägsakkunniga menade, vägverket såsom ansvarigt för väghållningen i övrigt även svara för väghållningen vid sidan av vägen. Därmed skulle belastningen på kommunerna inte bli så stor. I propositionen har departementschefen följt vissa av kommitténs förslag men i andra delar sökt andra lösningar. Därmed har enhetligheten i paketförslaget brutits och kostnader flyttats över på kommunerna. Sålunda har genom förslaget till kommunal renhållningslag kommunerna ålagts full renhållningsskyldighet. När det gäller de allmänna vägarna däremot har vägverket såsom väghållare ålagts renhållningsskyldighet allenast för själva vägområdet plus en markremsa om 25 meter utanför parkeringsoch rastplatserna. Inte ens de futtiga 2 meter utanför själva vägområdet som 1960 års vägsakkunniga föreslagit ansåg man sig kunna gå med på. Det är för att återställa balansen som jag i reservation I föreslår att väghållarens renhållningsansvar utsträckes till en zon av 25 meters bredd utanför vägområdet. Då nedskräpningen avklingar ganska snabbt med avståndet från vägen har jag ansett mig kunna begränsa ansvaret till ett område om 25 meter. I realiteten kommer säkerligen renhållningen på de flesta ställen att inskränka sig till ett fåtal meter. Bakom förslaget ligger också praktiska skäl och trafiksäkerhetsskäl. Det kan inte vara rationellt att två skilda städpatruller samlar upp samma slags skräp, som råkat hamna på ömse sidor om ett kritstreck. Min reservation, som stöds av en stor majoritet remissinstanser, avser således dels att få en rationell renhållning på och invid våra allmänna vägar, dels att inte belasta kommunerna med den av vägtrafikanterna orsakade nedskräpningen. Jag befarar att många av riksdagens ledamöter på grund av den stora propositionsfloden inte haft tillfälle att tänka igenom dessa frågor, som kommittén å andra sidan ägnat mycket stor uppmärksamhet. Herr talman! Jag ber att med dessa ord få yrka bifall till reservation I. När det gäller renhållningen av de enskilda vägarna framskymtar faran av den stora pappersfloden än mer. Såväl ett antal remissmyndigheter som departementschefen — jag hänvisar till sidan 83 i propositionen — har förutsatt att kommittén föreslagit att enskilda väghållare i gemen skulle åläggas samma renhållningsansvar för sina vägar som vägverket för de allmänna vägarna. Hur har ett sådant missförstånd då kunnat uppkomma? Kommittén har nämligen inte framlagt något sådant förslag. Jag har sökt klarhet och funnit den genom en jämförelse mellan sidorna 129 och 154 i kommittébetänkandet Ett renare samhälle. Den förstnämnda sidan innehåller kommitténs förslag, den senare en sammanfattning som olyckligtvis råkat bli missvisande. Slutsatsen blir att man inte orkat med att läsa mer än sammanfattningen och stött sina ställningstaganden på denna felaktiga sammanfattning. Kommitténs förslag, som i huvudsak är lika med den reservation II som jag gjort mot utlåtandet, avser endast att komplettera lagen om enskilda vägar så att i denna, liksom i lagen om allmänna vägar, vägrenhållning blir ett väghållningsbegrepp. Så är nämligen nu inte förhållandet, och det finns en mängd fritidsvägar av enskild natur där nedskräpningen är betydande och fordrar en organiserad städning lika väl som man behöver snöröjning och sandning när det är halt. Som väl de flesta kammarledamöterna torde känna till är det väghållarna själva som vid vägförrättning eller genom enskild överenskommelse har att besluta rörande omfånget av vägarbeten och väghållning på de enskilda vägarna. Endast i ett fall — och det har icke gömts undan — medför föreslagen ändring i lagen om enskilda vägar ett åläggande om städnings- ansvar. Det gäller tätorter, där väghållningen regleras genom vägförening — en förening som har en helt annan organisation än vägsamfällighet, fastän de ofta förväxlas. Genom ändring av 87 $ i lagen om enskilda vägar åläggs således vägföreningen i en tätort städningsansvar av i huvudsak samma innebörd som det som gäller väghållaren till allmän väg. Där finns t. ex. en skyldighet att sanda. Självklart borde en sådan skyldighet även uppföljas genom att man städade bort vad man skräpat ned under vinterns sandning. Vi har även föreslagit att statsbidragen till den enskilda väghållningen skulle uppräknas med hänsyn till vägrenhållningen. Därvid bör det dock enligt kommitténs mening som villkor för det uppräknade bidraget krävas att vägrenhållning verkligen sker och således uppfattas som en uppgift för den organisation som mottar bidraget. Men då bör man även ha möjlighet att i lagen skriva in vägrenhållning såsom en uppgift för de enskilda vägorganisationerna. Herr talman! Trots att jag väl inser det omöjliga i att omvända en för tillfället ganska glest besatt kammare ber jag att få yrka bifall till såväl reservation I som reservation II.

herr talman proposition nr etthundrafemtiosju bygger till stora delar på det betänkande som kommittén för ett renare samhälle avgav sommaren etttusen niohundrasextionio de förslag som kommittén lade fram hade karaktären av en paketlösning som när det gäller renhållningsansvaret ute i kommunerna byggde på följande resonemang för den allmänna renhållningen i kommunerna finns ingen närmare till hands liggande lösning än att låta kommunerna själva vara huvudmän för denna renhållningsansvaret som tidigare endast gällt hälsovårdstätort skulle således utsträckas till att omfatta kommunens hela område detta måste hur renhållningen än löses medföra en ekonomisk belastning för kommunerna emellertid fann kommittén att den största nedskräpningen förekom på de allmänna vägarna och på en markremsa utanför vägområdet som uppskattades till cirka femtio meter på vardera sidan då nedskräpningen på vägbanan och därinvid var en följd av trafiken borde såsom även etttusen niohundrasextio års vägsakkunniga menade vägverket såsom ansvarigt för väghållningen i övrigt även svara för väghållningen vid sidan av vägen därmed skulle belastningen på kommunerna inte bli så stor i propositionen har departementschefen följt vissa av kommitténs förslag men i andra delar sökt andra lösningar därmed har enhetligheten i paketförslaget brutits och kostnader flyttats över på kommunerna sålunda har genom förslaget till kommunal renhållningslag kommunerna ålagts full renhållningsskyldighet när det gäller de allmänna vägarna däremot har vägverket såsom väghållare ålagts renhållningsskyldighet allenast för själva vägområdet plus en markremsa om tjugofem meter utanför parkeringsoch rastplatserna inte ens de futtiga två meter utanför själva vägområdet som etttusen niohundrasextio års vägsakkunniga föreslagit ansåg man sig kunna gå med på det är för att återställa balansen som jag i reservation i föreslår att väghållarens renhållningsansvar utsträckes till en zon av tjugofem meters bredd utanför vägområdet då nedskräpningen avklingar ganska snabbt med avståndet från vägen har jag ansett mig kunna begränsa ansvaret till ett område om tjugofem meter i realiteten kommer säkerligen renhållningen på de flesta ställen att inskränka sig till ett fåtal meter bakom förslaget ligger också praktiska skäl och trafiksäkerhetsskäl det kan inte vara rationellt att två skilda städpatruller samlar upp samma slags skräp som råkat hamna på ömse sidor om ett kritstreck min reservation som stöds av en stor majoritet remissinstanser avser således dels att få en rationell renhållning på och invid våra allmänna vägar dels att inte belasta kommunerna med den av vägtrafikanterna orsakade nedskräpningen jag befarar att många av riksdagens ledamöter på grund av den stora propositionsfloden inte haft tillfälle att tänka igenom dessa frågor som kommittén å andra sidan ägnat mycket stor uppmärksamhet herr talman jag ber att med dessa ord få yrka bifall till reservation i när det gäller renhållningen av de enskilda vägarna framskymtar faran av den stora pappersfloden än mer såväl ett antal remissmyndigheter som departementschefen jag hänvisar till sidan åttiotre i propositionen har förutsatt att kommittén föreslagit att enskilda väghållare i gemen skulle åläggas samma renhållningsansvar för sina vägar som vägverket för de allmänna vägarna hur har ett sådant missförstånd då kunnat uppkomma kommittén har nämligen inte framlagt något sådant förslag jag har sökt klarhet och funnit den genom en jämförelse mellan sidorna etthundratjugonio och etthundrafemtiofyra i kommittébetänkandet ett renare samhälle den förstnämnda sidan innehåller kommitténs förslag den senare en sammanfattning som olyckligtvis råkat bli missvisande slutsatsen blir att man inte orkat med att läsa mer än sammanfattningen och stött sina ställningstaganden på denna felaktiga sammanfattning kommitténs förslag som i huvudsak är lika med den reservation ii som jag gjort mot utlåtandet avser endast att komplettera lagen om enskilda vägar så att i denna liksom i lagen om allmänna vägar vägrenhållning blir ett väghållningsbegrepp så är nämligen nu inte förhållandet och det finns en mängd fritidsvägar av enskild natur där nedskräpningen är betydande och fordrar en organiserad städning lika väl som man behöver snöröjning och sandning när det är halt som väl de flesta kammarledamöterna torde känna till är det väghållarna själva som vid vägförrättning eller genom enskild överenskommelse har att besluta rörande omfånget av vägarbeten och väghållning på de enskilda vägarna endast i ett fall och det har icke gömts undan medför föreslagen ändring i lagen om enskilda vägar ett åläggande om städnings ansvar det gäller tätorter där väghållningen regleras genom vägförening en förening som har en helt annan organisation än vägsamfällighet fastän de ofta förväxlas genom ändring av åttiosju paragrafen i lagen om enskilda vägar åläggs således vägföreningen i en tätort städningsansvar av i huvudsak samma innebörd som det som gäller väghållaren till allmän väg där finns t ex en skyldighet att sanda självklart borde en sådan skyldighet även uppföljas genom att man städade bort vad man skräpat ned under vinterns sandning vi har även föreslagit att statsbidragen till den enskilda väghållningen skulle uppräknas med hänsyn till vägrenhållningen därvid bör det dock enligt kommitténs mening som villkor för det uppräknade bidraget krävas att vägrenhållning verkligen sker och således uppfattas som en uppgift för den organisation som mottar bidraget men då bör man även ha möjlighet att i lagen skriva in vägrenhållning såsom en uppgift för de enskilda vägorganisationerna herr talman trots att jag väl inser det omöjliga i att omvända en för tillfället ganska glest besatt kammare ber jag att få yrka bifall till såväl reservation i som reservation ii

arföoahär talman proposition nummer etthundrafemtiosju bygger till stora delar på det betänkande som avgavs av kommittén för ett renare samhälle sommaren nittonhundrasextionio de förslag som kommitten gjorde om hade karaktären av en paketlösning som när det gäller renhållningsansvaret ute i kommunerna byggde på följande resonemang för den allmänna renhållningen ute i kommunerna finns ingen närmare till hands liggande lösning än att låta kommunerna själva vara huvudmän för denna renhållningsansvaret som tidigare endast gällt hälsovårdstätort skulle sålet utvecklas till att omfatta kommunens hela område detta måste hur renhållningen än löses medför en ekonomisk belastning för kommunerna i emellertid fann kommittén att den största nedtskräpningen förekom på de allmänna vägarna och på en markremsa utanför vägområdet som uppskattades till högst cirka femtio meter på vardera sidan då nedskräpningen på vägbanan och därinvid var en följd av trafiken borde så som även nittorhundra sextioårs vägsakkunga menade vägverket som ansvarigt för väghållningen i övrigt även svara för renhållningen vid sidan av vägen därmed skulle belastningen på kommunerna heller inte bliv så stor i propositionen har departementschefen följt vissa av kommitténs förslag men i andra delar sökt andra lösningar därmed har enhetligheten i paketförslaget brutits och kostnader flyttats över på kommunerna sådana har genom förslaget till kommunal renhållningslag kommunerna ordlagts full renhållningsskyldighet när det gäller de allmänna vägarna däremot har vägverket så som väghållare olagts renhållningsskyldighet alenas för själva vägområdet plus en markremsa utanför parkerings och rastplatserna om tjugofem meters sbred inte ens de futtiga två meter som nittna sextioårs vägsakkunniga föreslaget ansåg mig sig kunna gå med på utanför själva vägområdet det är för att återställa balansen som jag i reservationet föreslår att väghållarens renhållningsansvar utsträckes till en zon om tjugofem meters spredd utanför vägområdet då nedskräpningen avklingar ganska snabbt med avståndet från vägen har jag ansett mig kunna begränsa ansvaret till tjugofem meter i realiteten kommer säkerligen renhållningen på de flesta ställen att inskränsa sig till ett fåtal meter bakom förslaget ligger också praktiska skäl och trafiksäkerhetsskäl då det inte kan vara rationellt att två skilda städpatruller samlar upp samma skrep som råkar hamna på ömse sidor om ett kritstreck min reservation som stördes av en stor majoritet remissinstanser avser så dels att få en rationell renhållning på och ivid våra vägar våra allmänna vägar dels att inte belasta kommunerna för den av vägtrafikanterna orsakar i nedskräpningen jag befarar att på grund av den stora propositionsfloden många av riksdagens ledamöter inte haft tillfälle att tänka igenom dessa frågor som kommittén å andra sidan ägnat mycket stor uppmärksamhet härtalman jag ber med dem ordena få tillstrycka resersion ett när det gäller renhållningen av de enskilda vägarna framskymtar faran av den stora pappersfloden än mer så väl ett antal remissmyndigheter som också departementschefen jag hänvisar till sidan åttiotre i propositionen förutsatt att kommittén föreslagit att enskilda väghållare i gemén skulle ålägga samma renhållningsansvar för sina vägar som vägverket för de allmänna vägarna hur har ett sådant missförstånd dåk kunnat uppkomma för kommunitén har inte gjort något sådant förslag jag har sökt klarhet och funnit den genom en jämförelse mellan sidorna etthundratjugonio och etthundrafemtiofyra i kommittebetänkandet ett renare samhälle den första sidan innehåller kommitténs förslag den senare sidan en sammanfattning som olyckligtvis råkat bli missvisande slutsatsen blir att man inte orkat me läsa mer än sammanfattningen och stött sina ställningstagande på denna felaktiga sammanställning kommitténs förslag som i huvudsak är lika med den reservation två som jag gjort mot utlåtandet avser endast att komplettera enskilda väglagen så att i denna liksom i lagen om allmänna vägar vägrenhållning bli ett väghållningsbegrepp så är nämligen nu inte förhållandet och det finns en mängd fritidsvägar av enskild natur där nedskräpning är betydande och fordrar en organiserad städning lika väl som man behöver snöröjning och sandning när det är halt somväl de flesta kammarledamöterna torde vara bekant är det väghållarna själva som vid vägrättning eller genom enskild överenskommelse har att besluta rörande omtånget av vägarbeterna och väghållningen på de enskilda vägarna endast i ett fall och det har icke gömts undan medför föreslagen ändring i enskilda väglagen ett åläggande om städningsansvar och det gäller tätorter där väghållningen regleras genom vägfrening en förening som ju har en helt annan organisation än vägsamfällheten fast de ofta förväxlas genom ändring av åttiosjunde paragrafen i enskilda väglagen ålägger sålets vägförening i tätorterna städningsansvar av i huvudsak samma innebörd som för väghållaren till allmän väg där finns till exempel en skyldighet att sanda självklart borde en sådan skyldighet även uppuppföljas genom att man städar bort vad man har skräpat ner under vinterns sanningar bland annat sedan har vi ställt det förslaget att statsbidragen till den enskilda väghållningen skulle uppräknas med hänsyn just till vägrenhållningen därmed är det dock enligt kommittens mening som villkor för de uppräknade bidraget bör det dock enligt kommittens mening som villkor för t uppräknade bidraget krävas att vägrenhållning verkligen sker och sålet upptas som en uppgift för den organisation som mottar bidraget men då bör man även i lagen ha möjlighet att ta in vägrenhållning så som en uppgift för de enskilda vägorganisationerna här tal man trots att jag väl inser de omöjligaomvänta en till föett ganska glest besatt kammare bev jag endast skjuka bifall till reservation två jag har sålt ylkat bifall såväl till reservation ett som reservation två o

1908-09-19

1976-04-20

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3

i-F6uGSRR3VxSpMN8dxdprQ5

prot-1970-höst-fk--46

Nils Hjorth

i-WWVHy5fVgZxU1tYXeRXqDH

i-WWVHy5fVgZxU1tYXeRXqDH

Socialdemokraterna

Uppsala läns valkrets, Stockholms läns och Uppsala läns valkrets

ledamot, förstakammarledamot

man

Herr talman! De frågor som behandlas i föreliggande proposition och utskottsutlåtande gäller skärpta bestämmelser till skydd mot nedskräpning och åläggande om renhållningsskyldigheter för stat och kommun. Om skärpningen i 23 $ naturvårdslagen får den önskade effekten att envar som vistas ute i naturen, längs vägarna eller i bebyggda områden undviker att strö tomglas och andra emballage, tidningar o.d. omkring sig, blir ju det allmännas skyldighet att ta till vara skräpet av mindre omfattning. Nu är det väl ingen som tror att det blir riktigt på det viset. Renhållningen kommer säkert att få en framträdande plats även i fortsättning- en. Uppgiften att plocka rätt på vad människor i tanklöshet och nonchalans lämnar efter sig kommer troligtvis att bli alltmer omfattande, om detta enorma utflöde av engångsförpackningar och andra emballage skall fortsätta att öka i samma takt som hittills. även här bör åtgärder sättas in, så att inte det som av bekvämlighetsskäl införes i det ena ledet på ett område vållar besvär och kostnader i andra avseenden. Nedskräpningen utefter våra vägar, och då särskilt vid och omkring rastplatserna, är väl det mest iögonenfallande av dessa föroreningsproblem. Främst sommartid utgör rastplatserna en sanitär olägenhet, och det tilltänkta angenäma avbrottet i resan blir inte så njutbart med dessa högar av matsäcksrester, papper och exkrementer. Vägarna — speciellt vägarna utanför samhällena — kantas av tomglas och ölburkar. De som deltagit i de länsomfattande frivilliga städaktionerna vet vad allt de vägfarande behagar kasta ifrån sig under färden — det är minsann inte litet. I fråga om de allmänna vägarna föreslog Kommittén för ett renare samhälle att renhållningsansvaret skulle omfatta marken intill 50 meter från det egentliga vägområdet. Propositionen begränsar väghållarens renhållningsskyldighet till enbart vägområdet samt vid parkeringsoch rastplatser till 25 meter däromkring. I våra motioner 1:1315 och II: 1532 yrkar vi på renhållning av ett område på 25 meter utmed hela vägbanan. Flera andra motionärer har också föreslagit vidgade bestämmelser i förhållande till propositionens förslag. Utskottet har dock ej funnit skäl att sträcka sig så långt utom i fråga om förstagångsröjningen, då behovet anses särskilt stort. Utskottet är alltså överens med motionärerna om att nedskräpning förekommer även utanför det egentliga vägoch rastplatsområdet. Det torde därför inte vara tillräckligt att inskränka renhållningen där till enbart initialskedet. Nu är det väl egentligen fel att exakt i meter ange det område som skall hållas rent. Det bör ju omfatta allt skräp som finns kastat utefter väg samt på och omkring parkeringsoch rastplats, oavsett om det är 19, 25, 50 eller några fler meter från vägen. Det är ofta beroende på terrängens beskaffenhet. I princip bör man ta rätt på allt skräp som rimligen kan anses ha slängts eller lämnats kvar av de vägfarande under resan eller vid tillfälliga uppehåll. Det kan väl inte heller vara praktiskt att såväl väghållaren som kommunen skall svara för vägrenhållningen. Då är det stor risk att det hela blir halvgjort. Reservationen I av herr Skårman tar upp dessa synpunkter. Då han i renhållningen också tar med en markremsa på 25 meter intill väg, vilket helt sammanfaller med vår motion, vill jag tillstyrka reservation I. även om jag inte tror att väghållaren går med måttbandet i hand är det nog bäst att ange att också det närmaste området intill väg bör ingå i renhållningen. Jag hoppas därtill på en generös bedömning och en sådan tillämpning att inte några gränsproblem uppstår. Vi hade i vår motion föreslagit att väghållarens renhållningsansvar skulle gälla även enskild väg. Herr Skårman har ett liknande förslag, som dessutom är både bättre och mera lagtekniskt utformat och som han närmare har redogjort för tidigare. Han följer upp förslaget i sin reservation II, till vilken jag ger min anslutning. Kommittén för ett renare samhälle ansåg också att väghållning naturligen även borde omfatta vägrenhållning. Sag beklagar att utskottsmajoriteten, liksom departementschefen, inte ansett detta vara praktiskt genomförbart. Många enskilda vägar leder ju in till områden som är attraktiva i olika avseenden och därför utnyttjas i stor utsträckning. Tyvärr är det väl ingen skillnad på människornas beteenden vare sig de färdas på allmän eller enskild väg när det gäller att skräpa ned. Det vore också önskvärt om de enskilda väghållarna vid iordningställandet av nya vägar i större utsträckning tänkte på miljöfrågorna. Vägarna går oftast rakt fram utan tanke på terrängformationerna, och någon uppsnyggning av slänter och dylikt förekommer inte. Det ser ibland ut som om en jätteplog gått fram rakt genom naturen. Men detta är ett problem som får tas upp i annat sammanhang. Visserligen har SJ andra bekymmer och ekonomiska problem att brottas med, men nog tycker jag att det är hög tid att ta uti med toalettfrågan i vagnarna. Det är faktiskt synd om de människor som råkar bo i samhällen utmed järnvägslinjerna. Resenärernas behov att gå på toaletten inställer sig inte endast mellan samhällena — jag tänkte säga stationerna, men mellan dem finns det numera som bekant gott om tid. Nu kommer det att ordna sig, säger utskottet, när vi får slutna toalettsystem för järnvägsvagnar. Men det torde nog dröja ett bra tag innan det hela blir genomfört. Under tiden fortsätter föroreningen, och ingen åläggs ansvaret att städa upp. Det vore åtminstone på tiden att SJ ändrade sina skyltar i vagnarna. Fortfarande står det anslag vid fönstren att föremål som kan vålla brand eller annan skada ej får kastas ut. Oavsett om skada vållas eller inte borde ju ingenting över huvud taget få kastas ut, och det borde framgå av skyltarna — om man nu skall ha dem kvar. Till sist vill jag beröra den enligt min mening viktigaste frågan — frågan om engångsförpackningar. Det blev alltså inget förbud trots att engångsförpackningar har den största andelen i den tilltagande nedskräpningen. Fördelarna är trots allt större än nackdelarna enligt kommittén, departementschefen och utskottet. Det är svårt att dela den uppfattningen, även om önskan om bekvämlighet delas av alla. Det är också svårt att dela den uppfattningen om man tänker på den förfulning som engångsförpackningarna åstadkommer när de kastas ute i naturen, den skada de kan förorsaka i fråga om skärsår på både män- niskor och djur och de ökade kostnaderna både vid inköpet och omhändertagandet och destruktionen av avfallet. Som vanligt höll jag på att säga, kommer samhället för sent in i bilden. De kommersiella intressena har fått härja alltför fritt och alltför länge. Självbetjäningsbutikerna bygger på systemet med engångsförpackningar, och de mäktiga bryggeriföretagen har skickligt via en förförisk reklam styrt utvecklingen både när det gäller engångsglas och ölkonsumtion. De forna ölschappen som var tillhåll för äldre s.k. ölgubbar har nu döpts om till pubar, där det ungdomliga öldrickandet florerar i allt större omfattning. Det har blivit inne för både flickor och pojkar att dricka öl — en utveckling som de mäktiga ölfabrikanterna gnuggar sig i händerna åt. Allt kan ju åstadkommas med en mördande reklam. Men det var nu engångsglas och plåtförpackning för öl och läskedrycker frågan gällde, I Danmark är, enligt upplysningstjänsten, ett lagförslag om förpackningar för öl och läskedrycker föremål för utskottsbehandling. Enligt förslaget skall inrikesministern kunna vidta åtgärder för att förhindra att öl, must och kolsyrehaltiga läskedrycker försäljes i engångsförpackningar. I Finland förekommer inte någon nämnvärd försäljning av öl och läskedrycker i engångsglas, och engångsglas förekommer egentligen endast i fråga om importöl. Naturvårdande intressegrupper har dock i olika sammanhang uttalat sig mot engångsglas. Den 15 april i år fattade den finska regeringen ett principbeslut enligt vilket man avsåg att lagstifta om förbud mot användande för engångsbruk av glasflaskor för läskedrycker. Samtidigt beslöt Finlands regering vidta åtgärder för att skjuta upp beslutet om tillstånd att använda ölburkar av plåt. Man förordnade samtidigt att användningen av nya förpackningsämnen för = engångsförpackningar skulle bli beroende av tillstånd. Det är däremot inte bekant om den nya regeringen i Finland har samma uppfattning och fullföljer den tidigare regeringens beslut. Nedskräpningsproblemet i Finland torde dock öka om det finska Alkoholbolagets beslut att fr.o.m. mars nästa år tillåta försäljning av öl i plåtburkar förverkligas. I Norge träffades 1965 en frivillig överenskommelse mellan bryggerierna, mineralvattenfabrikanterna och A/S Vinmonopolet om att avstå från att marknadsföra öl och mineralvatten i engångsflaskor. Förutsättningen för överenskommelsen var att inte heller någon import av öl och läskedrycker i engångsflaskor skulle äga rum. Överträdelser har emellertid i vissa fall skett. Den 10 april i år förelades stortinget ett regeringsförslag om möjlighet att utfärda förbud mot användande av vissa slags engångsemballage vid marknadsföring av konsumtionsvaror. Lagen bifölls, och enligt denna kan i Norge Kungl. Maj:t eller den Kungl. Maj:t bemyndigar utfärda föreskrifter om förbud mot användning av vissa slag av engångsförpackningar. Inställningen till problemet med engångsförpackningar är sålunda mera positiv i de övriga nordiska länderna än i Sverige. Detta synes också gälla de remissinstanser som yttrat sig. Det kan tilläggas att Nordiska rådet hemställt till de olika regeringarna om en likartad lösning av de problem som är förenade med användandet av engångsförpackningar. I ett tilläggsförslag av den 3 september i år hemställes att Nordiska rådet måtte rekommendera de nordiska regeringarna att tillämpa enhetliga principer för lagstiftning som gäller användningen av engångsförpackningar. I sistnämnda förslag beklagas att inga kontakter tagits mellan regeringarna med anledning av rådets rekommendation. Tilläggsförslaget är för närvarande under remissbehandling och avses tas upp till behandling vid sessionen i Köpenhamn i februari nästa år. Det går alltså trögt att få en önskvärd lösning på nordisk basis. Utskottet hoppas på forskning och utvecklingsarbete och att vi skall få fram mera miljövänliga och ofarliga förpackningsmaterial. Sedan sätter man sin tillit till upplysning och skärpt förbud mot nedskräpning. Det förefaller att vara fromma förhoppningar. Då tror jag mera på en miljövårdsnämnd. Jag uttalar den förhoppningen att det fortsatta utredningsarbetet skall resultera i förbud mot miljöfarliga produkter. Dit hör utan tvekan engångsförpackningar av glas och plåt för öl och läskedrycker. Jag yrkar, herr talman, bifall till reservationerna I och II och i övrigt till utskottets hemställan.

herr talman de frågor som behandlas i föreliggande proposition och utskottsutlåtande gäller skärpta bestämmelser till skydd mot nedskräpning och åläggande om renhållningsskyldigheter för stat och kommun om skärpningen i tjugotre paragrafen naturvårdslagen får den önskade effekten att envar som vistas ute i naturen längs vägarna eller i bebyggda områden undviker att strö tomglas och andra emballage tidningar och dylikt omkring sig blir ju det allmännas skyldighet att ta till vara skräpet av mindre omfattning nu är det väl ingen som tror att det blir riktigt på det viset renhållningen kommer säkert att få en framträdande plats även i fortsättning en uppgiften att plocka rätt på vad människor i tanklöshet och nonchalans lämnar efter sig kommer troligtvis att bli alltmer omfattande om detta enorma utflöde av engångsförpackningar och andra emballage skall fortsätta att öka i samma takt som hittills även här bör åtgärder sättas in så att inte det som av bekvämlighetsskäl införes i det ena ledet på ett område vållar besvär och kostnader i andra avseenden nedskräpningen utefter våra vägar och då särskilt vid och omkring rastplatserna är väl det mest iögonenfallande av dessa föroreningsproblem främst sommartid utgör rastplatserna en sanitär olägenhet och det tilltänkta angenäma avbrottet i resan blir inte så njutbart med dessa högar av matsäcksrester papper och exkrementer vägarna speciellt vägarna utanför samhällena kantas av tomglas och ölburkar de som deltagit i de länsomfattande frivilliga städaktionerna vet vad allt de vägfarande behagar kasta ifrån sig under färden det är minsann inte litet i fråga om de allmänna vägarna föreslog kommittén för ett renare samhälle att renhållningsansvaret skulle omfatta marken intill femtio meter från det egentliga vägområdet propositionen begränsar väghållarens renhållningsskyldighet till enbart vägområdet samt vid parkeringsoch rastplatser till tjugofem meter däromkring i våra motioner ett etttusen trehundrafemton och ii etttusen femhundratrettiotvå yrkar vi på renhållning av ett område på tjugofem meter utmed hela vägbanan flera andra motionärer har också föreslagit vidgade bestämmelser i förhållande till propositionens förslag utskottet har dock ej funnit skäl att sträcka sig så långt utom i fråga om förstagångsröjningen då behovet anses särskilt stort utskottet är alltså överens med motionärerna om att nedskräpning förekommer även utanför det egentliga vägoch rastplatsområdet det torde därför inte vara tillräckligt att inskränka renhållningen där till enbart initialskedet nu är det väl egentligen fel att exakt i meter ange det område som skall hållas rent det bör ju omfatta allt skräp som finns kastat utefter väg samt på och omkring parkeringsoch rastplats oavsett om det är nitton tjugofem femtio eller några fler meter från vägen det är ofta beroende på terrängens beskaffenhet i princip bör man ta rätt på allt skräp som rimligen kan anses ha slängts eller lämnats kvar av de vägfarande under resan eller vid tillfälliga uppehåll det kan väl inte heller vara praktiskt att såväl väghållaren som kommunen skall svara för vägrenhållningen då är det stor risk att det hela blir halvgjort reservationen i av herr skårman tar upp dessa synpunkter då han i renhållningen också tar med en markremsa på tjugofem meter intill väg vilket helt sammanfaller med vår motion vill jag tillstyrka reservation i även om jag inte tror att väghållaren går med måttbandet i hand är det nog bäst att ange att också det närmaste området intill väg bör ingå i renhållningen jag hoppas därtill på en generös bedömning och en sådan tillämpning att inte några gränsproblem uppstår vi hade i vår motion föreslagit att väghållarens renhållningsansvar skulle gälla även enskild väg herr skårman har ett liknande förslag som dessutom är både bättre och mera lagtekniskt utformat och som han närmare har redogjort för tidigare han följer upp förslaget i sin reservation ii till vilken jag ger min anslutning kommittén för ett renare samhälle ansåg också att väghållning naturligen även borde omfatta vägrenhållning sag beklagar att utskottsmajoriteten liksom departementschefen inte ansett detta vara praktiskt genomförbart många enskilda vägar leder ju in till områden som är attraktiva i olika avseenden och därför utnyttjas i stor utsträckning tyvärr är det väl ingen skillnad på människornas beteenden vare sig de färdas på allmän eller enskild väg när det gäller att skräpa ned det vore också önskvärt om de enskilda väghållarna vid iordningställandet av nya vägar i större utsträckning tänkte på miljöfrågorna vägarna går oftast rakt fram utan tanke på terrängformationerna och någon uppsnyggning av slänter och dylikt förekommer inte det ser ibland ut som om en jätteplog gått fram rakt genom naturen men detta är ett problem som får tas upp i annat sammanhang visserligen har sj andra bekymmer och ekonomiska problem att brottas med men nog tycker jag att det är hög tid att ta uti med toalettfrågan i vagnarna det är faktiskt synd om de människor som råkar bo i samhällen utmed järnvägslinjerna resenärernas behov att gå på toaletten inställer sig inte endast mellan samhällena jag tänkte säga stationerna men mellan dem finns det numera som bekant gott om tid nu kommer det att ordna sig säger utskottet när vi får slutna toalettsystem för järnvägsvagnar men det torde nog dröja ett bra tag innan det hela blir genomfört under tiden fortsätter föroreningen och ingen åläggs ansvaret att städa upp det vore åtminstone på tiden att sj ändrade sina skyltar i vagnarna fortfarande står det anslag vid fönstren att föremål som kan vålla brand eller annan skada ej får kastas ut oavsett om skada vållas eller inte borde ju ingenting över huvud taget få kastas ut och det borde framgå av skyltarna om man nu skall ha dem kvar till sist vill jag beröra den enligt min mening viktigaste frågan frågan om engångsförpackningar det blev alltså inget förbud trots att engångsförpackningar har den största andelen i den tilltagande nedskräpningen fördelarna är trots allt större än nackdelarna enligt kommittén departementschefen och utskottet det är svårt att dela den uppfattningen även om önskan om bekvämlighet delas av alla det är också svårt att dela den uppfattningen om man tänker på den förfulning som engångsförpackningarna åstadkommer när de kastas ute i naturen den skada de kan förorsaka i fråga om skärsår på både män niskor och djur och de ökade kostnaderna både vid inköpet och omhändertagandet och destruktionen av avfallet som vanligt höll jag på att säga kommer samhället för sent in i bilden de kommersiella intressena har fått härja alltför fritt och alltför länge självbetjäningsbutikerna bygger på systemet med engångsförpackningar och de mäktiga bryggeriföretagen har skickligt via en förförisk reklam styrt utvecklingen både när det gäller engångsglas och ölkonsumtion de forna ölschappen som var tillhåll för äldre så kallad ölgubbar har nu döpts om till pubar där det ungdomliga öldrickandet florerar i allt större omfattning det har blivit inne för både flickor och pojkar att dricka öl en utveckling som de mäktiga ölfabrikanterna gnuggar sig i händerna åt allt kan ju åstadkommas med en mördande reklam men det var nu engångsglas och plåtförpackning för öl och läskedrycker frågan gällde i danmark är enligt upplysningstjänsten ett lagförslag om förpackningar för öl och läskedrycker föremål för utskottsbehandling enligt förslaget skall inrikesministern kunna vidta åtgärder för att förhindra att öl must och kolsyrehaltiga läskedrycker försäljes i engångsförpackningar i finland förekommer inte någon nämnvärd försäljning av öl och läskedrycker i engångsglas och engångsglas förekommer egentligen endast i fråga om importöl naturvårdande intressegrupper har dock i olika sammanhang uttalat sig mot engångsglas den femton april i år fattade den finska regeringen ett principbeslut enligt vilket man avsåg att lagstifta om förbud mot användande för engångsbruk av glasflaskor för läskedrycker samtidigt beslöt finlands regering vidta åtgärder för att skjuta upp beslutet om tillstånd att använda ölburkar av plåt man förordnade samtidigt att användningen av nya förpackningsämnen för engångsförpackningar skulle bli beroende av tillstånd det är däremot inte bekant om den nya regeringen i finland har samma uppfattning och fullföljer den tidigare regeringens beslut nedskräpningsproblemet i finland torde dock öka om det finska alkoholbolagets beslut att från och med mars nästa år tillåta försäljning av öl i plåtburkar förverkligas i norge träffades etttusen niohundrasextiofem en frivillig överenskommelse mellan bryggerierna mineralvattenfabrikanterna och as vinmonopolet om att avstå från att marknadsföra öl och mineralvatten i engångsflaskor förutsättningen för överenskommelsen var att inte heller någon import av öl och läskedrycker i engångsflaskor skulle äga rum överträdelser har emellertid i vissa fall skett den tio april i år förelades stortinget ett regeringsförslag om möjlighet att utfärda förbud mot användande av vissa slags engångsemballage vid marknadsföring av konsumtionsvaror lagen bifölls och enligt denna kan i norge kunglig majestät eller den kunglig majestät bemyndigar utfärda föreskrifter om förbud mot användning av vissa slag av engångsförpackningar inställningen till problemet med engångsförpackningar är sålunda mera positiv i de övriga nordiska länderna än i sverige detta synes också gälla de remissinstanser som yttrat sig det kan tilläggas att nordiska rådet hemställt till de olika regeringarna om en likartad lösning av de problem som är förenade med användandet av engångsförpackningar i ett tilläggsförslag av den tre september i år hemställes att nordiska rådet måtte rekommendera de nordiska regeringarna att tillämpa enhetliga principer för lagstiftning som gäller användningen av engångsförpackningar i sistnämnda förslag beklagas att inga kontakter tagits mellan regeringarna med anledning av rådets rekommendation tilläggsförslaget är för närvarande under remissbehandling och avses tas upp till behandling vid sessionen i köpenhamn i februari nästa år det går alltså trögt att få en önskvärd lösning på nordisk basis utskottet hoppas på forskning och utvecklingsarbete och att vi skall få fram mera miljövänliga och ofarliga förpackningsmaterial sedan sätter man sin tillit till upplysning och skärpt förbud mot nedskräpning det förefaller att vara fromma förhoppningar då tror jag mera på en miljövårdsnämnd jag uttalar den förhoppningen att det fortsatta utredningsarbetet skall resultera i förbud mot miljöfarliga produkter dit hör utan tvekan engångsförpackningar av glas och plåt för öl och läskedrycker jag yrkar herr talman bifall till reservationerna i och ii och i övrigt till utskottets hemställan

härtalman de frågor som behandlas i föreliggande proposition och utskottsutlåtanden syftar till skärpta bestämmelser till skydd mot nedskräpning oh åläggandena om renhållningsskyldigheter för stat och kommun om skärpningen i tuotredje paragrafen naturvårdslagen får den önskade effekten att en var som vistas ute i naturen efter vägarna eller i bebyggda områden undviker att strö tomglas och andra änbalage tidningar och dylikt omkring sig så blir ju de allmännas skyldighet att ta till vara skrepet av mindre omfattning nu är det väl ingen som tror att de det blir riktigt på det viset renhållningen kommer säkert att få en framträdande plats även i framtiden ja uppgiften att plocka rätt på de är människor i tanklöshet och och någon chalans lämnar efter sig kommer troligtvis att öka om detta enorma utflöd av engångsförpackningar och andra embalage skall fortsätta att öka i samma takt som hittills även här bör åtgärder sättas in så att inte de som av bekvämighetsskäl införes i det ena ledet våldar besvär och kostnader i andra avseenden nedskräpning efter våra vägar och då särskilt vi da omkring rastplatserna är väl det mest ögonfallande när det gäller dessa föroreningsproblem särskilt då sommartid utgör rastplatserna en sanetär olägenhet och det tilltänkta angenäma avbrottet i resan blir inte så njutbart med dessa högar av massexrester papper och exkrimenter vägarna och speciellt då vägarna utanför samhällena kantas av tomglas och ölburkar de som har deltagit i de länsomfattande frivilliga städningsaktionerna vet vad allt som de vägfarande behagar kasta ifrån sig under färden det är inte lite det minsann i fråga om de allmänna vägarna så föreslog kommittén för ett renare samhälle att renhållningsansvaret skulle omfatta marken intill femtio meter ifrån det egentliga vägområdet propositionen begränsar väghållarens renhållningsskyldighet till enbart vägområdet samt vid parkerings och rastplatser till tjugofem meter däromkring i vår motion etttretton femton och tvåh femton trettiotvå så yrkar vi på renhållning av ett område på tjugofem meter utmed hela vägbanan flera andra motionärer har också varit inne på vidgade bestämmelser gentemot propositionen utskottet har dock ej funnit skäl att sträcka sig så långt utom i fråga om förstagångsröjningen då behovet anses särskilt stort utskottet är alltså överens med motionärerna att nedskräpning förekommer även utanför det egentliga väg rast och rastplatsområdet det torde därför inte vara tillräckligt att inskränka renhållningen där till enbart initialskedet nu är det väl egentligen fel att exakt i meter ange de område som ska hållas rent det bör ju omfatta allt skräp som finns kastat ut efter vägsamt på och omkring peoch rastplats oavsett om det är tio tjugofem femtio eller några fler meter det är ofta beroende på terrängens beskaffenhet i princip så bör enligt min mening alls skräp som rimligen kan anses ha slängts eller lämnas kvar av de vägfarande under resan eller vid tillfälliga uppehåll tas rätt på det kan vä inte heller vara praktiskt att förväghållningen skall svara såväl väghållaren som kommunen då är det väl stor risk att det hela blir halvgjort reservationen nummer ett och här skår man tar upp dessa synpunkter och då han också ta med en markremsa på tjugofem meter intill väg i renhållningen som helt sammanfaller med vår motion som vilja tillstyrka den även om jag inte tror att väghållaren går med måttbandet är hand så är det nog bäst att ange att även det närmaste området intill väg bör ingå i renhållningen jag hoppas därtill på det på en generös bedömning och tillämpning så att inte några gränsproblem uppstår vi hade i vår motion föreslagit att väghållarens renhållningsansvar skulle gälla även enskild väg här skår man har ett liknande förslag som dessutom är både bättre och mera lagtekniskt utformat och som han närmare har redogjort för här tidigare han följer upp det i sin reservation nummer två till vilket jag också ger min anslutning kommittén för ett renare samhälle ansåg också att väghållning naturligen även borde omfatta vägrenhållning jag beklagar att inte utskottsmajoriteten liksom inte heller departementschefen ansett detta vara praktiskt genomförbart det är ju så att många enskilda vägar leder in till områden som är attraktiva i olika avseenden och som därför utnyttjas i stor utsträckning tyvärr så är det väl ingen skillnad på människornas beteende oavsett om de färdas på allmän eller på enskild väg när det gäller att skräpa ned det vore också önskvärt om de enskilda väghållarna vi ordningsställandet av nya vägar i större utsträckning tänkte på miljöfrågorna vägarna går oftast rakt fram utan tanke på terrängformationerna och någon uppsnyggning av flänter eller dyrykt förekommer inte det ser ibland ut som om en jätteplog har gått fram rakt genom naturen men det är ju ett problem som får tas upp i ett annat sammanhang visserligen har essgi andra bekymmer och ekonomiska problem att brottas med men nu tycker jag att det är hög tid att ta itu med toalettfrågan i vagnarna det är faktiskt synd om de människor som råkar bo i samhällen utefter järnvägslinjerna resenärernas behov aatt gå på toaletten inställer sig inte endast mellan samhällena och jag tänkte faktiskt säga stationerna men emellan dem är detnumera som bekant gott om tid nu kommer det att ordna sig säger utskottet när vi får slutna toalettsystem för järnvägsvagnar men det torde nog dröja ett bra tag innan det hela blir genomfört under tiden fortsätter föroreningen och ingen ålläggs ansvaret att städa upp det vore åt minstone på tiden att essgi ändra sina skyltar i vagnarna fortfarande står det anslag i fönstrerna att föremål som kan vålla brand eller annan skada ej får kastas ut oavsett om skada våldas eller inte så borde ju ingenting överhuvudtaget få kastas ut och det borde framgå av skyltarna om man nu ska ha dem kvar till sist vill jag säga något och det är enligt min mening den viktigaste frågan den om engångsförpackningar det blev alltså inga förbud trots att de utgör den största andelen i den tilltagande nedskräpningen fördelarna är trots allt större än nackdelarna enligt kommittén departementschefen och utskottet det är svårt att dela den uppfattningen även om det här med bekvämlighet delas av alla det är också svårt att dela den uppfattningen om man tänker på den förfulning de åstadkommer när de kastas ut i naturen den skadade kan åstadkomma i form av skärsår på både människor och djur samt de ökade kostnaderna det innebär både vid inköpet som vid omhändertagandet och destruktionen av avfallet som vanligt höll jag på at säga kommer samhället för sent in i bilden de kommersiella intressena fått härja alltför fritt och alltför länge självbetjäningsbutikerna bygger på systemet med engångsförpackningar och de mäktiga bryggeriföretagen har skickligt via en förförisk reklam styrt utvecklingen både när det gäller engångsglas som ölkonsumtion de forna ölshappen som var tillhåll för äldre så kallade ölgubbar har nu döpts om till pubbar där de ungdomliga öldrickarna flårerar i allt större omfattning de har blivit inne för både flickor som pojkar att dricka öl en utveckling som de mäktiga ölfabrikanterna gnuggar händerna åt allt kan ju åstadkommas med en mördande reklam men det var nu engångsglas och plåtförpackningar för öl och läskedrycker frågan gällde i danmark är enligt upplysningstjänsten ett lagförslag om förpackningar för öl och läskedrycker föremål för utskottsbehandling enligt förslaget skall inrikesministern kunna vidta åtgärder för att förhindra att öl must och kolsyrehaltiga läskedrycker försäljas i engångsförpackningar i finland förekommer inte någon nämnvärd försäljning av engångsglas för öl och läskedrycker och det förekommer endast i fråga om importöl naturvårdande intressegrupper har dock i olika sammanhang uttalat sig mot engångsglas den femtonde april i år fattad den finska regeringen ett principbeslut enligt vilket man avsågt att lagstifta om förbud mot användande av för engångsbruk av glasflaskor för läskedrycker samtidigt beslöt regeringen vidta åtgärder för uppskjutande av ibruktagande av ölburkar och plåt samt för förordnande om att användningen av nya förpackningsämnen för engångsförpackningar skulle bli beroende av tillstånd det är däremot inte bekant om den nya regeringen har samma uppfattning som ville fullfölja den tidigare regeringens beslut nedskräpningsproblemet i finland torde dock öka om det finska alkoholbolagets beslut att från och med mars nästa år tillåta försäljning av öl i plåtburkar om de förverkligas i norge träffades nittonhundrasextiofem en frivillig överenskommelse mellan bryggerierna mineralvattenfabrikantern och aassvinovinmonopolet om att avstå från att marknadsföra öl och mineralvatten i engångsflaskor förutsättningen för överenskommelsen var att inte heller någon import av öl och läskedrycker i engångsflaskor skulle få äga rum överträdelse har emellertid i vissa fall skett och den tionde april i år förelade stortinget ett regeringsförslag om möjlighet att utfärda förbud mot användande av vissa slags engångs enbalage vid marknadsföring av konsumtionsvaror lagen bifölls och enligt denna kan kungen eller den kungen bemyndigar utfärda föreskrifter om förbud mot användning av vissa slag av engångsförpackningar inställningen till problemet med engångsförpackningar är sålunda mera positiv i de övriga övriga nordiska länderna än i sverge detta synes också gälla de remissinstanser som yttrat sig det kan tilläggas att nordiska rådet har hemställt till de olika regeringarna om en likarartad lösning av de problem som är förenade med användandet av ngångsförpackningar i ett tilläggsförslag om den tredje september i höst hemställdes att nordiska rådet måste rekommendera de nordiska regeringarna att tillämpa enhetliga principer för lagstiftning som gäller användningen av engångsförpackningar i sistnämnda förslag beklagas att inga kontakter tagits mellan regeringarna med anledning av rådets rekommendation tillägsförslaget är för närvarande under remissbehandling och avsese tas upp till behandling vid sisionen i köpenhamn i februari nästa år det går alltså trögt att få en önskvärd lösning på nordisk basis utskottet hoppas på forskning och utvecklingsarbete och att vi skal få fram m få fram mera miljövänliga och ofarliga förpackningsmaterial och sedan sätter man sin tillit till upplysning av skärpta förbud mot nedskräpning det förefaller att vara fromma förhoppningar då tror jag mera på en miljövårdsnämnd och jag vill uttaler den förhoppningen att de fortsatta utredningsarbetet skall resultera i förbud mot miljöfarliga produkter dit hör utan tvekan engångsförpackningar av glas och blåt för öl och läskedrycker jag yrkar här talman bifall till reservationerna nummer ett och två i övrigt bifall till utskottets förslag här

1920-03-22

2008-09-08

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3

i-NgT3hhcLs2Uq73yAwFM9Po

prot-1970-höst-fk--46

Ethel Florén-Winther

i-AyLtPYUtfuc83nLoJEwQj4

i-AyLtPYUtfuc83nLoJEwQj4

Moderaterna

förstakammarledamot

woman

Herr talman! Mycket av det herr Hjorth sade om engångsförpackningarna och den nedskräpning i naturen som de för med sig skulle jag kunna ansluta mig till. Men för att leda det resonemanget i konsekvens anser jag att det finns all anledning att också stödja reservation III av herr Sellgren. Jag har alltid haft den inställningen att det borde bli ett förbud mot nedskräpningen i naturen med emballage, framför allt glasförpackningar, burkar osv. Jag har av propositionen, med dess ingående analyser och med det myckna material man haft till sitt förfogande för att belysa olika möjligheter för att åstadkomma ett förbud, förstått att den vägen inte är framkomlig, i varje fall inte nu. Därför har jag skrivit under motionerna 1:1320 och II: 1531. Jag ansåg att förslagen i motionerna utgjorde en framkomlig väg. Utskottsmajoriteten har dock icke ansett sig kunna tillstyrka motionärernas förslag. Motionerna innehåller dock, anser jag, förslag som öppnar möjlighet att få till stånd en bättre tingens ordning då det gäller att komma till rätta med ned- skräpningen i naturen, nämligen genom att pantförfarandet återinfördes, framför allt för glasförpackningar. Panten skulle inte uppgå till glasets värde, utan beräknas i förhållande till vad nedskräpningen nu kostar samhället. Den utgångspunkten anser jag vara riktig då det gäller att försöka återinföra pantförfarandet. En hel del mindre affärer på olika håll i landet har också börjat pröva möjligheten med ett pantförfarande. De är naturvårdsvänliga och vi kan bygga vidare på deras experiment. Det finns, herr talman, anledning att uppmärksamt följa utvecklingen på emballageområdet. Genom ett pantsystem kan man eventuellt söka driva utvecklingen i riktning mot förpackningsformer som är mindre skadliga än de nu använda. Ett pantföreläggande kunde innebära att ökade resurser sättes in på att få fram förpackningar som lättare förstörs och som inte förfular naturen på samma sätt som nu sker. Herr talman! Med dessa utgångspunkter anser jag att det i konsekvensens namn finns anledning att ge vår anslutning till reservation III av herr Sellgren.

herr talman mycket av det herr hjorth sade om engångsförpackningarna och den nedskräpning i naturen som de för med sig skulle jag kunna ansluta mig till men för att leda det resonemanget i konsekvens anser jag att det finns all anledning att också stödja reservation iii av herr sellgren jag har alltid haft den inställningen att det borde bli ett förbud mot nedskräpningen i naturen med emballage framför allt glasförpackningar burkar och så vidare jag har av propositionen med dess ingående analyser och med det myckna material man haft till sitt förfogande för att belysa olika möjligheter för att åstadkomma ett förbud förstått att den vägen inte är framkomlig i varje fall inte nu därför har jag skrivit under motionerna ett etttusen trehundratjugo och ii etttusen femhundratrettioett jag ansåg att förslagen i motionerna utgjorde en framkomlig väg utskottsmajoriteten har dock icke ansett sig kunna tillstyrka motionärernas förslag motionerna innehåller dock anser jag förslag som öppnar möjlighet att få till stånd en bättre tingens ordning då det gäller att komma till rätta med ned skräpningen i naturen nämligen genom att pantförfarandet återinfördes framför allt för glasförpackningar panten skulle inte uppgå till glasets värde utan beräknas i förhållande till vad nedskräpningen nu kostar samhället den utgångspunkten anser jag vara riktig då det gäller att försöka återinföra pantförfarandet en hel del mindre affärer på olika håll i landet har också börjat pröva möjligheten med ett pantförfarande de är naturvårdsvänliga och vi kan bygga vidare på deras experiment det finns herr talman anledning att uppmärksamt följa utvecklingen på emballageområdet genom ett pantsystem kan man eventuellt söka driva utvecklingen i riktning mot förpackningsformer som är mindre skadliga än de nu använda ett pantföreläggande kunde innebära att ökade resurser sättes in på att få fram förpackningar som lättare förstörs och som inte förfular naturen på samma sätt som nu sker herr talman med dessa utgångspunkter anser jag att det i konsekvensens namn finns anledning att ge vår anslutning till reservation iii av herr sellgren

här talmanmycket av detj jar gjort har sagt angående engångsförpackningarna och deras nedskräpning i naturen skulle jag kunna ansluta mig till men för att liksom leda i konsekvens också det här resonemanget så tycker jag att det finns all anledning att vi också stödjer då reservation tre utav hersellgren jag har ju hela tiden haft den här inställningen att nedskräpningen utai naturen av en balage och då framför allt glasförpackningar och burkar och så vidare det borde bli förbud sen jag har förstått i propositionen att inte man efter engenomgående analys av frågan och rätt mycket material som man har tagit fram för att belysa olika möjligheter att verkligen åstadkomma ett förbud så har jag förstått att den vägen inte var framkomlig i alla fall nu och i och med det så har jag varit med och skrivit under motion numerot tretton tjugo femton trettioett i andra kammaren jag tyckte liksom att det var en väg att gå i den här motionen när nu man har behandlat motionen i utskottet och talat om pantförfarandet så har man ändå inte stannat för det men i den här reservationen står ju ändå en möjlighet till att åstadkomma en bättre tingänsordning när det gäller nedskräpningen i naturen det skulle ju vara att vi återinförde pantförfarandet när det gäller glas och å framför allt glasförpackningarna då skulle man komma fram till inte en pant i förhållande till vad glaset var värt utan en pantkostnad som var i förhållande till vad nedskräpningen kostar samhället och jag tycker att den utgångspunkten skulle kunna vara en riktig utgångspunkt för att vi försöker återinföra pantförfarandet odärhar ju också en hel del mindre affärer ute i landet på olika håll börjat att pröva den här vägen de har varit naturvårdsvänliga och de har velat att vi också skulle se deras experiment som en möjlighet att bygga vidare på en utveckling i riktig riktig konsekvens med att vi är emot den här nedskräpningen i naturen det finns alltså anledning att uppmärksamma och följa den här utvecklingen på en balageområde och eventuellt genom att vi då genomgenomför ett avgiftssystem och driver då utvecklingen mot de förpackningsformer som mindre skadliga framåt därför att i och med att det är också ett epantförfarande så kommer det att betyda att man sätter in alla resurser på att skapa förpackningstyper som älättare som förstörs lättare och som inte på det här sättet kommer att förfula vår natur och här talman det finns med de här utgångspunkterna tycker jag all anledning att vi också i konsekvensens namn ger vår anslutning till reservation tre utav her sellgren här

1927-07-18

2012-04-14

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.1.mp3

i-8DnFVuHYQ6jFicU7XoiiMT

prot-1970-höst-fk--46

Bo Skårman

i-Ya2sXBkHdvFiAX2aAMCu84

i-Ya2sXBkHdvFiAX2aAMCu84

Folkpartiet

Älvsborgs läns valkrets

förstakammarledamot

man

Herr talman! Jag skall försöka att inte onödigt förlänga debatten, men det var ett par uppgifter som herr Göran Karlsson lämnade som enligt min mening inte bör stå oemotsagda. Jag har inte riktat någon kritik mot utskottets arbete. Jag vill bara säga att det är ett beundransvärt arbete med tanke på att så mycket har hunnits med och att sekretariatet haft en stor arbetsbelastning som klarats av med gott humör och naturligtvis med tillgripande av nattarbete och överstidsarbete och arbete under lördagar och söndagar. Men det kan inte vara riktigt att utskottet som skett under de senaste veckorna först haft att ta ställning till propositionen om jordabalken med cirka 2000 sidor, sedan till jordabalkens promulgationslag, promulgationslagen till den fastighetsbildningslag som antogs av riksdagen i maj i år och förslag till ny ecklesiastik boställsordning. Vidare har utskottet haft att behandla förslaget om ny lantmäteriorganisation. Jag har bara velat nämna de fem tyngsta ärendena, av vilka jordabalken torde vara ett av de största lagförslag som behandlats i riksdagen efter 1734 års lag. Herr Göran Karlsson har kanske förutsättning att tillgodogöra sig en sådan omfattande materia, men jag vill för egen del deklarera att jag funnit det mycket arbetsamt att följa med i svängarna. Herr Göran Karlsson talade om de tio meter på ömse sidor om vägen som skulle städas. Det är väl här inte fråga om tio meter på ömse sidor av vägen. På s. 95 i proposition nr 157 kan vi se att statens vägverk framhåller att den totala kostnaden för städning en gång om året av vägområdet, som förutom körbana genomsnittligt kan sägas omfatta cirka tio meter på ömse sidor om körbanan, bör enligt verket beräknas till cirka 6 miljoner kronor. Det är alltså inte fråga om tio meter på ömse sidor om vägområdet som är avgörande för städningsskyldigheten, utan det är på tio meter på ömse sidor om körbanan som städning skall ske, och där finns det banketter, slänter och diken. Man har således beräknat att banketter, slänter och diken vid sidan av området omfattar i genomsnitt tio meter. Men det är ett område som exproprierats antingen med äganderätt eller med vägrätt och som således vägverket disponerar. Fattas bara att vägverket inte skulle städa sin egen mark, när det är trafiken som åstadkommer nedsmutsningen! Jag vill sedan säga till fru Florén- Winther att jag varit ledamot av Kommittén för ett renare samhälle och att vi från början allesammans var inställda på att det skulle vara mycket enkelt att förbjuda engångsglasen. Men under den tid som arbetet pågick nödgades vi tyvärr samtliga tänka om. Vad som här anförts om nordiskt samarbete och om den lagstiftning och de överenskommelser som träffats på detta område kan vi i detta sammanhang inte gå in på. Det råder ju i vårt land näringsfrihet och det finns inte något monopol, men i en hel del av anförda fall gäller konkurrensbegränsning av ett slag som vi med hänsyn till gällande bestämmelser inom Norden och framför allt inom EFTA har svårt att gå in på. Vi var således nödgade att tänka om. Vi föreslog som sagt i kommittén en paketlösning, och om den inte hade blivit urvattnad alltför mycket, hade ett förbud mot engångsglasen icke behövts. Det hade i stället inneburit att vi fått mindre farligt emballagematerial. Å andra sidan har det visat sig bl.a. i Danmark, som inte har haft engångsglas, att inte heller returglasen kommer tillbaka. Standarden har höjts. Folk struntar i pantavgifterna och slänger returglasen i nästan lika stor omfattning som vi gör med engångsglasen. Engångsglasen har alltså blivit ett mycket stort problem. Såsom herr Göran Karlsson nämnde hoppas vi nu på att miljökontrollutredningen följer upp det förslag som vi framförde i Kommittén för ett renare samhälle, nämligen förslaget om en miljöskyddsnämnd och en miljövårdsavgift så att man kunde styra utvecklingen mot mindre skräpande och skadliga förpackningsmaterial.

herr talman jag skall försöka att inte onödigt förlänga debatten men det var ett par uppgifter som herr göran karlsson lämnade som enligt min mening inte bör stå oemotsagda jag har inte riktat någon kritik mot utskottets arbete jag vill bara säga att det är ett beundransvärt arbete med tanke på att så mycket har hunnits med och att sekretariatet haft en stor arbetsbelastning som klarats av med gott humör och naturligtvis med tillgripande av nattarbete och överstidsarbete och arbete under lördagar och söndagar men det kan inte vara riktigt att utskottet som skett under de senaste veckorna först haft att ta ställning till propositionen om jordabalken med cirka tvåtusen sidor sedan till jordabalkens promulgationslag promulgationslagen till den fastighetsbildningslag som antogs av riksdagen i maj i år och förslag till ny ecklesiastik boställsordning vidare har utskottet haft att behandla förslaget om ny lantmäteriorganisation jag har bara velat nämna de fem tyngsta ärendena av vilka jordabalken torde vara ett av de största lagförslag som behandlats i riksdagen efter etttusen sjuhundratrettiofyra års lag herr göran karlsson har kanske förutsättning att tillgodogöra sig en sådan omfattande materia men jag vill för egen del deklarera att jag funnit det mycket arbetsamt att följa med i svängarna herr göran karlsson talade om de tio meter på ömse sidor om vägen som skulle städas det är väl här inte fråga om tio meter på ömse sidor av vägen på s nittiofem i proposition nr etthundrafemtiosju kan vi se att statens vägverk framhåller att den totala kostnaden för städning en gång om året av vägområdet som förutom körbana genomsnittligt kan sägas omfatta cirka tio meter på ömse sidor om körbanan bör enligt verket beräknas till cirka sex miljoner kronor det är alltså inte fråga om tio meter på ömse sidor om vägområdet som är avgörande för städningsskyldigheten utan det är på tio meter på ömse sidor om körbanan som städning skall ske och där finns det banketter slänter och diken man har således beräknat att banketter slänter och diken vid sidan av området omfattar i genomsnitt tio meter men det är ett område som exproprierats antingen med äganderätt eller med vägrätt och som således vägverket disponerar fattas bara att vägverket inte skulle städa sin egen mark när det är trafiken som åstadkommer nedsmutsningen jag vill sedan säga till fru florén winther att jag varit ledamot av kommittén för ett renare samhälle och att vi från början allesammans var inställda på att det skulle vara mycket enkelt att förbjuda engångsglasen men under den tid som arbetet pågick nödgades vi tyvärr samtliga tänka om vad som här anförts om nordiskt samarbete och om den lagstiftning och de överenskommelser som träffats på detta område kan vi i detta sammanhang inte gå in på det råder ju i vårt land näringsfrihet och det finns inte något monopol men i en hel del av anförda fall gäller konkurrensbegränsning av ett slag som vi med hänsyn till gällande bestämmelser inom norden och framför allt inom efta har svårt att gå in på vi var således nödgade att tänka om vi föreslog som sagt i kommittén en paketlösning och om den inte hade blivit urvattnad alltför mycket hade ett förbud mot engångsglasen icke behövts det hade i stället inneburit att vi fått mindre farligt emballagematerial å andra sidan har det visat sig bland annat i danmark som inte har haft engångsglas att inte heller returglasen kommer tillbaka standarden har höjts folk struntar i pantavgifterna och slänger returglasen i nästan lika stor omfattning som vi gör med engångsglasen engångsglasen har alltså blivit ett mycket stort problem såsom herr göran karlsson nämnde hoppas vi nu på att miljökontrollutredningen följer upp det förslag som vi framförde i kommittén för ett renare samhälle nämligen förslaget om en miljöskyddsnämnd och en miljövårdsavgift så att man kunde styra utvecklingen mot mindre skräpande och skadliga förpackningsmaterial

jag är talmannn jag skaa försöka att inte onödigt förlänga debatten men det var ett par uppgifter som taggöran karlsson lämnade som jag y inte skulle få stå emot oemotsagda jag har inte riktat någon kritik mot utskottets arbete jag måste säga att det är beundransvärt så mycket som har hunnit med och framför allt måste jag säga att sekretariatet har haft en utom ordentligt tungt arbete som de utfört med gott humör och naturligtvis med nattarbete och övertidsarbete på lördagen söndag men det kan inte vara riktigt att som här under de sista veckorna kommit först jordabalken m en proposition på cirka två tusen sidor sen jordabalkens promuligationslag vi har promoligationslagen till den fastighetsbildningslag som vi antog i maj detta år vi har den eklesiatika bostädsordningen och vi har propositionen om ett nytt lantmyteri för att bara nämna de fyra största ärenden bar av jordabalken vel torde vara ett av de allra största ärenden som behandlats i riksdagen sedan sjuttohndratrettiofyra års lag hergöran karlson kanske har så stora möjligheter att tillgodogöra sig en sån här mycket mycket omfattande matera men jag vill åtminstone deklarerat för min egen del jag har haft mycket mycket arbetssamt att följa med i den här svängen sen talade härgöran karlson om de tio meter som på ömsesidar om vägen som skulle städas det är väl så att det inte alls vid sidan av vägområdet utan om vi ser på nittiofemte paragrafen i kungliga majestets propositionhundrafemtiosju så säger vägverket att den totala kostnaden för städning en gång om året av vägområdet som förutom körbana genomsnittigt kan sägas omfatta cirka tio meter på ömse sider om körbanan bör enligt statens vägräk räknas till sex miljoner kronor det såg icke alls vid sidan av vägområdet som det är avsett att göra såon städning här utan det är vid sidan av körbanan där det finns banketter det finns diken och det finns slänter och de har de beräknat att blanketter diken och slänter vid sidan av omåe det är i genomsnitt tio meter men det är ju ett område som är expopierat antingen med egenrätt eller som regel med vägrätt och som sålös vägverket disponerare det fattas annat att de inte skulle städa sin egen mark där när det är trafiken som åstadkommer det får jag sen sist till till hur floren vinter säga jag har ju sittat med i den här utredningen i ett renare samhälle och vi ha från början var vi alldeles sammans inställda att det skulle vara en mycket mycket enkel match att förbjuda engångsglasen under tiden som arbetet fortlöpter så möddgas vi tyvärr samtliga där tänka om det här som har sagts om nordisk nordiskt samarbete o de vad ska vi säga lagstiftning och de överenskommelser som skett på det området det är mycket hög grad som saker som vi inte kan gå in på dels har vi näringsviet vi har ingen monopol och i en hel del av de fallen är det faktiskt så att det är konkurrensbegränsning av ett slag som vi också med hänsyn till bestämmelser inom norden och framför allt inom eftar och sånt där har mycket svårt för att gå in på vi varsålös nödgade att tänka om och vi hade som sagt var en paketlösning och jag tror att om den inte hade blivit rubbad för mycket så skulle den ha verkat så att vi hade fått bort engångsglasen fått mera mindre farligt material sånt där å andra sidan så har det visat sig bland annat i danmark därrsom icke haft engångsglas att returglasnan de kommer inte tillbaks dem heller standarden har höjts folk struntar i de där pantavgifterna vill inte ha besvärligt om de slänger dem i nästan lika stor omfattning som gör med rengångsglasena här därför har det blivit ett mycket stort problem och vi hoppas nu på den här som härgöran karlsson nämnde miljökontrollutredningen att de kommer och följder upp det förslag vi la i kommitéen för ett renare samhället att vi skulle ha en milljöskyddsnämnd och en miljövårdsavgift så att man kunde styra utvecklingen mot mindre skräpande och framför allt mot mindre skadliga förpackningsmaterial talmanutskottets

1908-09-19

1976-04-20

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.2.mp3

i-878VmNLPf4B7edFcpYGKjR

prot-1970-höst-fk--46

Ethel Florén-Winther

i-AyLtPYUtfuc83nLoJEwQj4

i-AyLtPYUtfuc83nLoJEwQj4

Moderaterna

förstakammarledamot

woman

Herr talman! Utskottets talesman har redovisat att utskottet seriöst har behandlat motionerna 1: 1320 och II: 1531 och gått igenom olika möjligheter till ett pantförfarande. Efter vad jag kan förstå har utskottet tappat motionens poäng, när utskottets talesman säger att det åter skulle bli ett kvittosystem, vilket skulle bli väldigt besvärligt, komplicerat och otidsenligt. Vi motionärer har dock inte alls föreslagit något sådant. Om man noga läser reservationen finner man att vi i stället förordar ett system, där bryggerierna i glasen stämplar in ett igenkänningsmärke, vilket sedan skulle berättiga till att pant erhölls för glasen. Den stämpeln skulle också innebära — det står i reservationen — möjligheter att periodiskt göra avräkningar bryggerierna emellan. På det sättet skulle man få ett relativt lättillgängligt system som skulle gynna alla. Herr Skårman förklarade att man inom utredningen har diskuterat dessa problem mycket, vilket jag är utomordentligt tacksam för. Han sade att man hade nödgats tänka om, därför att vissa konkurrensbestämmelser omöjliggör ett förbud. Men jag utgår ifrån att ett sådant här pantsystem med ett märke — man kan också tänka sig andra enklare lösningar, och jag kan återkomma till det — inte utgör något brott mot konkurrensbestämmelserna utan är ett enkelt tekniskt system för att åstadkomma mindre nedskräpning i naturen. Returglasnedskräpningen började med accelererad hastighet framför allt när företagen slutade att ta emot returglas. Självfallet har sedan plåtburkarna bidragit till att denna nedskräpning har blivit än värre. Såsom jag pekade på i mitt förra anförande har en hel rad affärer själva försökt att införa ett pantsystem enligt vanliga traditionella former. De begagnar inte kvitton utan andra metoder bl.a. en speciell apparat. Flera stora butikskedjor använder en apparat, där man trycker in sina returglas och pengarna kommer ut i ett myntfack, summan beroende på hur många returglas man har tryckt in. Andra butikskedjor ger på vinst och förlust pant för alla sådana glas som inte har stämpeln ”ej returglas”. Redan nu finns ju på de glas som inte är returglas inpressat i glaset just orden ”ej returglas”. Vi motionärer har därför ansett det vara en enkel teknisk lösning, som inte behöver bli så komplicerad varken i utredningssammanhang eller i utskottssammanhang, att låta varje bryggeri ha sin egen stämpel inpressad i glaset. På samma sätt som det nu står ”ej returglas” kan det stå en firmastämpel. Sedan kan man cleara panterna företagen emellan. Att den frågan skulle vara en stor och avgörande fråga kan jag inte tro, om vi inser vilka svårigheter nedskräpningen av vår natur med retur- glas och andra typer av förpackningar kommer att medföra i framtiden. Vi måste försöka finna utvägar. I slutet av mitt förra anförande pekade jag på en väg som finns att gå, nämligen att få till stånd en utvecklingsforskning på det här området i syfte att få fram förpackningar som inte skräpar ned i naturen. En sådan forskning bör vi också se som någonting positivt när det gäller att få fram ett pantförfarande.

herr talman utskottets talesman har redovisat att utskottet seriöst har behandlat motionerna ett etttusen trehundratjugo och ii etttusen femhundratrettioett och gått igenom olika möjligheter till ett pantförfarande efter vad jag kan förstå har utskottet tappat motionens poäng när utskottets talesman säger att det åter skulle bli ett kvittosystem vilket skulle bli väldigt besvärligt komplicerat och otidsenligt vi motionärer har dock inte alls föreslagit något sådant om man noga läser reservationen finner man att vi i stället förordar ett system där bryggerierna i glasen stämplar in ett igenkänningsmärke vilket sedan skulle berättiga till att pant erhölls för glasen den stämpeln skulle också innebära det står i reservationen möjligheter att periodiskt göra avräkningar bryggerierna emellan på det sättet skulle man få ett relativt lättillgängligt system som skulle gynna alla herr skårman förklarade att man inom utredningen har diskuterat dessa problem mycket vilket jag är utomordentligt tacksam för han sade att man hade nödgats tänka om därför att vissa konkurrensbestämmelser omöjliggör ett förbud men jag utgår ifrån att ett sådant här pantsystem med ett märke man kan också tänka sig andra enklare lösningar och jag kan återkomma till det inte utgör något brott mot konkurrensbestämmelserna utan är ett enkelt tekniskt system för att åstadkomma mindre nedskräpning i naturen returglasnedskräpningen började med accelererad hastighet framför allt när företagen slutade att ta emot returglas självfallet har sedan plåtburkarna bidragit till att denna nedskräpning har blivit än värre såsom jag pekade på i mitt förra anförande har en hel rad affärer själva försökt att införa ett pantsystem enligt vanliga traditionella former de begagnar inte kvitton utan andra metoder bland annat en speciell apparat flera stora butikskedjor använder en apparat där man trycker in sina returglas och pengarna kommer ut i ett myntfack summan beroende på hur många returglas man har tryckt in andra butikskedjor ger på vinst och förlust pant för alla sådana glas som inte har stämpeln ej returglas redan nu finns ju på de glas som inte är returglas inpressat i glaset just orden ej returglas vi motionärer har därför ansett det vara en enkel teknisk lösning som inte behöver bli så komplicerad varken i utredningssammanhang eller i utskottssammanhang att låta varje bryggeri ha sin egen stämpel inpressad i glaset på samma sätt som det nu står ej returglas kan det stå en firmastämpel sedan kan man cleara panterna företagen emellan att den frågan skulle vara en stor och avgörande fråga kan jag inte tro om vi inser vilka svårigheter nedskräpningen av vår natur med retur glas och andra typer av förpackningar kommer att medföra i framtiden vi måste försöka finna utvägar i slutet av mitt förra anförande pekade jag på en väg som finns att gå nämligen att få till stånd en utvecklingsforskning på det här området i syfte att få fram förpackningar som inte skräpar ned i naturen en sådan forskning bör vi också se som någonting positivt när det gäller att få fram ett pantförfarande

talmanutskottets tatalesman har redovisat här att man seriöst har behandlat de här motionerna tretton tjugo femton trettioett men och man har gått igenom olika möjligheter till pantförfarande men efter vad jag kan förstå så har man ifrån utskottets sida tappat motionens poäng när utskottets talesman talar om att det skulle bli ett kvittosystem igen och att det skulle bli väldans besvärligt och komplicerat och inte var tidsenligt vi har inte alls gått in på det utan om man noga har tittat på reservationen så har vi i stället förordat ett system där bryggerierna skulle kunna i glaset sätta in det märke som blev igenkänningsmärke och som sedan skulle berättiga till att man fick en pant för glaset tillbaka den här stämpeln den skulle alltså också innebära att man kunde åstadkomma ttde står här att periodiskt göra avrekningar från bryggerierna emellan och på det sättet skulle man ha ett system som skulle vara relativt lättlgängligt och när här skorman redovisar att man i utredningen har diskuterat mycket omkring de här problemen också så är jag ju utomordentligt tacksam för det han säger att man har nöggats tänka om därför att det finns en del konkurrensbestämmelser som gör att man inte har kunnat komma fram med ett förbud men jag utgår ifrån att ett sånt här tingens ordning att man skulle ha ett pantsystem där man skulle med sitt märke eller man kan också komma in på andra enklare lösningar jag kan återkomma till det men i så fall så är det ju inte något konkurrenssystem utan det är ju ett ett enkelt tekniskt system för att åstadkomma mindre nedskräpning i naturen för det var ju framför allt när vi fframför allt när företagen började på att inte ta emot returglas som de här returglasnedskräpningen började i accelererad hastighet självklart har sedan plåtburkarna bidragit till att det har blivit än värre med den här typen utav nedskräpning men det finns ju som jag också pekare i mitt anförande i en hel rad affärer som har försökt att själva införa ett pansystem enligt vanliga traditionella ordningar inte med kvitto utan man har till och med en apparat det finns en rad stora butikskedjor som till exempel har en apparat där man trycker in allteftersig om sina returglas och pengarna kommer ner i ett kassafack allteftersom hur många returglas man har satt in det finns andra butikskedjor djer som på vinst och förlust ger pant till alla sådana glas där det inte står ej returglas på därför d redan nu finns det ju på de här glasen som inte är returglas inpressad i glaset just ej returglas och då har vi som har varit motionärer här ansett det som en enkel teknisk fråga som inte behöver bli så komplicerad varken i utredningssammanhang eller utskottssammanhang om den får sin anslutning här så tycker vi också att den ska vara utomordentligt lätt att ordna genom att vi också då säger att varje bryggeri kan ha sin egen stämpel inpressat i glaset så som det nu står ej returglas så kan det stå en firmastämpel och så kan man klira de här panterna företagen emellan om den frågan skulle vara en stor avgörande fråga det kan jag inte tro när vi liksom har framför oss att se vad ändå nedskräpning utav vårt natur med returglas och andra typer uta embalageförpackningar betyder och vad den kommer att betyda i framtiden så måste vi ju ändå försöka hitta vägar och jag också pekade på det härtalman i slutet utav mitt anförande att det är en väg att se till att vi idag åstadkommer en begränsning som kan leda till utvecklingsforskning på det här området att se till att man får förpackningar som inte skräpar ner i naturen och den utvecklingsforskningen den bör vi också se som ett positivt led i ett pantförfarande ja

1927-07-18

2012-04-14

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.2.mp3

i-94mSaVN9rAX3nip4ZMFmQ2

prot-1970-höst-fk--46

Nils Hjorth

i-WWVHy5fVgZxU1tYXeRXqDH

i-WWVHy5fVgZxU1tYXeRXqDH

Socialdemokraterna

Uppsala läns valkrets, Stockholms läns och Uppsala läns valkrets

ledamot, förstakammarledamot

man

Herr talman! Det gläder mig att utskottets talesman, herr Göran Karlsson, var överens med mig om att tio meter inte är något heligt tal — och inte heller är något annat tal det — utan att det måste ske en generös bedömning, särskilt i ingångsskedet. Vad jag är rädd för är ett system med två renhållningsinstanser som skall städa vid sidan av vägarna. Uppgiften måste åligga väghållaren, och jag hoppas att det tas vederbörlig hänsyn så att problem av det slaget kan undvikas i framtiden. Herr Göran Karlsson framhöll att det är svårt att åstadkomma förbud på nordisk basis vad beträffar engångsförpackningar. Det framhöll jag också i mitt förra anförande, men jag tycker att det skulle vara olyckligt om Sverige skulle gå i spetsen när det gäller nedskräpning. Vårt land bör i stället försöka vara ett föredöme i fråga om att få bukt med sådana saker. Om Nordiska rådet kunde komma fram till en lösning av detta problem vid sessionen i februari, så vore det verkligen tacknämligt. Fru Florén-Winther sade med adress till mig att det inte var konsekvent att inte stödja reservation III när man vill ha förbud mot engångsförpackningar. Jag tycker emellertid att det system som skisserats i motionerna och i reservationen verkar väldigt krångligt. Det förefaller inte vara något effektivt sätt att lösa problemen. Karlsson sade, ett stort problem, och det är klart att dess lösning får ekonomiska konsekvenser. Jag är mycket väl medveten om detta. Emellertid har man löst problemet när det gäller vissa bussar, och konstruktioner har gjorts på sina håll utomlands. Här är det fråga om en stor sanitär olägenhet, och jag vill uttala förhoppningen att man i första hand försöker avhjälpa bekymren på de sträckor som är särskilt utsatta.

herr talman det gläder mig att utskottets talesman herr göran karlsson var överens med mig om att tio meter inte är något heligt tal och inte heller är något annat tal det utan att det måste ske en generös bedömning särskilt i ingångsskedet vad jag är rädd för är ett system med två renhållningsinstanser som skall städa vid sidan av vägarna uppgiften måste åligga väghållaren och jag hoppas att det tas vederbörlig hänsyn så att problem av det slaget kan undvikas i framtiden herr göran karlsson framhöll att det är svårt att åstadkomma förbud på nordisk basis vad beträffar engångsförpackningar det framhöll jag också i mitt förra anförande men jag tycker att det skulle vara olyckligt om sverige skulle gå i spetsen när det gäller nedskräpning vårt land bör i stället försöka vara ett föredöme i fråga om att få bukt med sådana saker om nordiska rådet kunde komma fram till en lösning av detta problem vid sessionen i februari så vore det verkligen tacknämligt fru florénwinther sade med adress till mig att det inte var konsekvent att inte stödja reservation iii när man vill ha förbud mot engångsförpackningar jag tycker emellertid att det system som skisserats i motionerna och i reservationen verkar väldigt krångligt det förefaller inte vara något effektivt sätt att lösa problemen karlsson sade ett stort problem och det är klart att dess lösning får ekonomiska konsekvenser jag är mycket väl medveten om detta emellertid har man löst problemet när det gäller vissa bussar och konstruktioner har gjorts på sina håll utomlands här är det fråga om en stor sanitär olägenhet och jag vill uttala förhoppningen att man i första hand försöker avhjälpa bekymren på de sträckor som är särskilt utsatta

ja här talmanjag är glad att utskottets talesman här göran karlsson var överens för mig att tio meter inte var något feligt tal härer någon meter överhuvudtaget utan att man måste ha en generös bedömning särskilt då i ingångsskedet var jag rädd för här är att man inte ska få ett system med två renhållnisinstanser som ska städa sidan av vägarna här utan att de måste åliga väghållaren oh jag hoppas att man tar vederbördig hänsyn så att man slipper några problem i framtiden när det gäller de här sakerna hergöran karlsson framhöll att det var svårt med förbud på på nordisk basis här när det gäller just engångsförpackningar och det framhöll jag också i mitt anförande jag tycker att det ska vara olyckligt om sverige skulle gå i spetsen här när det gäller just nedskräpningen utan i stället försöka vara ett föredöme på det här området och jag hoppas verkligen att nordiska rådet ska kunna komma till en lösning på det här problemet vedsessionen i februari det vore verkligen tacknemligt fru floren vinter ansåg vmed adressat mig att det inte var konsekvent att inte stödja resationen nummer tre när man ville ha förbud mot engångsförpackningar ja jag tycker nog det här systemet som r utvecklats här i motionerna och i reservationen verkar väldigt krångligt och jag tror inte för min del att det blir effektivt sätt att att lösa de här problemen seda när det gäller ässgistoaletter här så som hergöran karlsson sa det ju stora problem av det klart att det medför ekonomiska konsekvenser jag är mycket väl medveten om detta men man har ju löst det när det gäller vissa bussar om man har löst det på sina håll utomlands och det är utan tvekan ett stort sanitärt problem o jag vill väl uttala den förhoppningen att man i första hand försöker lösa det på de sträckor som är särskilt utsatta så att man slipper det här i fortsättningen härtalman

1920-03-22

2008-09-08

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.2.mp3

i-5J1znvtFzeXQy7oy3VvNET

prot-1970-höst-fk--46

Göran Karlsson

i-7ugPcnmZ6J6FiS44UnXL54

i-7ugPcnmZ6J6FiS44UnXL54

Socialdemokraterna

Jönköpings läns valkrets

ledamot, förstakammarledamot

man

Herr talman! Beträffande herr Hjorths senaste inlägg om SJ-toaletterna vill jag bara betona att man inte kan komma förbi den ekonomiska aspekten. Här gäller det ju att bygga om SJ:s hela vagnpark, och det gör man inte utan mycket stora kostnader. Det är klart att vi får ta kostnaderna, när vi fått fram de tekniska möjligheterna, men dessa har vi inte i dag. Jag räknar med att de som sysslar med utvecklingsarbetet på området skall kunna åstadkomma någonting av det slag som herr Hjorth talade om. Herr Hjorth sade att det vore olyckligt om Sverige skulle gå i spetsen för nedskräpningen i Norden. Jag håller helt med honom. Vårt land borde vara en föregångsnation när det gäller att förhindra nedskräpning. Emellertid tror jag att vi bör vidga begreppet litet grand och säga att i kampen för att åstadkomma en renare och finare natur har Sverige faktiskt gjort stora ansträngningar. När det gäller hela naturvårdsområdet ligger Sverige inte illa till. Snarare går vi i spetsen för att åstadkomma bättre miljöer. Det bör vi hålla i minnet när sådana här saker diskuteras. Finländarnas, danskarnas och norrmännens problem uppstår när man i dessa länder får lika stor förbrukning av engångsförpackningar som vi har här i landet. Där har vi också gått i spetsen. Fru Florén-Winther sade att utskottet har missat poängen, men så enkelt är det inte. Vi har inte missat någon poäng. Jag vill emellertid sätta in problemet i ett vidare sammanhang. Nu finns det returglas i handeln. Då skulle konsekvensen bli att vi förbjuder också andra glasförpackningar. Men ute i naturen ligger ju bortkastade bytesflaskor lika ofta som engångsglas. Man löser därför inte problemen på den väg som fru Florén-Winther anger, nämligen genom att stämpla flaskorna. Även om vi har praktiskt taget något av ett bryggerimonopol här i landet, med Pripps som det stora företaget, är det uppenbart att en sådan stämpling skulle leda till ett besvärligt clearingsystem mellan bryggerierna. Några stämplar kan i varje fall inte, fru Florén-Winther, lösa ölburksproblemet, vilket jag betecknar som värre än nedskräpningen genom engångsglas. Herr Skårman tog upp frågan om behandlingen av detta och en hel del andra ärenden i utskottet. Vårt sekretariat har varit utomordentligt hårt belastat denna höst med stora frågor. Jag vill ändå säga att sekretariatet har gett ledamöterna alla uppgifter som vi har behövt för vårt ställningstagande, och det är ju det viktigaste i detta sammanhang. Jag skulle vilja ställa en fråga till herr Skårman. Denna lag skall träda i kraft redan den 1 januari 1971. Skulle herr Skårman vilja ha ett uppskov med behandlingen av lagen och på det sättet försena de ansträngningar som har gjorts för att åstadkomma en till dagens situation bättre anpassad lagstiftning?

herr talman beträffande herr hjorths senaste inlägg om sjtoaletterna vill jag bara betona att man inte kan komma förbi den ekonomiska aspekten här gäller det ju att bygga om sjs hela vagnpark och det gör man inte utan mycket stora kostnader det är klart att vi får ta kostnaderna när vi fått fram de tekniska möjligheterna men dessa har vi inte i dag jag räknar med att de som sysslar med utvecklingsarbetet på området skall kunna åstadkomma någonting av det slag som herr hjorth talade om herr hjorth sade att det vore olyckligt om sverige skulle gå i spetsen för nedskräpningen i norden jag håller helt med honom vårt land borde vara en föregångsnation när det gäller att förhindra nedskräpning emellertid tror jag att vi bör vidga begreppet litet grand och säga att i kampen för att åstadkomma en renare och finare natur har sverige faktiskt gjort stora ansträngningar när det gäller hela naturvårdsområdet ligger sverige inte illa till snarare går vi i spetsen för att åstadkomma bättre miljöer det bör vi hålla i minnet när sådana här saker diskuteras finländarnas danskarnas och norrmännens problem uppstår när man i dessa länder får lika stor förbrukning av engångsförpackningar som vi har här i landet där har vi också gått i spetsen fru florénwinther sade att utskottet har missat poängen men så enkelt är det inte vi har inte missat någon poäng jag vill emellertid sätta in problemet i ett vidare sammanhang nu finns det returglas i handeln då skulle konsekvensen bli att vi förbjuder också andra glasförpackningar men ute i naturen ligger ju bortkastade bytesflaskor lika ofta som engångsglas man löser därför inte problemen på den väg som fru florénwinther anger nämligen genom att stämpla flaskorna även om vi har praktiskt taget något av ett bryggerimonopol här i landet med pripps som det stora företaget är det uppenbart att en sådan stämpling skulle leda till ett besvärligt clearingsystem mellan bryggerierna några stämplar kan i varje fall inte fru florénwinther lösa ölburksproblemet vilket jag betecknar som värre än nedskräpningen genom engångsglas herr skårman tog upp frågan om behandlingen av detta och en hel del andra ärenden i utskottet vårt sekretariat har varit utomordentligt hårt belastat denna höst med stora frågor jag vill ändå säga att sekretariatet har gett ledamöterna alla uppgifter som vi har behövt för vårt ställningstagande och det är ju det viktigaste i detta sammanhang jag skulle vilja ställa en fråga till herr skårman denna lag skall träda i kraft redan den ett januari etttusen niohundrasjuttioett skulle herr skårman vilja ha ett uppskov med behandlingen av lagen och på det sättet försena de ansträngningar som har gjorts för att åstadkomma en till dagens situation bättre anpassad lagstiftning

härtalman beträffande ha gjorts isista inlägg om mässgitoaletterna så vill jag bara betona att när jag tog upp den ekonomiska aspekten så kan man ju inte komma förbi den eftersom det ju här gäller att bygga om alla sjis hela vagnvagnsystemet och det gör man inte utan mycket stora kostnader det är klart att vi fåt ha det när vi har fått fram möjligheter att göra det det finns inte i dag men jag räknar med att man i utvecklingsenseende ska försöka åstadkomma någonting i den riktningen som har gjort här inne på sen säger hag gjort att det är olyckligt att sverige skulle gå i spetsen för nedskräpningen i norden och jag håller helt med honom vi borde vara en föregångsnation när det gäller att förhindra nedskräpning men jag tror att vi ska vidga begreppet lite grann och säga att när det gäller kampen för att åstadkomma en renare och friare natfinare natur då har sveriges faktiskt gjort ansträngningar jag vill peka på att i det fallet ligger inte vi det gäller alkså hela naturvårdsområdet det ligger inte sverige i i botten utan är snarare det vi som går i spetsen när det gäller att åstadkomma bättre miljömiljöer de ska hållas i minnet när man tar fram den saken sen tror jag att både finnarnas och danskarnas och norrmännens problem kommer ii och med det att man får een ökad förbrukning efter av den engångsmaterien som vi har här i landet där vi också kanske har gått i spetsen beträffande fru floren vinters inlägg så säger hon att vi har missat poängen ja florenvinter så enkelt är det inte vi har inte missat någon poäng men jag vill sätta in det här i ett litet vidare sammanhang det är inte bara det att det finns returglas i handeln det det är klartdå skulle ju konsekvensen vara att man förbjuder anannat glasförpackningar men om man tittar ut i naturen de glage som ligger där så är det ju lika mycket de där bytesflaskorna som är kastade som man man får bara engångsglasen så man löser inte problemen alls på den väg som fru floren vinter här anger nämligen att stämpla flaskorna och även om vi har praktiskt tagit något av ett bryggerimonopol i landet med prips som förnämsta agerande så är det uppenbart att det skulle bli ett lite besvärligt kliringssystem mellan dem ohfru flåren vinter några stämplar kan ju i alla fall inte lösa ölburksproblemet och det betecknar jag faktiskt som värre än nedskräpningen utav glas senvardet här skårman som tog upp frågan om behandlingen utav detta och en hel del andra ärenden i utskottet och jag vill gärna säga att de sekretariat vi har de har varit utomordentligt hårt det har varit utordentligt hårt belastat den här hösten med de stora frågor det gäller men jag vill ändå säga att sekretariatet har gett ledamöterna alla de uppgifter som de har behövt för vårt ställningstagande och det är ju det som det gäller och ingenting annat och sen skulle jag vilja ställa den frågan till er skåman den här lagen ska ju träda i kraft redan den första januari nittonhundrasjuttioett skulle här skor man villa haft ett uppskov med behandlingen det hela och på det sättet försenat de ansträngningar som har gjorts för att åstadkomma en till dagens situation bättre lämpad lagstiftning aaanreger

1914-07-14

2006-01-02

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.2.mp3

i-4g9xW3jzR13gNCjSkapMxi

prot-1970-höst-fk--46

Jan-Erik Wikström

i-P7oVLGoBfbz4RGE5XkQtLN

i-P7oVLGoBfbz4RGE5XkQtLN

0172078270306

Liberalerna, Folkpartiet

Stockholms kommuns valkrets

utbildningsminister, ledamot, minister för nordiskt samarbete, förstakammarledamot, handelsminister

man

Herr talman! Kravet på biståndsarbete som alternativ till värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst har länge drivits, främst av en rad ungdomsorganisationer. System av liknande innebörd tillämpas i en rad europeiska länder. Enmansutredningen Värnplikt och biståndsutbildning fick på grund av sina snäva direktiv inte behandla denna fråga. Det var synd. De skäl som anförts för u-landstjänst som alternativ till traditionell värnpliktsutbildning är utomordentligt starka. Det är väsentligt att den svenska säkerhetspolitiken inte bara inriktas på försvarsåtgärder i traditionell bemärkelse utan också på fredsbevarande insatser i en mera vid mening. De svenska insatserna på nedrustningsområdet kan tas som ett exempel på en sådan åtgärd och de svenska biståndsinsatserna som ett annat. Möjligheter för värnpliktiga att fullgöra sin utbildning i form av insatser inom biståndsarbetet skulle därmed ligga i linje med en säkerhetspolitisk målsättning att förebygga konflikter. En sådan möjlighet skulle också kunna bidra till att göra det lättare att rekrytera kvalificerad personal, som under andra förhållanden inte skulle avsatt några år för insatser i biståndsarbetet. I ett särskilt yttrande som fogats till enmansutredningens betänkande har en av experterna förordat ett sådant system. Det intressanta är att en rad remissinstanser har understött detta förslag: socialstyrelsen, LO, TCO, SACO, Svenska missionsrådet och flera av de politiska ungdomsförbunden. Tanken har också förts fram i en rad motioner i anslutning till denna proposition. I andra kammaren har framstående företrädare för Broderskapsrörelsen och SSU motionerat i detta syfte och i denna kammare socialdemokraten herr Sundgren. Vänsterpartiet kommunisterna har väckt en partimotion, fru Segerstedt Wiberg har motionerat i detta syfte, herr Dahlén och jag har tillsammans med några kolleger i andra kammaren väckt en motion, och i något andra ordalag har några representanter för moderata samlingspartiet motionerat i samma syfte. Vid ett sammanträde som Svenska ekumeniska nämnden, topporganet för de svenska kyrkorna, höll för ett par veckor sedan, antog man ett uttalande i denna fråga. Eftersom det uttalandet inte har givits någon publicitet vill jag gärna läsa upp det: ”Kraven på att tjänstgöring i internationellt utvecklingssamarbete skall godtas som alternativ till värnplikt — för dem som efter prövning befinnes lämpliga, inom av statsmakterna fastställda kvotramar — har på senare tid väckt ökad anklang i vida kretsar. Sådana möjligheter finnes redan nu i bl. a. Belgien, Frankrike, Holland, Italien, Västtyskland och Danmark. Kyrkornas Världsråds generalförsamling i Uppsala 1968 uppmanade kyrkorna att verka för en utveckling i denna riktning. Svenska Ekumeniska Nämnden instämde hösten 1968 i detta krav. Efter utredning av en särskild sakkunnig har en proposition nyligen framlagts om införande av en 450 dagars biståndsoch katastrofutbildning av vissa värnpliktiga, vapenfria samt kvinnor. Däremot har man inte ansett sig behöva ta upp någon mer ingående diskussion av möjligheter till tjänstgöring i u-land inom värnpliktens och den vapenfria tjänstepliktens ram. Utredningens huvudargument är att de flesta värnpliktiga vid tiden för sin första tjänstgöring inte har de yrkeskunskaper och den mognad som är nödvändiga förutsättningar för u-landstjänst. Häremot har genmälts att det i de flesta fall är ändamålsenligt att sökande efter en preliminär lämplighetsprövning får anstånd med militärtjänsten till dess att de förvärvat nödvändiga yrkeskunskaper och erfarenheter. En av utredningens experter har reservationsvis framfört uppfattningen att tjänstgöringstiden till så stor del som möjligt bör kunna fullgöras genom biståndsarbete i u-land. Till denna uppfattning har en betydande del av remissinstanserna anslutit sig, bland dem Socialstyrelsen, Universitetskanslersämbetet och Svenska Missionsrådet. Svenska Ekumeniska Nämnden vill med instämmande i dessa synpunkter på nytt vädja till regering och riksdag att medverka till att det snarast skapas en laglig möjlighet för därtill lämpade värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga att fullgöra sin tjänst inom ramen för det internationella utvecklingssamarbetet.” Ungefär samtidigt som detta uttalande av Ekumeniska nämnden antogs, publicerades en ledare i Dagens Nyheter, där man i stort sett anförde liknande synpunkter. Jag citerar bara några rader: ”Detta är ett enkelt och tilltalande system. Det skulle inte betyda någon märkligt ny form av kategoriklyvning i värnpliktssystemet. Det skulle inte utsätta värnpliktstanken för krav på att alla möjliga nyttiga samhällsfunktioner i stället för militärtjänst borde kunna fullgöras av värnpliktiga, eftersom det dels förutsätter frivillighet och u-landstjänst, dessutom mycket väl kan sägas vara just ”fredsbevarande” och ”konfliktförebyggande” i den svenska säkerhetspolitikens inklusive försvarspolitikens mening. Med ett visst antal värnpliktiga och vapenfria i fredskårsarbete och annan u-landstjänst skulle avlöningen bli standardiserad och billigare än nu, och den nackdel som kan ligga i att de hjälpande lever på en mycket högre materiell standard än folket på platsen skulle reduceras.” Dagens Nyheter slutar med att yrka avslag på propositionen, vilket jag för min del inte vill göra, och med att föreslå att ett nytt förslag läggs fram innan utbildningen påbörjas hösten 1972. Det är också vad reservanterna i statsutskottet har velat föreslå. Jag vill gärna säga att detta inte är någon partiståndpunkt. De som företrätt folkpartiet i avdelningen i statsutskottet har andra värderingar och synpunkter. Ändå vill jag — med anknytning dels till den ståndpunkt som Svenska ekumeniska nämnden under ärkebiskopens ledning har intagit, dels till Dagens Nyheters ställningstagande — yrka bifall till reservationen.

herr talman kravet på biståndsarbete som alternativ till värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst har länge drivits främst av en rad ungdomsorganisationer system av liknande innebörd tillämpas i en rad europeiska länder enmansutredningen värnplikt och biståndsutbildning fick på grund av sina snäva direktiv inte behandla denna fråga det var synd de skäl som anförts för ulandstjänst som alternativ till traditionell värnpliktsutbildning är utomordentligt starka det är väsentligt att den svenska säkerhetspolitiken inte bara inriktas på försvarsåtgärder i traditionell bemärkelse utan också på fredsbevarande insatser i en mera vid mening de svenska insatserna på nedrustningsområdet kan tas som ett exempel på en sådan åtgärd och de svenska biståndsinsatserna som ett annat möjligheter för värnpliktiga att fullgöra sin utbildning i form av insatser inom biståndsarbetet skulle därmed ligga i linje med en säkerhetspolitisk målsättning att förebygga konflikter en sådan möjlighet skulle också kunna bidra till att göra det lättare att rekrytera kvalificerad personal som under andra förhållanden inte skulle avsatt några år för insatser i biståndsarbetet i ett särskilt yttrande som fogats till enmansutredningens betänkande har en av experterna förordat ett sådant system det intressanta är att en rad remissinstanser har understött detta förslag socialstyrelsen lo tco saco svenska missionsrådet och flera av de politiska ungdomsförbunden tanken har också förts fram i en rad motioner i anslutning till denna proposition i andra kammaren har framstående företrädare för broderskapsrörelsen och ssu motionerat i detta syfte och i denna kammare socialdemokraten herr sundgren vänsterpartiet kommunisterna har väckt en partimotion fru segerstedt wiberg har motionerat i detta syfte herr dahlén och jag har tillsammans med några kolleger i andra kammaren väckt en motion och i något andra ordalag har några representanter för moderata samlingspartiet motionerat i samma syfte vid ett sammanträde som svenska ekumeniska nämnden topporganet för de svenska kyrkorna höll för ett par veckor sedan antog man ett uttalande i denna fråga eftersom det uttalandet inte har givits någon publicitet vill jag gärna läsa upp det kraven på att tjänstgöring i internationellt utvecklingssamarbete skall godtas som alternativ till värnplikt för dem som efter prövning befinnes lämpliga inom av statsmakterna fastställda kvotramar har på senare tid väckt ökad anklang i vida kretsar sådana möjligheter finnes redan nu i bl a belgien frankrike holland italien västtyskland och danmark kyrkornas världsråds generalförsamling i uppsala etttusen niohundrasextioåtta uppmanade kyrkorna att verka för en utveckling i denna riktning svenska ekumeniska nämnden instämde hösten etttusen niohundrasextioåtta i detta krav efter utredning av en särskild sakkunnig har en proposition nyligen framlagts om införande av en fyrahundrafemtio dagars biståndsoch katastrofutbildning av vissa värnpliktiga vapenfria samt kvinnor däremot har man inte ansett sig behöva ta upp någon mer ingående diskussion av möjligheter till tjänstgöring i uland inom värnpliktens och den vapenfria tjänstepliktens ram utredningens huvudargument är att de flesta värnpliktiga vid tiden för sin första tjänstgöring inte har de yrkeskunskaper och den mognad som är nödvändiga förutsättningar för ulandstjänst häremot har genmälts att det i de flesta fall är ändamålsenligt att sökande efter en preliminär lämplighetsprövning får anstånd med militärtjänsten till dess att de förvärvat nödvändiga yrkeskunskaper och erfarenheter en av utredningens experter har reservationsvis framfört uppfattningen att tjänstgöringstiden till så stor del som möjligt bör kunna fullgöras genom biståndsarbete i uland till denna uppfattning har en betydande del av remissinstanserna anslutit sig bland dem socialstyrelsen universitetskanslersämbetet och svenska missionsrådet svenska ekumeniska nämnden vill med instämmande i dessa synpunkter på nytt vädja till regering och riksdag att medverka till att det snarast skapas en laglig möjlighet för därtill lämpade värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga att fullgöra sin tjänst inom ramen för det internationella utvecklingssamarbetet ungefär samtidigt som detta uttalande av ekumeniska nämnden antogs publicerades en ledare i dagens nyheter där man i stort sett anförde liknande synpunkter jag citerar bara några rader detta är ett enkelt och tilltalande system det skulle inte betyda någon märkligt ny form av kategoriklyvning i värnpliktssystemet det skulle inte utsätta värnpliktstanken för krav på att alla möjliga nyttiga samhällsfunktioner i stället för militärtjänst borde kunna fullgöras av värnpliktiga eftersom det dels förutsätter frivillighet och ulandstjänst dessutom mycket väl kan sägas vara just fredsbevarande och konfliktförebyggande i den svenska säkerhetspolitikens inklusive försvarspolitikens mening med ett visst antal värnpliktiga och vapenfria i fredskårsarbete och annan ulandstjänst skulle avlöningen bli standardiserad och billigare än nu och den nackdel som kan ligga i att de hjälpande lever på en mycket högre materiell standard än folket på platsen skulle reduceras dagens nyheter slutar med att yrka avslag på propositionen vilket jag för min del inte vill göra och med att föreslå att ett nytt förslag läggs fram innan utbildningen påbörjas hösten etttusen niohundrasjuttiotvå det är också vad reservanterna i statsutskottet har velat föreslå jag vill gärna säga att detta inte är någon partiståndpunkt de som företrätt folkpartiet i avdelningen i statsutskottet har andra värderingar och synpunkter ändå vill jag med anknytning dels till den ståndpunkt som svenska ekumeniska nämnden under ärkebiskopens ledning har intagit dels till dagens nyheters ställningstagande yrka bifall till reservationen

talmankravet på biståndsarbete som alternativ till värnpliktstjänstgöring och vapenfritjänst har länge drivits främst av en rad ungdomsorganisationer system med en liknande innebörd tillämpas i en rad europeiska länder enmansutredningen värnplikt och biståndsutbildning fick på grund av sina snäva direktiv inte behandla den här frågan det var synd de skäl som har anförts för urlandstjänst som alternativ till en traditionell värnpliktsutbildning är enligt min mening mycket starka det är väsentligt att den svenska säkerhetspolitiken inte bara inriktas på försvarsåtgärder i traditionell mening utan också på fredsbevarande insatser i en mera vid mening de svenska insatserna på nedrustningsområdet kan tas som ett exempel på en sådan åtgärd och de svenska biståndsinsatserna som ett annat möjligheter för värnpliktiga att fullgöra sin utbildning i form av insatser inom biståndsarbetet skulle därmed ligga i linje med en säkerhetspolitisk målsättning att förebygga konflikter en sådan möjlighet skulle också kunna bidra till att göra det lättare att rekrytera kvalificerad personal som under andra förhållanden inte skulle avsatt några år för insatser i biståndsarbetet i en iett särskilt yttrande som har bifogats enmansutredningen har en av experterna förordat ett sådant system det intressanta är att en rad remissinstanser har understött det här förslaget socialstyrelsen ällo teceo sako svenska misionsrådet och flera av de politiska ungdomsförbunden och den här tanken har också förts fram i en rad motioner i anslutning till den här propositionen i andra kammaren har eframstående företrädare för broderskapsrörelsen och för escessu motionerat om detta i denna kammare socialdemokraten her sundgren vänsterpartiet kommunisterna har lagt en partimotion fru segerstett viberg har motionerat om detta herr dalén och jag tillsammans med några kolleger i andra kammaren och i något andra ordalag också några representanter för moderata samlingspartiet vid ett sammanträde som med svenska ekumeniska nämnden topporganet inför de svenska kyrkorna höll för ett par veckor sedan antog man ett uttalande i den här frågan och eftersom det uttalandet inte har getts någon publicitet vill jag gärna läsa upp det kraven på att tjänstgöring i internationellt utvecklingssamarbete skall godtas som alternativ till värnplikt för dem som efter prövning befinners lämpliga inom av statstmakterna fastställda kvotramar har på senare tid väckt ökad anklang i vida kretsar sådana möjligheter finns redan nu i bland annat belgen frankrike holland italien västtyskland och danmark kyrkornas världsrås generalförsamling i uppsala nittonhundrasextioåtta uppmanade kyrkorna att verka för en utveckling i denna riktning svenska ekomeniska nämnden instämde hösten nittonhundrasextioåtta i detta krav efter utredning av en särskild sakkunnig har en proposition nyligen framlagts som införande av en fyrahundrafemtio dagars bistånds och katastrofutbildning av vissa värnpliktiga vapenfria samt kvinnor däremot har man inte ansett sig behöva ta upp någon mer ingående diskussion av möjligheter till tjänstgöring i urland inom värnpliktens och den vapenfria tjänstepliktens ram utredningens huvudargument är att de flesta värnpliktiga vid tiden för sin första tjänstgöring inte har de yrkeskunskaper och den mognad som är nödvändiga förutsättningar för ulandstjänst häremot ha genmälts att i de flesta fall är ändamålsenligt att sökande efter en preliminär lämplighetsprövning får anstånd med militärtjänsten till dess att de förvärvat nödvändiga yrkeskunskaper och erfarenheter en av utredningens experter har reservationsvis framfört uppfattningen att tjänstgöringstiden till så stor del som möjligt bör kunna fullgöras genom biståndsarbete i urland till denna uppfattning har en betydande del av remissinstansen anslutit sig bland dem socialstyrelsen universitetskanslersämbetet och svenska missionsrådet svenska ekomeniska nämnden vill med instämmande i dessa synpunkter på nytt vädja till regering och riksdag att medverka till att det snarast skapas en laglig möjlighet för därtill lämpade värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga att fullgöra sin tjänst inom ramen för det internationella utvecklingssamarbetet ungefär samtidigt så långt ekumeniska nämndens uttalande ungefär samtidigt som de antogs publicerades en ledare i dagens nyheter där man i stort sett anförde liknande synpunkter jag citerar bara några rader detta är ett enkelt och tilltalande system det skulle inte betyda någon märkligt ny form av kategoriklyvning i värnpliktssystemet det skulle inte utsätta värnpliktstanken för krav på att alla möjliga nyttiga samhällsfunktioner i stället för militärtjänst borde kunna fullgöras av värnpliktiga eftersom de dels förutsätter frivillighet och urlandstjänst dessutom mycket väl kan sägas vara just fredsbevarande och konfliktförebyggande i den svenska säkerhetspolitikens inklusive försvarspolitikens mening med ett visst antal värnpliktiga och vapenfria i fredskårdsarbete och annan urlandstjänst skulle avlöningen bli standadiserad och billigare nu och den nackdel som kan ligga i att de hjälpande lever på en mycket högre materiell standard än folket på platsen skulle reduceras och så slutar dagens nyheter med att yrka avslag på propositionen vilket jag för min del inte vill göra men föreslå att man innan den påbörjas hösten nittonhundrasjuttiotvå skal lägga fram ett nytt förslag och det är vad reservanterna i statsutskottet har velat göra jag vill gärna säga att det här inte är någon partiståndpunkt de som har företrätt folkpartiet i avdelningen i statsutskottet har andra värderingar och synpunkter ändå tycker jag att jag gärna vill med anknytning till den ståndpunkt som svenska ekomeniska nämnden under ärkebiskopens ledning har antagit och med anslutning till dagens nyheters synpunkt yrka bifall till reservationen rtalman

1932-09-11

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.2.mp3

i-LmX8PTipVTdaLqqF2N9hbD

prot-1970-höst-fk--46

Ingrid Segerstedt Wiberg

i-XuybHHvxaKR66VfzQMSKCq

i-XuybHHvxaKR66VfzQMSKCq

Folkpartiet

Göteborgs kommuns valkrets

andrakammarledamot, förstakammarledamot

woman

Herr talman! I våras behandlades i Nordiska rådet en motion i denna fråga. Man behandlade den ingående, Man ställde sig relativt välvillig, men hänvisade till pågående utredningsarbete i de nordiska länderna. Man avvisade alltså inte själva förslaget utan ville avvakta vad som kom fram under utredningsarbetet. Underförstått var givetvis att man räknade med ett positivt ställningstagande till det nordiska samarbetet från utredningarna. När utskottet har behandlat frågan har man inte tagit upp dessa synpunkter. Man bryr sig inte om förslaget, och detta trots att såväl SIDA som socialstyrelsen ställt sig positiva till ett nordiskt samarbete här. Likgiltigheten är nedslående, i synnerhet som ingen som sysslat med dessa frågor kan vara okunnig om vilket intryck det nordiska samarbetet på det internationella fältet gör och vilken betydelse man tillskriver att länder intimt samarbetar på detta fält till gagn för freden. Naturligtvis motsvarar varken propositionen eller det korta utskottsutlåtandet förväntningarna från den växande opinionen för u-landstjänstgöring som alternativ till värnplikt och vapenfri tjänst. Man gör säkert den ungdom mycket besviken som på allvar upplever den fattiga världens krav på bistånd från den rika. Vore förslaget inte så småskuret, skulle jag möjligen kunna känna glädje över att kvinnorna tas med och ges tillfälle till utbildning, men såsom förslaget utformats är det svårt att känna den glädjen. De unga som vill göra en insats och vill få en utbildning måste också uppleva denna besvikelse. När deras krav ställs svarar Sveriges riksdag med att föreslå att 100—200 personer skall ges möjlighet till utbildning inom en snävt dragen gräns. Det rimmar också illa med de stora ord som vi annars gärna tillgriper när vi talar om vår skyldighet att påverka utvecklingen, inte minst genom vår vilja att ta u-ländernas begäran på allvar. Vi bör också komma ihåg att biståndsarbetet är ett sätt att förebygga konflikter och att det alltså måste tillskrivas stor betydelse för vår säkerhetspolitik. Inte heller rimmar förslaget med den begäran som kommit från FN:s generalsekreterare om hjälp att upprätta en fredskår och ännu mindre med Jacksonkommitténs uppmaning till den rika världen att ställa personella resurser till — utvecklingsarbetets = förfogande. Kommittén påpekar ständigt i sitt utlåtande att biståndsarbetet behöver många typer av folk med skilda yrkesspecialiteter. Det går inte, säger man, för den rika världen att undkomma endast genom att ge ekonomiska bidrag. En insats av helt annat mått krävs. När utskottet hänvisar till att man från de mottagande länderna huvudsakligen önskar få personer med universitetsutbildning eller med annan kvalificerad utbildning, förefaller detta mig vara mera en förevändning än ett godtagbart skäl. Även om "endast personer med relativt god utbildning kan komma i fråga, torde man med lätthet kunna driva upp åtskilligt fler än de 100—200 personer att utbilda som man nu föreslår, På samma gång skulle det vara möjligt att förlägga utbildningsoch tjänstgöringstiden, som «givetvis måste integreras, till vederbörande land och inte till en plats i Sverige som ur svensk synpunkt ter sig önskvärd. Detta framhålles också i olika motioner med herrar Dahlén och Evert Svensson som första namn. Där understrykes speciellt behovet av att lägga tjänstgöringen och utbildningen till vederbörande u-land. Inom andra europeiska länder har man öppnat möjlighet att låta det internationella utvecklingsarbetet vara ett alternativ till värnplikt och vapenfri tjänst. I jämförelse med vad där sker ter sig det utlåtande som vi i dag har att ta ställning till som mycket påvert. Vårt ställningstagande kan också bromsa upp det nordiska samarbetet. Våra grannländer är här frikostigare än vi, och det är tydligt att de vill göra mer men att de kan ta intryck av Sveriges tveksamhet. Detta är beklagligt, herr talman, och jag hoppas innerligt att om riksdagen i dag, som väl är sannolikt, stannar inför det förslag som nu ligger på bordet, kommande riksdag inte skall nöja sig med ett så snävt förslag. Jag hoppas att den skall ställa sig mera positiv och att den skall förstå och bättre vilja tillmötesgå ungdomens önskemål samt behovet i de fattiga länderna. Tyvärr får jag för min del nöja mig med att i dag endast yrka bifall till den reservation som finns fogad till statsutskottets utlåtande.

herr talman i våras behandlades i nordiska rådet en motion i denna fråga man behandlade den ingående man ställde sig relativt välvillig men hänvisade till pågående utredningsarbete i de nordiska länderna man avvisade alltså inte själva förslaget utan ville avvakta vad som kom fram under utredningsarbetet underförstått var givetvis att man räknade med ett positivt ställningstagande till det nordiska samarbetet från utredningarna när utskottet har behandlat frågan har man inte tagit upp dessa synpunkter man bryr sig inte om förslaget och detta trots att såväl sida som socialstyrelsen ställt sig positiva till ett nordiskt samarbete här likgiltigheten är nedslående i synnerhet som ingen som sysslat med dessa frågor kan vara okunnig om vilket intryck det nordiska samarbetet på det internationella fältet gör och vilken betydelse man tillskriver att länder intimt samarbetar på detta fält till gagn för freden naturligtvis motsvarar varken propositionen eller det korta utskottsutlåtandet förväntningarna från den växande opinionen för ulandstjänstgöring som alternativ till värnplikt och vapenfri tjänst man gör säkert den ungdom mycket besviken som på allvar upplever den fattiga världens krav på bistånd från den rika vore förslaget inte så småskuret skulle jag möjligen kunna känna glädje över att kvinnorna tas med och ges tillfälle till utbildning men såsom förslaget utformats är det svårt att känna den glädjen de unga som vill göra en insats och vill få en utbildning måste också uppleva denna besvikelse när deras krav ställs svarar sveriges riksdag med att föreslå att etthundra tvåhundra personer skall ges möjlighet till utbildning inom en snävt dragen gräns det rimmar också illa med de stora ord som vi annars gärna tillgriper när vi talar om vår skyldighet att påverka utvecklingen inte minst genom vår vilja att ta uländernas begäran på allvar vi bör också komma ihåg att biståndsarbetet är ett sätt att förebygga konflikter och att det alltså måste tillskrivas stor betydelse för vår säkerhetspolitik inte heller rimmar förslaget med den begäran som kommit från fns generalsekreterare om hjälp att upprätta en fredskår och ännu mindre med jacksonkommitténs uppmaning till den rika världen att ställa personella resurser till utvecklingsarbetets förfogande kommittén påpekar ständigt i sitt utlåtande att biståndsarbetet behöver många typer av folk med skilda yrkesspecialiteter det går inte säger man för den rika världen att undkomma endast genom att ge ekonomiska bidrag en insats av helt annat mått krävs när utskottet hänvisar till att man från de mottagande länderna huvudsakligen önskar få personer med universitetsutbildning eller med annan kvalificerad utbildning förefaller detta mig vara mera en förevändning än ett godtagbart skäl även om endast personer med relativt god utbildning kan komma i fråga torde man med lätthet kunna driva upp åtskilligt fler än de etthundra tvåhundra personer att utbilda som man nu föreslår på samma gång skulle det vara möjligt att förlägga utbildningsoch tjänstgöringstiden som givetvis måste integreras till vederbörande land och inte till en plats i sverige som ur svensk synpunkt ter sig önskvärd detta framhålles också i olika motioner med herrar dahlén och evert svensson som första namn där understrykes speciellt behovet av att lägga tjänstgöringen och utbildningen till vederbörande uland inom andra europeiska länder har man öppnat möjlighet att låta det internationella utvecklingsarbetet vara ett alternativ till värnplikt och vapenfri tjänst i jämförelse med vad där sker ter sig det utlåtande som vi i dag har att ta ställning till som mycket påvert vårt ställningstagande kan också bromsa upp det nordiska samarbetet våra grannländer är här frikostigare än vi och det är tydligt att de vill göra mer men att de kan ta intryck av sveriges tveksamhet detta är beklagligt herr talman och jag hoppas innerligt att om riksdagen i dag som väl är sannolikt stannar inför det förslag som nu ligger på bordet kommande riksdag inte skall nöja sig med ett så snävt förslag jag hoppas att den skall ställa sig mera positiv och att den skall förstå och bättre vilja tillmötesgå ungdomens önskemål samt behovet i de fattiga länderna tyvärr får jag för min del nöja mig med att i dag endast yrka bifall till den reservation som finns fogad till statsutskottets utlåtande

rtalman i våras behandlades i nordiska rådet en motion i den här frågan man behandlade den ingående ställde sig relativt välvillig men hänvisade till pågående utredningsarbete i de nordiska länderna man avvisade alltså inte själva förslaget utan ville avvakta vad som kom fram under utredningsarbetet underförstått var givetvis att man räknade med ett positivt ställningstagande till ett nordiskt samarbete från utredningarna när utskottet har behandlat frågan här i riksdagen så har man inte alls tagit upp dessa synpunkter man bryr sig inte alls om förslaget man nämner inte tanken och detta trots att såväl sida som socialstyrelsen har ställt sig positiva till att man skulle ha ett nordiskt samarbete här likgiltigheten är nedslående i synnerhet som ingen som sysslat med de här frågorna kan vara okunnig om vilket intryck ett nordiskt det nordiska samarbetet i på det internationella fältet gör och hur mycket vilken betydelse man tillskriver detta att länder intimt samarbetar på det fredliga på det internationella fredliga fältet naturligtvis motsvarar varken propositionen eller det korta utskottsutlåtandet förväntningarna från den växande opinionen för urlandstjänstgöring som alternativ till värnplikt och vapenfri tjänst man gör säkert den ungdom mycket besviken som på allvar upplever kravet från de fattiga världen om bistånd från den rika vore förslaget inte så småskuret skulle jag väl möjligen kunna känna glädje över att kvinnorna tas med och ges tillfälle till utbildning men såsom förslaget utformat är det svårt att känna den glädjen de unga som vill göra en insats och få och vill få en utbildning måste också uppleva denna besvikelse när deras krav ställs så svarar sveriges riksdag med att föreslå att hundra till tvåhundra personer ska ges möjlighet till utbildning inom en snävt dragen gräns det rimmar illa med de stora ord som man annars gärna tillgriper när vi talar om vår skyldighet att påverka ututvecklingen inte minst genom vår vilja att ta urländernas begäran på allvar och med tanke också på på att biståndsarbetet ett sätt att förebygga konflikter och alltså måste tillskrivas stor betydelse för vår säkerhetspolitik inte heller rimmar förslaget med den begäran som kommit från äffens generalsekreterare om hjälp att upprätta en fredskår och ännu mindre med jaxsonkommitténs uppmaning till den rika världen att ställa personella resurser till utvecklingsarbetets förfogande han påpekar ständigt i sitt utlåtande att man behöver många typer av folk med skilda yrkesspecialiteter det går inte säger han för den rika världen att undkomma endast genom att ge ekonomiska bidrag en insats av helt annat mått krävs när utskottet hänvisar till att man från de mottagande de mottagande länderna huvudsakligen önskar få personer med universitetsutbildning eller med annan kvalificerad utbildning så är detta förefaller mig mer en förevändning än ett godtagbart skäl även om endast personer med relativt god utbildning kan komma ifråga så torde man med lätthet kunna driva upp åtskilliga fler än de hundra till tvåhundra personer att utbilda som man nu föreslår och på samma gång skulle det vara möjligt att förlägga utbildnings och tjänstgöringstiden denna insom givetvis måste integreras till vederbörande land och inte till en plats i sverge som ur svensk synpunkt ter sig önskvärd och detta framhålles också i motioner av herradalén och av den andra motionen med evert svensson som första namn där understrykes speciellt behovet av att lägga utbildningen tjänstgöringen även till ulvederbörande urland inom andra europeiska länder har man öppnat möjlighet att låta det internationella utvecklingsarbetet vara ett alternativ till värnplikt och vapenfritjänst och i jämförelse med vad där sker ter sig utlåtandet som vi i dag har att ta ställning till mycket govert det kan också bromsa upp det nordiska samarbetet det kan te sig som en broms på den satsning man vill göra i de andra nordiska länderna våra grannländer är här frikostigare än vi och det är tydligt att de vill göra mer men att de kan ta intryck av sveriges tveksamhet det är beklagligt här talman och jag hoppas innerligt att om riksdagen idag som väli sannolikt stannar inför de förslag som nu ligger på bordet att kommande riksdag inte ska nöja sig med ett så med så snävt förslag jag hoppas att den ska ställa sig mera positiv och att den skall förstå och bättre vilja motsvara ungdomens önskemål och behovet i de fattiga länderna tyvärr får jag nöja mig med att idag endast yrka bifall till den reservation som finns avgiven till statsutskottets utlåtande talman

1911-06-18

2010-05-21

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.2.mp3

i-RHKr75rYq11pCjAr7KBsNY

prot-1970-höst-fk--46

Hans Lindblad

i-M5bH1LxYTuWEQR2jm6YTKq

i-M5bH1LxYTuWEQR2jm6YTKq

0689650052309

Liberalerna

Gävleborgs läns valkrets

ledamot, förstakammarledamot

man

Herr talman! Jag hade tillfälle att följa denna fråga i avdelningen. Däremot hade jag inte tillfälle att närvara i statsutskottet när frågan behandlades där. Propositionen och utskottets förslag går alltså ut på att skapa en reserv för rekrytering av personal för bilateralt och multilateralt utvecklingssamarbete och katastrofhjälp. Departementschefens förslag bygger på den utredning som ligger bakom men anknyter också till det förslag som FN:s generalsekreterare lagt fram om inrättande av en FN:s fredskår. Tanken är att de som genomgått denna utbildning skall sammanföras till en särskild kår, beredskapskåren för biståndsinsatser, men man finner det också sannolikt att de som fått denna utbildning själva kommer att söka u-landstjänst. En stor del av dem kommer troligen att på eget initiativ ta sådant arbete efter att ha gått igenom utbildningen. Det är klart att man kan vara litet tveksam till flera punkter i uppläggningen. Men när erfarenheter har vunnits måste, vilket också framhållits i utlåtandet, fördelningen mellan olika ämnen 0. d. kunna bedömas, även den årliga utbildningskullens storlek måste för framtiden kunna bedömas utifrån praktiska erfarenheter. Det är också lätt att göra några reflexioner beträffande själva beredskapsstyrkan. Om andra alternativ än de utredningen haft sig förelagda hade prövats är det mycket möjligt att man på ett enklare sätt hade kunnat rekrytera människor från försvaret — Ssignal-, ingenjörsoch terrängstyrkor, helikopterfolk m. fl. — vilka skulle kunna utgöra en katastrofstyrka. Det säger sig självt att en kår blir begränsad för katastrofinsatser om många söker u-landsarbete. Om de utbildade är spridda över en lång rad länder kan de inte hämtas därifrån och sättas in för en snabb katastrofinsats när så behövs. Av propositionen framgår att man inte heller räknar med att ha en sådan stående beredskapsstyrka snart utan att det får dröja. Detta är till stor del avvägningar och praktiska bedömningar där erfarenheten får ge resultat när verksamheten har kommit i gång. Men i botten ligger också en besvärande principiell fråga, nämligen om rekryteringen till denna beredskapsstyrka skall ske inom ramen för värnpliktstjänsten och för vapenfri tjänst. Därutöver öppnas utbildningen alltså även för kvinnor. Frågan är om denna utbildnings ändamål är förenligt med tankarna bakom den svenska värnpliktslagstiftningen. Redan när utredningen tillsattes för drygt två år sedan sade rättschefen i försvarsdepartementet att utbildningen är avsedd att äga rum inom ramen för värnplikten och den vapenfria tjänsten: ”Den principiella invändningen kan göras att detta skulle strida mot i vart fall värnpliktens syfte. Klart är också att själva begreppet ”värnplikt inte har så mycket att göra med internationell biståndsverksamhet. Åå andra sidan torde inga lagliga hinder föreligga mot att använda värnplikten för annat än militär utbildning. Här rör det sig ju helt enkelt om en ny specialutbildning och specialtjänstgöring bland många andra inom försvaret. Att använda åtminstone en del av värnpliktstiden härför synes knappast strida mot värnpliktens idé. Vårt internationella bistånd är betydelsefullt för samhället och en fredsbevarande faktor i en orolig värld, Det finns ett klart samband mellan en aktiv neutralitetspolitik, vårt försvar och våra insatser för u-länderna.” Man kan säga att dessa bedömningar har stått sig i utredningens och departementschefens förslag liksom i utskottsutlåtandet. Utskottet kan acceptera Kungl. Maj:ts förslag, mot bakgrunden av att det fyller denna funktion i biståndsarbetet men också ”med hänsyn till att de utbildade ges kunskaper som är av direkt värde för totalförsvaret och avses bli krigsplacerade i detta”. Utskottet anser mot denna bakgrund att det inte föreligger något hinder mot att den föreslagna utbildningen anordnas inom ramen för värnpliktstjänstgöringen och den vapenfria tjänsten. Det är således tänkt att de som har genomgått utbildningen skall inplaceras i totalförsvaret och då till allra största delen i civilförsvarets s.k. beredskapskårer. Låt oss observera att detta är första gången som man inom ramen för värnpliktssystemet direktrekryterar och utbildar människor för en civil totalförsvarsuppgift. Det är visserligen sant att dessa beredskapskårer har fått värnpliktiga tidigare, men det är sådana som har tagits från krigsmaktens förband efter några års tjänstgöring. Här är det fråga om att få en utbildning och direkt föras till beredskapskårerna. Det är första gången i sitt slag sedan värnpliktssystemet infördes år 1901. Det är alltså en utvidgning av värnpliktstanken till de civila totalförsvarsuppgifterna. Jag tror inte att någon bör hesitera inför detta. Tvärtom har man på flera håll sagt att uppgifter inom civilförsvar, ekonomiskt försvar och psykologiskt försvar är viktiga och att utbildning härför i framtiden kanske bör kunna meddelas på ett sätt påminnande om värnpliktsutbildning. Man skulle då kunna få ett värnpliktssystem, som skulle inrymma många fler personer än i dag, även kvinnor. Om man räknar in kvinnorna omfattar ju det nuvarande värnpliktssystemet en minoritet av en årsgrupp, endast 40—453 procent. I ett framtida perspektiv kan förhållandena förändras. Värnpliktsprincipen sådan den varit med utbildning för uppgifter inom krigsorganisationen har väl snarast kommit att skärpas under senare år, när man sagt att värnpliktstjänstgöringen icke får vara annat än en motiverad utbildning för en uppgift. Riksdagen har uttalat att man dels skall gå längre i differentiering, dels inte ta ut and- ra än dem som är lämpade för en viss uppgift. Med det nya inskrivningssystemet skulle man verkligen se till att få ”rätt man på rätt plats”. Värnpliktiga får inte vara statens billiga arbetskraft för det ena eller det andra. Utredningar och förslag under senare år har slagit fast principen: värnplikt skall vara utbildning för ett försvarsändamål. Det förslag vi nu behandlar faller inom ramen för detta, om man nämligen menar att utbildningen också har till syfte att ge de värnpliktiga en funktion inom totalförsvaret. Naturligtvis kan sägas att en del av utbildningen, kanske huvuddelen, inte är direkt användbar i civilförsvarsuppgifter. Av resonemanget framgår att det kan vara fråga om någon principiell eftergift, men i propositionens motivering framhålles att biståndsarbetet rimmar väl med andra internationella funktioner som totalförsvaret tagit på sig, t.ex. i form av beredskapsstyrkor. Med de förklaringarna finner både utskottet och statsrådet att föreslagen biståndsoch katastrofutbildning går att förena med värnpliktsprincipen. I den allmänna debatten och i motioner har man inte uppehållit sig vid dessa principfrågor utan velat gå en annan väg. Man anser att den enskilde eller statsmakterna skall kunna ta ulandstjänst som ett alternativ. Låt mig då först säga att om vi går emot den tanken, innebär det inte någon negativ värdering av u-landsarbetet. Det är ju lika litet en värdering av sjukvårdsarbete, när vi går emot tanken att använda tvångslagstiftning av värnpliktslagens karaktär för att låta kvinnorna klara sjukvårdens personalproblem. Man vill vara restriktiv med värnpliktslagens tvångsinslag och därför bara aktualisera dem för sådant som direkt har att göra med totalförsvaret. Från utredningens sida sades om tanken på u-landstjänst som alternativ, att ett utnyttjande av värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst för direkta insatser i utvecklingsarbetet inte är för- enligt med det i Sverige tillämpade värnpliktssystemet. ändamålet med det svenska värnpliktssystemet är att tillgodose totalförsvaret, främst det militära försvarets personalbehov, och det förutsätter att alla män genomgår värnpliktsutbildning. Inte heller vid ett annorlunda utformat värnpliktssystem, t.ex. kategoriklyvning av årsklassen, kan det enligt utredningen förutsättas att utbyte av värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst mot tjänstgöring i utvecklingsländer skulle medföra ökad tillgång till personal, som är rätt utbildad och i övrigt lämplig för utvecklingssamarbetets behov vid olika tidpunkter. Det har gjorts hänvisningar till andra länder, men det är lätt att konstatera att andra länder ofta ser biståndsverksamhet av denna karaktär som ett sätt att använda folk som inte behövs i krigsorganisationen. Det danska systemet t.ex. är principiellt annorlunda uppbyggt än det som här föreslås. En samordning blir naturligtvis mycket svår att åstadkomma under sådana förhållanden. Utskottet har konstaterat att tanken på alternativ till värnpliktstjänstgöring inte är förenlig med det nuvarande värnpliktssystemet och anför att det i så fall skulle bli nödvändigt att ändra värnpliktssystemet. Om utvecklingen skulle påkalla en sådan revision, förutsätter utskottet, att Kungl. Maj:t tar initiativ härutinnan. Men låt mig säga att en sådan revision och att dessa tankar naturligtvis intimt hänger ihop inte bara med frågan om utvecklingsarbetets framtida krav och behov utan också med de funktioner inom totalförsvaret som det här är fråga om. Det gäller inte bara antalet personer utan också vilken olika bakgrund i fråga om utbildning m. m. dessa har. Jag antydde en i och för sig möjlig utveckling, nämligen att man utvidgade värnpliktstjänstgöringen till att gälla också kvinnor för att tillgodose civila totalförsvarsuppgifter. Det är naturligtvis också möjligt att det samlade behovet av värnpliktiga blir väsentligt mindre än i dag med en annan fördelning mellan material och personal. Det finns en stor mängd svåröverblickbara förutsättningar som härvidlag måste ligga i botten. Om en sådan utredning och sådana överväganden skall göras i en framtid, kan detta naturligtvis inte ske bara utifrån de synpunkter som varit aktuella i det nu föreliggande förslaget. Med detta ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag.

herr talman jag hade tillfälle att följa denna fråga i avdelningen däremot hade jag inte tillfälle att närvara i statsutskottet när frågan behandlades där propositionen och utskottets förslag går alltså ut på att skapa en reserv för rekrytering av personal för bilateralt och multilateralt utvecklingssamarbete och katastrofhjälp departementschefens förslag bygger på den utredning som ligger bakom men anknyter också till det förslag som fns generalsekreterare lagt fram om inrättande av en fns fredskår tanken är att de som genomgått denna utbildning skall sammanföras till en särskild kår beredskapskåren för biståndsinsatser men man finner det också sannolikt att de som fått denna utbildning själva kommer att söka ulandstjänst en stor del av dem kommer troligen att på eget initiativ ta sådant arbete efter att ha gått igenom utbildningen det är klart att man kan vara litet tveksam till flera punkter i uppläggningen men när erfarenheter har vunnits måste vilket också framhållits i utlåtandet fördelningen mellan olika ämnen noll d kunna bedömas även den årliga utbildningskullens storlek måste för framtiden kunna bedömas utifrån praktiska erfarenheter det är också lätt att göra några reflexioner beträffande själva beredskapsstyrkan om andra alternativ än de utredningen haft sig förelagda hade prövats är det mycket möjligt att man på ett enklare sätt hade kunnat rekrytera människor från försvaret ssignal ingenjörsoch terrängstyrkor helikopterfolk med flera vilka skulle kunna utgöra en katastrofstyrka det säger sig självt att en kår blir begränsad för katastrofinsatser om många söker ulandsarbete om de utbildade är spridda över en lång rad länder kan de inte hämtas därifrån och sättas in för en snabb katastrofinsats när så behövs av propositionen framgår att man inte heller räknar med att ha en sådan stående beredskapsstyrka snart utan att det får dröja detta är till stor del avvägningar och praktiska bedömningar där erfarenheten får ge resultat när verksamheten har kommit i gång men i botten ligger också en besvärande principiell fråga nämligen om rekryteringen till denna beredskapsstyrka skall ske inom ramen för värnpliktstjänsten och för vapenfri tjänst därutöver öppnas utbildningen alltså även för kvinnor frågan är om denna utbildnings ändamål är förenligt med tankarna bakom den svenska värnpliktslagstiftningen redan när utredningen tillsattes för drygt två år sedan sade rättschefen i försvarsdepartementet att utbildningen är avsedd att äga rum inom ramen för värnplikten och den vapenfria tjänsten den principiella invändningen kan göras att detta skulle strida mot i vart fall värnpliktens syfte klart är också att själva begreppet värnplikt inte har så mycket att göra med internationell biståndsverksamhet åå andra sidan torde inga lagliga hinder föreligga mot att använda värnplikten för annat än militär utbildning här rör det sig ju helt enkelt om en ny specialutbildning och specialtjänstgöring bland många andra inom försvaret att använda åtminstone en del av värnpliktstiden härför synes knappast strida mot värnpliktens idé vårt internationella bistånd är betydelsefullt för samhället och en fredsbevarande faktor i en orolig värld det finns ett klart samband mellan en aktiv neutralitetspolitik vårt försvar och våra insatser för uländerna man kan säga att dessa bedömningar har stått sig i utredningens och departementschefens förslag liksom i utskottsutlåtandet utskottet kan acceptera kunglig majestäts förslag mot bakgrunden av att det fyller denna funktion i biståndsarbetet men också med hänsyn till att de utbildade ges kunskaper som är av direkt värde för totalförsvaret och avses bli krigsplacerade i detta utskottet anser mot denna bakgrund att det inte föreligger något hinder mot att den föreslagna utbildningen anordnas inom ramen för värnpliktstjänstgöringen och den vapenfria tjänsten det är således tänkt att de som har genomgått utbildningen skall inplaceras i totalförsvaret och då till allra största delen i civilförsvarets så kallad beredskapskårer låt oss observera att detta är första gången som man inom ramen för värnpliktssystemet direktrekryterar och utbildar människor för en civil totalförsvarsuppgift det är visserligen sant att dessa beredskapskårer har fått värnpliktiga tidigare men det är sådana som har tagits från krigsmaktens förband efter några års tjänstgöring här är det fråga om att få en utbildning och direkt föras till beredskapskårerna det är första gången i sitt slag sedan värnpliktssystemet infördes år etttusen niohundraett det är alltså en utvidgning av värnpliktstanken till de civila totalförsvarsuppgifterna jag tror inte att någon bör hesitera inför detta tvärtom har man på flera håll sagt att uppgifter inom civilförsvar ekonomiskt försvar och psykologiskt försvar är viktiga och att utbildning härför i framtiden kanske bör kunna meddelas på ett sätt påminnande om värnpliktsutbildning man skulle då kunna få ett värnpliktssystem som skulle inrymma många fler personer än i dag även kvinnor om man räknar in kvinnorna omfattar ju det nuvarande värnpliktssystemet en minoritet av en årsgrupp endast förtio fyrahundrafemtiotre procent i ett framtida perspektiv kan förhållandena förändras värnpliktsprincipen sådan den varit med utbildning för uppgifter inom krigsorganisationen har väl snarast kommit att skärpas under senare år när man sagt att värnpliktstjänstgöringen icke får vara annat än en motiverad utbildning för en uppgift riksdagen har uttalat att man dels skall gå längre i differentiering dels inte ta ut and ra än dem som är lämpade för en viss uppgift med det nya inskrivningssystemet skulle man verkligen se till att få rätt man på rätt plats värnpliktiga får inte vara statens billiga arbetskraft för det ena eller det andra utredningar och förslag under senare år har slagit fast principen värnplikt skall vara utbildning för ett försvarsändamål det förslag vi nu behandlar faller inom ramen för detta om man nämligen menar att utbildningen också har till syfte att ge de värnpliktiga en funktion inom totalförsvaret naturligtvis kan sägas att en del av utbildningen kanske huvuddelen inte är direkt användbar i civilförsvarsuppgifter av resonemanget framgår att det kan vara fråga om någon principiell eftergift men i propositionens motivering framhålles att biståndsarbetet rimmar väl med andra internationella funktioner som totalförsvaret tagit på sig till exempel i form av beredskapsstyrkor med de förklaringarna finner både utskottet och statsrådet att föreslagen biståndsoch katastrofutbildning går att förena med värnpliktsprincipen i den allmänna debatten och i motioner har man inte uppehållit sig vid dessa principfrågor utan velat gå en annan väg man anser att den enskilde eller statsmakterna skall kunna ta ulandstjänst som ett alternativ låt mig då först säga att om vi går emot den tanken innebär det inte någon negativ värdering av ulandsarbetet det är ju lika litet en värdering av sjukvårdsarbete när vi går emot tanken att använda tvångslagstiftning av värnpliktslagens karaktär för att låta kvinnorna klara sjukvårdens personalproblem man vill vara restriktiv med värnpliktslagens tvångsinslag och därför bara aktualisera dem för sådant som direkt har att göra med totalförsvaret från utredningens sida sades om tanken på ulandstjänst som alternativ att ett utnyttjande av värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst för direkta insatser i utvecklingsarbetet inte är för enligt med det i sverige tillämpade värnpliktssystemet ändamålet med det svenska värnpliktssystemet är att tillgodose totalförsvaret främst det militära försvarets personalbehov och det förutsätter att alla män genomgår värnpliktsutbildning inte heller vid ett annorlunda utformat värnpliktssystem till exempel kategoriklyvning av årsklassen kan det enligt utredningen förutsättas att utbyte av värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst mot tjänstgöring i utvecklingsländer skulle medföra ökad tillgång till personal som är rätt utbildad och i övrigt lämplig för utvecklingssamarbetets behov vid olika tidpunkter det har gjorts hänvisningar till andra länder men det är lätt att konstatera att andra länder ofta ser biståndsverksamhet av denna karaktär som ett sätt att använda folk som inte behövs i krigsorganisationen det danska systemet till exempel är principiellt annorlunda uppbyggt än det som här föreslås en samordning blir naturligtvis mycket svår att åstadkomma under sådana förhållanden utskottet har konstaterat att tanken på alternativ till värnpliktstjänstgöring inte är förenlig med det nuvarande värnpliktssystemet och anför att det i så fall skulle bli nödvändigt att ändra värnpliktssystemet om utvecklingen skulle påkalla en sådan revision förutsätter utskottet att kunglig majestät tar initiativ härutinnan men låt mig säga att en sådan revision och att dessa tankar naturligtvis intimt hänger ihop inte bara med frågan om utvecklingsarbetets framtida krav och behov utan också med de funktioner inom totalförsvaret som det här är fråga om det gäller inte bara antalet personer utan också vilken olika bakgrund i fråga om utbildning med mera dessa har jag antydde en i och för sig möjlig utveckling nämligen att man utvidgade värnpliktstjänstgöringen till att gälla också kvinnor för att tillgodose civila totalförsvarsuppgifter det är naturligtvis också möjligt att det samlade behovet av värnpliktiga blir väsentligt mindre än i dag med en annan fördelning mellan material och personal det finns en stor mängd svåröverblickbara förutsättningar som härvidlag måste ligga i botten om en sådan utredning och sådana överväganden skall göras i en framtid kan detta naturligtvis inte ske bara utifrån de synpunkter som varit aktuella i det nu föreliggande förslaget med detta ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag

talman ji har haft tillfälle att följa den här frågan i avdelningen däremot hade jag inte tillfälle att närvara i statsutskottet när frågan behandlades där propositionen och utskottets förslag går alltså ut på att skapa en reserv för rekrytering av personal till bilateralt och multulateralt utvecklingssamarbete samt för katastrofhjälp och departementschefen anknyter här till utredningen bakom men också till det förslag som effens generalsekreterare har lagt fram om inrättandet av en effens fredskor tanken är att de som har genomgått den här utbildningen ska sammanföras till en särskild kor kallad beredskapskåren för biståndsinsatser men man finner också sannolikt att de som har fått den här utbildningen själva kommer att söka urlandstjänst och alltså en stor del kommer att ta sådant praktiskt arbete av egen av egna initiativ sedan de har gått igenom utbildningen det ä klart man kan vara lite tveksam till flera punkter i uppläggningen och det är alldeles självklart att när erfarenheter har kommit måste frågor som vilket också utskottet säger fördelningen mellan olika ämnen och sådant kunna bedömas den årliga kvantiteten i framtiden också bedömas utifrån praktiska erfarenheter det är väl lätt också göra några reflektioner angående själva beredskapsstyrkan om man hade prövat andra alternativ än den som utredningen haft sig förelagt et är mycket möjligt att man skulle på enklare sätt kunna srekrytera människor och låt mig säga ifrån försvaret signalingenjör terrengstyrkor helikopterfolk och sådant som skulle kunna utgöra en sådan här katastrofstyrka när något akut dyker upp för det säger sig självt att den här kåren blir ju begränsad om det nämligen e blir på det sätte att en stor del själva söker urlandsarbete och finns spridda ut över en lång rad länder så kan de ju inte ta därifrån och sättas in för en snabb katastrofinsats som så behövs men av propositionen framgår att man räknar inte med att så att säga ha en stående sådan beredskapsstyrka snart utan det får dröja med detta men det här är till stor del avvägningar praktiska bedömningar och där erfarenheten få ge resultat när verksamheten har kommit igång men i botten ligger också en besvärande principiell fråga nämligen rekryteringen till detta ska ske inom ramen för värnpliktstjänsten och för vapenfritjänst men därutöver det öppnas alltså utbildningen också för kvinnor förfrågan är är detta ett endamål som är förenligt med tankarna bakom den svenska värnpliktslagstiftningen redan när utredningen tillsattes för drygt två år sedan sa rättschefen i försvarsdepartementet följande utbildningen r avsedd att äga rum inom ramen för värnplikten och en vapenfria tjänsten den principiella invändningen kan kan göras att detta skulle strida mot i vart fall värnpliktens syfte klart är också att själva begreppet värnplikt inte har så mycket att göra med internationell biståndsverksamhet å andra sidan torde inga lagliga hinder föreligga mot att använda värnpliktiga för annat än militär utbildning här rör det sig helt enkelt om en ny specialutbildning och specialtjänstgöring bland många andra inom försvaret att de använda åtminstone en del av värnpliktstiden härför synes knappast strida mot värnpliktens idé vårt internationella biståndet är betydelsefullt för samhället och en fredsbevarande faktor i en orolig värld det finns ett klart samband mellan aktiv neutraltetspolitik vårt försvar och våra insatser för urländerna och man kan säga att de där bedömningarna har stått sig i utredningen i departementschefens förslag och utskottets förslag när utskottet för sin del kan acceptera kunglig majistets förslag så säger man att det är mot den här bakgrunden alltså att de fyller de här funktionen i i biståndsarbetet men också till att de utbildar ies kunskaper som är av direkt värde för totalförsvaret och att de utbildar avsers bli krigsplacerade i detta och därför föreligger det inte något hinder mot att den föreslagna utbildningen anordnas inom ramen för värnpliktstjänstgöringen och den vapenfria tjänsten det är alltså tänkt att de som har genomgått utbildningen ska inplaceras i totalförsvaret och då till allra största delen i icivilförsvarets så kallade beredskapskorer och låt oss då observera att detta är alltså första gången som man inom ramen för värnpliktssystemet direktrekryterar och utbildar människor för en civil totalförsvarsupsatuppgift det är visserligen sant att de här beredskapskorerna har fått värnpliktiga tidigare men de är värnpliktiga som alltså tas ifrån krigsförbanden efter några år men här är det frågan om att få en utbildning och direkt föras till dem första gången sedan värnpliktsystemet infördes nittonhundraett nu kan det sägas att det här är väl på sitt sätt en utviddningen utav värnpliktstanken till de civila totalförsvarsuppgifterna n jag tror inte någon bör hesitera inför detta tvärtom har man väl på flera håll sagt att uppgifter inom civilförsvar inom ekonomiskt försvar psykologiskt försvar är viktiga och bör kunna i frarmpiden kanske utbildas på ett annat sätt om man skulle då få ett annat värnpliktssystem som skulle inrymma många fler än i dag och alltså i praktiken då flertalet kvinnor också det nuvarande värnpliktssystemet omfattar ju en minoritet utav årsklassen fyrtio fyrtiofem procent om man nämligen räknar med kvinnorna och det är klart inse att i ett sådant framtida perspektiv kan förhållanderna självklart förändras värnpliktsprincipen som vi ha haft den utbildning för en uppgift inom krigsorganisationen har väl snarast kommit att skärpas under senare år när man har sagt att detta får icke vara annat än motiverad utbildning för en uppgift och man har sagt att riksdagen uttalar att vi ska gå längre i deferensering och man ska inte ta ut annat än de som är lämpade med det nya inskrivningssystemet verkligen se till att man får rätt man på rätt plats och värnpliktiga får inte vara statens billiga arbetskraft för det ena eller det andra och man kan säga att de utredningar och de förslag som har tagits här under senare år har innebburit att man slår fast principen värnplikt skall vara utbildning för ett totalförsvarsändamål det här förslaget faller inom ramen för detta om man menar att utbildningen har det här syftet att ge de värnpliktiga också en funktion inom inom totalförsvaret naturigs kan det då sägas att en del utav utbildningen kanske huvuddelen inte direkt är användbar i civilförsvarsuppgiftern och det märks väl på propositionen att någon eftergift där är det fråga om men dock kommer motiveringen in att den funktion som man gör här ubiståndsarbetet rimmar väl med andra funktioner som också totalförsvaret hoch tagit på sig av typen beredskapsstyrkor och sådant och med dem förklaringarna eller reservationerna finner alltså både utskottoch statsråd att det här går att förena med värnpliktsprincipen i den allmänna debatten också motionsvägen har man inte uppehåller sig med de här principfrågorna utan velar gå längre och säga att man den enskilde eller statsmakterna ska kunna ta urlandstjänst som ett alternativ låt mig dock först säga att går man emot den tanken innebär det inte någon värdering utav urlandsarbetet lika lite som en värdering utav sjukvårdsarbete när man går emot de tankar som har funnits i debatten att vi skulle använda en tvångslagstiftning av värnpliktslagens karaktär för att låta kvinnor klara sjukvårdens personalproblem man vill vara restriktiv med värnpliktslagens tvångs tvångsinslag och därför bara motivera dem för det som har direkt med totalförsvaret att göra ifrån utredningen sades som den här tanken på alternativ att ett utnyttjande av värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst för direkta insatser inom ramen för utvecklingsarbetet inte är förenligt med det sverige tillämpade värnpliktssystemet ändamålet med svenska värnpliktssystemetter att tillgodose totalförsvarets främst de militära försvarets personalbehov och förutsätter att alla män genomgav värnpliktsutbildning inte heller vid ett annorlunda utformat värnpliktssystem till exempel kategoriflyvning av årsklassen kan di enligt utredningen förutsättas att utbyte av värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst mot tjänstgöring i i utvecklingsländer skulle medföra ökad tillgång till personal som är rätt utbildad och övrigt lämplig för utvecklingssamarbetets behov vid olika tidpunkter när man gör hänvisningen till andra länder är det lätt att konstatera att de ofta menar att det här är ett sätt att använda folk som ändå icke behövs i krigsorganisationen ochdman kan se till exempel det danska systemet er principiellt annorlunda uppbyggt än det som som här föreligger och en samordning blir naturligtvis mycket svår under sådana förhållanden nu har när utskottet har konstaterat att tanken på alternativ till värnplikten inte är förenligt med värnpliktssystemet så säger man att det då skulle man alltså behöva göra om värnplicktsystemet för detta och om utvecklingen skulle påkalla en sådan revision förutsätter utskottet att kunglig majriitet tar initiativ här åt innan men låt mig då säga att en sådan revision och de tankarna hänger naturligs intimt ihop inte bara med frågan om utvecklingsarbetets framtida krav och behov utan också på de funktioner inom totalförsvaret som det här är fråga om inte bara fr om antalet personer utan också vilken olika bakgrund dessa har och jag antyde en sig möjlig utveckling nämligen at man kan utvidga värnpliktstanken till att gälla fleraltså också kvinnor för att tillgodose civila totalförsvarsuppgifter teoretiskt naturviskt också möjligt att det samlade behovet utav värnpliktiga blir väsentligt mindre än i dag med en annan snna fördelning utav material och personal och det finns en väldigt stor mängd svåröverblickbara förutsättningar som måste ligga i botten men en sådan utredning måste självfallet ha sådana överväganden om de ska göra sin framtid kan naturligk inte behandlas bara utifrån de synpunkter som har varit aktuella i det nu föreliggande förslaget och här talar man med de ber att få vilka bifall till utskottets förslag här

1938-03-08

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.2.mp3

i-DDCkBxH34TVxpxn1h3u6JQ

prot-1970-höst-fk--46

Kaj Björk

i-MeXvsK7yXnvLwkvhiu6BrW

i-MeXvsK7yXnvLwkvhiu6BrW

Socialdemokraterna

Göteborgs kommuns valkrets

ledamot, andrakammarledamot, förstakammarledamot

man

Herr talman! I reservationen till det utskottsutlåtande vi nu behandlar påpekas i och för sig fullt korrekt att utredningen Värnplikt och biståndsutbildning inte haft möjlighet att fritt pröva frågan om utvecklingssamarbete och katastrofhjälp som alternativ till värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst. Utredningens förslag som ligger till grund för regeringens proposition är alltså skrivet utifrån mera begränsade direktiv, och utskottets uppdrag har ju närmast varit att granska detta förslag utifrån dess förutsättningar. Utskottet har då inte funnit några vägande invändningar mot förslaget. Det har väckts vissa motioner i detaljfrågor, bl.a. om differentiering av den föreslagna utbildningen. På denna punkt anser vi att man bör avvakta erfarenheten. Något liknande gäller propåer om tillgodoräknande såsom tjänstetid av den utbildning det gäller. I dessa detaljfrågor, som direkt anknyter till utredningsförslaget, föreligger inte heller några reservationer. Fru Segerstedt Wiberg har beklagat sig över att utskottet skulle ha visat likgiltighet gentemot den motion hon väckt i ärendet. Det är nog inte riktigt fallet, men svårigheten med fru Segerstedt Wibergs motion är att den innehåller ett allmänt resonemang om mångahanda ting och utmynnar i ett mycket allmänt och obestämt yrkande som utskottet svårligen kunnat ta ställning till. När det gäller speciellt den punkt som hon här drar upp i debatten, nämligen behovet av nordiskt samarbete, kan lätt konstateras att utskottet i sitt utlåtande just erinrar om att möjligheterna till nordiskt samarbete bör uppmärksammas i fråga om utbildningens genomförande. Men det är kanske att begära litet för mycket att vi på nuvarande stadium skulle säga mer i denna fråga. Det förhåller sig nämligen så att det här föreligger ett svenskt förslag och ett danskt förslag, utformat från helt olika förutsättningar. Det föreligger ingen sådan här ordning i Norge och inte heller i Finland. Då är det kanske litet för mycket begärt att vi på detta stadium skall ha några mer preciserade föreställningar om det nordiska samarbete som kan tänkas bli möjligt på längre sikt. Detta om detaljfrågorna. Men reservationen liksom flera motioner väcker en principfråga som går avsevärt längre än utredningsförslaget och propositionen. I en rad yrkanden återkommer kravet på att tjänstgöring för utvecklingssamarbete skall kunna behandlas som alternativ till värnpliktstjänstgöring. Den tanken har utskottet avvisat, liksom propositionen, med hänvisning till att den förutsätter en revision av det nuvarande värnpliktssystemet. Talar man om alternativ, och skall det talet ha någon mening, måste det innebära att en del av varje årsklass skall kunna hänvisas till u-landsutbildning i stället för utbildning inom den ena eller andra vapengrenen. Det är uppenbart att något sådant förutsätter en djupgående förändring i värnpliktslagen. Det förutsätter också, om en sådan ordning skall ha någon praktisk mening, väsentligt ändrade principer för uppskov med första tjänstgöring. Bland alla som mera allvarligt har funderat över dessa problem råder nämligen fullständig enighet om att ungdomar i den ålder, som är normal för första tjänstgöring, icke rimligen kan nyttiggöras i u-landsarbete. De grupper det kan bli fråga om består av unga människor som redan har bakom sig en ganska avsevärd utbildning och följaktligen, om detta skall kunna fungera, måste ha fått åtskilliga års uppskov med den första tjänstgöringen. Nu hänvisas i reservationen till den växande opinionen på detta område. Jag tror att detta behöver preciseras något. Jag har ett intryck av att det är fråga om två olika slags opinion. Det finns en opinion för att man skall pröva möjligheterna till någon form av ulandsutbildning inom ramen för det existerande värnpliktssystemet och med godtagande av den nuvarande svenska försvarspolitikens allmänna principer. Jag tror man vågar säga att försvarsministern, så gott han kunnat, försökt tillmötesgå en sådan opinion med det förslag som nu förelagts riksdagen. Men det finns också en annan opinion som ifrågasätter hela den svenska försvarspolitiken och hela värnpliktssystemet. Den opinionen yrkar, med utgångspunkt i dessa allmänna värderingar, på långtgående åtgärder för att ungdomar som så önskar skall kunna engageras för u-landsarbete. Om det förhåller sig så att de folkpartistiska reservanterna skulle anknyta till denna senare opinion vore det en aning anmärkningsvärt. Det skulle onekligen kräva att man preciserar sitt yrkande och tar konsekvenserna samt verkligen begär en djupgående revision av det svenska värnpliktssystemet, Det går ju mycket bra att ställa ett sådant förslag. Vederbörande kan komma igen om några veckor och rulla upp denna stora principfråga, så får vi se hur riksdagen ställer sig. Ett annat argument för reservanterna är den internationella utvecklingen. I nästan samtliga motioner och uttalanden i debatten hänvisas till vad som här sagts redan vara förverkligat i ett antal andra västeuropeiska industriländer. Jag fruktar att man här bedriver en något vilseledande informationsverksamhet. Som jag redan sagt är det inget land som föreställer sig att ungdomar i åldern för första tjänstgöring kan väsentligen nyttiggöras i u-landsarbete. Vad man har förverkligat i vissa andra länder är möjligheter för ytterligt små grupper med högre utbildning att slippa ifrån den militära utbildningen och i stället bedriva u-landsarbete under viss tid och med nära anknytning till sin yrkesutbildning. Jag har de allra senaste dagarna haft tillfälle att studera hur detta system fungerar i Frankrike. Första förutsättningen för att bli delaktig av det franska systemet är att man före 21 års ålder skall ha avlagt fransk studentexamen. En fransk studentexamen är något avsevärt mycket hårdare och besvärligare än den studentexamen som har funnits i detta land. Det är sannerligen inte många ungdomar som kommer igenom det nålsögat. Därefter kan vissa kategorier, som siktar till långvarig högre utbildning, få uppskov — i vissa fall ända upp till 27 års ålder. Vid slutet av sin utbildning skall de då förplikta sig att utföra ett par års arbete i u-länder. Det gäller väsentligen läkare, lärare, ingenjörer osv. Detta system passar rätt bra in i den franska politiken, eftersom man har sina traditionella förbindelser med ett antal uländer som tidigare varit franska kolonier. Det erbjuder inga särskilt stora svårigheter att placera fransktalande läkare, lärare och ingenjörer. Mottagarna bockar och tar emot. Sveriges relationer till sina mottagarländer är något annorlunda. Våra förutsättningar att tvinga på dem personer med en viss utbildning är inte alls desamma, Skulle vi försöka något i den stilen, riskerar vi nog åtskilliga ganska negativa reaktioner. Man kan fråga sig om ett sådant system som Frankrikes — något liknande finns i Belgien, Italien och flera andra länder — verkligen är ett föredöme för Sverige. Vi brukar ju hålla rätt mycket på rättvisa och jämlikhet här i landet. Den ordning som här skisseras kan ju inte vara av något intresse för den överväldigande massan av de unga årsklasserna. De flesta ungdomar får ingen som helst möjlighet att utnyttja systemet, eftersom den utbildning som krävs kommer bara ett fåtal till del. Dessa ungdomar — alltså den överväldigande majoriteten — kommer i framtiden liksom hittills att uppleva den första tjänstgöringen som en fördömt tråkig tid, någonting som man är tvungen att gå igenom och i flertalet fall inte har någon påfallande stor nytta av för sin fortsatta yrkesutbildning. Men ett litet privilegierat fåtal skulle alltså kunna tänkas få sådana här möjligheter, om även andra förutsättningar föreligger. Jag har svårt att se, att detta skulle vara någon särskilt tilltalande och sympatisk lösning. Jag hyser stor förståelse för de ideella bevekelsegrunder, som ligger bakom en del av motionsyrkandena. Jag vill inte på något sätt utesluta, att vi i ett längre perspektiv kan få uppleva en ordning, där ett relativt stort antal svenska ungdomar får möjlighet att göra insatser i u-landsarbetet efter att ha genomgått en för ändamålet lämpad utbildning. Det kräver dock att vissa förutsättningar blir uppfyllda. Det kräver exempelvis att vi i väsentligt mindre grad än nu tvingas bygga på vårt värnpliktssystem för att upprätthålla ett godtagbart försvar. Det förutsätter med andra ord att vi går in i en lugnare och fredligare värld än den som vi i dag lever i. Jag säger att allt detta är möjligt. Världen är ingalunda oföränderlig, och i detta långa perspektiv kan allt bli möjligt. I dag har riksdagen att ta ställning utifrån de förutsättningar som just nu föreligger, där vi har problemet om vi inom värnpliktssystemet med dess principer, vilka folkpartisten herr Lindblad vältaligt har beskrivit, kan göra väsentligt mer än vad som föreslås av försvarsministern. Utskottets majoritet har inte funnit att detta är fallet, och jag yrkar för min del bifall till utskottets hemställan.

herr talman i reservationen till det utskottsutlåtande vi nu behandlar påpekas i och för sig fullt korrekt att utredningen värnplikt och biståndsutbildning inte haft möjlighet att fritt pröva frågan om utvecklingssamarbete och katastrofhjälp som alternativ till värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst utredningens förslag som ligger till grund för regeringens proposition är alltså skrivet utifrån mera begränsade direktiv och utskottets uppdrag har ju närmast varit att granska detta förslag utifrån dess förutsättningar utskottet har då inte funnit några vägande invändningar mot förslaget det har väckts vissa motioner i detaljfrågor bland annat om differentiering av den föreslagna utbildningen på denna punkt anser vi att man bör avvakta erfarenheten något liknande gäller propåer om tillgodoräknande såsom tjänstetid av den utbildning det gäller i dessa detaljfrågor som direkt anknyter till utredningsförslaget föreligger inte heller några reservationer fru segerstedt wiberg har beklagat sig över att utskottet skulle ha visat likgiltighet gentemot den motion hon väckt i ärendet det är nog inte riktigt fallet men svårigheten med fru segerstedt wibergs motion är att den innehåller ett allmänt resonemang om mångahanda ting och utmynnar i ett mycket allmänt och obestämt yrkande som utskottet svårligen kunnat ta ställning till när det gäller speciellt den punkt som hon här drar upp i debatten nämligen behovet av nordiskt samarbete kan lätt konstateras att utskottet i sitt utlåtande just erinrar om att möjligheterna till nordiskt samarbete bör uppmärksammas i fråga om utbildningens genomförande men det är kanske att begära litet för mycket att vi på nuvarande stadium skulle säga mer i denna fråga det förhåller sig nämligen så att det här föreligger ett svenskt förslag och ett danskt förslag utformat från helt olika förutsättningar det föreligger ingen sådan här ordning i norge och inte heller i finland då är det kanske litet för mycket begärt att vi på detta stadium skall ha några mer preciserade föreställningar om det nordiska samarbete som kan tänkas bli möjligt på längre sikt detta om detaljfrågorna men reservationen liksom flera motioner väcker en principfråga som går avsevärt längre än utredningsförslaget och propositionen i en rad yrkanden återkommer kravet på att tjänstgöring för utvecklingssamarbete skall kunna behandlas som alternativ till värnpliktstjänstgöring den tanken har utskottet avvisat liksom propositionen med hänvisning till att den förutsätter en revision av det nuvarande värnpliktssystemet talar man om alternativ och skall det talet ha någon mening måste det innebära att en del av varje årsklass skall kunna hänvisas till ulandsutbildning i stället för utbildning inom den ena eller andra vapengrenen det är uppenbart att något sådant förutsätter en djupgående förändring i värnpliktslagen det förutsätter också om en sådan ordning skall ha någon praktisk mening väsentligt ändrade principer för uppskov med första tjänstgöring bland alla som mera allvarligt har funderat över dessa problem råder nämligen fullständig enighet om att ungdomar i den ålder som är normal för första tjänstgöring icke rimligen kan nyttiggöras i ulandsarbete de grupper det kan bli fråga om består av unga människor som redan har bakom sig en ganska avsevärd utbildning och följaktligen om detta skall kunna fungera måste ha fått åtskilliga års uppskov med den första tjänstgöringen nu hänvisas i reservationen till den växande opinionen på detta område jag tror att detta behöver preciseras något jag har ett intryck av att det är fråga om två olika slags opinion det finns en opinion för att man skall pröva möjligheterna till någon form av ulandsutbildning inom ramen för det existerande värnpliktssystemet och med godtagande av den nuvarande svenska försvarspolitikens allmänna principer jag tror man vågar säga att försvarsministern så gott han kunnat försökt tillmötesgå en sådan opinion med det förslag som nu förelagts riksdagen men det finns också en annan opinion som ifrågasätter hela den svenska försvarspolitiken och hela värnpliktssystemet den opinionen yrkar med utgångspunkt i dessa allmänna värderingar på långtgående åtgärder för att ungdomar som så önskar skall kunna engageras för ulandsarbete om det förhåller sig så att de folkpartistiska reservanterna skulle anknyta till denna senare opinion vore det en aning anmärkningsvärt det skulle onekligen kräva att man preciserar sitt yrkande och tar konsekvenserna samt verkligen begär en djupgående revision av det svenska värnpliktssystemet det går ju mycket bra att ställa ett sådant förslag vederbörande kan komma igen om några veckor och rulla upp denna stora principfråga så får vi se hur riksdagen ställer sig ett annat argument för reservanterna är den internationella utvecklingen i nästan samtliga motioner och uttalanden i debatten hänvisas till vad som här sagts redan vara förverkligat i ett antal andra västeuropeiska industriländer jag fruktar att man här bedriver en något vilseledande informationsverksamhet som jag redan sagt är det inget land som föreställer sig att ungdomar i åldern för första tjänstgöring kan väsentligen nyttiggöras i ulandsarbete vad man har förverkligat i vissa andra länder är möjligheter för ytterligt små grupper med högre utbildning att slippa ifrån den militära utbildningen och i stället bedriva ulandsarbete under viss tid och med nära anknytning till sin yrkesutbildning jag har de allra senaste dagarna haft tillfälle att studera hur detta system fungerar i frankrike första förutsättningen för att bli delaktig av det franska systemet är att man före tjugoett års ålder skall ha avlagt fransk studentexamen en fransk studentexamen är något avsevärt mycket hårdare och besvärligare än den studentexamen som har funnits i detta land det är sannerligen inte många ungdomar som kommer igenom det nålsögat därefter kan vissa kategorier som siktar till långvarig högre utbildning få uppskov i vissa fall ända upp till tjugosju års ålder vid slutet av sin utbildning skall de då förplikta sig att utföra ett par års arbete i uländer det gäller väsentligen läkare lärare ingenjörer och så vidare detta system passar rätt bra in i den franska politiken eftersom man har sina traditionella förbindelser med ett antal uländer som tidigare varit franska kolonier det erbjuder inga särskilt stora svårigheter att placera fransktalande läkare lärare och ingenjörer mottagarna bockar och tar emot sveriges relationer till sina mottagarländer är något annorlunda våra förutsättningar att tvinga på dem personer med en viss utbildning är inte alls desamma skulle vi försöka något i den stilen riskerar vi nog åtskilliga ganska negativa reaktioner man kan fråga sig om ett sådant system som frankrikes något liknande finns i belgien italien och flera andra länder verkligen är ett föredöme för sverige vi brukar ju hålla rätt mycket på rättvisa och jämlikhet här i landet den ordning som här skisseras kan ju inte vara av något intresse för den överväldigande massan av de unga årsklasserna de flesta ungdomar får ingen som helst möjlighet att utnyttja systemet eftersom den utbildning som krävs kommer bara ett fåtal till del dessa ungdomar alltså den överväldigande majoriteten kommer i framtiden liksom hittills att uppleva den första tjänstgöringen som en fördömt tråkig tid någonting som man är tvungen att gå igenom och i flertalet fall inte har någon påfallande stor nytta av för sin fortsatta yrkesutbildning men ett litet privilegierat fåtal skulle alltså kunna tänkas få sådana här möjligheter om även andra förutsättningar föreligger jag har svårt att se att detta skulle vara någon särskilt tilltalande och sympatisk lösning jag hyser stor förståelse för de ideella bevekelsegrunder som ligger bakom en del av motionsyrkandena jag vill inte på något sätt utesluta att vi i ett längre perspektiv kan få uppleva en ordning där ett relativt stort antal svenska ungdomar får möjlighet att göra insatser i ulandsarbetet efter att ha genomgått en för ändamålet lämpad utbildning det kräver dock att vissa förutsättningar blir uppfyllda det kräver exempelvis att vi i väsentligt mindre grad än nu tvingas bygga på vårt värnpliktssystem för att upprätthålla ett godtagbart försvar det förutsätter med andra ord att vi går in i en lugnare och fredligare värld än den som vi i dag lever i jag säger att allt detta är möjligt världen är ingalunda oföränderlig och i detta långa perspektiv kan allt bli möjligt i dag har riksdagen att ta ställning utifrån de förutsättningar som just nu föreligger där vi har problemet om vi inom värnpliktssystemet med dess principer vilka folkpartisten herr lindblad vältaligt har beskrivit kan göra väsentligt mer än vad som föreslås av försvarsministern utskottets majoritet har inte funnit att detta är fallet och jag yrkar för min del bifall till utskottets hemställan

här talmani reservationen till de utskottsutlåtande som nu behandlas påpekas i och för sig fullt korrekt att utredningen värnplikt och biståndsutbildning inte har haft möjlighet att fritt pröva frågan om utvecklingssamarbete och katastrofhjälp som alternativ till värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst utredningens förslag som ligger till grund för regeringens proposition är alltså skrivet utifrån mera begränsade direktiv och utskottets uppdrag har ju närmast varit att granska detta förslag utifrån dess förutsättningar oc utskottet har då inte funnits några vägande invändningar mot förslaget det har förekommit vissa motioner i detaljfrågor bland annat om difrensering av den föreslagna utbildningen där menar vi att man måste avvakta erfarenheten något liknande gäller propåer om tillgodoräknande som tjänstetid av den utbildning som det här är fråga om och i dessa detaljfrågor som direkt anknyter till utredningsförslaget föreligger inte heller några reservationer evrusegerstett viberg har beklagat sig över att utskottet skulle ha visat likgiltighet gentemot den motion som hon har väckt i ärendet är det nog inte riktigt fallet men svårigheten med frusägerstätt vibergs motion var att innehåller ett allmänt resonemang om mångahandating och utmynnar i ett mycket allmänt och obestämt yrkande som utskottet svårligen kunde ta ställning till när det gäller speciellt den punkt som hon här drar upp i debatten nämligen behovet av nordiskt samarbete så kan det lätt konstateras att utskottet i sitt utlåtande just ärinrar om att möjligheterna till nordiskt samarbete bör uppmärksammas i fråga om utbildningens genomförande men det är kanske att begära lite för mycket att vi på nuvarande stadium skulle säga mer i den frågan det förhåller sig ju nämligen så att här föreligger ett svenskt förslag det föreligger ett danskt utformat utifrån helt andra förutsättningar det föreligger ingen såan här ordning i norge och inte heller i finland och då är det kanske lite mycket begärt att vi på detta stadium ska ha några mera preciserade föreställningar om de nordiska samarbete som kan tänkas bli möjligt på längre sikt detta om detaljfrågorna men reservationen liksom flera motioner väcker en principfråga som går avsevärt längre än utredningsförslaget och propositionen i en rad yrkanden återkommer kravet på att tjänstgöring för utvecklingssamarbete ska kunna behandlas som alternativ till värnpliktstjänstgöring den tanken har utskottet avvisat med liksom propositionen med hänvisning till att det förutsätter en revision av det nuvarande värnpliktssystemet om man talar om alternativ och om det talet ska ha någon mening så måste det ju innebära att en del av varje årsklass ska kunna hänvisas till urlandsutbildning i stället för utbildning inom den ena eller andra vapengrenen det är uppenbart att något sådant förutsätter en djupgående förändring i värnpliktslagen det förutsätter också om en sådan ordning ska ha någon praktisk mening väsentligt ändrade principer för uppskov med första tjänstgöring det råder nämligen fullständig enighet bland alla som mer allvarligt har funderat över de här problemen om att ungdomar i den ålder som är normal för första tjänstgöring icke rimligen kan nyttiggöras i urlandsarbete utan de e de grupper det kan bli fråga om det blir unga människor som redan har bakom sig en ganska avsevärd utbildning och följaktligen om det här ska kunna fungera måste ha fått åtskilliga års uppskov med den första tjänstgöringen nu hänvisas i reservationen till den växande opinionen på detta område jag tror att det här behöver preciseras lite grann jag har intryck av att det är fråga om två olika slags opinion det finns en opinion för att man ska pröva möjligheterna till någon form av urlandsutbildning inom ramen av det existerande värnpliktssystemet och med godtagande av den nuvarande svenska försvarspolitikens allmänna principer och jag tror man kan våga säga att försvarsministern så gott han kunnat försökt att tillmötesgå en sådan opinion med de förslag som nu förelagts riksdagen men det finns också en annan opinion som ifrågasätter hela den svenska försvarspolitiken och hela värnpliktssystemet och utifrån dessa allmänna värderingar också yrka på långtgående åtgärder för att ungdomar som så önskar ska kunna engageras för utlandsurlandsarbet om det förhåller sig så att de folkpartistiska reservanterna skulle anknyta till denna senare opinion så vore det ju en aning anmärkningsvärt och det skulle ju då onekligen kräva att man preciserar sitt yrkande och tar konsekvenserna chverkligen begär en revision en djupgående revision av det svenska värnpliktssystem det går ju mycket bra att ställa ett sådant förslag vederbörande kan ju komma igen om några veckor och rulla upp denna stora principfråga så får vi väl se hur riksdagen ställer sig ett annat argument för reservanterna är den internationella utvecklingen och i nästan samtliga motioner och uttalanden i debatten hänvisas här till vad som redan sägs ha förverkligats i ett antal andra västeuropeiska industriländer jag fruktar att man här bedriver en något vilseledande informationsverksamhet som jag redan sagt så är det inget land som föreställer sig att ungdomar i ålder för första tjänstgöring kan väsentligen nyttiggöras i julandsarbete vad man har förverkligat i vissa andra länder det är att ge möjligheter för ytterligt små grupper med högre utbildning att slipa ifrån den militära utbildningen och istället bedriva urlandsarbete i viss under viss tid och med nära anknytning till sin yrkesutbildning jag har de allra senaste dagarna haft tillfälle att studera hur det här fungerar i frankrike och det harsitt intresse första förutsättningen för att blir delaktig av det franska systemet det är att man före tjugoett års ålder ska ha avlagt fransk studentexamen och en fransk studentexamen är något avsevärt mycket hårdare och besvärligare än den studentexamen som vi har haft här i landet och det är sannoligen inte många ungdomar som kommer igenom det nollsöget där kan vissa kategorier som satsar på en långvarig högre utbildning få uppskov ända i vissa fall ända upp till tjugosju års ålder och vid slutet av sin utbildning ska de då kunna förplikta sig att göra ett par arbetes par års arbete i urländer och det gäller då väsentligen läkare lärare ingenjörer och så vidare det där passar ju rätt bra in i den franska politiken därför att man har sina traditionella förbindelser med ett antal urländer som tidigare har varit franska kolonier det ärbjuder inga särskilt stora svårigheter att placera fransktalande lärare läkare och ingenjörer mottagarna bockar och tar emot sveriges relationer till våra mottagarländer är ju något annorlunda våra förutsättningar att tvinga på dem folk med en viss utbildning är inte alls de samma och skulle vi försöka något i den stilen så riskerar vi nog åtskilligt negaganska negativa reaktioner men man kan ju fråga sig om ett sådant system som detta är frankrike och något liknande gäller ju belgien italien och flera andra om det verkligen är ett föredöme för sverige vi brukar ju hålla rätt mycket på rättvisa och jämlikhet här i landet och den ordning som ärskiseras den kan ju inte vara av något intresse för den överväldgande massan av de unga årsklasserna dem får ingen som helst möjlighet att utnyttja det eftersom den utbildning som krävs kommer bara en liten del att bli delaktig av dessa ungdomar den överväldigande majoriteten kommer i framtiden som hittills att uppleva den första tjänstgöringen som en fördömt tråkig någonting som en är man är tvungen att gå igenom och som man i flertalet fall inte har någon påfallande stor nytta av för sin fortsatta yrkesutbildning men ett lite priviligierat fåtal de skulle alltså kunna tänkas få såna här möjligheter om även ytterligare andra förutsättningar föreligger jag har nog svårt att se att detta skulle vara någon särskilt tilltalande och sympatisk lösningjag har stor förståelse för de ideella bevekelsegrunder som ligger bakom en del av motionsyrkandena och jag vill inte på något sätt utesluta att vi i ett längre perspektiv kan få uppleva en ordning där ett relativt stort antal svenska ungdomar får möjlighet att göra insatser i julandsarbete efter att ha genomgått en uten för ändamålet ägnad utbildning men det kräver ju att vissa förutsättningar blir uppfyllda det kräver exempelvis att vi i väsentligt mindre grad än nu tvingas bygga på vårt värnpliktssystem för att upprätthålla ett godtagbarförsvar det förutsätter med andra ord att vi går in i en lugnare och fredligare värld än den som vi har i dag jag säger allt detta är möjligt världen är ingalunda oföränderlig och i detta långa perspektiv kan allt bli möjligt men i dag har riksdagen att ta ställning utifrån de förutsättningar som just nu föreligger vi har problemet om vi inom värnpliktssystemet och med dess principer som folkpartisterna lindblad vältaligt har beskrivit kan göra väsentligt mer än vad som föreslås från försvarsministerns sida utskottets majoritet har inte funnit att det är fallet och jag yrkar för min del byfall till utsutskotttetsutlåtande jag

1918-12-25

2014-09-30

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.2.mp3

i-2kS4pt6ooYPNeePC1TxfA3

prot-1970-höst-fk--46

Jan-Erik Wikström

i-P7oVLGoBfbz4RGE5XkQtLN

i-P7oVLGoBfbz4RGE5XkQtLN

0172078270306

Liberalerna, Folkpartiet

Stockholms kommuns valkrets

utbildningsminister, ledamot, minister för nordiskt samarbete, förstakammarledamot, handelsminister

man

Herr talman! Jag har inte så mycket att tillägga till herr Lindblads personliga deklaration. Det mesta av vad herr Björk sade var ju en korrekt återgivning av den traditionella svenska ståndpunkten, men jag blev litet konfunderad när herr Björk närmast inbjöd till motionsverksamhet om några veckor i syfte att förändra det svenska värnpliktssystemet i dess helhet. Samtidigt gick han dock emot denna lilla reform, som är betydelsefull, inte alls till volymen utan närmast till karaktären. Herr Björk försökte göra det hela till en fråga som berör endast de folkpartister som nu står för reservationen. Det finns, som jag påpekade, motioner från socialdemokratiskt håll, från kommunistiskt, från några moderater och från ett antal folkpartister. Detta är uppenbarligen en ideologisk fråga som skär tvärsigenom partigränserna. Folkpartiet har inte för avsikt att yrka på någon förändring av det nuvarande systemet för värnpliktstjänstgöringen men anser att vi inom ramen för det systemet bör kunna göra denna lilla delreform, som vi tror betyder mycket även ur säkerhetspolitisk synpunkt. Jag skulle kunna förstå herr Björks resonemang, om utskottet utan vidare hade avstyrkt motionsyrkandena. Men utskottet lämnar faktiskt en dörr öppen, och det gjorde även herr Björk i sitt anförande. Det är som om man är medveten om att det ändå finns någonting i de tankegångar som framförts av reservanterna. ”Om utvecklingen skulle påkalla en sådan revision förutsätter utskottet att Kungl. Maj:t tar initiativ härutinnan”, skriver utskottet. Skillnaden mellan utskottsmajoriteten och reservanterna är då närmast den att vi anser att utvecklingen redan nu påkallar en revision, medan herr Björk och utskottet räknar med att utvecklingen så småningom kommer att påkalla en sådan.

herr talman jag har inte så mycket att tillägga till herr lindblads personliga deklaration det mesta av vad herr björk sade var ju en korrekt återgivning av den traditionella svenska ståndpunkten men jag blev litet konfunderad när herr björk närmast inbjöd till motionsverksamhet om några veckor i syfte att förändra det svenska värnpliktssystemet i dess helhet samtidigt gick han dock emot denna lilla reform som är betydelsefull inte alls till volymen utan närmast till karaktären herr björk försökte göra det hela till en fråga som berör endast de folkpartister som nu står för reservationen det finns som jag påpekade motioner från socialdemokratiskt håll från kommunistiskt från några moderater och från ett antal folkpartister detta är uppenbarligen en ideologisk fråga som skär tvärsigenom partigränserna folkpartiet har inte för avsikt att yrka på någon förändring av det nuvarande systemet för värnpliktstjänstgöringen men anser att vi inom ramen för det systemet bör kunna göra denna lilla delreform som vi tror betyder mycket även ur säkerhetspolitisk synpunkt jag skulle kunna förstå herr björks resonemang om utskottet utan vidare hade avstyrkt motionsyrkandena men utskottet lämnar faktiskt en dörr öppen och det gjorde även herr björk i sitt anförande det är som om man är medveten om att det ändå finns någonting i de tankegångar som framförts av reservanterna om utvecklingen skulle påkalla en sådan revision förutsätter utskottet att kunglig majestät tar initiativ härutinnan skriver utskottet skillnaden mellan utskottsmajoriteten och reservanterna är då närmast den att vi anser att utvecklingen redan nu påkallar en revision medan herr björk och utskottet räknar med att utvecklingen så småningom kommer att påkalla en sådan

jag har inte så mycket att tillägga till här lindblads personliga deklaration och det mesta av det här björk sa var ju ett korrekt återgivning av den traditionella svenska ståndpunkten men jag var ändå lite konfundera när herbjörk närmast inbjöd till motionsverksamhet om några veckor i syfte att förändra det svenska värnpliktssystemet i dess helhet men samtidigt går emot denna lilla reform som är betydelsefull inte alls till volymen utan närmast till karaktären och sedan försöker göra det hela till en fråga som rör enbart de folkpartister som nu råkar stå för reservationen deär som jag påpekade motioner från socialdemokratiskt håll från kommunistiskt från några moderater och från ett antal folkpartister och det här är väl uppenbarligen en ideologisk fråga som skär tvärs igenom partigränserna folkpartiet har inte för avsikt att yrka på någon förändring av det system vi nu har med värnpliktstjänstgöringen men anser att inom ramen för detta system bör man kunna göra denna lilla delreform som betyder mycket tror vi även ur säkerhetspolitisk synpunkt på ett sätt skulle jag kunna förstå herbjörks resonemang om utskottet utan vidare hade avstyrt motionsyrkandena men man lämnar faktiskt en dörr öppen och det gjorde även herbjörk i sitt anförande och det är som om man är medveten om att det ändå finns någonting i de här tankegångarna som har förts fram och så säger utskottet om utvecklingen skulle påkalla en sådan revision förutsätter utskottet att kunglimaj tar initiativ härutinnan och då är skillnaden mellan oss närmast den att vi menar att utvecklingen nu påkallar en sådan revision medan her björk väntar och utskottet väntar att den kanske så småningom kommer att påkalla det här

1932-09-11

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.2.mp3

i-Qkk6VpwTBnebaP4aSqXmfM

prot-1970-höst-fk--46

Ingrid Segerstedt Wiberg

i-XuybHHvxaKR66VfzQMSKCq

i-XuybHHvxaKR66VfzQMSKCq

Folkpartiet

Göteborgs kommuns valkrets

andrakammarledamot, förstakammarledamot

woman

Herr talman! Jag vill liksom föregående talare säga att herr Björk visserligen tog avstånd från reservationen men samtidigt delvis uttalade sympati för de tankegångar som där förts fram. Han sade att min motion var diffus, hållen i allmänna ordalag osv., och det är nog relativt korrekt. Jag funderade nämligen på om jag skulle yrka avslag helt och hållet eller om jag bara skulle knyta reflexioner till propositionen. I motsats till en del andra ville jag inte direkt yrka avslag, ty jag ville inte hindra att man åtminstone sakta började den här verksamheten. Emellertid måste jag beklaga att utskottet inte velat ta upp den nordiska tanken och sätta in biståndsutbildningen i ett nordiskt perspektiv. Herr Björk sade att det inte finns någon möjlighet nu. Danskarna har gått på en linje, och man vet över huvud taget inte hur det skall bli. Nordiska rådet hade denna fråga uppe i våras och förklarade då att det inte kunde ta ställning utan måste vänta på utredningarna. Detta var ju en uppmaning till medlemsländerna att försöka nå fram till någon sorts enighet. Nordiska rådet ville inte binda sig och komma med rekommendationer innan utredningarna blir färdiga. Därför beklagar jag att man nu inte ens på längre sikt tar upp den nordiska tanken. Jag kan med bästa vilja inte hitta någon verklig förståelse för det nordiska samarbetet i utskottets utlåtande. Det beklagar jag. SIDA tar i sitt remissyttrande en mycket klar ställning till förmån för det nordiska samarbetet. SIDA säger i sitt remissyttrande: ”Styrelsen önskar framhålla vikten av att möjligheterna för ett nordiskt samarbete på biståndsutbildningens område beaktas.” Socialstyrelsen säger: ”Styrelsen finner det i första hand angeläget att en samordnad nordisk biståndsutbildning/ tjänstgöring eftersträvas. Detta skulle underlätta en enhetlig räddningsberedskap i de nordiska länderna och öka våra möjligheter att göra gemensamma biståndsoch katastrofinsatser.” Herr Björk säger att de krav som vi ställer i fråga om större insatser måste tillgodoses på längre sikt. Men, herr Björk, har vi tid att vänta så länge? SIDA säger i sitt yttrande: ”SIDA kommer att vid mitten av 1970-talet behöva rekrytera mer än 1000 biståndsarbetare per år. Styrelsen förutsätter därför att det efter en försöksperiod blir utrymme för fler deltagare i biståndsutbildningen än vad utredningsmannen föreslagit.” Vi har inte lång tid på oss, om vi skall kunna uppfylla de krav som ställs på oss, och u-länderna har nog ganska bråttom, herr Björk. Det är riktigt att de som fortsätter i enkammarriksdagen då kan motionera i denna fråga. Men jag förstår inte att skillnaden kan vara så stor, om man motionerar nu eller om några veckor. Eller tänker herr Björk ändra inställning om ett par veckor?

herr talman jag vill liksom föregående talare säga att herr björk visserligen tog avstånd från reservationen men samtidigt delvis uttalade sympati för de tankegångar som där förts fram han sade att min motion var diffus hållen i allmänna ordalag och så vidare och det är nog relativt korrekt jag funderade nämligen på om jag skulle yrka avslag helt och hållet eller om jag bara skulle knyta reflexioner till propositionen i motsats till en del andra ville jag inte direkt yrka avslag ty jag ville inte hindra att man åtminstone sakta började den här verksamheten emellertid måste jag beklaga att utskottet inte velat ta upp den nordiska tanken och sätta in biståndsutbildningen i ett nordiskt perspektiv herr björk sade att det inte finns någon möjlighet nu danskarna har gått på en linje och man vet över huvud taget inte hur det skall bli nordiska rådet hade denna fråga uppe i våras och förklarade då att det inte kunde ta ställning utan måste vänta på utredningarna detta var ju en uppmaning till medlemsländerna att försöka nå fram till någon sorts enighet nordiska rådet ville inte binda sig och komma med rekommendationer innan utredningarna blir färdiga därför beklagar jag att man nu inte ens på längre sikt tar upp den nordiska tanken jag kan med bästa vilja inte hitta någon verklig förståelse för det nordiska samarbetet i utskottets utlåtande det beklagar jag sida tar i sitt remissyttrande en mycket klar ställning till förmån för det nordiska samarbetet sida säger i sitt remissyttrande styrelsen önskar framhålla vikten av att möjligheterna för ett nordiskt samarbete på biståndsutbildningens område beaktas socialstyrelsen säger styrelsen finner det i första hand angeläget att en samordnad nordisk biståndsutbildning tjänstgöring eftersträvas detta skulle underlätta en enhetlig räddningsberedskap i de nordiska länderna och öka våra möjligheter att göra gemensamma biståndsoch katastrofinsatser herr björk säger att de krav som vi ställer i fråga om större insatser måste tillgodoses på längre sikt men herr björk har vi tid att vänta så länge sida säger i sitt yttrande sida kommer att vid mitten av etttusen niohundrasjuttiotalet behöva rekrytera mer än etttusen biståndsarbetare per år styrelsen förutsätter därför att det efter en försöksperiod blir utrymme för fler deltagare i biståndsutbildningen än vad utredningsmannen föreslagit vi har inte lång tid på oss om vi skall kunna uppfylla de krav som ställs på oss och uländerna har nog ganska bråttom herr björk det är riktigt att de som fortsätter i enkammarriksdagen då kan motionera i denna fråga men jag förstår inte att skillnaden kan vara så stor om man motionerar nu eller om några veckor eller tänker herr björk ändra inställning om ett par veckor

här talman jag skulle liksom föregående talare vilja säga att härbjörk visseligen avstyrkte och vi tog avstånd från vad vi sagt men samtidigt delvis yttrade uttalade sympati för de tankegångar som förts fram beträffande min motion sa han vissligen att den var defjus oh allmänna ordalag och så vidare och det är noegentligen riktigt härbjörk eftersom jag funderade på skulle jag begära avslag helt eller skulle jag bara knyta reflektioner till motionen till propositionen jag ville inte som andra dejagdirekt begära avslag för jag ville inte hindra att man åtminstone sakta började den här verksamheten men jag måste beklaga att utskottet inte vill ta ställning ta upp den nordiska tanken inte sätta in detta arbete i ett nordiskt perspektiv här björk säger att det fanns ingen möjlighet nu danskarna har gått på en linje och man vet inte öhuvudtaget hur det ska gå nordiska rådet hade denna fråga i våras förklarade då att vi kan inte ta ställning vi måste vänta på utredningarna detta var ju en uppmaning till vederbörande länder att man skulle försöka nå fram till någon sorts enighet men nordiska rådet vill alltså inte binda sig och komma med rekommendationer innan utredningarn kommit därför beklagar jag att man nu inte ens på längre sikt tar upp den nordiska tanken jag kan imed bästa vilja inte hitta någon förståelse för det nordiska samarbetet i utskottets utlåtande det beklagar jag jag beklagade så mycket mer som sida i sitt utlåtande mycket klart tar ställning för det nordiska samarbetet sida säger i sitt remissyttrande styrelsen önskar framhålla vikten av att möjligheterna för ett nordiskt samarbete på biståndsutbildningens område beaktas socialstyrelsen säger styrelsen finner det i det första hand angeläget att en samordnad nordisk biståndsutbildning tjänstgöring eftersträvas detta skulle underlätta en enhetlig räddningsberedskap i de nordiska länderna och öka våra möjligheter att göra gemensamma bistånds och katastrofinsatser sedan menar harbjörk att den här frågan de de krav vi ställer om att man ska göra en större insats det måste ske på längre sikt ja men härbjörk har vi tid att vänta så länge eller varför säger sida i sitt remissutlåtande sida kommer att vid mitten av nittohundra sjuttiotalet behöva rekrytera mer än tusen biståndsarbetare per år styrelsen förutsätter därför att efter en försöksperiod blir utrymme för fler deltagare i biståndsutbildningen än vad utredningsmannen föreslagit det är ju inte så lång tid att vänta om vi ska motsvara kraven och uländerna har nog ganska bråttom härbjörk det är riktigt att de som stannar i enkammarriksdagen kan då kan motionera men jag förstår inte att det blir så stor skillnad om man motionerar nu eller om några veckor eller tänker här björk att ändra inställning om ett par veckor artar

1911-06-18

2010-05-21

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.2.mp3

i-V4Wg1TbWsGRbj2kQvAughv

prot-1970-höst-fk--46

Hans Lindblad

i-M5bH1LxYTuWEQR2jm6YTKq

i-M5bH1LxYTuWEQR2jm6YTKq

0689650052309

Liberalerna

Gävleborgs läns valkrets

ledamot, förstakammarledamot

man

Herr talman! Sökte man bara argumenten för vad som vore befogat ur biståndssynpunkt, skulle detta vara en mycket lätt fråga. Den måste emellertid också sättas in i ett försvarssammanhang och då blir den besvärligare, Vi försöker ju numera på värnpliktssidan ta ut rätt person till rätt uppgift, och åtskilliga nyheter har härvidlag genomförts som vi hoppas mycket av. Det är därför i dag mycket svårare än det var för låt mig säga några år sedan då man hade mindre noggranna metoder att placera folk. Nu är tanken den att en värnpliktig skall utbildas på det område som han är mest lämplig för. Det blir under sådana förhållanden betydligt svårare att, som några menar, plocka in ett alternativ i värnpliktssystemet. sentanter för SIDA att de för det första inte kunde ansluta sig till tanken att använda en tvångslagstiftning för att rekrytera folk till biståndsarbete. En sådan lagstiftning ansåg de inte passade in i värnpliktssystemet. För det andra förklarade de att SIDA inte hade en tanke på att undandra folk som behövs för totalförsvarsuppgifter. Däremot ville de på alla möjliga sätt stimulera rekryteringen inom sin sektor. Om en sådan rekrytering kunde ske utan men för totalförsvaret och inom värnpliktssystemets ram så hade de ingenting däremot. Det var inget krav från dem att en ordning av det slag som motionärerna nu föreslagit skulle genomföras. På längre sikt kan naturligtvis mycket förändras. Vi skulle kunna tänka oss ett system påminnande om det som flera andra länder har. Det är dock svårt att tro att en utredning på kort tid skulle kunna göra någonting åt det nuvarande systemet, om man inte är beredd att rucka på värnpliktsprincipen. Jag kan hålla med herr Björk om att de som anser att värnpliktsprincipen inte är något problem kan ta ställning ögonaböj. Men för den som vill ha värnpliktsprincipen kvar för att därmed klara totalförsvarets behov måste det bli fråga om en avvägning. Kungl. Maj:ts förslag innebär i någon mån ett ruckande på den gamla ordningen och ett försök att testa ett nytt inslag. Låt oss till att börja med vara nöjda härmed.

herr talman sökte man bara argumenten för vad som vore befogat ur biståndssynpunkt skulle detta vara en mycket lätt fråga den måste emellertid också sättas in i ett försvarssammanhang och då blir den besvärligare vi försöker ju numera på värnpliktssidan ta ut rätt person till rätt uppgift och åtskilliga nyheter har härvidlag genomförts som vi hoppas mycket av det är därför i dag mycket svårare än det var för låt mig säga några år sedan då man hade mindre noggranna metoder att placera folk nu är tanken den att en värnpliktig skall utbildas på det område som han är mest lämplig för det blir under sådana förhållanden betydligt svårare att som några menar plocka in ett alternativ i värnpliktssystemet sentanter för sida att de för det första inte kunde ansluta sig till tanken att använda en tvångslagstiftning för att rekrytera folk till biståndsarbete en sådan lagstiftning ansåg de inte passade in i värnpliktssystemet för det andra förklarade de att sida inte hade en tanke på att undandra folk som behövs för totalförsvarsuppgifter däremot ville de på alla möjliga sätt stimulera rekryteringen inom sin sektor om en sådan rekrytering kunde ske utan men för totalförsvaret och inom värnpliktssystemets ram så hade de ingenting däremot det var inget krav från dem att en ordning av det slag som motionärerna nu föreslagit skulle genomföras på längre sikt kan naturligtvis mycket förändras vi skulle kunna tänka oss ett system påminnande om det som flera andra länder har det är dock svårt att tro att en utredning på kort tid skulle kunna göra någonting åt det nuvarande systemet om man inte är beredd att rucka på värnpliktsprincipen jag kan hålla med herr björk om att de som anser att värnpliktsprincipen inte är något problem kan ta ställning ögonaböj men för den som vill ha värnpliktsprincipen kvar för att därmed klara totalförsvarets behov måste det bli fråga om en avvägning kunglig majestäts förslag innebär i någon mån ett ruckande på den gamla ordningen och ett försök att testa ett nytt inslag låt oss till att börja med vara nöjda härmed

artar man sökte man bara argumenten för vad som vore bebefogat ur biståndssynpunkten då vorde här en väldigt lätt fråga men den måste sättas in i det större sammanhanget på försvarssidan också och då är frågan besvärlig nu därför att vi försöker få konsekvens på värnpliktssidan försöker ta ut rätt person till rätt uppgift och har infört en väldigt lång rad nya saker där som vi hoppas utomordentligt mycketav och då är det mycket svårare än det hadet varit låt mig säga för några år seda när man kunde säga att ta några stycken bara som försvaret ersätta dem på annat håll men tanken är nu att den värnpliktig ska utbildad till det som han är specifikt mest lämpad för och då blir det betydligt svårare att säga att ett alternativ för en annan uppgift ska plockas in i systemet rätt snart som en del menar avdelningen hade vi representanter för sida och de förklarade för det första att de hade inte drömt om tanken att använda tvångslagstiftning för att rekrytera folk till biståndsarbete och alltså inte vela in den under värnpliktssystemet som sådant och förandrat sida hade inte tanken att ta folk som behövdes för totalförsvarsuppgifter däremot ville man på alla möjliga sätt stimulera rekryteringen och kunde det göras utan att totalförsvarsuppgifterna förstördes inom inom värnpliktssystemets ram så okej för detta men det var inget krav från sida så att säga att det här var någonting som skulle genomföras av den typ som motionärer nu har föreslagit och därför m man sätter in de ett längre perspektiv visst kan det bli mycket som förändras då och att vi kunde tänka oss ett system kanske påminnande av det som flera andra länder har men det som nu är alltså inet system gjort med de förutsättningar som finns och det är svårt att tänka sig att en utredning mycket snart skulle kunna göra någonting här om man inte är beredd att rycka på värnpliktsprincipen och då håller jag med härbjörk att de som finner att värnpliktsprincipen inte är något problem förde kan ta ställning ögonarböjd med den som sr vill ha värnpliktsprincipens sådan vi har den och klara totalförsvarets behov för dessa människor måste alltid bli en avvägning och kungligamajtetsförslag är en litet ryckande kanske på gamla värnpliktsprincipen men ett försök att testa ett nytt system och låt oss vara nöjda med det till att börja med häramjag

1938-03-08

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.2.mp3

i-MYdk3Ry3g6XjzMLMpWaRJD

prot-1970-höst-fk--46

Kaj Björk

i-MeXvsK7yXnvLwkvhiu6BrW

i-MeXvsK7yXnvLwkvhiu6BrW

Socialdemokraterna

Göteborgs kommuns valkrets

ledamot, andrakammarledamot, förstakammarledamot

man

Herr talman! Jag fruktar att herr Wikström inte riktigt har förstått det motsägelsefulla i sin egen hållning. Han förstår inte varför jag hänvisar till möjligheten att motionera om några veckor. Han säger: Vad vi föreslår är egentligen bara en liten delreform. Vad jag har försökt klargöra är att när man för fram tanken på denna u-landstjänstgöring som alternativ till utbildning inom =<:värnpliktssystemet, förutsätter det långtgående förändringar i värnpliktssystemet och i den nuvarande värnpliktslagen. Jag har också sagt: är man beredd att yrka på sådana långtgående förändringar bör man också ställa yrkandet i enlighet därmed. Då skall man kräva en revision av värnpliktssystemet, och det finns, som sagt, möjligheter att göra det om några veckor. Men man skall inte försöka inbilla folk att det som här kallas en liten reform inte aktualiserar ganska allvarliga principiella problem. Jag är fullständigt på det klara med att detta är en fråga beträffande vilken det råder oklarhet och osäkerhet på många håll. Jag vet mycket väl att det föreligger splittring inom olika partier och att det exempelvis inom folkpartiet finns minst två åsikter i denna fråga. Jag tänker inte göra mig lustig över det, men jag misstänker också att en del av förvirringen i debatten beror på ofullständig information. Jag har försökt bidra till informationen med en redogörelse för hur det lovordade franska systemet fungerar och inte fått några kommentarer till denna beskrivning. Å ena sidan säger man att regeringen föreslår alltför litet. Å andra sidan anför man, att det som motionärerna yrkar på är en liten revision. Då kan det i viss mån verka som om vi förde en strid om påvens skägg. Om man ett ögonblick skall jämföra vad regeringsförslaget konkret innebär med vad som förekommer i en del andra länder finner man att försvarsministern föreslår en ordning varigenom till en början ett hundratal personer per år skall utbildas. Så småningom kan det bli fler. I andra länder är det inte fråga om insatser av väsentligt större omfattning. I Italien — ett land med flera gånger större befolkning än Sverige — får ett hundratal värnpliktiga per år denna extrachans. I Belgien — ett land som har väsentligt större folkmängd än Sverige — är det fråga om några hundra, huvudsakligen ungdomar som får arbeta i privata biståndsorganisationer. I Frankrike, som har speciella koloniala traditioner, gäller det mellan 1 000 och 2 000 personer. Dylika omständigheter bör ändå klargöras i debatten. Här finns en del informatörer som inbillar stora svenska ungdomsgrupper att det i olika länder ute i världen pågår en verksamhet av betydande omfattning, något som är friskt och radikalt upplagt, något som verkligen kunde tjäna som ett föredöme för de förstelnade och förstockade politikerna hemma i Sverige. Denna beskrivning är fullständigt falsk. Vad man gör är inte på något sätt märkvärdigare än det som regeringen föreslår. Det är minst lika försiktigt. Att man kan lägga upp denna tjänstgöring på ett i viss mån annorlunda sätt än vi gör här i landet beror på att värnpliktssystemen i dessa andra länder inte spelar samma roll som hos oss, att man inte har samma behov som vi av att utnyttja hela årskullarna, att beredskapssystemen är annorlunda och att det helt enkelt finns en mängd ungdomar som försvaret inte har det ringaste behov av. Det kan alltså finnas möjligheter att dirigera över ett litet fåtal till dylika speciella uppgifter. I dessa länder finns således en rad förutsättningar som icke föreligger i vårt land. Fru Segerstedt Wiberg gör mig för det mesta mycket imponerad genom sin förmåga att i ett enda anförande företräda minst två oförenliga ståndpunkter. Å ena sidan beklagar hon sig över att regeringen inte har velat avvakta de utredningar som Nordiska rådet uttalat sig för. Å andra sidan säger hon till mig: U-länderna kan inte vänta alltför länge. Hur vill fru Segerstedt Wiberg ha det egentligen? Om vi skulle vänta på ett nordiskt samarbete med nordiska utredningar på detta område, undrar jag när frågan över huvud taget skulle få någon som helst lösning. Fru Segerstedt Wiberg tycks glömma bort att Sverige bedriver neutralitetspolitik medan Norge och Danmark tillhör NATO och Finland har sin egen politik. Försvaret och värnplikten i dessa länder är delvis olika utformade på grund av olika förutsättningar för försvarspolitiken. Jag är för min del tveksam om hur långt man kan driva samarbetet med NATO-länderna Norge och Danmark på detta speciella område, som ju har en mycket omedelbar anknytning till försvaret. Men det är möjligt att fru Segerstedt Wiberg därvidlag har litet mindre hämningar än jag. I varje fall har jag utomordentligt svårt att se hur man snabbare och effektivare skall nå resultat genom att vänta på ett samarbete mellan dessa fyra inbördes ganska skiljaktiga länder än genom att Sverige sätter i gång med utgångspunkt i opinionsläget här i landet, med utgångspunkt i vårt värnpliktssystem, våra speciella förutsättningar, våra principer för u-hjälp osv. Jag tycker att den senare metoden är riktig. Jag har all respekt för nordiskt samarbete, men jag har också en liten misstanke om att krav på nordiskt samarbete i alla tänkbara frågor alltför lätt kan bli en täckmantel för orörlighet och konservatism.

herr talman jag fruktar att herr wikström inte riktigt har förstått det motsägelsefulla i sin egen hållning han förstår inte varför jag hänvisar till möjligheten att motionera om några veckor han säger vad vi föreslår är egentligen bara en liten delreform vad jag har försökt klargöra är att när man för fram tanken på denna ulandstjänstgöring som alternativ till utbildning inom värnpliktssystemet förutsätter det långtgående förändringar i värnpliktssystemet och i den nuvarande värnpliktslagen jag har också sagt är man beredd att yrka på sådana långtgående förändringar bör man också ställa yrkandet i enlighet därmed då skall man kräva en revision av värnpliktssystemet och det finns som sagt möjligheter att göra det om några veckor men man skall inte försöka inbilla folk att det som här kallas en liten reform inte aktualiserar ganska allvarliga principiella problem jag är fullständigt på det klara med att detta är en fråga beträffande vilken det råder oklarhet och osäkerhet på många håll jag vet mycket väl att det föreligger splittring inom olika partier och att det exempelvis inom folkpartiet finns minst två åsikter i denna fråga jag tänker inte göra mig lustig över det men jag misstänker också att en del av förvirringen i debatten beror på ofullständig information jag har försökt bidra till informationen med en redogörelse för hur det lovordade franska systemet fungerar och inte fått några kommentarer till denna beskrivning å ena sidan säger man att regeringen föreslår alltför litet å andra sidan anför man att det som motionärerna yrkar på är en liten revision då kan det i viss mån verka som om vi förde en strid om påvens skägg om man ett ögonblick skall jämföra vad regeringsförslaget konkret innebär med vad som förekommer i en del andra länder finner man att försvarsministern föreslår en ordning varigenom till en början ett hundratal personer per år skall utbildas så småningom kan det bli fler i andra länder är det inte fråga om insatser av väsentligt större omfattning i italien ett land med flera gånger större befolkning än sverige får ett hundratal värnpliktiga per år denna extrachans i belgien ett land som har väsentligt större folkmängd än sverige är det fråga om några hundra huvudsakligen ungdomar som får arbeta i privata biståndsorganisationer i frankrike som har speciella koloniala traditioner gäller det mellan etttusen och tvåtusen personer dylika omständigheter bör ändå klargöras i debatten här finns en del informatörer som inbillar stora svenska ungdomsgrupper att det i olika länder ute i världen pågår en verksamhet av betydande omfattning något som är friskt och radikalt upplagt något som verkligen kunde tjäna som ett föredöme för de förstelnade och förstockade politikerna hemma i sverige denna beskrivning är fullständigt falsk vad man gör är inte på något sätt märkvärdigare än det som regeringen föreslår det är minst lika försiktigt att man kan lägga upp denna tjänstgöring på ett i viss mån annorlunda sätt än vi gör här i landet beror på att värnpliktssystemen i dessa andra länder inte spelar samma roll som hos oss att man inte har samma behov som vi av att utnyttja hela årskullarna att beredskapssystemen är annorlunda och att det helt enkelt finns en mängd ungdomar som försvaret inte har det ringaste behov av det kan alltså finnas möjligheter att dirigera över ett litet fåtal till dylika speciella uppgifter i dessa länder finns således en rad förutsättningar som icke föreligger i vårt land fru segerstedt wiberg gör mig för det mesta mycket imponerad genom sin förmåga att i ett enda anförande företräda minst två oförenliga ståndpunkter å ena sidan beklagar hon sig över att regeringen inte har velat avvakta de utredningar som nordiska rådet uttalat sig för å andra sidan säger hon till mig uländerna kan inte vänta alltför länge hur vill fru segerstedt wiberg ha det egentligen om vi skulle vänta på ett nordiskt samarbete med nordiska utredningar på detta område undrar jag när frågan över huvud taget skulle få någon som helst lösning fru segerstedt wiberg tycks glömma bort att sverige bedriver neutralitetspolitik medan norge och danmark tillhör nato och finland har sin egen politik försvaret och värnplikten i dessa länder är delvis olika utformade på grund av olika förutsättningar för försvarspolitiken jag är för min del tveksam om hur långt man kan driva samarbetet med natoländerna norge och danmark på detta speciella område som ju har en mycket omedelbar anknytning till försvaret men det är möjligt att fru segerstedt wiberg därvidlag har litet mindre hämningar än jag i varje fall har jag utomordentligt svårt att se hur man snabbare och effektivare skall nå resultat genom att vänta på ett samarbete mellan dessa fyra inbördes ganska skiljaktiga länder än genom att sverige sätter i gång med utgångspunkt i opinionsläget här i landet med utgångspunkt i vårt värnpliktssystem våra speciella förutsättningar våra principer för uhjälp och så vidare jag tycker att den senare metoden är riktig jag har all respekt för nordiskt samarbete men jag har också en liten misstanke om att krav på nordiskt samarbete i alla tänkbara frågor alltför lätt kan bli en täckmantel för orörlighet och konservatism

häramjag fruktar att här vikström inte riktigt har förstått det motsägelsefulla i sin egen hållning han förstår inte riktigt varför jag hänvisar till möjligheten att motionera om några veckor och han säger i nästa andetag att jamen vad vi föreslår är ju egentligen bara en liten delreform vad jag har försökt klargöra det är att när man för fram tanken på den här urlandstjänstgöringen som alternativ till annan utbildning inom värnpliktssystemets ram då förutsätter de långtgående förändringar i värnpliktssystemet och i den nuvarande värnpliktslagen och då säger jag är man beredd att yrka på sådana långtgående förändringar då bör man ju också ställa yrkandet på det sättet då ska man kräva en revision av värnpliktssystemet och det finns det ju som sagt möjligheter att göra om några veckor men man ska inte försöka inbilla folk att det här som kallas för en liten reform inte aktualiserar ganska allvarliga principiella problem jag är fullständigt klar över att detta är en fråga där det råder oklarhet och osäkerhet på många håll jag vet mycket väl att det är splittringen om olika partier och att det exempelvis inom folkpartiet finns minst två åsikter i denna fråga och jag tänker inte göra mig lustig över det men jag misstänker också att en del av förvirringen i debatten beror på ofullständig information jag har försökt bidra till informationen med en redogörelse för hur det här lovordade franska systemet fungerar och jag har inte fått några kommentarer till denna beskrivning när det talas om att å ena sidan säger man att regeringen före slår alltför lite å andra sidan säger man att de som motionärerna vill ha det en liten reform ja då kan det ju lite grann verka som en strid om påvens skägg om man ett ögonblick ska jämföra vad regeringsförslaget konkret innebär med vad som uträttats i en del andra länder så finner man att förförsvarsministern föreslår en ordning varigenom till en början ett hundratal personer ska utbildas per år och så småningom ska det väl kunna bli mera i andra länder är det inte fråga om insatser av väsentligt större omfattning i italien ett land med flera gånger större befolkning än sverge ja där är dett hundratal värnpliktiga per år som får den här extra chansen i belgien ett land som är väsentligt större än sverige är det fråga om några hundra huvudsakligen ungdomar som får då arbeta i privata biståndsorganisationer i frankrike med sina speciella koloniala traditioner ja där är det någonting mellan ett och två tusen jamena sådna här omständigheter bör ju ändå klargöras i debatten här är det en del informatörer som inbillar stora svenska ungdomsgrupper att de ute i världen i olika länder pågår n verksamhet av betydande omfattning något som är friskt och radikalt upplagt något som verkligen kunde kännas som ett föredöme för dessa förstelnade och förstockade politiker hemma i sverige jag med denna beskrivning är fullständigt falsk vad man gör det är ycke på något sätt märkvärdigare än de som regeringen här föreslår det är minst lika försiktigt att man kan göra det på ett visst måt annat sätt än vad som görs här i landet beror ju på att värnpliktssystemet i det dessa länder icke spelar samma roll som hos oss att man inte har samma behov av att utnyttja hela årsklasserna att beredskapssystemet är annorlunda och så vidare att helt enkelt finns en hel del ungdomar som försvaret inte har de ringaste behov av och där det ju då kan finnas möjligheter att irrigera över ett litet fåtal till såna här speciella uppgifter alltså det gäller en rad förutsättningar som icke föreligger i vårt land fru segerstett viberg gör mig för det mesta lika imponerad genom sin förmåga att i ett anförande ett enda anförande företräda minst två oförenliga ståndpunkter å ena sidan beklagar hon sig över att regeringen inte har velat vänta på de utredningar som nordiska rådet har uttalat sig för å andra sidan säger hon till mig herbjörk att ja men urländerna kan inte vänta alltför länge hur väl frusäker stett viberg har det egentligen om vi skulle vänta på ett nordiskt samarbete nordiska utredningar på det här området ja då undrar jag när frågan överhuvud taget skulle nå någon som helst lösning övrur säkerstett viberg tycks glömma bort att sverige bedriver neutralitetspolitik norge och danmark tillhör nato finland har sin egen politik försvaret värnplikten i dessa länder är olika udelvis olika utformade på grund av dessa olika förutsättningar för försvarspolitik jag är för min del tveksam om hur långt man kan driva samarbetet med natoländerna norge och danmark på detta speciella område som ju har en mycket omedelbar anknytning till försvaret men det är jur möjligt att föru säkert ett vi bäg där har lite mindre hämningar än jag men i varje fall har jag utomordentligt svårt att se hur man snabbare och effektivare ska nå resultat genom att vänta på ett samarbete mellan dessa fyra inbördes ganska skiljaktiga länder i stället för att sverge sätter igång med utgångspunkt från opinionsläget här i landet med utgångspunkt från vårt värnpliktssystem våra speciella förutsättningar våra principer för uhjälp och så vidare jag tycker det är viktigt att göra så jag har all respekt för nordiskt samarbete men jag har också en liten misstanke om att krav på nordiskt samarbete i alla tänkbara frågor alltför lätt kan bli en ttänkmateckmantel för orörlighet och konservatism det

1918-12-25

2014-09-30

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.2.mp3

i-Uhw6juAFZAmXnkUzU9BMt6

prot-1970-höst-fk--46

Jan-Erik Wikström

i-P7oVLGoBfbz4RGE5XkQtLN

i-P7oVLGoBfbz4RGE5XkQtLN

0172078270306

Liberalerna, Folkpartiet

Stockholms kommuns valkrets

utbildningsminister, ledamot, minister för nordiskt samarbete, förstakammarledamot, handelsminister

man

Herr talman! Det senaste inlägget från herr Björk skiljer sig från det förra. Det förra inlägget var ganska sakligt. Det är rätt vanligt i debatter kring den här typen av frågor att man, när diskussionen pågått en stund, säger att den som företräder en annan ståndpunkt är förvirrad, inte förstår det motsägelsefulla i sin egen hållning samt att förvirringen beror på ofullständig information. Det skulle jag väl kunna tåla om det bara gällde mig eller några motionärer i denna kammare. Men när det från TCO, SACO, Svenska missionsrådet, Svenska ekumeniska nämnden och en rad tidningar har pläderats för denna ståndpunkt, kan det möjligen föreligga andra skäl än att man är ofullständigt informerad, förvirrad eller inte förstår det motsägelsefulla i sin egen hållning. Det finns nämligen, herr Björk, frågor beträffande vilka man kan ha olika utgångspunkter och litet olika perspektiv. Det är uppenbart att de som har motionerat i denna fråga företräder ett vidare perspektiv på säkerhetspolitiken och tycker att det skulle vara förenligt även med svensk försvarspolitik att tillämpa detta system. Det finns ingen anledning för mig att använda några tillmälen mot herr Björk. Jag kan bara konstatera att det gäller en fråga där vi har olika uppfattningar och att jag inte är alldeles övertygad om att majoriteten på denna punkt har rätt.

herr talman det senaste inlägget från herr björk skiljer sig från det förra det förra inlägget var ganska sakligt det är rätt vanligt i debatter kring den här typen av frågor att man när diskussionen pågått en stund säger att den som företräder en annan ståndpunkt är förvirrad inte förstår det motsägelsefulla i sin egen hållning samt att förvirringen beror på ofullständig information det skulle jag väl kunna tåla om det bara gällde mig eller några motionärer i denna kammare men när det från tco saco svenska missionsrådet svenska ekumeniska nämnden och en rad tidningar har pläderats för denna ståndpunkt kan det möjligen föreligga andra skäl än att man är ofullständigt informerad förvirrad eller inte förstår det motsägelsefulla i sin egen hållning det finns nämligen herr björk frågor beträffande vilka man kan ha olika utgångspunkter och litet olika perspektiv det är uppenbart att de som har motionerat i denna fråga företräder ett vidare perspektiv på säkerhetspolitiken och tycker att det skulle vara förenligt även med svensk försvarspolitik att tillämpa detta system det finns ingen anledning för mig att använda några tillmälen mot herr björk jag kan bara konstatera att det gäller en fråga där vi har olika uppfattningar och att jag inte är alldeles övertygad om att majoriteten på denna punkt har rätt

det senaste inlägget från herbjörk skiljer sig från det förra det förra inlägget var ganska sakligt et är ganska vanligt i debatten kring den här typen av frågor att när man diskussionern har pågått en stund så säger man att den som företräder en annan ståndpunkt han är förvirrad han förstår inte det motsägelsefulla i sin egen hållning och förvirringen beror på ofullständig information och det skulle man väl kunna tåla om det bara vore jag eller ett par motionärer i denna kammare som det gällde men när man ifrån ällo tesio sako svenska missionsrådet svenska ekomeniska nämnden och en rad tidningar har pläderat för denna ståndpunkt så kan det möjligen vara av andra skäl än att man är ofullständigt informerad förvirrad eller inte förstår de motsägelsefulla i sin egen hållning det finns nämligen härbjörk frågor där man kan ha olika utgångspunkter och lite olika perspektiv och det är uppenbart att de som har motionerat i denna fråga företräder ett vidare perspektiv på säkerhetspolitiken och tycker att det skulle vara förenligt även med svensk försvarspolitik att tillämpa det här systemet det finns ingen anledning för mig att komma med några tillmälen till den här björk jag kan bara konstatera att är en fråga där vi har olika uppfattningar och jag är inte alldeles övertygad om att majoriteten på den här punkten har rätt här

1932-09-11

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.2.mp3

i-WdNDT5X7CimkQnjKy85Ltb

prot-1970-höst-fk--46

Ingrid Segerstedt Wiberg

i-XuybHHvxaKR66VfzQMSKCq

i-XuybHHvxaKR66VfzQMSKCq

Folkpartiet

Göteborgs kommuns valkrets

andrakammarledamot, förstakammarledamot

woman

Herr talman! Jag kan väl kvittera herr Björks artiga genmäle med att säga att han även imponerar på mig med sin förmåga att missuppfatta. Jag har för all del hunnit vänja mig vid det, men i dag tycker jag att han var styv. I mitt inlägg hänvisade jag till det nordiska samarbetet, till att man i våras i Nordiska rådet inte ville ta ställning därför att man ville avvakta de pågående utredningarna i de nordiska länderna. Mot den bakgrunden beklakar jag att man här i utskottet inte vill säga ett dugg om det nordiska samarbetet. Herr Björk höll sedan en lektion — och jag tackar så mycket för den — om att vi är neutrala, att Finland också är neutralt på sitt sätt, att Norge och Danmark tillhör NATO. Herr Björk, jag tror att det står i grundskolans läsebok om detta. Jag tror inte att någon som tillhör Nordiska rådet är okunnig på den punkten, inte ens jag. Herr Björk undrar hur långt vi skall gå. Vi har nordiska projekt i biståndsarbetet. De har gått bra. Jag har i varje fall aldrig hört att om de gått mindre bra detta skulle ha berott på NATO och på vår neutralitet. Vad jag efterlyste var att man nu klart skulle uttala sig för ett nordiskt samarbete och att man inte skall skjuta ifrån sig den frågan. Även socialstyrelsen och SIDA har efterlyst ett nordiskt samarbete. Det är vad det rör sig om. Jag vill att hela biståndsverksamheten skall byggas upp snabbare. Då svarar herr Björk att jag företräder en orörlig konservatism.

herr talman jag kan väl kvittera herr björks artiga genmäle med att säga att han även imponerar på mig med sin förmåga att missuppfatta jag har för all del hunnit vänja mig vid det men i dag tycker jag att han var styv i mitt inlägg hänvisade jag till det nordiska samarbetet till att man i våras i nordiska rådet inte ville ta ställning därför att man ville avvakta de pågående utredningarna i de nordiska länderna mot den bakgrunden beklakar jag att man här i utskottet inte vill säga ett dugg om det nordiska samarbetet herr björk höll sedan en lektion och jag tackar så mycket för den om att vi är neutrala att finland också är neutralt på sitt sätt att norge och danmark tillhör nato herr björk jag tror att det står i grundskolans läsebok om detta jag tror inte att någon som tillhör nordiska rådet är okunnig på den punkten inte ens jag herr björk undrar hur långt vi skall gå vi har nordiska projekt i biståndsarbetet de har gått bra jag har i varje fall aldrig hört att om de gått mindre bra detta skulle ha berott på nato och på vår neutralitet vad jag efterlyste var att man nu klart skulle uttala sig för ett nordiskt samarbete och att man inte skall skjuta ifrån sig den frågan även socialstyrelsen och sida har efterlyst ett nordiskt samarbete det är vad det rör sig om jag vill att hela biståndsverksamheten skall byggas upp snabbare då svarar herr björk att jag företräder en orörlig konservatism

här talman jag kan väl kvittera herrbjörks artiga genmäller till mig omn jag säger a han även förvånar och imponerar på mig han imponerar på mig med sin förmåga att missuppfatta jag har väl för all del hunnit vänja mig vid det men i dag tycker jag han var styv jag hänvisade till det nordiska samarbetet jag hänvisade till att man i våras i nordiska rådet sa att man inte ville ta ställning för att man vill avvakta e de pågående utredningarna i de nordiska länderna och då mot den bakgrunden så beklagar jag att man här i utskottet inte vill säga ett dugg om det nordiska samarbetet sedan håller härbjörk en lektion jag tackar så mycket för den om hur att vi är neutrala att finland är också neutralt enligt sitt sätt att norge och danmark tillhör nato herbjörk jag tror det står i folkskolans i grundskolans läsebok om detta jag tror inte att det finns någon som tillhör nordiska rådet som är okunnig på den punkten inte ens jag härlåä björk och undrar hur långt vi ska gå jag vi har nordiska projekt i biståndsarbetet de förekommer och de har gått bra jag har aldrig hört att de i varje fall när de har gått mindre bra att det har berott på nato och på vår neutralitet det alltså jag efterlyste var att man nu skulle säga att man ville ha ett nordiskt samarbete och att man inte ska skjuta eller slå ifrån sig den frågan och även sida och socialstyrelsen har efterlyst ett nordiskt samarbete jag antar att de känner något lite till vad det rör sig om jag vill ha ett snabbare vill att hela biståndsverksamheten att den kår man nu ska bygga upp skall byggas upp snabbare till det svarar herbjörk att jag företräder en orörlig konservatism

1911-06-18

2010-05-21

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.2.mp3

i-P7McpWfHrVMq1FwpXgrABz

prot-1970-höst-fk--46

Kaj Björk

i-MeXvsK7yXnvLwkvhiu6BrW

i-MeXvsK7yXnvLwkvhiu6BrW

Socialdemokraterna

Göteborgs kommuns valkrets

ledamot, andrakammarledamot, förstakammarledamot

man

Herr talman! Jag får väl ta med fattning om mina kritiker beklagar sig över mitt sätt att debattera. Jag tänker inte beklaga mig för min del i fråga om dem. Jag bara noterar att herr Wikström nu säger att det kan hända att de som har en annan mening än regeringen anlägger ett vidare perspektiv på säkerhetspolitiken. Det är väl möjligt, men detta kanske skulle behöva klaras ut litet grand. Jag tror att man kan urskilja tre linjer här. Först är det de som i säkerhetspolitiken endast inbegriper försvarsoch utrikespolitik i traditionell mening. Dit torde väl höra överbefälhavaren med hänsyn till hans syn på detta förslag. För det andra finns det de som i säkerhetspolitiken också är benägna att ta med vissa aspekter på u-landshjälpen. Men för det tredje finns det de som förefaller benägna att radikalt ersätta den traditionella försvarspolitiken med något helt annat och föreställer sig att vi i stället för att upprätthålla ett nationellt försvar skulle kunna satsa motsvarande summor på u-hjälpen. Jag tror att detta är i stort sett tre skolor. Här representerar regeringen liksom utskottsmajoriteten den andra skolan. Men var herr Wikström egentligen står är väl tills vidare en aning oklart. Därför menar jag att det skulle vara värdefullt att se om här verkligen finns en avsikt att dra upp mera långtgående krav på förändringar av värnpliktssystemet och följaktligen också av grundvalarna för vår säkerhetspolitik. Fru Segerstedt Wiberg påstår för andra gången att utskottet inte skulle ha sagt något om det nordiska samarbetet. Det har vi faktiskt gjort. Vi säger att möjligheterna till nordiskt samarbete bör uppmärksammas i fråga om utbildningens genomförande. Fru Segerstedt Wiberg säger vidare att hon känner till att Norge och Danmark tillhör NATO. Det betvivlar jag inte heller. Vad jag sagt är att utifrån den omständigheten att de nordiska länderna har olika slags försvarsoch säkerhetspolitik, olika slags försvarsorganisation och värnpliktsorganisation osv., är jag personligen något mera tveksam är fru Segerstedt Wiberg om möjligheterna just på detta område, som i så hög grad har att göra med försvarets uppbyggnad. Detta hindrar inte alls att vi kan ha ett utmärkt nordiskt samarbete på andra områden. Men det betyder att eftersom ett samarbete på detta område antagligen är besvärligt att åstadkomma, särskilt så länge Norge och Finland över huvud taget inte gjort något i denna riktning, kan det bli ett uttryck för konservatism att motsätta sig eller kritisera ett svenskt initiativ med hänvisning till behovet av nordiskt samarbete.

herr talman jag får väl ta med fattning om mina kritiker beklagar sig över mitt sätt att debattera jag tänker inte beklaga mig för min del i fråga om dem jag bara noterar att herr wikström nu säger att det kan hända att de som har en annan mening än regeringen anlägger ett vidare perspektiv på säkerhetspolitiken det är väl möjligt men detta kanske skulle behöva klaras ut litet grand jag tror att man kan urskilja tre linjer här först är det de som i säkerhetspolitiken endast inbegriper försvarsoch utrikespolitik i traditionell mening dit torde väl höra överbefälhavaren med hänsyn till hans syn på detta förslag för det andra finns det de som i säkerhetspolitiken också är benägna att ta med vissa aspekter på ulandshjälpen men för det tredje finns det de som förefaller benägna att radikalt ersätta den traditionella försvarspolitiken med något helt annat och föreställer sig att vi i stället för att upprätthålla ett nationellt försvar skulle kunna satsa motsvarande summor på uhjälpen jag tror att detta är i stort sett tre skolor här representerar regeringen liksom utskottsmajoriteten den andra skolan men var herr wikström egentligen står är väl tills vidare en aning oklart därför menar jag att det skulle vara värdefullt att se om här verkligen finns en avsikt att dra upp mera långtgående krav på förändringar av värnpliktssystemet och följaktligen också av grundvalarna för vår säkerhetspolitik fru segerstedt wiberg påstår för andra gången att utskottet inte skulle ha sagt något om det nordiska samarbetet det har vi faktiskt gjort vi säger att möjligheterna till nordiskt samarbete bör uppmärksammas i fråga om utbildningens genomförande fru segerstedt wiberg säger vidare att hon känner till att norge och danmark tillhör nato det betvivlar jag inte heller vad jag sagt är att utifrån den omständigheten att de nordiska länderna har olika slags försvarsoch säkerhetspolitik olika slags försvarsorganisation och värnpliktsorganisation och så vidare är jag personligen något mera tveksam är fru segerstedt wiberg om möjligheterna just på detta område som i så hög grad har att göra med försvarets uppbyggnad detta hindrar inte alls att vi kan ha ett utmärkt nordiskt samarbete på andra områden men det betyder att eftersom ett samarbete på detta område antagligen är besvärligt att åstadkomma särskilt så länge norge och finland över huvud taget inte gjort något i denna riktning kan det bli ett uttryck för konservatism att motsätta sig eller kritisera ett svenskt initiativ med hänvisning till behovet av nordiskt samarbete

ja här talmannn jag får väl ta mid fattning om mina kritiker beklagar sig över mitt sätt att debattera jag tänker inte beklaga mig för min del ifråga om dem jag bara noterar att her vikström nu säger att ja det kan hända att de som här har en annan lening än regeringen anlägger ett vidare perspektiv på säkerhetspolitikenja det är väl möjligt mede kanske skulle behöva klaras ut det här lite grann jag tror att man kan urskilja tre linjer här dels de som med säkerhetspolitik eller i säkerhetspolitiken endast inbegriper försvars ah utriketspolitik i traditionell mening och di torde väl höra överbefälhavaren i viss mån medhänsyn till hans syn på det här förslaget för det andra finns det de som i säkerhetspolitiken också är benägna att ta med vissa aspekter på urlandshjälpen men för det tredje finns det de som förefaller benägna att radikalt ersätta den traditionella försvarspolitiken med något helt annat och föreställer sig att vi skulle kunna i stället för att upprätthålla ett nationellt försvar och satsa i hela satsa motsvarande summor på urhjälpen jag tror att detta i stort sett tre skolor här representerar regeringen den andra skolan ochlikaså utskottsmajoriteten men var hervikström egentligen står det är väl tills vidare en aning oklart och därför menar jag kunde det vara värdefullt att se om det här verkligen finns en avsikt att dra upp ett mera emera långtgående krav på förändringar av värnpliktssystemet och följaktligen också av grundvalarna för vår säkerhetspolitik frösägerstätlt viberg påstår för andra gången att utskottet inte skulle ha sagt något om det nordiska samarbetet det har vi ju faktiskt gjort vi säger att möjligheterna till nordiskt samarbete bör uppmärksammas i fråga om utbildningens genomförande fru segerstett viberg säger vidare att hon känner till att norge och danmark tillhör nato det betvivlar jag inte heller vad jag har sagt det är att utifrån den omständigheten att de olika nordiska länderna har olika slag gs försvars och säkerhetspolitik och olika slags försvarsorganisation och värnpliktsorganisationr och så vidare så är jag personligen något mera tveksam än fru segerstett viberg om möjligheterna till ett mera långtgående nordiskt samarbete just på det här området som i så hög grad har att göra med med försvarets uppbyggnad det hindrar inte alls att vi kan ha ett utmärkt nodiskt samarbete på andra områden men det betyder att eftersom ett samarbete på de etta område antagligen är besvärligt att åstadkomma särskilt så länge norge och finland överhuvudtaget inte har gjort någonting i den här riktningen då kan det bli ett uttryck för konservatism att motsätta sig eller kritisera ett svenskt initiativ med hänyvisning till behovet av nordiskt samarbete ja

1918-12-25

2014-09-30

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.2.mp3

i-6CGJAfZWbstAs5HHFvMQGK

prot-1970-höst-fk--46

Gunnar Richardson

i-5YySnUaCpS54wJxVp1X9Q4

i-5YySnUaCpS54wJxVp1X9Q4

Liberalerna

Skaraborgs läns valkrets

ledamot, förstakammarledamot

man

Herr talman! Det ärende som riksdagen nu tar upp till behandling är egenartat så till vida att det råder viss oklarhet om vad som egentligen skall beslutas. Frågan gäller arbetsordning för den nya enkammarriksdagen. Formellt sett har innevarande riksdag självfallet ingen som helst kompetens att besluta i denna fråga. Riksdagsstadga för den nya riksdagen kan antas endast av den nya riksdagen själv efter det att vilande förslag till ändring av riksdagsordningen antagits. Då det emellertid ansetts angeläget att bl.a. tillämpa en ändrad utskottsorganisation redan fr.o.m. den nya riksdagens första session har det bedömts vara nödvändigt att förbereda frågan redan nu. Partiernas förberedelser inför nomineringen av ledamöter i de olika utskotten gör också detta nödvändigt. Konstitutionsutskottets försiktiga formulering i sin hemställan i utlåtande nr 48 — att riksdagen godkänner vad utskottet anfört om innehållet i en riksdagsstadga — måste dock rimligtvis uppfattas som en rekommendation till den nya riksdagen att antaga det bifogade förslaget. I annat fall skulle ju arbetet med detta stadgeförslag ha varit helt omotiverat och meningslöst. Det kan för övrigt noteras att den nuvarande tvåkammarriksdagen mötte stora svårigheter, då den samlades till sin första session i januari 1867 och tog itu med uppgiften att fastställa vad man då kallade reglementariska föreskrifter. Frågan var visserligen då mera komplicerad därigenom att de båda kamrarna måste ena sig om en gemensam stadga vid sidan om de separata stadgorna för respektive kammare. Det dröjde också ända till i mars 1868 innan man lyckades lösa frågan. Men den tidens riksdag hade å andra sidan i rikt mått vad vår tid saknar: gott om tid. Att den nu avgående riksdagen i viss mening föregriper vad den nya riksdagen ensam och suveränt har att besluta om får sålunda anses väl motiverat. Detta gäller i varje fall frågan om utskottsorganisationen och vissa andra liknande problem. Man kan däremot ställa sig mera tveksam när det gäller sådant som utan större olägenhet skulle kunna regleras senare, exempelvis debattreglerna. Det kan inte gärna vara särskilt angeläget att denna riksdag ger den efterföljande anvisningar om hur exempelvis frågedebatterna skall utformas. Om vi ändå tar på oss det ansvaret — det finns givetvis skäl att inte bryta ut vissa delar ur stadgan — bör vi åtminstone se till att vi inte försvagar riksdagens ställning i det parlamentariska livet. Eller med andra ord: om nu den gamla riksdagen önskar stå fadder vid den nyas tillkomst, bör den avstå från sådana dopgåvor som den nyfödde kommer att betacka sig för senare. Utskottet har nått enighet på samtliga punkter utom tre. Den första gäller ärendefördelningen mellan två av utskotten, den andra benämningen på ett utskott och den tredje en detalj i fråga om debattreglerna — en detalj visserligen men en inte alldeles oväsentlig detalj. Folkpartiets och moderata samlingspartiets representanter i utskottet har i stort följt det förslag till utskottsorganisation på utbildningens, forskningens och kulturlivets områden som grundlagberedningen framlagt och som återfinnes i kansliutkastet. Vi har ansett att en av de principer som varit vägledande för grundlagberedningen — nämligen strävan att åstadkomma en så jämn arbetsfördelning mellan utskotten som möjligt — bör tillmätas stor betydelse. Utskottsmajoritetens förslag, innebärande att den högre utbildningen och forskningen skall föras över till skolutskottet, kommer att leda till en mycket ojämn arbetsfördelning. Arbetsbördan med ett utbildningsutskott omfattande inte bara det allmänna skolväsendet, lärarutbildningen och vuxenutbildningen utan också forskning och högre utbildning kommer att bli orimligt stor. Det är dock inte främst omtanken om de ledamöter som skall arbeta i detta utskott som varit avgörande för vårt ställningstagande utan farhågor för att dessa viktiga frågor inte kan få den noggranna beredning som de förtjänar. I kansliutkastet till riksdagsstadga föreslogs benämningen miljövårdsoch jordbruksutskottet för det utskott som majoriteten vill kalla jordbruksutskottet. Vi anser liksom två av centerpartiets utskottsrepresentanter att den förra beteckningen är att föredra. I en tid då miljövårdsfrågorna är av yttersta vikt, finns det anledning att markera detta i namngivningen av det utskott som har att bereda de frågorna. Den tredje reservationen gäller 48 8, reglerna för frågedebatterna. Utskottsmajoriteten har föreslagit att ledamot som framställt enkel fråga skall kunna få ordet högst två gånger och har motiverat detta med att ”plenitiden kan komma att bli hårt ansträngd i enkammarriksdagen”, Det är emellertid ett argument som är högst tvivelaktigt till sin bärkraft. Effekten av en hård begränsning av debattmöjligheten kan i stället mycket väl bli den rakt motsatta. Åtskilliga ledamöter kommer med all säkerhet i många fall att välja interpellation i stället för enkel fråga för att få bättre möjlighet att utveckla sin sak. Det är i själva verket med den praxis som nu tillämpas relativt ovanligt att en ledamot använder sig av fler än två anföranden. Under innevarande års riksdag t.o.m. november månads utgång har enligt riksdagens upplysningstjänst 76 enkla frågor besvarats i första kammaren och 253 i andra kammaren. Vid besvarandet har det vid endast sju tillfällen — alltså 7 av 76 — i första kammaren och 36 i andra kammaren förekommit fler än två anföranden från frågeställarens sida. Om man gör det tankeexperimentet, att det tredje anförandet skulle ha uppgått till maximala tre minuter, vilket självfallet är att ta till i överkant, skulle man under denna tid — alltså under hela 1970 års riksdag med undantag av december månad — i första kammaren ha sparat in omkring 20 minuter och i andra kam- maren mindre än två timmar. Detta under förutsättning att ingen av frågeställarna valt att interpellera för att tillförsäkra sig rätt till mera debattid och därvid tagit mera tid i anspråk. Var och en kan själv räkna ut hur många sekunder tidsvinsten blivit per plenidag. Gentemot den obetydliga tidsvinsten — om det över huvud taget blir någon sådan — står den begränsning i rätten till ett tredje anförande som en ledamot kan behöva men i praktiken sålunda endast undantagsvis utnyttjar. Det innebär att man för en tvivelaktig vinst betalar ett mycket högt pris. Riksdagens ställning gentemot regeringen försvagas självfallet genom denna stympning av frågedebatten. Folkpartiets ledamöter i konstitutionsutskottet har samfällt vänt sig emot denna självstympning och i en reservation yrkat bifall till en motion av herr Ernulf, innebärande att frågeställaren skall ha rätt till högst tre repliker. Det ligger, synes det mig, något av en ödets ironi i detta att den riksdag som genom författningsreformen framgångsrikt bidragit till en vidareutveckling av vårt demokratiska styrelseskick nu i ovist nit spelar den nya riksdagen ett förargligt spratt. Nykomlingen vid Sergels torg vore, herr talman, värd en bättre faddergåva. Jag ber att få yrka bifall till reservationerna 1, 2 och 3 vid konstitutionsutskottets utlåtande nr 48.

herr talman det ärende som riksdagen nu tar upp till behandling är egenartat så till vida att det råder viss oklarhet om vad som egentligen skall beslutas frågan gäller arbetsordning för den nya enkammarriksdagen formellt sett har innevarande riksdag självfallet ingen som helst kompetens att besluta i denna fråga riksdagsstadga för den nya riksdagen kan antas endast av den nya riksdagen själv efter det att vilande förslag till ändring av riksdagsordningen antagits då det emellertid ansetts angeläget att bland annat tillämpa en ändrad utskottsorganisation redan från och med den nya riksdagens första session har det bedömts vara nödvändigt att förbereda frågan redan nu partiernas förberedelser inför nomineringen av ledamöter i de olika utskotten gör också detta nödvändigt konstitutionsutskottets försiktiga formulering i sin hemställan i utlåtande nr förtioåtta att riksdagen godkänner vad utskottet anfört om innehållet i en riksdagsstadga måste dock rimligtvis uppfattas som en rekommendation till den nya riksdagen att antaga det bifogade förslaget i annat fall skulle ju arbetet med detta stadgeförslag ha varit helt omotiverat och meningslöst det kan för övrigt noteras att den nuvarande tvåkammarriksdagen mötte stora svårigheter då den samlades till sin första session i januari etttusen åttahundrasextiosju och tog itu med uppgiften att fastställa vad man då kallade reglementariska föreskrifter frågan var visserligen då mera komplicerad därigenom att de båda kamrarna måste ena sig om en gemensam stadga vid sidan om de separata stadgorna för respektive kammare det dröjde också ända till i mars etttusen åttahundrasextioåtta innan man lyckades lösa frågan men den tidens riksdag hade å andra sidan i rikt mått vad vår tid saknar gott om tid att den nu avgående riksdagen i viss mening föregriper vad den nya riksdagen ensam och suveränt har att besluta om får sålunda anses väl motiverat detta gäller i varje fall frågan om utskottsorganisationen och vissa andra liknande problem man kan däremot ställa sig mera tveksam när det gäller sådant som utan större olägenhet skulle kunna regleras senare exempelvis debattreglerna det kan inte gärna vara särskilt angeläget att denna riksdag ger den efterföljande anvisningar om hur exempelvis frågedebatterna skall utformas om vi ändå tar på oss det ansvaret det finns givetvis skäl att inte bryta ut vissa delar ur stadgan bör vi åtminstone se till att vi inte försvagar riksdagens ställning i det parlamentariska livet eller med andra ord om nu den gamla riksdagen önskar stå fadder vid den nyas tillkomst bör den avstå från sådana dopgåvor som den nyfödde kommer att betacka sig för senare utskottet har nått enighet på samtliga punkter utom tre den första gäller ärendefördelningen mellan två av utskotten den andra benämningen på ett utskott och den tredje en detalj i fråga om debattreglerna en detalj visserligen men en inte alldeles oväsentlig detalj folkpartiets och moderata samlingspartiets representanter i utskottet har i stort följt det förslag till utskottsorganisation på utbildningens forskningens och kulturlivets områden som grundlagberedningen framlagt och som återfinnes i kansliutkastet vi har ansett att en av de principer som varit vägledande för grundlagberedningen nämligen strävan att åstadkomma en så jämn arbetsfördelning mellan utskotten som möjligt bör tillmätas stor betydelse utskottsmajoritetens förslag innebärande att den högre utbildningen och forskningen skall föras över till skolutskottet kommer att leda till en mycket ojämn arbetsfördelning arbetsbördan med ett utbildningsutskott omfattande inte bara det allmänna skolväsendet lärarutbildningen och vuxenutbildningen utan också forskning och högre utbildning kommer att bli orimligt stor det är dock inte främst omtanken om de ledamöter som skall arbeta i detta utskott som varit avgörande för vårt ställningstagande utan farhågor för att dessa viktiga frågor inte kan få den noggranna beredning som de förtjänar i kansliutkastet till riksdagsstadga föreslogs benämningen miljövårdsoch jordbruksutskottet för det utskott som majoriteten vill kalla jordbruksutskottet vi anser liksom två av centerpartiets utskottsrepresentanter att den förra beteckningen är att föredra i en tid då miljövårdsfrågorna är av yttersta vikt finns det anledning att markera detta i namngivningen av det utskott som har att bereda de frågorna den tredje reservationen gäller fyrahundraåttioåtta reglerna för frågedebatterna utskottsmajoriteten har föreslagit att ledamot som framställt enkel fråga skall kunna få ordet högst två gånger och har motiverat detta med att plenitiden kan komma att bli hårt ansträngd i enkammarriksdagen det är emellertid ett argument som är högst tvivelaktigt till sin bärkraft effekten av en hård begränsning av debattmöjligheten kan i stället mycket väl bli den rakt motsatta åtskilliga ledamöter kommer med all säkerhet i många fall att välja interpellation i stället för enkel fråga för att få bättre möjlighet att utveckla sin sak det är i själva verket med den praxis som nu tillämpas relativt ovanligt att en ledamot använder sig av fler än två anföranden under innevarande års riksdag till och med november månads utgång har enligt riksdagens upplysningstjänst sjuttiosex enkla frågor besvarats i första kammaren och tvåhundrafemtiotre i andra kammaren vid besvarandet har det vid endast sju tillfällen alltså sju av sjuttiosex i första kammaren och trettiosex i andra kammaren förekommit fler än två anföranden från frågeställarens sida om man gör det tankeexperimentet att det tredje anförandet skulle ha uppgått till maximala tre minuter vilket självfallet är att ta till i överkant skulle man under denna tid alltså under hela etttusen niohundrasjuttio års riksdag med undantag av december månad i första kammaren ha sparat in omkring tjugo minuter och i andra kam maren mindre än två timmar detta under förutsättning att ingen av frågeställarna valt att interpellera för att tillförsäkra sig rätt till mera debattid och därvid tagit mera tid i anspråk var och en kan själv räkna ut hur många sekunder tidsvinsten blivit per plenidag gentemot den obetydliga tidsvinsten om det över huvud taget blir någon sådan står den begränsning i rätten till ett tredje anförande som en ledamot kan behöva men i praktiken sålunda endast undantagsvis utnyttjar det innebär att man för en tvivelaktig vinst betalar ett mycket högt pris riksdagens ställning gentemot regeringen försvagas självfallet genom denna stympning av frågedebatten folkpartiets ledamöter i konstitutionsutskottet har samfällt vänt sig emot denna självstympning och i en reservation yrkat bifall till en motion av herr ernulf innebärande att frågeställaren skall ha rätt till högst tre repliker det ligger synes det mig något av en ödets ironi i detta att den riksdag som genom författningsreformen framgångsrikt bidragit till en vidareutveckling av vårt demokratiska styrelseskick nu i ovist nit spelar den nya riksdagen ett förargligt spratt nykomlingen vid sergels torg vore herr talman värd en bättre faddergåva jag ber att få yrka bifall till reservationerna ett två och tre vid konstitutionsutskottets utlåtande nr förtioåtta

här talman det ärende som riksdagen nu tar upp till behandling är egenartad så tillvida att det råder viss oklarhet om vad som egentligen ska beslutas frågan gäller arbetsordning för den nya enkammarriksdagen formellt sett har riksdagen självfallet ingen som helst kompetens att besluta i denna fråga riksdagsstadga för den nya riksdagen kan antas endast av den nya riksdagen själv efter det att vilande förslag till ändring av grundlariksdagsordningen antagits då det emellertid ansetts angeläget att bland annat tillämpa en ändrad utskottsorganisation redan från och med den nya riksdagens förstesession har det bedömts vara nödvändigt att förbereda frågan redan nu partiernas förberedelser inför nomineringen av ledamöter i de olika utskotten gör också detta nödvändigt konstitutionsutskottets försiktiga formulering i sin hemställan i utlåtande nummer fyrtioåtta att riksdagen godkänner vad utskottet anfört om innehållet i en riksdagsstadastadga bör dock rimligtvis uppfattas som en rekommendation till den nya riksdagen att anta det bifogade förslaget i annat fall skulle ju arbetet med detta stadgeförslag ha varit helt omotiverat och meningslöst det kan för övrigt noteras att när den nuvarande tvåkammarriksdagen att den nuvarande tvåkammarriksdagen mötte stora svårigheter då den samlades till sin första session i januari artonhundrasextiosju och tog itu med uppgiften att fastställa vad man då kallade reglementariska föreskrifter frågan var visserligen då mera komplicerad därgenom att de båda kamrarna måste ena sig om en gemensam stadga vid sidan om de separata stadgorna för respektive kammare det dröjde också ända till i mars artonhundrasextioåtta innan man lyckades lösa frågan men den tidens riksdag hade å andra sidan i rikt mått vad vår tid saknar gott om tid att den nu avgående riksdagen i viss mening föregriper vad den nya riksdagen ensam och suverän tar att besluta om får sådana anses väl motiverat detta gäller i varje fall frågan om utskottsorganisationen och vissa andra liknande problem man kan däremot ställa sig mera tveksam när det gäller sådant som tan större olägenhet skulle kunna regleras senare exempelvis debattreglerna det kan inte gärna vara särskilt angeläget att denna riksdag ger den efterföljande anvisningar om hur exempelvis frågedebatterna ska utformas om vi ändå tar på oss ansvaret det finns givetvis skäl att inte bryta ut vissa delar ur stadgan bör vi åtminstone se till att vi inte försvagar riksdagens ställning i det parlamentariska livet eller med andra ord om nu den gamla riksdagen önskar stå fadder vid den nyas tillkomst bör den avstå från sådana dopgåvor som den nyfödde kommer att betacka sig för senare utskottet har nått enighet på samtliga punkter utom tre den ena gäller ärärendefördelningen mellan två av utskotten den andra benämningen på ett utskott och den tredje detalj i fråga om debattreglerna en detalj visserligen men en inte alldeles oväsentlig detalj folkpartiets och moderata samlingspartiets representanter i utskottet har i stort följt det förslag till utskottsorganisation på utbildningens forskningens och kulturlivets område som grundlagsberedningen framlagt och som återfinns i kansliutkastet vi har ansett att en av de principer som varit vägledande för grundlagsberedningen nämligen strävan att åstadkomma en så jämn arbetsfördelning mellan utskotten som möjligt bör tillmäta stor betydelse utskottsmajoritetens förslag innebärande att den högre utbildningen och forskningen ska föras över till skolfrån skolutskottet kommer att leda till en tid skolutskottet kommer att leda till en mycket ojämn arbetsfördelning arbetsbördan med ett utbildningsutskott omfattande inte bara det allmänna skolväsendet lärarutbildningen och vuxenutbidningen utan också forskning och högre utbildning kommer att bli orimligt stor det är dock inte främst omtanken om de ledamöter som ska arbeta i detta utskott som varit avgörande för vårt ställningstagande utan farhågor för att dessa viktiga frågor inte kan få den noggranna beredning som de förtjänar i kansliutkastet till riksdagsdadga föreslogs benämningen miljö och jordbruksutskottet för det utskott som majoriteten vill kalla jordbruksutskottet vi anser liksom två av centerpartiets utskottsrepresentanter att den förra beteckningen är att föredra i en tid då miljövårdsfrågorna är frågor av yttersta vikt finns det anledning att markera detta i namngivningen av det utskott som har att bereda de frågorna den tredje reservationen gäller paragrafer till sju reglerna för frågedebatterna utskottsmajoriteten har föreslagit att ledamot som framställt enkel fråga ska kunna få ordet högst två gånger och motiverat detta med att pleenetiden kan komma att bli hårt ansträngd i genkammarriksdagen detta är emellertid ett argument som är högst tvivelaktigt till sin bärkraft effekten av en hård begränsning av debattmöjligheterna kan i stället mycket väl bli den rakt motsatta åtskildiga ledamöter kommer med all säkerhet i många fall att välja interpelation i stället för enkel fråga för att få en bättre möjlighet att utveckla sin sak det är i själva verket med den praxis som nu tillämpas relativt ovanligt att en ledamot använder sig av fler än två anföranden under innevarande års riksdag till och med november månads utgång har enligt riksdagens upplysningstjänst sjuttiosex enkla frågor besvarats i första kammaren och tvåhundrafemtiotre i andra kammaren vid besvarandet har det vid endast sju tillfällen alltså sju av sjuttiosex i första kammaren åt trettiosex i andra kammaren förekommit fler än två anföranden från frågeställarens sida om vi gör det tankeexperimentet att det tredje anförandet skulle ha uppgått till maximala tre minuter vilket självfallet är att ta till i överkant skulle man under denna tid alltså under hela nittonhundrasjuttio års riksdag med undantag av december månad i första kammaren ha sparat in omkring tjugo minuter c i andra kammaren mindre än två timmar detta under förutsättning att ingen av frågeställarna valt att intepelera för att tidsförsäkra sig rätt till mera debatttid och därvid tagit mera tid i anspråk var och en kan själv räkna ut hur många sekunder tidsvisten blivit per plenjedag gentemot den obetydliga tidsvinsten om den nu överhuvud taget blir någon sådan står den begränsning rätten till en te tredje anförande som en ledamot kan behöva men som i praktiken sådendä endast undantagsvis utnyttjas det innebär att man för een tvivelaktig vinst betalar ett mycket högt pris riksdagens ställning gentemot regeringen försvagas självfallet genom e genom denna stympning av frågedebatten folkpartiets ledamöter i konstitutionsutskottet har samfällt vänt sig mot denna självstympning och i en reservation lyckat bifall till en motion av herrärnulf innebärande att frågeställare ska ha rätt till högst tre repliker det ligger synest det mig något av en ödets ironi i detta att den riksdag som genom författningsreformen framgångsrikt bidragit till en vidareutveckling av vårt demokratiska styrelseskick nu i ovist nit spelar den nya riksdagen ett förardigt spratt nykomlingen vid sergels torg vore här talman värd en bättre fadergåva jag ber att fvylka bifall till reservationeranna ett två och tre i konstitutionsutskottets betänkande nummer fyrtioåtta talmanjag

1924-02-22

2016-10-19

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.2.mp3

i-9SxqN3q61EgePufT8beybc

prot-1970-höst-fk--46

unknown

Herr talman! Jag skall inskränka mig till att endast lägga några synpunkter på den till utskottsutlåtandet fogade reservationen 2, där vi reservanter inte har velat förorda någon ändring gällande dels beteckningen på jordbruksutskottet, dels definitionen av utskottets arbetsuppgifter. I det här nämnda kansliutkastet till riksdagsstadga, som har legat till grund för motioner i riksdagen, har ifrågavarande utskott kallats för miljövårdsoch jordbruksutskottet, men konstitutionsutskottets majoritet har nu ändrat beteckningen till enbart jordbruksutskottet. Majoriteten har i denna del frångått kansliutkastet. Som skäl för denna ändring har man bl. a. angivit att man vill undvika dubbelnamn och att namnet så långt möjligt bör anslutas till respektive departement. Den principen kan i och för sig vara riktig, men skäl talar också för att det bör vara angeläget att namnet på ett utskott så långt som möjligt anger utskottets viktigaste arbetsområde. Miljövårdsfrågorna intar i dag en dominerande ställning i den allmänna debatten på olika områden, och självfallet kommer miljövårdsfrågor av olika slag in i debatten inom de flesta av riksdagens utskott. Men den del av miljöpolitiken som behandlas av det nu aktuella utskottet gäller främst naturvård, landskapsvård och den yttre miljön. Eftersom denna del av miljövårdsfrågorna i dag omfattas av ett mycket stort intresse från den stora allmänheten bör väl just denna del av miljövårdsbegreppet även få komma till uttryck i namnet på ifrågavarande utskott. Det är detta vi reservanter har velat rikta uppmärksamheten på. Beträffande beskrivningen av utskottets arbetsuppgifter har vi reservanter i skrivningen framhållit att det varit önskvärt att hålla isär miljövårdsoch näringsfrågor i två punkter och att man därigenom åstadkommer en bättre balans mellan dessa båda led i 22 8. Med den stora vikt man i dag lägger på miljövårdsfrågorna och särskilt på denna del av miljövårdspolitiken bör denna, anser vi, komma till ett klarare uttryck även i beskrivningen av utskottets arbetsuppgifter. Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 2 vid konstitutionsutskottets utlåtande.

herr talman jag skall inskränka mig till att endast lägga några synpunkter på den till utskottsutlåtandet fogade reservationen två där vi reservanter inte har velat förorda någon ändring gällande dels beteckningen på jordbruksutskottet dels definitionen av utskottets arbetsuppgifter i det här nämnda kansliutkastet till riksdagsstadga som har legat till grund för motioner i riksdagen har ifrågavarande utskott kallats för miljövårdsoch jordbruksutskottet men konstitutionsutskottets majoritet har nu ändrat beteckningen till enbart jordbruksutskottet majoriteten har i denna del frångått kansliutkastet som skäl för denna ändring har man bl a angivit att man vill undvika dubbelnamn och att namnet så långt möjligt bör anslutas till respektive departement den principen kan i och för sig vara riktig men skäl talar också för att det bör vara angeläget att namnet på ett utskott så långt som möjligt anger utskottets viktigaste arbetsområde miljövårdsfrågorna intar i dag en dominerande ställning i den allmänna debatten på olika områden och självfallet kommer miljövårdsfrågor av olika slag in i debatten inom de flesta av riksdagens utskott men den del av miljöpolitiken som behandlas av det nu aktuella utskottet gäller främst naturvård landskapsvård och den yttre miljön eftersom denna del av miljövårdsfrågorna i dag omfattas av ett mycket stort intresse från den stora allmänheten bör väl just denna del av miljövårdsbegreppet även få komma till uttryck i namnet på ifrågavarande utskott det är detta vi reservanter har velat rikta uppmärksamheten på beträffande beskrivningen av utskottets arbetsuppgifter har vi reservanter i skrivningen framhållit att det varit önskvärt att hålla isär miljövårdsoch näringsfrågor i två punkter och att man därigenom åstadkommer en bättre balans mellan dessa båda led i tvåhundratjugoåtta med den stora vikt man i dag lägger på miljövårdsfrågorna och särskilt på denna del av miljövårdspolitiken bör denna anser vi komma till ett klarare uttryck även i beskrivningen av utskottets arbetsuppgifter med detta herr talman vill jag yrka bifall till reservation två vid konstitutionsutskottets utlåtande

talmanjag ska inskränka mig endast till att lägga några synpunkter på e utskottet fogade reservationen nummer två där vi reservanter inte har velat förorda någon ändring gällande dels beteckningen utav jordbruksutskottet och dels gällande definitionen av utskottets arbetsuppgift i det här nämnda kansliutkastet till riksdagsriksdagsstadgan som legat till grund för motioner här i riksdagen så har ifrågavarande utskott kallats för miljövårds och jordbruksutskott men har utav konstitutionsutskottets majoritet ändrats att enbart kallas för jordbruksutskottet majoriteten har i den här delen frångått kansliutkastet och som skäl för denna ändring så har man bland annat angivit att man att man vill undvika dubbelnamn och att namnet också bör anslutas så långt som möjligt på respektivedepartement den här principen kan väl i och för sig vara riktig men själv talar väl också för att det bör vara angeläget att namnet på ett utskott så långt som möjligt också anger utskottets viktigaste arbetsområde miljövårdsfrågorna intar ju i dag en dominerande ställning i den allmänna debatten på olika områd och självfallet så kommer väl också miljövårdsfrågor utav olika slag in i de flesta utav riksdagens utskott men den del utav miljöpolitiken som behandlas utav det nu aktuella utskottet gäller ju främst naturvård landskapsvård och den yttre miljö och eftersom just denna del utav miljövårdsfrågorna i dag omfattas utav ett mycket stort intresse utav den allmänna utav den stora allmänheten så bör väl just denna del utav miljövårdsbegreppet även få komma till uttryck i namnet på ifrågavarande utskott det är just detta som vi reservanter har velat rikta uppmärksamheten på när det sedan gäller beskrivningen utav utskottets arbetsuppgifter så har vi reservanter framhållit skrivningen att det varit önskvärt att särhålla miljövårdsoch näringsfrågorna i två punkter och att man därigenom åstadkommer en bättre balans mellan dessa båda led i tjugo andra paragraf til det vill jag endast säga med hänsysyn till vad jag sagt tidigare är om miljövårdsfrågorna att med den stora vikt som man i dag lägger miljövårdsfrågorna och särskilt då just den här delen utav miljöpolitiken så bör denna få kommatill ett klarare uttryck även i beskrivningen utav utskottets arbetsuppgift med detta är talman så vill jag yrka bifall till reservation två i konstittiontiukottutalman

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.2.mp3

i-SM4sWLWhqUp45X87U2CMGm

prot-1970-höst-fk--46

Lars Werner

i-5wPAQ1MDLRTsW1XngYcD46

i-5wPAQ1MDLRTsW1XngYcD46

0856559235708

Vänsterpartiet

Stockholms kommuns valkrets, Stockholms läns valkrets

ledamot, förstakammarledamot

man

Herr talman! Vi har i vår motion med anledning av konstitutionsutskottets kansliutkast till riksdagsstadga tagit upp en punkt som gäller utskottens sammansättning med hänsyn till riksdagens arbetsduglighet och möjligheterna för riksdagsledamöter och partigrupper att på bästa sätt delta i riksdagsarbetet. I motionen hänvisar vi till vad som sägs i grundlagberedningens betänkande angående ny utskottsorganisation, där man mycket starkt understryker betydelsen av utskottsväsendet. Jag citerar: ”De ärenden som riksdagen skall fatta beslut i måste vara grundligt förberedda innan de läggs fram för avgörande. Beredningen ombesörjes sedan lång tid i Sverige av utskott. Det svenska utskottsväsendet, som vid en internationell jämförelse framstår som välutvecklat och omsorgsfullt organiserat, har förvärvat anseende som en förutsättning av riksdagens arbetsduglighet och möjligheter att varaktigt hävda sig som statsorgan.” Vi har ansett det värdefullt att samtliga i riksdagen representerade partier ges möjlighet att delta i utskottsarbetet, eftersom det måste anses vara en förutsättning för en grundlig beredning. En grundlig beredning måste också innebära att olika politiska synpunkter studeras. Den nya valordningen vid enkammarriksdagen innebär ju att varje partigrupp i fortsättningen kommer att ha minst 14 ledamöter — en storlek som ungefär motsvarar utskottens antal. Vi anser att detta ytterligare talar för att varje parti bör ges tillfälle att delta i utskottsarbetet. I motionen föreslår vi att den nya arbetsordningen för riksdagen utformas så att varje partigrupp beredes minst en ordinarie och en suppleantplats i varje utskott. Detta bör också gälla den valberedning som skall utses av riksdagen. Herr talman! Även om vi i vår motion inte utvecklat så många sidor och så många ord av argumentation, är det ändå i magraste laget av utskottet att avfärda våra synpunkter på fyra rader, där innehållet knappast kan anses vara argument i en debatt och inte heller är riktigt. Utskottet anför: ”Utskottet föreslår inte någon ändring av de grundläggande reglerna om valmetod vid val inom riksdagen. Överläggningar därom har ägt rum mellan partigrupperna men har inte lett till resultat. I detta läge har utskottet inte ansett sig kunna ta upp frågorna. Utskottet avstyrker sålunda motionen 7).” Vårt parti har icke deltagit i några överläggningar om valmetoderna vid val inom riksdagen. Rätta förhållandet är att vissa partier fört överläggningar men inte kommit till något resultat. Det är ett förhållande som är minst sagt anmärkningsvärt. Fyra partier deltar alltså i överläggningar om en del av riksdagens arbetsformer som i hög grad också berör det femte partiet. Vi vänder oss emot det sätt varpå frågan om utskottens sammansättning i den nya enkammarriksdagen har förberetts. Utskottens sammansättning angår alla ledamöter och inte bara en del av riksdagens ledamöter. Det taktikspel som har förekommit mellan vissa partier har försvårat en saklig behandling av frågan, eftersom snävt partitaktiska överväganden har präglat dessa överläggningar. Vi har ansett att man bör lägga praktiska synpunkter på denna fråga, och vi har utifrån dessa utgångspunkter föreslagit att alla riksdagspartier skall vara representerade i utskotten. Naturligtvis bör det finnas vissa normer vid fördelningen av utskottsplatserna, men enligt vår mening bör den princip som vi förordar, nämligen att alla partigrupper skall beredas minst en ordinarie och en suppleantplats i varje utskott, läggas i botten på detta resonemang. Genom det resonemang som har förts vid dessa s.k. överläggningar har frågan om utskottsrepresentation gjorts beroende av vilken valmetod som används. Vi tror att detta har skadat denna frå- gas sakliga behandling, och detta stärker oss i vår uppfattning att de praktiska synpunkterna bör tillmätas mycket stor betydelse. Herr talman! Jag yrkar att det stycke på s. 7 i utskottets motivering, som börjar med orden ”Utskottet föreslår” och slutar med orden ”sålunda motionen 7”, bort ha följande lydelse: Utskottet föreslår den ändringen av de grundläggande reglerna om valmetod vid val inom riksdagen, att varje partigrupp bör beredas minst en ordinarie plats och en suppleantplats i varje utskott. Detta bör även gälla den valberedning som skall utses av riksdagen. Utskottet tillstyrker sålunda motionen 7.

herr talman vi har i vår motion med anledning av konstitutionsutskottets kansliutkast till riksdagsstadga tagit upp en punkt som gäller utskottens sammansättning med hänsyn till riksdagens arbetsduglighet och möjligheterna för riksdagsledamöter och partigrupper att på bästa sätt delta i riksdagsarbetet i motionen hänvisar vi till vad som sägs i grundlagberedningens betänkande angående ny utskottsorganisation där man mycket starkt understryker betydelsen av utskottsväsendet jag citerar de ärenden som riksdagen skall fatta beslut i måste vara grundligt förberedda innan de läggs fram för avgörande beredningen ombesörjes sedan lång tid i sverige av utskott det svenska utskottsväsendet som vid en internationell jämförelse framstår som välutvecklat och omsorgsfullt organiserat har förvärvat anseende som en förutsättning av riksdagens arbetsduglighet och möjligheter att varaktigt hävda sig som statsorgan vi har ansett det värdefullt att samtliga i riksdagen representerade partier ges möjlighet att delta i utskottsarbetet eftersom det måste anses vara en förutsättning för en grundlig beredning en grundlig beredning måste också innebära att olika politiska synpunkter studeras den nya valordningen vid enkammarriksdagen innebär ju att varje partigrupp i fortsättningen kommer att ha minst fjorton ledamöter en storlek som ungefär motsvarar utskottens antal vi anser att detta ytterligare talar för att varje parti bör ges tillfälle att delta i utskottsarbetet i motionen föreslår vi att den nya arbetsordningen för riksdagen utformas så att varje partigrupp beredes minst en ordinarie och en suppleantplats i varje utskott detta bör också gälla den valberedning som skall utses av riksdagen herr talman även om vi i vår motion inte utvecklat så många sidor och så många ord av argumentation är det ändå i magraste laget av utskottet att avfärda våra synpunkter på fyra rader där innehållet knappast kan anses vara argument i en debatt och inte heller är riktigt utskottet anför utskottet föreslår inte någon ändring av de grundläggande reglerna om valmetod vid val inom riksdagen överläggningar därom har ägt rum mellan partigrupperna men har inte lett till resultat i detta läge har utskottet inte ansett sig kunna ta upp frågorna utskottet avstyrker sålunda motionen sju vårt parti har icke deltagit i några överläggningar om valmetoderna vid val inom riksdagen rätta förhållandet är att vissa partier fört överläggningar men inte kommit till något resultat det är ett förhållande som är minst sagt anmärkningsvärt fyra partier deltar alltså i överläggningar om en del av riksdagens arbetsformer som i hög grad också berör det femte partiet vi vänder oss emot det sätt varpå frågan om utskottens sammansättning i den nya enkammarriksdagen har förberetts utskottens sammansättning angår alla ledamöter och inte bara en del av riksdagens ledamöter det taktikspel som har förekommit mellan vissa partier har försvårat en saklig behandling av frågan eftersom snävt partitaktiska överväganden har präglat dessa överläggningar vi har ansett att man bör lägga praktiska synpunkter på denna fråga och vi har utifrån dessa utgångspunkter föreslagit att alla riksdagspartier skall vara representerade i utskotten naturligtvis bör det finnas vissa normer vid fördelningen av utskottsplatserna men enligt vår mening bör den princip som vi förordar nämligen att alla partigrupper skall beredas minst en ordinarie och en suppleantplats i varje utskott läggas i botten på detta resonemang genom det resonemang som har förts vid dessa så kallad överläggningar har frågan om utskottsrepresentation gjorts beroende av vilken valmetod som används vi tror att detta har skadat denna frå gas sakliga behandling och detta stärker oss i vår uppfattning att de praktiska synpunkterna bör tillmätas mycket stor betydelse herr talman jag yrkar att det stycke på s sju i utskottets motivering som börjar med orden utskottet föreslår och slutar med orden sålunda motionen sju bort ha följande lydelse utskottet föreslår den ändringen av de grundläggande reglerna om valmetod vid val inom riksdagen att varje partigrupp bör beredas minst en ordinarie plats och en suppleantplats i varje utskott detta bör även gälla den valberedning som skall utses av riksdagen utskottet tillstyrker sålunda motionen sju

konstittiontiukottutalman vi har i vår motion i anledning av konstituktionsutskottets kansliutkast till riksdagsstadga tagit upp en punkt i detta utkast det gäller utskottets sammansättning med hänsyn till riksdagens arbetsduglighet och möjligheterna för riksdagsledamöter att å partigrupper att på bästa sätt delta i riksdagsarbetet i motionen har vi hänvisat till vad man säger i grundlagberedningens betänkande angående ny utskottsorganisation där man mycket starkt understryker bestydelsen utav utskottsväsendet man skriver jag citerar de ärenden som riksdagen ska fatta beslut i måste vara grundligt förberedda innan de läggs fram för avgörande beredningen ombörsörjer sedan lång tid i sverige utskott det svenska utskottsväsendet som vid en en internationell jämförelse framstår som väl utvectlat och omsorgsfullt organiserat har förvärvat anseende som en förutsättning för riksdagens arbetsduglighet och möjligheter att varaktigt hävda sig som statsorgan slutcitat ja vi har ansett det värdefullt om samtliga i riksdagen representerade partier ges möjlighet att delta i utskottsarbetet eftersom det måste vara anses vara en förutsättning för en grundlig beredning därför att med grundlig beredning måste också innebära att olika politiska synpunkter studeras den nya valordningen till enkammarriksdagen innebär ju att varje partigrupp i fortsättningen kommer att ha minst fjorton ledamöter en storlek som ungefär motsvarar utskottens antal och vi anser att de ytterligare talar för att varje partigrupp bör ges tillfälle att delta i utskottsarbetet i motionen så föreslår vi därför att i den nya arbetsordningen för riksdagen utformas så att varje partigrupp bereds minst en ordinarie och en söp plankplats i varje utskott och det bör också gälla den valberedning som ska utses utav riksdagen här talman även om vi i vår motion inte utvecklat så många sidor och så många ord av argumentation är det ändå i magraste laget utav utskottet att avfärda våra synpunkter på fyra rader där innehållet knappast kan anses vara argument i en debatt och heller inte innehållsmässigt är riktigt man säger utskottet föreslår inte någon ändring av de grundläggande reglerna om valmetod inom riksdagen överläggningar därom har ägt rum mellan partigrupperna men har inte lett till något resultat i detta läge har utskottet inte ansett sig kunna ta upp frågorna utskottet avstyrker sålunda motionerna sju vårt parti har icke deltagit i några överläggningar om valmetoderna vid val inom riksdagen retta förhållandet är att vissa partier fört överläggningar men inte kommit till något resultat ett förhållande som är minst sagt anmärkningsvärt fyra partier sitter alltså för överläggningar om en del av riksdagens arbetsformer och som i hög grad också berör det femte partiet och vi vänder oss mot det sätt var på frågan om utskottens sammansättning i den nya enkammarriksdagen har förberetts utskottens sammansättning angår alla ledamöter och inte bara en del av riksdagens ledamöter och det taktikspel som har förekommit mellan vissa partier har försvårat en saklig behandling av frågan eftersom snävt partitaktiska överväganden har präglat de här överläggningarna vi a ansett att man bör lägga praktiska synpunkter på den här frågan utifrån dessa utgångspunkter föreslagit att alla riksdagspartier ska vara representerade i utskotten naturligtvis så måste man ha vissa normer vid fördelning av utskottsplatserna men enligt vår mening så bör den princip som vi förordat att alla partigrupper ska beredas minst en ordinarie och en supplankplats läggas i botten på det resonemanget nu har man genom de resonemang som har förts vid de här så kallade överläggningarna gjort frågan om utskottserepresentation beroende på vilken valmetod som används vi tror att de har skadat den här frågans sakliga behandling och det stärker oss i vår uppfattning att de praktiska synpunkterna måste tillmätas mycket stor betydelse oc är talman jag beer att få yrka att det stycke på sidan sju i utskottets motivering som börjar med ordän utskottet föreslår och slutar med orden sålunda motionen sju bord ha följande lydelse utskottet föreslår den ändringen av de grundläggande reglerna om valmetod vid val inom riksdagen att varje partigrupp bör beredas minst en ordinarje plats och ensupp lankplats i varje utskott detta bör även gälla den valberedning som ska utses av riksdagen utskottet tillstyrker sålunda motionen nummer sju är

1935-07-25

2013-01-11

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.2.mp3

i-5PG4VY5XwwB78Kxyi5aAwW

prot-1970-höst-fk--46

Allan Hernelius

i-XdricRvZKp8jwbwrxEgcha

i-XdricRvZKp8jwbwrxEgcha

Moderaterna, Högerpartiet

Stockholms kommuns valkrets

ledamot, förstakammarledamot

man

Herr talman! Som bekant har riksdagen på sätt och vis otur, om jag skall uttrycka det så, i fråga om utskottsorganisationen och den nya enkammaren, eftersom det förslag som antagits, först som vilande och sedan slutgiltigt, icke kommer att träda i kraft annat än beträffande ett utskott och i så fall bara för några dagar. Nu är det fråga om en annan utskottsorganisation, en mera definitiv, får man hoppas. Så mycket viktigare är det då att den från början snickras hållfast. Tyvärr har det uppstått en skönhetsfläck i det förslag som ligger på bordet i dag. Jag syftar på förslaget om utbildningsutskottet respektive kulturutskottet. Det har, som herr Richardson påpekade, icke blivit någon balans mellan dessa utskott. Det ena utskottet blir överbelastat, kanske till bristningsgränsen, det andra får relativt litet att göra. Kulturutskottet har också fått en ämnestilldelning som säkerligen verkar förbryllande på många. Jag tror inte att den sakliga behandlingen i utskotten mår väl av en sådan obalans. Så viktiga frågor som högre utbildning och forskning — allt viktigare för var dag som går, inte minst i Sverige — borde ha fått behandlas i ett särskilt utskott eller utgjort tyngdpunkten i kulturutskottet. Man frågar sig vilka skäl som ligger bakom den ändring i förhållande till grundlagberedningens förslag som konstitutionsutskottet här förordar. Man kan naturligtvis gissa vilka skäl som föreligger, men det gör inte saken bättre, herr talman.

herr talman som bekant har riksdagen på sätt och vis otur om jag skall uttrycka det så i fråga om utskottsorganisationen och den nya enkammaren eftersom det förslag som antagits först som vilande och sedan slutgiltigt icke kommer att träda i kraft annat än beträffande ett utskott och i så fall bara för några dagar nu är det fråga om en annan utskottsorganisation en mera definitiv får man hoppas så mycket viktigare är det då att den från början snickras hållfast tyvärr har det uppstått en skönhetsfläck i det förslag som ligger på bordet i dag jag syftar på förslaget om utbildningsutskottet respektive kulturutskottet det har som herr richardson påpekade icke blivit någon balans mellan dessa utskott det ena utskottet blir överbelastat kanske till bristningsgränsen det andra får relativt litet att göra kulturutskottet har också fått en ämnestilldelning som säkerligen verkar förbryllande på många jag tror inte att den sakliga behandlingen i utskotten mår väl av en sådan obalans så viktiga frågor som högre utbildning och forskning allt viktigare för var dag som går inte minst i sverige borde ha fått behandlas i ett särskilt utskott eller utgjort tyngdpunkten i kulturutskottet man frågar sig vilka skäl som ligger bakom den ändring i förhållande till grundlagberedningens förslag som konstitutionsutskottet här förordar man kan naturligtvis gissa vilka skäl som föreligger men det gör inte saken bättre herr talman

är talman som bekant har riksdagen på sätt och vis haft otur om jag skal trycka det så i samband med utskottsorganisationen och den nya henkammaren eftersom de förslag som en gång antagits förs som vilande och sedn fastställs icke kommer att träda i kraft annat än beträffande ett utskott och i så fall bara för några dagar nu är det u tal och förslag föreligger om en annan utskottsorganisation en mer definitivt for man hoppas men så mycket viktigare är det då här talman att den från början snickras håll fast och tyvärr har det då blivit en skönhetsfläck i det här förslaget som ligger på bordet i dag jag syftar då på förslaget om utbildningsutskottet respektive kulturutskottet det har som än ingen som påpekar rikadsson påpekade icke blivit någon balans mellan dessa utskott det ena utskottet blir överbelastat kanske till bristningsgränsen det andra får relativt lite att göra och kulturutskottet har ju också fått en ämnesfördelning som säkerligen verkar förbryllande på många jag tror inte att den sakliga behandlingen i utskotten mår väl av en sådan obalans mellan dessa tskott toch så viktiga frågor som högre utbildning och forskning allt viktigare för var dag som går och inte minst i sverige borde dessa ha fått en behandling i ett särskilt utskott livare tyngdpunkten i detta i särskilta utskottarbete i kulturutskottet alltså man frågar sig vilka skäl som ligger bakom den ändring i frånt grundlagrinngs förslag som konstititionstskottet är förordar och man kan naturligts gissa vilka skäl som föreligger men det gör inte saken bättre härtalman

1911-03-19

1986-02-01

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.2.mp3

i-H5tzxLRrvnucjn57HEf9Ky

prot-1970-höst-fk--46

unknown

Herr talman! Det är riktigt, som herr Hernelius säger, att vi kommit i en helt annan situation än den vi befann oss i när vi antog den partiella reformen. Då hade man inte tid att arbeta med utskottsorganisationen, utan man gjorde på det sättet att man utökade ledamotsantalet i de nuvarande utskotten. Jag kan nämna att det systemet medförde att ett parti som kommit över fyra procent och därmed fått minst 14 mandat i enkammaren av egen kraft blivit företrätt enligt den d'Hondtska metoden i tre av utskotten, nämligen konstitutionsutskottet, bevillningsutskottet och statsutskottet. I statsutskottet torde det ha blivit två platser. Man hade redan då klart för sig att det inte kunde vara ändamålsenligt att få utskott med i ett fall 45 ledamöter och i andra fall 27 ledamöter. Dessutom borde riksdagen med hänsyn till utvecklingen övergå till s.k. sakutskott. Detta har medfört att vi fått det nu vilande förslaget om 16 utskott med 15 ledamöter i varje. En helt ny situation har alltså uppstått. Vi bör väl också erinra oss att man när det gäller val till riksdagen enades om att åstadkomma vad man kallade för riksproportionalitet. För det ändamålet finns det 40 utjämningsmandat som utdelas till partier som kommit över fyraprocentsspärren. Men därutöver finns det en annan spärr, och den tror jag att herr Werner inte tänkte på, när han talade om att varje riksdagsparti skulle ha minst en ledamot i varje utskott, och det är tolvprocentsspärren. Ett bifall till motionen skulle innebära att om ett parti vinner ett mandat i en valkrets så skulle den mannen eller kvinnan vara berättigad till 16 ledamotsplatser och 16 suppleantplatser i utskott. Det finns ju ingen möjlighet att tänka sig en sådan ordning. En bindning av det slaget innebär ju att man tar bort proportionaliteten. Den debatt som förts har gällt frågan om man skall införa samma system vid val inom riksdagen som man har vid val till riksdagen. Vi har nu fått 16 lika stora utskott, och samtliga utskottsplatser kan då fördelas proportionellt i förhållande till mandaten i kammaren. Jag kan såsom exempel ta vpk, som kom över fyraprocentsspärren. Partiet får 17 mandat i riksdagen. Proportionellt skulle det vara berättigat till 11 platser av de 240 utskottsplatserna. Det är omkring detta problem diskussionen har förts. I det långa loppet kommer man säkert fram till att utskottets förslag är riktigt. Vi kan också se på övriga partier. Moderata samlingspartiet, som har fått 41 mandat i riksdagen, skulle med den gängse valmetoden få två mandat i varje utskott, medan folkpartiet, som har 48 mandat i riksdagen, också skulle få bara två mandat i varje utskott. Går man in för en proportionell rättvisa, blir det annorlunda. Då får ett parti såsom ordinarie ledamöter i utskott tillsätta ett antal som är proportionellt mot det antal ledamöter partiet har i riksdagen. Från dessa utgångspunkter har utskottet avvisat motionen. Överläggningarna mellan partierna pågår. Jag tror att även vpk förstår att man måste försöka komma fram till en proportionalitet. Man kan inte diktatoriskt bestämma att ett parti med bara ett mandat i riksdagen skall ha 16 utskottsplatser. Det är ju en omöjlighet. Av den anledningen har utskottet yrkat avslag på motionen. En rätt omfattande diskussion fördes innan förslag lades fram beträffande utskottsorganisationen, antalet utskott och på vilket sätt de skulle arbeta. Frågan var om det skulle finnas två utskott för utbildningsfrågorna. Man fann att ärendemängden var så stor — i statsutskottet har ju ärendena delats upp på andra och femte avdelningarna — att man borde ha två utskott. Grundlagberedningen hade i sina resonemang två alternativ. Den stannade för ett utbildningsutskott där man skar av utbildningen efter gymnasienivån och lade de ärendena i ett annat utskott. Motioner har väckts, i vilka krävs att utbildningsfrågorna nerifrån och ända upp i toppen bör handläggas av samma utskott. Utskottsmajoriteten har funnit att de argument härför som anförts är bärande och har därför föreslagit att utbildningsutskottet skall bereda frågor om högre utbildning, forskning, skolväsendet, = lärarutbildningen och vuxenutbildningen. Övriga frågor skall beredas av kulturutskottet, dit — i mot . sats till kansliutkastet — har överförts idrottsoch friluftsverksamhet. Skulle man börja räkna antalet ärenden under ett år, skulle man finna att vissa utskott har betydligt flera ärenden än andra. Men antalet ärenden säger ingenting om arbetsmängden. Ett utskott kan ha endast ett fåtal ärenden, men de kan vara nog så betungande. Jag är övertygad om att även kulturutskottet får över nog med arbetsuppgifter framöver. Man kan inte dela upp ärendena så att det tar varje utskott precis lika lång tid att bereda de ärenden som har hänvisats till dem. Utskottens arbetstid skiftar för övrigt från det ena året till det andra. Jag vill, herr talman, i detta fall yrka bifall till utskottets hemställan. Man skall även hålla i minnet att här tillkommer någonting nytt, nämligen möjligheten för ett utskott att överlämna ett ärende eller del av ett ärende till annat utskott, om man anser detta andra utskott vara mera kompetent att handlägga just det ärendet. Det har alltså skapats möjligheter till en större rör- lighet än som hittills varit fallet. Om man gör på det sättet, finns det möjlighet att ordna dessa frågor tillfredsställande, i varje fall när det gäller att fördela arbetsbördan. Beträffande dubbelnamnet — miljövårdsoch jordbruksutskottet — är det riktigt som min namne sade, nämligen att nu inte föreslås någon förändring beträffande de frågor som utskottet skall handlägga. Vi anser att man inte i något fall skall ha dubbelnamn. Att utskottet också skall handlägga miljövårdsfrågor framgår av skrivningen beträffande utskottets arbetsuppgifter. Vi skall inte tro att miljövårdsfrågorna kommer bort bara därför att vi behåller det gamla namnet, jordbruksutskottet. Vi vill bara undvika dubbelnamn. När det gäller de enkla frågorna föreslår reservanterna att tre repliker skall medges. Vi är här i Sverige, om vi jämför med andra länder som har ett system med enkla frågor, t. ex. Norge och Danmark, generösa beträffande tiden för repliker. I Norge har man en betydligt hårdare tidsbegränsning. Vi har tagit efter den norska spörretimmen. Det var den som vi studerade när vi införde de enkla frågorna. I Norge klarar man de enkla frågorna bra, fastän tiden för replik är kortare. Jag tror inte att det behöver gå sämre i Sverige. Utvecklingen är sådan att vi bör försöka få till stånd en begränsning när det gäller att ta tid i anspråk för enkla frågor. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag. Det finns möjlighet att återkomma till denna fråga när det nya 27-mannakonstitutionsutskottet lägger fram det slutliga förslaget för enkammarriksdagen.

herr talman det är riktigt som herr hernelius säger att vi kommit i en helt annan situation än den vi befann oss i när vi antog den partiella reformen då hade man inte tid att arbeta med utskottsorganisationen utan man gjorde på det sättet att man utökade ledamotsantalet i de nuvarande utskotten jag kan nämna att det systemet medförde att ett parti som kommit över fyra procent och därmed fått minst fjorton mandat i enkammaren av egen kraft blivit företrätt enligt den dhondtska metoden i tre av utskotten nämligen konstitutionsutskottet bevillningsutskottet och statsutskottet i statsutskottet torde det ha blivit två platser man hade redan då klart för sig att det inte kunde vara ändamålsenligt att få utskott med i ett fall förtiofem ledamöter och i andra fall tjugosju ledamöter dessutom borde riksdagen med hänsyn till utvecklingen övergå till så kallad sakutskott detta har medfört att vi fått det nu vilande förslaget om sexton utskott med femton ledamöter i varje en helt ny situation har alltså uppstått vi bör väl också erinra oss att man när det gäller val till riksdagen enades om att åstadkomma vad man kallade för riksproportionalitet för det ändamålet finns det förtio utjämningsmandat som utdelas till partier som kommit över fyraprocentsspärren men därutöver finns det en annan spärr och den tror jag att herr werner inte tänkte på när han talade om att varje riksdagsparti skulle ha minst en ledamot i varje utskott och det är tolvprocentsspärren ett bifall till motionen skulle innebära att om ett parti vinner ett mandat i en valkrets så skulle den mannen eller kvinnan vara berättigad till sexton ledamotsplatser och sexton suppleantplatser i utskott det finns ju ingen möjlighet att tänka sig en sådan ordning en bindning av det slaget innebär ju att man tar bort proportionaliteten den debatt som förts har gällt frågan om man skall införa samma system vid val inom riksdagen som man har vid val till riksdagen vi har nu fått sexton lika stora utskott och samtliga utskottsplatser kan då fördelas proportionellt i förhållande till mandaten i kammaren jag kan såsom exempel ta vpk som kom över fyraprocentsspärren partiet får sjutton mandat i riksdagen proportionellt skulle det vara berättigat till elva platser av de tvåhundraförtio utskottsplatserna det är omkring detta problem diskussionen har förts i det långa loppet kommer man säkert fram till att utskottets förslag är riktigt vi kan också se på övriga partier moderata samlingspartiet som har fått förtioett mandat i riksdagen skulle med den gängse valmetoden få två mandat i varje utskott medan folkpartiet som har förtioåtta mandat i riksdagen också skulle få bara två mandat i varje utskott går man in för en proportionell rättvisa blir det annorlunda då får ett parti såsom ordinarie ledamöter i utskott tillsätta ett antal som är proportionellt mot det antal ledamöter partiet har i riksdagen från dessa utgångspunkter har utskottet avvisat motionen överläggningarna mellan partierna pågår jag tror att även vpk förstår att man måste försöka komma fram till en proportionalitet man kan inte diktatoriskt bestämma att ett parti med bara ett mandat i riksdagen skall ha sexton utskottsplatser det är ju en omöjlighet av den anledningen har utskottet yrkat avslag på motionen en rätt omfattande diskussion fördes innan förslag lades fram beträffande utskottsorganisationen antalet utskott och på vilket sätt de skulle arbeta frågan var om det skulle finnas två utskott för utbildningsfrågorna man fann att ärendemängden var så stor i statsutskottet har ju ärendena delats upp på andra och femte avdelningarna att man borde ha två utskott grundlagberedningen hade i sina resonemang två alternativ den stannade för ett utbildningsutskott där man skar av utbildningen efter gymnasienivån och lade de ärendena i ett annat utskott motioner har väckts i vilka krävs att utbildningsfrågorna nerifrån och ända upp i toppen bör handläggas av samma utskott utskottsmajoriteten har funnit att de argument härför som anförts är bärande och har därför föreslagit att utbildningsutskottet skall bereda frågor om högre utbildning forskning skolväsendet lärarutbildningen och vuxenutbildningen övriga frågor skall beredas av kulturutskottet dit i mot sats till kansliutkastet har överförts idrottsoch friluftsverksamhet skulle man börja räkna antalet ärenden under ett år skulle man finna att vissa utskott har betydligt flera ärenden än andra men antalet ärenden säger ingenting om arbetsmängden ett utskott kan ha endast ett fåtal ärenden men de kan vara nog så betungande jag är övertygad om att även kulturutskottet får över nog med arbetsuppgifter framöver man kan inte dela upp ärendena så att det tar varje utskott precis lika lång tid att bereda de ärenden som har hänvisats till dem utskottens arbetstid skiftar för övrigt från det ena året till det andra jag vill herr talman i detta fall yrka bifall till utskottets hemställan man skall även hålla i minnet att här tillkommer någonting nytt nämligen möjligheten för ett utskott att överlämna ett ärende eller del av ett ärende till annat utskott om man anser detta andra utskott vara mera kompetent att handlägga just det ärendet det har alltså skapats möjligheter till en större rör lighet än som hittills varit fallet om man gör på det sättet finns det möjlighet att ordna dessa frågor tillfredsställande i varje fall när det gäller att fördela arbetsbördan beträffande dubbelnamnet miljövårdsoch jordbruksutskottet är det riktigt som min namne sade nämligen att nu inte föreslås någon förändring beträffande de frågor som utskottet skall handlägga vi anser att man inte i något fall skall ha dubbelnamn att utskottet också skall handlägga miljövårdsfrågor framgår av skrivningen beträffande utskottets arbetsuppgifter vi skall inte tro att miljövårdsfrågorna kommer bort bara därför att vi behåller det gamla namnet jordbruksutskottet vi vill bara undvika dubbelnamn när det gäller de enkla frågorna föreslår reservanterna att tre repliker skall medges vi är här i sverige om vi jämför med andra länder som har ett system med enkla frågor t ex norge och danmark generösa beträffande tiden för repliker i norge har man en betydligt hårdare tidsbegränsning vi har tagit efter den norska spörretimmen det var den som vi studerade när vi införde de enkla frågorna i norge klarar man de enkla frågorna bra fastän tiden för replik är kortare jag tror inte att det behöver gå sämre i sverige utvecklingen är sådan att vi bör försöka få till stånd en begränsning när det gäller att ta tid i anspråk för enkla frågor herr talman jag yrkar bifall till utskottets förslag det finns möjlighet att återkomma till denna fråga när det nya tjugosjumannakonstitutionsutskottet lägger fram det slutliga förslaget för enkammarriksdagen

härtalman det riktigt som är nere säger att vi kommer i en helt annan situation än dem vi befann oss i när vi antog den partiella reformen till enkammarriksdag därför att då hade man inte tid att arbeta med utskottsorganisationen utan man gjorde på det sättet att man utökade ledamotsamtalet i respektive utskott och jag kan väl då säga att de hade medfört att ett parti som hade kommit över fyra procenten och därmed fått minst fjorton mandat i enkammaren hade av egen kraft blivit föruträdd enligt den donska metoden i tre utav utskotte nämligen i konstitutionsutskottet bevinnringsutskottet och statsutskottet i statsutskottet tor darugt två ledamöter men man hade redan då klart för sig att det kan inte vara endamålsenligt att få utskott som har ett fall fyrtiofem ledamöter i andra fall tjugosju ledamöter dessutom borde man övergå med hänsyn till utvecklingen också till så kallade sakutskott och det är det som har medfört att vi har fått det här förslaget som nu är vilande om att vi ska ha sexton utskott med femton ledamöter i varje det är alltså en helt ny situation som har uppstått ochvi ska väl också erinra oss att när det gäller valet till riksdagen i samband med införandet av den partiella reformen så enade man sig om att man skulle åstadkomma vad man kallar för en riksproportionalitet och för det endamålet har man ju fyrtio utjämningsmandat som utdelas till partier som då har kommit över fyra procentsspärren därutöver finns det en annan spärr och den tror jag härvärlden inte tänkte på när han talar om det är att varje riksdagsparti ska ha minst en i varje utskott nämligen tolvprocentspärren det skulle innebära om man skulle bifalla den motionen att ett parti som vinner ett mandat eller kanske två men i varje fall ett mandat i en valkrets den skulle vara den mannen eller kvinnan skulle vara berättigad till sexton utskottsplatser och sexton supjärplatser det finns ju inte en möjlighet att tänka sig en sådan ordning att binda på det här sättet innebär ju innebär ju att man tar bort proportionaliteten den debatt som egentligen har förts det gäller frågan om man ska kunna om man ska införa samma system vid val inom riksdagen som man har vid val till riksdagen när de nu har fått utskotten lika stora vi hr antalet man tar dessa mandat och så fördelar man dem i förhållande till mandaten ii kammaren proportionellt och det innebär i det här fallet om jag tar bepekå som alltså har kommit över fyra procentspärren de har kommit över så att de får sjutton mandat proportionellt skulle de då vara berättigade till elva platser utav de tvåhundrafyrtio i utskotten det är den diskussionen som vi har fört och jag tror att i det långa loppet är den en sak som man kommir fram till därför att jag kan väl också säga att när det gäller beredningen om jag övriga partier jag kan ta moderaterna få fyrtioett mandat de skulle med e gängse valmetoden få två mandat i varje utskott med folkpartiet som har femtioåtta mandat får också bara två mandat i varje utskott om man går in för en proportionell rättvisa då blir det annorlunda då får man ett av sina riksdagsmän den e som ordinarie ledamöter i utskotten i förhållande till den styrka de har i kammaren och det är från dessa utgångspunkter som vi här har avvisat motionen de här överläggningarna pågår och jag tror att även bpekå förstår att man måste försöka komma fram till en proportionalitet att man inte bestämmer på det här viset diktatoriskt att om man bara har ett mandat som det kan bli så ska man ha sexton platser det är en omöjlighet och jag hänvisar alltså av den anledning som jar avsvats när det gäller de andra tingen som man är har talat om så var det ju i varje fall en rätt omfattande diskussion innan man lade fram den här utskottsorganisationen beträffande antalet om vad de skulle arbeta det var frågan om man skulle ha två utskott för utbildningsfrågorna men man fann att ärendemängden var så pass stor man hade ju delat upp det i statsutskottet på andra cfemte avdelningenatt man ansåg att man borde ha två utskott och grundlagberedningen i sina resonemang hade ju två alternativ man stannade för ett utbildningsutskott där man skaskarit av utbildningen efter gymnasienivån och så lae man det i ett annat utskott det har väckts motion där man anser att utbildningsfrågorna bör gå ända nerifrån ända upp i topp majoriteten inom utskottet har funnit att ade argument som har anförts är bärande och har därför föreslagit att utbildningsutskottet ska bereda frågor om högre utbildning och forskning skolväsendet lärarutbildning och vuxenutövriga frågor ska skulle då beredas av kulturutskottet did också har överförts i förhållande till kansliuutkastet idrotts och friluftsverksamhet oh det är klart man börja räkna antalet ärenden under ett år så kan det vara betydligt flera ärenden i ett utskott än i ett annat men antalet ärenden säger ingenting om arbetsmängden man kan bara ha ett fåtal ärenden men de kan vara nog så betungande och om vi ser på vad kul turutskottet har för arbetsuppgifter så är jag för min del övertygad om att de får också övernog med arbetsuppgifter framöver dessutom så kan man ju inte dela upp det så att varje utskott får precis samma antal timmar när de har att bereda de ämnen som är hämhänvisats till dem det skiftar ifrån tid till annat jag vill här som sagt var tidstyrka det förslag som utskottet är hanlagt sen är det u också på det sättet som man ska hålla i minnet att det har tillkommit här saker som man inte haft förut nämligen möjligheten för ett utskott att överlämna ett ärende till ett annat utskott man kan överlämna del till utav ett ärende till ett annat utskott om man anser att det vara mera kompetent att dö handläggale bereda den frågan det har alltså skapats möjligheter till en större rörlighet än vad som hittills varit fallet och det finns ju också ja jag tror att om man använder detta så finns det möjligheter attordna de här frågorna på tillfredsställande sätt i varje fall när det gäller att fördela arbetsbörda när det sen gäller det här dubbelnamnet så innebär de som min namne sa det innebär ju i princip det riktigt alltså det innebär ju ingen förändring i vad det här utskottet ska handlägga det är bara det att ni tycker att man inte ska i ett enda fall ha ett dubbelnamn vi kallar det för jordbruksutskottet att det sedan också ska handlägga miljövårdsfrågor det framgår utav skrivningen i nunde jag tror inte att ni ska tro att därmed skulle miljövårdsfrågorna komma bort så inte allsfall utan det är bara frågan om att man som sagt vad ska få undvika dubbelnamnen mresidan gäller de enkla frågorna där man alltså vill ha tre repliker så är det ju här och i sverige om vi jämför med andra länder som har enkla frågor generöst vad det gäller tiden janorie ar danmark norgeär betydligt hårdare tidsbegränsning och därmed när det gäller sånana här frågor och vi har ju lät ifrån deras spörretimme det var den vi studerade när vi införde de enkla frågorna där går det bra tiden för dem är kortare jag tror inte tt det ska behöva gå sämre här i sverige jag tror också att utvecklingen är sådan att man bör försöka att få denna begränsning när det gäller att ha tid i anspråk för när enkla frågor besvaras ja här talman jag vill yka bifall i det här fallet till till utskottets förslag det finns ju anledning att återkomma sedan när det här tjugosjumannakonstitutionsutskottet lägger fram det slutliga förslaget för enkammarriksdage

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.2.mp3

i-ANe5UjnAYmSgK8qckWaPc6

prot-1970-höst-fk--46

Lars Werner

i-5wPAQ1MDLRTsW1XngYcD46

i-5wPAQ1MDLRTsW1XngYcD46

0856559235708

Vänsterpartiet

Stockholms kommuns valkrets, Stockholms läns valkrets

ledamot, förstakammarledamot

man

Herr talman! Herr Pettersson hårdrar resonemanget om vad en grupp är och hänvisar till det förhållandet att en man kan komma in med hjälp av 12 procent. Ja, det är riktigt. Jag vet inte om jag skall betraktas som en grupp eller som ledamot i den här kammaren. Men det är väl slutpratat om det nu, om några dagar. Men lika litet, herr Pettersson, som en man både av praktiska och andra skäl kan anses vara en grupp och sitta i 16 utskott, lika litet kan man använda 12-procentsresonemanget i detta sammanhang. När vi har talat om grupp i dessa frågor har vi utgått från de riksdagsgrupper som får 4 procent och som kommer in i utskott bestående av minst 14 ledamöter. Man kan också visa litet god vilja när det gäller arbetsformerna i riksdagen och inte hårdra resonemangen.

herr talman herr pettersson hårdrar resonemanget om vad en grupp är och hänvisar till det förhållandet att en man kan komma in med hjälp av tolv procent ja det är riktigt jag vet inte om jag skall betraktas som en grupp eller som ledamot i den här kammaren men det är väl slutpratat om det nu om några dagar men lika litet herr pettersson som en man både av praktiska och andra skäl kan anses vara en grupp och sitta i sexton utskott lika litet kan man använda tolvprocentsresonemanget i detta sammanhang när vi har talat om grupp i dessa frågor har vi utgått från de riksdagsgrupper som får fyra procent och som kommer in i utskott bestående av minst fjorton ledamöter man kan också visa litet god vilja när det gäller arbetsformerna i riksdagen och inte hårdra resonemangen

talman pettersson hårdrar resonemanget om vad en grupp är och hänvisar till det är förhållandet att en man kan komma in på tolv procent ja det är riktigt jag vet inte om jag ska betraktas som en grupp eller som ledamot i den här kammaren men det är väl slutpratat om det nu om några dagar men lika lite här pettersom som en man utav praktiska skäl kan anses vara en grupp och sitta i sexton utskott lika lite kan man ju använda tolvprocentsresonemanget i det här sammanhanget när vi har talat om grupp i de häi de här frågorna så har vi utgåtpifrån de riksdagsgrupper som kommer in och som får fyra procent och som kommer att innehålla minst fjorton ledamöter man kan också visa lite god vilja när det gäller arbetsformerna i riksdagen och inte hårddrar resonemangen alma

1935-07-25

2013-01-11

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.2.mp3

i-CnAHpwnYzrpFPKQNFJr6gm

prot-1970-höst-fk--46

Gunnar Richardson

i-5YySnUaCpS54wJxVp1X9Q4

i-5YySnUaCpS54wJxVp1X9Q4

Liberalerna

Skaraborgs läns valkrets

ledamot, förstakammarledamot

man

Herr talman! Det var närmast ett yttrande av konstitutionsutskottets ordförande som föranledde mig att gå i svaromål. Ordföranden förklarade beträffande fördelningen på utskott att antalet ärenden inte säger någonting om arbetsbördan. Detta är en något överraskande upplysning, eftersom vi under utskottsbehandlingen begärde att få en utredning om arbetsvolymens storlek för de tänkbara uppdelningarna på kulturutskott och skolutskott. Om det nu är herr Petterssons uppfattning att antalet ärenden inte säger någonting, hade det väl varit rimligare att ha en annan måttstock, t. ex. antalet motioner eller betänkandenas omfattning. Varje uppdelning innebär självfallet att institutioner som har samband med varandra förs till olika utskott. Detta är oundvikligt. Detta innebär också utskottsmajoritetens förslag. Vi kan som ett exempel ta vuxenutbildningen. Den kommunala vuxenutbildningen förs till utbildningsutskottet, medan den vuxenutbildning som sker i bildningsförbundens regi förs till kulturutskottet. Innebär det då verkligen någon större olägenhet att exempelvis skolfrågorna förs till ett utskott och den högre utbildningen till ett annat? Vi kan i det sammanhanget erinra oss att det finns olika huvudmän. Hela skolväsendet är kommunalt, medan den högre utbildningen och forskningen är statliga. Vi har olika tillsynsmyndigheter: skolöverstyrelsen i det ena fallet och universitetskanslersämbetet i det andra. Slutligen vill jag göra ett påpekande beträffande den enkla frågan. Jag antydde i mitt föregående inlägg att jag anser det något tveksamt om denna riksdag över huvud taget skall befatta sig med förslaget till en ny riksdagsstadga för enkammarriksdagen, även om det kan anses motiverat med tanke på att den nya utskottsorganisationen måste förberedas. Däremot anser jag det mindre tilltalande att tvåkammarriksdagen — i all synnerhet denna kammare vars majoritet inte återkommer i enkammarriksdagen — skall vara med om att föreslå åtgärder som innebär en försvagning av riksdagens ställning i det parlamentariska livet. En reduktion av en frågeställares möjligheter i en frågedebatt måste otvivelaktigt innebära en sådan försvagning.

herr talman det var närmast ett yttrande av konstitutionsutskottets ordförande som föranledde mig att gå i svaromål ordföranden förklarade beträffande fördelningen på utskott att antalet ärenden inte säger någonting om arbetsbördan detta är en något överraskande upplysning eftersom vi under utskottsbehandlingen begärde att få en utredning om arbetsvolymens storlek för de tänkbara uppdelningarna på kulturutskott och skolutskott om det nu är herr petterssons uppfattning att antalet ärenden inte säger någonting hade det väl varit rimligare att ha en annan måttstock t ex antalet motioner eller betänkandenas omfattning varje uppdelning innebär självfallet att institutioner som har samband med varandra förs till olika utskott detta är oundvikligt detta innebär också utskottsmajoritetens förslag vi kan som ett exempel ta vuxenutbildningen den kommunala vuxenutbildningen förs till utbildningsutskottet medan den vuxenutbildning som sker i bildningsförbundens regi förs till kulturutskottet innebär det då verkligen någon större olägenhet att exempelvis skolfrågorna förs till ett utskott och den högre utbildningen till ett annat vi kan i det sammanhanget erinra oss att det finns olika huvudmän hela skolväsendet är kommunalt medan den högre utbildningen och forskningen är statliga vi har olika tillsynsmyndigheter skolöverstyrelsen i det ena fallet och universitetskanslersämbetet i det andra slutligen vill jag göra ett påpekande beträffande den enkla frågan jag antydde i mitt föregående inlägg att jag anser det något tveksamt om denna riksdag över huvud taget skall befatta sig med förslaget till en ny riksdagsstadga för enkammarriksdagen även om det kan anses motiverat med tanke på att den nya utskottsorganisationen måste förberedas däremot anser jag det mindre tilltalande att tvåkammarriksdagen i all synnerhet denna kammare vars majoritet inte återkommer i enkammarriksdagen skall vara med om att föreslå åtgärder som innebär en försvagning av riksdagens ställning i det parlamentariska livet en reduktion av en frågeställares möjligheter i en frågedebatt måste otvivelaktigt innebära en sådan försvagning

alma det var närmast ett yttrande av konstitutionsutskottets ordförande som föraledde mig att gå i svarmål hanförklarade det beträffande fördelningen på utskott att antalet ärenden inte säger någonting om arbetsbördan det är en något överraskande upplysning eftersom vi i utskottets behandling begärde att få en utredning om arbetsvolymens storlek för de tänkbara olika tänkbara uppdelningar på kulturutskott och skolutskott då hade det i så fall om det nu är herpetersons uppfattning att inte antalet ärärenden säger någonting självfallet vara rimligare att ha ett annat mått som hade sagt någonting bättre till exempel antalet motioner eller betänkandenas omfattning ipå annat med annan motstock det är självfallet så att varje uppdelning innebär att institutioner som har samband med varandra förs till olika utskott det är oundvikligt och så är det också i utskottsmajoritetens förslag vi kan ta vuxenutbildningen som ett exempel den kommunala vuxenutbildningen förs till utbildningsutskottet medan den vuxenutbildning som sker i bildningsförbundens regi förs till kulturutskottet och man kan också fråga sig om det innebär en så stor anolägenhet att ill exempel skolfrågorna förs till ett utskott och den högre utbildningen till ett annat vi kan i det sammanhanget erinra oss om att vi har olika huvudmän hela skolväsendet är kommunalt medan den högre utbildningen och forskningen är statlig h vi har olika tillsynsmyndigheter skolöverstyrelsen i ena fallet då universitetskanslerämbetet i de andra slutligen enpåpekade beträffande den enkla frågan jag antydde i mitt föregående inlägg att det det är något tveksamt att denna riksdag överhuvud taget ska befatta sig med förslaget till en ny riksdagsstastadga för enkammarriksdagen men att man kan anser det motiverat med tanke på att den nya utskottsorganisationen måste förberedas i förväg däremot kan man tycka att det är mindre tilltalande att denna riksdag och i all synnerhet denna kammare vars majoritet inte återkommer i enkammarriksdagen ska vara med och besluta om såant som kommer att eller i varje fall föreslå åtgärder som innebär en försvagning av riksdagens ställning i det parlamentariska livet och det måste väl otvivelaktigt det innebära att man reducerar en frågeställares möjligheter i en frågedebatt aaeaeiaasaiaaeaeeaieaeaaaiieilvaaeaa

1924-02-22

2016-10-19

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.2.mp3

i-5h6mRSkAxeA1wrX71tyCXz

prot-1970-höst-fk--46

Lisa Mattson

i-KpoF1wWb4vZchJUXXg8UDL

i-KpoF1wWb4vZchJUXXg8UDL

Socialdemokraterna

Göteborgs kommuns valkrets

ledamot, förstakammarledamot

woman

Herr talman! I denna lagstiftande församling fattar vi av och till beslut som konkret och mycket påvisbart kan förändra en individs hela ställning i samhället, förändra den socialt, familjerättsligt, beslut som i ett slag kan förändra förhållandena till de människor som står vederbörande individ närmast. Tyvärr kan man väl ibland konstatera att de beslut som så påtagligt griper in i individers liv inte alltid når ut till allmänhetens kännedom på ett sätt som skulle vara önskvärt. Jag tror att man kan lämna detta omdöme om den ändring av adoptionslagstiftningen som riksdagen antog 1958 och som varit i kraft sedan 1959. I likhet med många andra länder, framför allt de nordiska, ändrade vi då adoptionsförhållandena från s.k. svag till stark adoption. Den starka adoptionen överensstämmer helt och hållet med en modern uppfattning om en adoptions rättsverkningar. Ett adopterat barn bör i alla avseenden vara jämställt med barn födda inom äktenskapet. Den adoption som vi hade tidigare och som fortfarande förekommer på en del håll ute i världen, dvs. den svaga, har inte så klart accepterat detta. Ett adopterat barn hade enligt vår tidigare lag försörjningsplikt både mot adoptivföräldrarna och mot sina rätta föräldrar. Det hade också möjligheter att ärva båda föräldraparen. Inte minst i det nuvarande adoptionsinstitutet, där vi får adoptivbarn från en lång rad länder, till och med från andra kontinenter, har markerat kravet att jämlikhet bör råda också för adoptivbarn. Där bör den starka adoptionen gälla. Den har emellertid, vilket jag och många andra ofta framhållit från denna talarstol, haft en mycket påtaglig skönhetsfläck, nämligen att adoptionen har kunnat hävas på begäran av adoptanten, liksom av adoptivbarnet, om den adopterade grovt förgått sig, försummat sina plikter eller fört ett lastbart och brottsligt liv. Det har väl inte förekommit många fall där detta har legat till grund för att ett adoptivförhållande har upphävts. Men de fall som har rapporterats i pressen och i Nytt juridiskt arkiv har mycket påtagligt visat vad unga individer i de mest känsliga åldrarna kan råka ut för när förhållandet med den köttslige fadern och modern är avklippt och förhållandet med adoptivföräldrarna, vilka barnen alltmer kommit att betrakta som sina egna, plötsligt med lagens hjälp upphäves. Barnen hamnar i ett vacuum och har kanske inte kontakter åt något håll. Det är, herr talman, mycket glädjande att konstatera att proposition 186, som ligger till grund för första lagutskottets utlåtande nr 81, innehåller förslag om att denna hävandeparagraf tas bort. Som representant för reservanterna i första lagutskottet vill jag här särskilt uppehålla mig vid övergången från svag till stark adoption. Det måste särskilt betonas att det är lotten som avgjort att det blivit reservanterna som företräder den linje som finns i Kungl. Maj:ts proposition nr 186. Jag berörde inledningsvis att många beslut om lagändringar inte alltid blir tillräckligt kända bland den allmänhet som berörs av bestämmelserna i fråga. Det kan illustreras av att parterna i ett adoptionsförhållande under en Öövergångstid, från 1959 till 1964, dvs. under fem år, hade rätt att anmäla om mau fortfarande önskade ha den gamla ”svaga” adoptionen. Uppenbarligen finns det många människor, som nu befinner sig i adoptionsförhållande, vilka har fattat lagändringen så att alla svaga adoptioner utan undantag skulle ha ändrats till starka. Det är i varje fall endast 3 000 å 4 000 människor som har använt detta anmälningsförfarande, medan man kan räkna med att antalet adoptioner från år 1918 fram till i dag rör sig omkring cirka 70000. Det är alldeles uppenbart, och det har vi också kunnat kontrollera hos myndigheter och ämbetsverk som vi resonerat med, att det stora flertalet adoptivföräldrar och adoptivbarn tror att adoptivbarnen är jämställda med egna barn och att vi alltså utan undantag har fått en stark adoption här i landet. Det som har aktualiserat en ändring är självfallet den arvsrätt som i fjol genomfördes för utomäktenskapliga barn. Det var en lag som hälsades med stor tillfredsställelse, eftersom den jämställde utomäktenskapliga barn med barn födda inom äktenskap och gav jämlikhet mellan särkullsbarn och föräldrarnas andra barn. Med hänsyn till att de flesta adoptioner äger rum i spädbarnsåldern och att det övervägande antalet adoptivbarn är barn födda utom äktenskap har nu det säregna förhållandet uppstått att även om alla adoptioner som ingåtts efter 1959 är starka, så kan i andra adoptionsförhållanden föreligga rätt till arv både efter adoptivfadern, adoptivmodern och den biologiske fadern till ett utomäktenskapligt barn, Det är det hänsynstagandet som ligger bakom pro- Ang. ändringar i adoptionslagstiftningen positionen. Förslaget innebär = att fr.o.m. den 1 juli 1971 skall samtliga adoptioner förändras till starka, alltså även de som under tiden mellan den nya och den gamla lagstiftningen har varit svaga. Vi reservanter anser att det är alldeles självklart att samtliga adoptivbarn måste ha en gemensam familjerättslig ställning. Vi har i utskottet behandlat en del motioner, där det framhållits att i alla äldre adoptionsförhållanden bör adoptanter och adoptivbarn tillfrågas om de önskar låta den svaga adoptionen bestå. Ett sådant förfarande är kanske möjligt i våra dagar med datateknikens hjälp, men det är definitivt inte möjligt i fråga om äldre adoptionsförhållanden. Jag föreställer mig att utskottets talesman kommer att gå in på detta. I motionsparet I: 1362 och II: 1580 vill motionärerna låta en övergångstid mellan svaga och starka adoptioner fortfarande bestå. Motionärerna hänvisar till en rad förhållanden, där det ur adoptivbarnens synpunkt kan förefalla rimligare med en svag adoption, dvs. att adoptivbarnen skall kunna ärva både adoptivföräldrarna och de biologiska föräldrarna. Oss förefaller det, herr talman, ganska orimligt att man i ett läge då man funnit det nödvändigt att förändra samtliga adoptioner till starka skall undanta en liten grupp. Det blir en grupp som måste ha en hel del år på sig för att välja det lämpligaste adoptionsförhållandet. I reservationen nämns tre år, men förmodligen kommer det att ta mycket längre tid. Det finns nämligen barn som adopterades 1958 och alltså i dag är 12 år och som om de rätt skall förstå vilken större fördel de har av att vara adopterade enligt det svaga alternativt det starka systemet måste uppnå minst 16—17- års ålder. Men vi tycker att det är ganska upprörande att låta spekulationsåsikter komma till uttryck i lagstiftningen och att göra det möjligt genom en undantagsbestämmelse för barn fött utom äktenskap att räkna efter huruvida fadern eller modern kanske är bättre arvsobjekt än adoptivföräldrarna. Vi anser att det i de fall där det verkligen råder god kontakt mellan berörda parter är möjligt att ordna saken genom ett testamentariskt förordnande. Vi yrkar således avslag såväl på motionerna som på första lagutskottets förslag i denna del i utlåtandet nr 81. Vi har också i vårt förslag till utskottsutlåtande tryckt på att vederbörande departementschef mycket noggrant redovisat de möjligheter han har att starta en informationskampanj så att alla blir på det klara med vilka rättsverkningar den nya lagstiftningen får. Under hänvisning till det anförda, herr talman, ber jag att få yrka bifall till den till första lagutskottets utlåtande nr 81 fogade reservationen.

herr talman i denna lagstiftande församling fattar vi av och till beslut som konkret och mycket påvisbart kan förändra en individs hela ställning i samhället förändra den socialt familjerättsligt beslut som i ett slag kan förändra förhållandena till de människor som står vederbörande individ närmast tyvärr kan man väl ibland konstatera att de beslut som så påtagligt griper in i individers liv inte alltid når ut till allmänhetens kännedom på ett sätt som skulle vara önskvärt jag tror att man kan lämna detta omdöme om den ändring av adoptionslagstiftningen som riksdagen antog etttusen niohundrafemtioåtta och som varit i kraft sedan etttusen niohundrafemtionio i likhet med många andra länder framför allt de nordiska ändrade vi då adoptionsförhållandena från så kallad svag till stark adoption den starka adoptionen överensstämmer helt och hållet med en modern uppfattning om en adoptions rättsverkningar ett adopterat barn bör i alla avseenden vara jämställt med barn födda inom äktenskapet den adoption som vi hade tidigare och som fortfarande förekommer på en del håll ute i världen det vill säga den svaga har inte så klart accepterat detta ett adopterat barn hade enligt vår tidigare lag försörjningsplikt både mot adoptivföräldrarna och mot sina rätta föräldrar det hade också möjligheter att ärva båda föräldraparen inte minst i det nuvarande adoptionsinstitutet där vi får adoptivbarn från en lång rad länder till och med från andra kontinenter har markerat kravet att jämlikhet bör råda också för adoptivbarn där bör den starka adoptionen gälla den har emellertid vilket jag och många andra ofta framhållit från denna talarstol haft en mycket påtaglig skönhetsfläck nämligen att adoptionen har kunnat hävas på begäran av adoptanten liksom av adoptivbarnet om den adopterade grovt förgått sig försummat sina plikter eller fört ett lastbart och brottsligt liv det har väl inte förekommit många fall där detta har legat till grund för att ett adoptivförhållande har upphävts men de fall som har rapporterats i pressen och i nytt juridiskt arkiv har mycket påtagligt visat vad unga individer i de mest känsliga åldrarna kan råka ut för när förhållandet med den köttslige fadern och modern är avklippt och förhållandet med adoptivföräldrarna vilka barnen alltmer kommit att betrakta som sina egna plötsligt med lagens hjälp upphäves barnen hamnar i ett vacuum och har kanske inte kontakter åt något håll det är herr talman mycket glädjande att konstatera att proposition etthundraåttiosex som ligger till grund för första lagutskottets utlåtande nr åttioett innehåller förslag om att denna hävandeparagraf tas bort som representant för reservanterna i första lagutskottet vill jag här särskilt uppehålla mig vid övergången från svag till stark adoption det måste särskilt betonas att det är lotten som avgjort att det blivit reservanterna som företräder den linje som finns i kunglig majestäts proposition nr etthundraåttiosex jag berörde inledningsvis att många beslut om lagändringar inte alltid blir tillräckligt kända bland den allmänhet som berörs av bestämmelserna i fråga det kan illustreras av att parterna i ett adoptionsförhållande under en öövergångstid från etttusen niohundrafemtionio till etttusen niohundrasextiofyra det vill säga under fem år hade rätt att anmäla om mau fortfarande önskade ha den gamla svaga adoptionen uppenbarligen finns det många människor som nu befinner sig i adoptionsförhållande vilka har fattat lagändringen så att alla svaga adoptioner utan undantag skulle ha ändrats till starka det är i varje fall endast tretusen å fyratusen människor som har använt detta anmälningsförfarande medan man kan räkna med att antalet adoptioner från år etttusen niohundraarton fram till i dag rör sig omkring cirka sjuttiotusen det är alldeles uppenbart och det har vi också kunnat kontrollera hos myndigheter och ämbetsverk som vi resonerat med att det stora flertalet adoptivföräldrar och adoptivbarn tror att adoptivbarnen är jämställda med egna barn och att vi alltså utan undantag har fått en stark adoption här i landet det som har aktualiserat en ändring är självfallet den arvsrätt som i fjol genomfördes för utomäktenskapliga barn det var en lag som hälsades med stor tillfredsställelse eftersom den jämställde utomäktenskapliga barn med barn födda inom äktenskap och gav jämlikhet mellan särkullsbarn och föräldrarnas andra barn med hänsyn till att de flesta adoptioner äger rum i spädbarnsåldern och att det övervägande antalet adoptivbarn är barn födda utom äktenskap har nu det säregna förhållandet uppstått att även om alla adoptioner som ingåtts efter etttusen niohundrafemtionio är starka så kan i andra adoptionsförhållanden föreligga rätt till arv både efter adoptivfadern adoptivmodern och den biologiske fadern till ett utomäktenskapligt barn det är det hänsynstagandet som ligger bakom pro ang ändringar i adoptionslagstiftningen positionen förslaget innebär att från och med den ett juli etttusen niohundrasjuttioett skall samtliga adoptioner förändras till starka alltså även de som under tiden mellan den nya och den gamla lagstiftningen har varit svaga vi reservanter anser att det är alldeles självklart att samtliga adoptivbarn måste ha en gemensam familjerättslig ställning vi har i utskottet behandlat en del motioner där det framhållits att i alla äldre adoptionsförhållanden bör adoptanter och adoptivbarn tillfrågas om de önskar låta den svaga adoptionen bestå ett sådant förfarande är kanske möjligt i våra dagar med datateknikens hjälp men det är definitivt inte möjligt i fråga om äldre adoptionsförhållanden jag föreställer mig att utskottets talesman kommer att gå in på detta i motionsparet i etttusen trehundrasextiotvå och ii etttusen femhundraåttio vill motionärerna låta en övergångstid mellan svaga och starka adoptioner fortfarande bestå motionärerna hänvisar till en rad förhållanden där det ur adoptivbarnens synpunkt kan förefalla rimligare med en svag adoption det vill säga att adoptivbarnen skall kunna ärva både adoptivföräldrarna och de biologiska föräldrarna oss förefaller det herr talman ganska orimligt att man i ett läge då man funnit det nödvändigt att förändra samtliga adoptioner till starka skall undanta en liten grupp det blir en grupp som måste ha en hel del år på sig för att välja det lämpligaste adoptionsförhållandet i reservationen nämns tre år men förmodligen kommer det att ta mycket längre tid det finns nämligen barn som adopterades etttusen niohundrafemtioåtta och alltså i dag är tolv år och som om de rätt skall förstå vilken större fördel de har av att vara adopterade enligt det svaga alternativt det starka systemet måste uppnå minst sexton sjutton års ålder men vi tycker att det är ganska upprörande att låta spekulationsåsikter komma till uttryck i lagstiftningen och att göra det möjligt genom en undantagsbestämmelse för barn fött utom äktenskap att räkna efter huruvida fadern eller modern kanske är bättre arvsobjekt än adoptivföräldrarna vi anser att det i de fall där det verkligen råder god kontakt mellan berörda parter är möjligt att ordna saken genom ett testamentariskt förordnande vi yrkar således avslag såväl på motionerna som på första lagutskottets förslag i denna del i utlåtandet nr åttioett vi har också i vårt förslag till utskottsutlåtande tryckt på att vederbörande departementschef mycket noggrant redovisat de möjligheter han har att starta en informationskampanj så att alla blir på det klara med vilka rättsverkningar den nya lagstiftningen får under hänvisning till det anförda herr talman ber jag att få yrka bifall till den till första lagutskottets utlåtande nr åttioett fogade reservationen

här är talman vi fattar av och till beslut i denna lagstiftande församling som konkret och mycket påvisbart kan förändra en hel individs ställning i samhället förändra den socialt familjerättsligt ä ett slag förändra förhållandena till de människor som står vederbörande individ närmast tyvärr kan man väl ibland konstatera att de beslut som så påtagligt griper in i individers liv inte alltid når ut till allmänhetens kännedom på ett sätt som skulle vara önskvärt och jag tror att man kan lämna det omdömet om den förändring av adoptionslagstiftningen som riksdagen antog nittonhundrafemtioåtta och som har varit i kraft sedan nittonhundrafemtionio då vi i likhet med många andra länder framför allt de nordiska ändrade adoptionsförhållandena från så kallad svag till stark adoption den starka adoptionen överensstämmer helt och hållet med en modern uppfattning om en adoptions rättsverkningar ett adopterat barn bör i alla avseenden vara jämställt med barn födda inom äktenskapet den aadoption som vi hade tidigare och som fortfarande förekommer på en del håll ute i världen den svaga den har inte så klart accepterat detta ett barn som är adopterat hade enligt vår gamla lag försörjningsplikter både till adoptivföräldrarna och till de föräldrar som man kan betrakta som deras rätta de hade också möjligheter att ärva dem inte minst det nuvarande adoptionsinstitutet där vi får adoptivbarn från en lång rad länder från andra kontinenter har markerat att jämlikhet bör råda också för dopadoptivbarn och det är nu den starka adoptionen som gäller den har emellertid och det har jag och många andra med mig ofta framhållit ifrån denna talarstol haft en mycket påtaglig skönhetsfläck nämligen detta att adoption har kunnat hävas på begäran av adoptanten liksom också av adoptivbarnet om man grovt förgort sig om man har försummat sina plikter eller fört ett lastbart och brottsligt liv det har väl inte förekommit många fall där detta har legat till grund för att ett adoptivförhållande har upphevts men de som har rapporterats i pressen påch i nytt juridiskt arkiv har mycket påtagligt visat vad en ung individ i de allra mest kännbara åldrarna kan råka ut för när förhållandet med fadern och modern den kötsliga fadern och modern är avklippta och adoptivföräldrarna som man i allt större utsträckning räknar för sina egna plötsligt med lagens hjälp upphäver detta förhållande hur de hamnar i ett vakuum och hur de de plötsligt befinner sig en bit fläck i livet utan kontakter åt något håll de här talman mycket glädjande att konstatera att är den proposition etthundraåttiosex som ligger till grund för första lagutskottets utlåtande nummer åttioett denna hävande paragraf har upphävts att denna möjlighet inte länglängre finns det är jag som representant för reservanterna i första lagutskottet speciellt vill uppehålla mig miig vid här de är övergången från svag till stark adoption och jag tror att det måste betonas och framhållas särskilt att det är lotten som har avgjort att reservationen helt och hållet ansluter sig till kunglig majoritets proposition etthundraåttiosex som framlades i år jag berörde inledningsvis hur en del av våra lagförslag icke nog uppfattas av den allmänhet som är berörd av det och jag tror att de kan illustreras av att man under en övergångstid från femtionio fem år framåt alltså till nittonhundrasextiofyra hade rätt att anmäla om man fortfarande önskad denna svaga adoption uppenbarligen finns det väldigt många som befinner sig i adoptionsförhållanden nu som har fattat vårt vår lagändring så att vi utan undantag ändrade alla svaga adoptioner till starka det är i varje fall endast tre till fyra tusen som ar an använt sig av detta anmälningsförfarande medan man kan räkna med att antalet adoptioner från nittonhundraarton fram till i dag berör sig rör sig omkring cirka sjuttiosjuttio tusen det är alldeles uppenbart och det har vi också kunnat kontrollera hos myndigheter och embesverk som vi har resonerat med att den stora flertalet adoptivföräldrar och adoptivbarn tror att barnen är jämställda med deras egna barn att vi har fått en stark adoption utan undantag här i landet de som har aktualiserat en ändring är väl självfallet den arvsrätt som vi genomförde för utomäktenskapliga barn i fjol den lag som också hälsades med stor tillfredsställelse eftersom den jämställde utomäktenskapliga barn med barn födda inom äktenskap och gav jämlikhet mellan särkulsbarnen och föräldrarandra barn men i det läget och med hänsyn till att de flesta adoptioner äger rum vid spädbarnsåren och att de äl övervägande andelen av adoptivbarn är barn födda utom äktenskap som har nu uppträtt det säregna förhållandet att även med en den starka adoption som gäller för alla adoptioner som har som har ingåtts efter nittonhundrafemtionio men starka så kan man i andra adoptionsförhållanden ha rätt till arv både efter adoptivfadern efter adoptivmodern och efter denne far den äkta fadern för ett utomäktenskapligt barn det är den hänsynstagandet som ligger bakom att man har lagt fram denna proposition och de där man från och med första juli nittonhundrasjuttioett vill förändra samtliga adoptioner till starka alltså även de som tidigare under mellantiden mellan den här nya lagstiftningen och den gamla har varit svaga vi tycker vi reservanter att de är alldeles självfallet att man nu måste ha en gemensam familjeretslig ställning för samtliga adoptivbarn vi har dock till utskottet fått en del motioner av vilka ett motionspar och jag föreställer mig att i det avseendet så kommer utskottets taletalesman mer att gå in på detta att man i alla äldre adoptionsförhållanden bör tillfråga adoptanter och adoptivbarn om de önskar att låta den svaga adoptionen bestå det är kanske möjligt i våra dar med vår databehandling det är definitivt inte möjligt med äldre adoptionsförhållanden sedan har vi också en motion ett tre trettonhundrasextiotvå i den här kammaren och tvåetttusen femhundraåttio i imedkammaren som vill låta en övergångstid fortfarande består mellan svaga adoptioner och starka adoptioner man hänvisar till en rad förhållanden där det ur adoptivbarnens synpunkt kan förefalla vara rimligare med en svag adoption alltså att adoptivbarnet skall kunna ärva både adopadoptivföräldrarna och de riktiga föräldrarna oss förefaller de här talman ganska ganska orimligt att man i ett läge då man har funnit det att det är nödvändigt att förändra samtliga adoptioner till starka ska låta en liten grupp och det blir en grupp som måste ha en hel del år på sig vi har reservationen nämnt tre år och förmodligen blir den mycket längre eftersom det finns barn som adopterades nittonhundrafemtioåtta som alltså i dag är tolv år och som om de rätt skall förstå vilken större fördel de har av att vara adopterade enligt det svaga systemet eller det starka måste de minst uppnå sexton sjuttonårsåldern innan de kan ta ställning men vi tycker att det är ganska upprörande att föra in spekulationsåsikter i den här lagstiftningen att göra det möjligt genom en undantagsbestämmelse för barn att sitta och räkna efter huruvida modern eller fadern till ett barn fött utom äktenskap kanske är bättre arvsobjekt än adoptivföräldrarna vi tror att de i de fall där det verkligen finns goda kontakter mellan berörda parter ändå går d t att ordna den saken med ett testamentariskt förordnande vi yrkar därför avslag såväl på motionerna som på första lagutskottets uttalande nummer åttioett i den delen och vi har också i vårt förslag till utlåtande utskottsutlåtande tryckt på att vederbörande departementschef mycket noggrant har gått in på de möjligheter so han har och som blir nödvändiga att starta en informationskampanj så att alla blir på de klara med vilka rättsverkningarna blir av denna nya lagstiftning och med hänvisning till detta här talman ber jag att få yrka bifall till den till första lagutskottets utlåtande nummer åttioett fogade reservationer är

1918-04-18

1997-11-18

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.2.mp3

i-6WkxMqzFENgmUbuTW8oGtG

prot-1970-höst-fk--46

Erik Alexanderson

i-UtfnBCgkCG8PMs7QCCsMXj

i-UtfnBCgkCG8PMs7QCCsMXj

Folkpartiet

Stockholms läns och Uppsala läns valkrets

förstakammarledamot

man

Herr talman! Som framgår av fröken Mattsons anförande gäller skiljaktigheten mellan majoriteten och reservanterna bara en detalj bland de många frågor som här är uppe till avgörande. Men det är fråga om en detalj av en viss principiell betydelse. Som fröken Mattson nämnde genomfördes här i riksdagen 1959 en ändring av reglerna om adoption. Den tidigare svaga adoptionen förändrades till den numera gällande starka. Detta medförde framför allt mera långtgående verkningar i arvsrättsligt avseende. I stället för den ganska snävt begränsade arvsrätt som förut gällde fick adoptivbarn nu full arvsrätt i förhållande till adoptanten och hans släkt. Å andra sidan upphörde all arvsrätt mellan adoptivbarn och dennes biologiska anförvanter. När denna reform genomfördes betraktades som självklart att de nya reglerna inte utan vidare kunde tilllämpas på de gamla adoptivförhållandena. För övergång till de nya reglerna hänvisades vederbörande till ett förfarande som i princip var likadant som vid en vanlig adoption. Det var sålunda inte bara fråga om ett anmälningsförfarande som jag tyckte fröken Mattson nämnde. Vederbörandes samtycke erfordrades, och förfarandet var det normala med beslut av domstol och hörande av barnavårdsnämnd i de fall då adoptivbarnet var omyndigt. Grunden härtill var naturligtvis att adoptionen var baserad på en viljeförklaring av vederbörande adoptant och adoptivbarn eller deras företrädare. Denna Öövergångsform tillämpades, som fröken Mattson här sade, i långtifrån alla fall. Vad detta beror på vet vi inte så noga — härom kan vi bara spekulera. Det har talats om att det var bristfällig information. Det har också talats om att en hel del föredrog att de äldre reglerna skulle gälla. Jag skulle för min del kunna tänka mig ytterligare förklaringar, nämligen att det i en del fall inte spelade någon större roll eller att vederbörande i varje fall inte hade någon känsla av att detta spelade någon större roll. I många fall av de gamla adoptionerna var naturligtvis det hela överspelat — man kunde inte vänta på några arvsrättsliga konsekvenser som skulle utfalla olika i de olika fallen. Med hänsyn till den principiella ståndpunkt som man då tog och som fortfarande enligt mitt förmenande har bärkraft, är det med en viss tvekan vi nu går med på att den här starka adoptionen utan särskilda viljeförklaringar från vederbörande skall få gälla i alla de äldre adoptivförhållandena. Men om vi gör det synes det rimligt att de, i sådana fall när det för de berörda parterna framstår som icke önskvärt att de nya reglerna blir tillämpliga, också beredes möjlighet att låta de gamla gälla. Den ursprungliga adoptionen grundades ju på en viljeförklaring, och den förklaringen var given under vissa då gällande förutsättningar beträffande Ang. ändringar i adoptionslagstiftningen verkningarna av adoptionen. Jag skall nämna några fall som inte är ovanliga och där man väl kan tänka sig att parterna skulle resonera så att man vill behålla nu gällande regler. Det är t.ex. icke ovanligt att efter en skilsmässa modern har fått vårdnaden om barnet och att barnet adopteras av styvfadern om modern gifter om sig. Men det är därför inte säkert att bandet med den biologiske fadern avses att helt upphöra. Det händer vidare att barn som blir föräldralösa adopteras av någon närstående — av syskon till någon av föräldrarna, eller av fareller morföräldrar osv. I sådana fall är det inte heller naturligt att förbindelsen med den biologiska släkten skall upphöra. Då är det rimligt att man har möjlighet att låta de förutsättningar, under vilka adoptionen har kommit till stånd, fortfarande gälla. Fröken Mattson talade här om att de nya reglerna beträffande utomäktenskapliga barns arvsrätt skulle vara den drivande kraften till denna reform. Jag tycker att det är ganska egendomligt att driva denna tes så att man, på grund av att man för ett år sedan genomförde att utomäktenskapliga barn skulle ha arvsrätt efter sin fader, nu anser det viktigt att upphäva den arvsrätten i de fall då vederbörande har blivit adopterade. Den skulle då kvarstå endast i de fall där adoption inte har kommit till stånd. Det blir enligt mitt förmenande en rätt egendomlig klyvning av den kategorin. Det är därför rimligt att de adoptanter eller adoptivbarn som skulle önska att de regler, vilka gällde när adoptionen kom till stånd, fortfarande skall gälla, får en frist att meddela detta till vederbörande domstol, och att en sådan önskan då skulle få gällande kraft. Det sägs att man kan ordna saken genom testamentariska förordnanden, men något sådant är inte alltid genomförbart. Det är inte heller säkert att den som skulle göra testamentet är samma person som den vilken skulle kunna avge en viljeförklaring om att de äldre reglerna skulle gälla. Det är säkerligen också svårare att få igenom information och åtgärder i form av testamentariska förordnanden än en viljeförklaring som inriktar sig direkt på adoptionens verkningar. Fröken Mattson talade om att det är omöjligt att nå alla adoptivföräldrar, och det är väl riktigt. Man måste i stället inrikta sig på en information genom massmedia och eventuellt på annat sätt. Det hade i och för sig varit önskvärt att möjligheten att få de gamla adoptionsreglerna fortfarande gällande kunde ha utsträckts något längre än till dess att den nya lagen skall träda i kraft, men det medför komplikationer på annat sätt. Och det dröjer i alla fall ett halvår innan de nya arvsreglerna skall träda i kraft. Jag tror att den tiden är tillräcklig för vederbörande att bestämma sig. Däremot kan det naturligtvis finnas några som under den tiden inte får kännedom om de här förhållandena eller som inte lägger märke till de förändringar som är beslutade. Då uppstår samma situation som vid den tidigare lagändringen, nämligen att anmälningar som i och för sig skulle vara önskvärda inte kommer till stånd. Men det är väl en sak som man får ta med jämnmod. Framför allt tycker jag att det är ur rent principiell synpunkt viktigt att adoptivföräldrar och adoptivbarn, som har de äldre reglerna att gå efter, får möjlighet att låta dessa regler bestå om de anser detta vara bättre förenligt med de förutsättningar under vilka adoptionen kommit till. Herr talman! Jag ber därför att få yrka bifall till utskottets hemställan.

herr talman som framgår av fröken mattsons anförande gäller skiljaktigheten mellan majoriteten och reservanterna bara en detalj bland de många frågor som här är uppe till avgörande men det är fråga om en detalj av en viss principiell betydelse som fröken mattson nämnde genomfördes här i riksdagen etttusen niohundrafemtionio en ändring av reglerna om adoption den tidigare svaga adoptionen förändrades till den numera gällande starka detta medförde framför allt mera långtgående verkningar i arvsrättsligt avseende i stället för den ganska snävt begränsade arvsrätt som förut gällde fick adoptivbarn nu full arvsrätt i förhållande till adoptanten och hans släkt å andra sidan upphörde all arvsrätt mellan adoptivbarn och dennes biologiska anförvanter när denna reform genomfördes betraktades som självklart att de nya reglerna inte utan vidare kunde tilllämpas på de gamla adoptivförhållandena för övergång till de nya reglerna hänvisades vederbörande till ett förfarande som i princip var likadant som vid en vanlig adoption det var sålunda inte bara fråga om ett anmälningsförfarande som jag tyckte fröken mattson nämnde vederbörandes samtycke erfordrades och förfarandet var det normala med beslut av domstol och hörande av barnavårdsnämnd i de fall då adoptivbarnet var omyndigt grunden härtill var naturligtvis att adoptionen var baserad på en viljeförklaring av vederbörande adoptant och adoptivbarn eller deras företrädare denna öövergångsform tillämpades som fröken mattson här sade i långtifrån alla fall vad detta beror på vet vi inte så noga härom kan vi bara spekulera det har talats om att det var bristfällig information det har också talats om att en hel del föredrog att de äldre reglerna skulle gälla jag skulle för min del kunna tänka mig ytterligare förklaringar nämligen att det i en del fall inte spelade någon större roll eller att vederbörande i varje fall inte hade någon känsla av att detta spelade någon större roll i många fall av de gamla adoptionerna var naturligtvis det hela överspelat man kunde inte vänta på några arvsrättsliga konsekvenser som skulle utfalla olika i de olika fallen med hänsyn till den principiella ståndpunkt som man då tog och som fortfarande enligt mitt förmenande har bärkraft är det med en viss tvekan vi nu går med på att den här starka adoptionen utan särskilda viljeförklaringar från vederbörande skall få gälla i alla de äldre adoptivförhållandena men om vi gör det synes det rimligt att de i sådana fall när det för de berörda parterna framstår som icke önskvärt att de nya reglerna blir tillämpliga också beredes möjlighet att låta de gamla gälla den ursprungliga adoptionen grundades ju på en viljeförklaring och den förklaringen var given under vissa då gällande förutsättningar beträffande ang ändringar i adoptionslagstiftningen verkningarna av adoptionen jag skall nämna några fall som inte är ovanliga och där man väl kan tänka sig att parterna skulle resonera så att man vill behålla nu gällande regler det är till exempel icke ovanligt att efter en skilsmässa modern har fått vårdnaden om barnet och att barnet adopteras av styvfadern om modern gifter om sig men det är därför inte säkert att bandet med den biologiske fadern avses att helt upphöra det händer vidare att barn som blir föräldralösa adopteras av någon närstående av syskon till någon av föräldrarna eller av fareller morföräldrar och så vidare i sådana fall är det inte heller naturligt att förbindelsen med den biologiska släkten skall upphöra då är det rimligt att man har möjlighet att låta de förutsättningar under vilka adoptionen har kommit till stånd fortfarande gälla fröken mattson talade här om att de nya reglerna beträffande utomäktenskapliga barns arvsrätt skulle vara den drivande kraften till denna reform jag tycker att det är ganska egendomligt att driva denna tes så att man på grund av att man för ett år sedan genomförde att utomäktenskapliga barn skulle ha arvsrätt efter sin fader nu anser det viktigt att upphäva den arvsrätten i de fall då vederbörande har blivit adopterade den skulle då kvarstå endast i de fall där adoption inte har kommit till stånd det blir enligt mitt förmenande en rätt egendomlig klyvning av den kategorin det är därför rimligt att de adoptanter eller adoptivbarn som skulle önska att de regler vilka gällde när adoptionen kom till stånd fortfarande skall gälla får en frist att meddela detta till vederbörande domstol och att en sådan önskan då skulle få gällande kraft det sägs att man kan ordna saken genom testamentariska förordnanden men något sådant är inte alltid genomförbart det är inte heller säkert att den som skulle göra testamentet är samma person som den vilken skulle kunna avge en viljeförklaring om att de äldre reglerna skulle gälla det är säkerligen också svårare att få igenom information och åtgärder i form av testamentariska förordnanden än en viljeförklaring som inriktar sig direkt på adoptionens verkningar fröken mattson talade om att det är omöjligt att nå alla adoptivföräldrar och det är väl riktigt man måste i stället inrikta sig på en information genom massmedia och eventuellt på annat sätt det hade i och för sig varit önskvärt att möjligheten att få de gamla adoptionsreglerna fortfarande gällande kunde ha utsträckts något längre än till dess att den nya lagen skall träda i kraft men det medför komplikationer på annat sätt och det dröjer i alla fall ett halvår innan de nya arvsreglerna skall träda i kraft jag tror att den tiden är tillräcklig för vederbörande att bestämma sig däremot kan det naturligtvis finnas några som under den tiden inte får kännedom om de här förhållandena eller som inte lägger märke till de förändringar som är beslutade då uppstår samma situation som vid den tidigare lagändringen nämligen att anmälningar som i och för sig skulle vara önskvärda inte kommer till stånd men det är väl en sak som man får ta med jämnmod framför allt tycker jag att det är ur rent principiell synpunkt viktigt att adoptivföräldrar och adoptivbarn som har de äldre reglerna att gå efter får möjlighet att låta dessa regler bestå om de anser detta vara bättre förenligt med de förutsättningar under vilka adoptionen kommit till herr talman jag ber därför att få yrka bifall till utskottets hemställan

är talman som framgår av fröken matsons anförande gäller skiljaktigheten mellan majoriteten och reservanterna bara en detalj bland de många frågor som här är öppet tell avgörande men det är fråga om en detalj av viss principiell betydelse som fröken matson nämnde så genomförde vi ju här nittorhundrafemtionio en ändring av reglerna om adoption den tidigare svaga adoptionen förändrades till den numera gällande starka och det medför ju framför allt mera långtgående verkningar i arvsrättsligt avseende i stället för de ganska snevt begränsade arvsrätten som förut gällde fick adoptivbarnen nu full arvsrätt i förhållande till adoptanten och hans släkt å andra sidan upphörde all varvsrätt mellan adoptibarnet o hans biologiska amfrovanter när den reformen genomfördes betraktade man det som alldeles självklart att de nya reglerna inte utan vidare kunde tillämpas på de gamla adoptivförhållandena för övergång till de nya reglerna hänvisade man vederbörande till ett förfarande som i princip var likadant som ven vanlig adoption detar sådanda inte bara ett anmälningsförfarande som jag tyckte fröken matsson nämnde vederbörandes samtycke ärfordrades och förfarandet var det mnormala med beslut av domstol och hörande av barnavårdsnämnd i de fall då adoptivbarnet var omyndigt grunden härtill var naturligtvis att adopti att adoptionen är baserad på en viljeförklaring av vederbörande adoptant och adoptivbarn eller deras företrädare den här övergångsformen tiltillämpades som fröken matsson sade i långtifrån alla fall vad det beror på vet vi inte så noga härom kan man bara spekulera det har talats om att det var dålig information detalas också om att kanske en hel del föredrog att de äldre reglerna skulle gälla jag skulle väl för min del kunna tänka mig ytterligare förklaringar att de i en hel del fall inte spelade någon större roll eller i varje fall vederbörande inte hade en känsla av att det här var någonting som spelade någon större roll det är naturligtvis också fall i många fall av de gamla adoptionerna där det hela var överspelat man kunde inte vänta några arvsrättsliga konsekvenser som skulle utfalla olika i de olika fallerna med hänsyn till den principiella ståndpunkt som man tog då och som fortfarande enligt mitt förmenande gällande så är det med en viss tvekan som man nu går med på att den här starka adoptionen utan särskilda viljeförklaringar från vederbörande ska få gälla alla i alla de äldre adoptivförhållandena men om man gör det synnes det rimligt att i sådana fall när för de berörda parterna framstår som inte önskvärt att de nya reglerna blir tillämpliga de också får möjlighet att göra det den ursprungliga adoptionen grundades ju på en viljeförklaring och den förklaringen var given under vissa då gällande förutsättningar beträffande verkningar av adoptionen jag ska nämna några fall som inte är ovanliga där man väl kan tänka sig att parterna skulle resonera på det sättet det är inte ovanligt til exempel att efter en skilsmässa om till exempel modern har fått vårdnad om barn och gifter om sig att barnet adopteras av den nye styvfadern men det är därför inte säkert att bandet med den biologiske fadern helt upphör eller avses att helt upphöra det händer vidare att barn som blir föräldralösa adopteras av någon närstående syskon till föräl till någon av föräldrarna eller farr eller morföräldrar eller någonting sådant i sådana fall är det inte heller naturligt att förbindelsen med den biologiska släkten ska upphöra i sådana fall är det rimligt att man har en möjlighet att låta de förhållandena under vilken adoptionerna kommer till stånd fortsätta fröken matsson talade här om att de nya reglerna beträffande utomäktenskapliga barns arvsrätt skulle vara den drivande kraften till den här reformen jag tycker det är ganska egendomligt att driva det så att när man genomförde för ett år sedan att utomäktenskapliga barn skulle ha arvsrätt efter sina föräldrar att man nu tycker det ska vara väldigt viktigt att upplheva den arvsrätten i de här fallena när vederbörande har blivit adopterad den skulle då kvarstå bara i de fall där adoption inte har kommit till stånd blir en rätt egendomlig klyvning av den kategorin enligt mitt förmenande jag menar därför att det är rimligt att de som om adoptanten eller adoptivbarnet skulle önska att de de regler som gällde när adoptionen kom till stånd fortfarande gör det skulle få en frisk att meddela detta till vederbörande domstol och att de då skulle ha gällande kraft de hänvisas till att man kan ordna saken genom testamentariska förordnanden men det är inte alltid som de går att genomföra det är inte heller säkert att den som skulle göra att testamentet är samma person som den som skulle avge en sån här viljeförklaring om att de äldre reglerna skulle gälla det är väl också ganska säkert att det är svårare att få igenom information och åtgärder i andledning av det i en sådan fråga än när det är någonting som inriktar sig direkt på adoptionens verkningar prugumatson talade om att det är väl omöjligt att nå alla adoptivföräldrar och det är väl riktigt man får i stället inrikta sig på en information genom massmedia oc eventuellt på annat sätt det hade väl i och för sig varit önskvärt att den här möjligheten att få de gamla adoptionsreglerna fortfarande gällande kunde utsträckt något längre än till dess att den nya lagen ska träda i kraft men det medför ju komplikationer på annat sätt och det dröjer ju i alla fall nu ett halvår innan de nya arvsreglerna ska träda i kraft jag tror att den tiden är tillräcklig för vederbörande att bestämma sig däremot kan det väl naturligtvis vara en del som inte under den tiden får kännedom om de här förhållanderna eller lägger märke till de förändringar som vi beslutade hdå blir det jur samma situation som hände vid den tidigare lagändringen att den en del ändringar som i och för sig skulle vara ett önskvärda anmälningar som skulle varit önskvärda som inte kommer till stånd men det är väl en sak som man får ta med jämnmord jag tycker det framför allt är det ur ren principiell synpunkt viktigt att adoptivföräldrar och adoptivbarn som har de äldre reglerna att gå efter får möjlighet att låta dessa regler bestå om de anser det vara bättre förenligt med de förutsättningar under vilka adoptionen har kommit till stånd jag ber är talman därför att yka bifall till utskottets hemställa här

1906-05-30

2000-08-25

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.2.mp3

i-EUBJzKxEartEmXbTwg2wyb

prot-1970-höst-fk--46

Lisa Mattson

i-KpoF1wWb4vZchJUXXg8UDL

i-KpoF1wWb4vZchJUXXg8UDL

Socialdemokraterna

Göteborgs kommuns valkrets

ledamot, förstakammarledamot

woman

Herr talman! På sidan 15 i propositionen angående ändring av lagen om adoptivförhållanden finns ett ganska långt och, såvitt jag kan förstå, väl genomtänkt remissutlåtande från Domareföreningen, vars styrelse herr Alexan- derson torde tillhöra. Det är ganska intressant att se att Domareföreningen i många avseenden resonerar ungefär likadant som jag gjorde i mitt första anförande. Föreningen går också in på svårigheterna med de nuvarande reglerna om den svaga adoptionen, som mer och mer fallit i glömska, inte bara hos adoptanter, adoptivbarn och deras släktingar utan också bland bouppteckningsoch arvsskiftesförrättare. Med den sistnämnda kategorin har Domareföreningen självfallet haft nära kontakter. Föreningen anser det vara förenat med avsevärda olägenheter att genomföra det förslag som herr Alexanderson lagt fram i en motion och utskottsmajoriteten sedermera har tillstyrkt. Domareföreningen har därför fastän med tvekan stannat för att tillstyrka förslaget om ändring i de arvsrättsliga reglerna vid svag adoption. Domareföreningen är alltså inne på samma linje som reservanterna i utskottsutlåtandet. Beträffande herr Alexandersons anförande kan jag också säga att det numera står rätt klart för alla, att det är riktigt att adoptivbarnet helt knyts till adoptanten och dennes släkt. I specialfall, vilka självfallet alltid kommer att finnas, vid sidan av den normala arvsordningen, är faktiskt den bästa vägen inte att begagna speciella arvsrättsliga regler utan att använda sig av testamentariska förordnanden.

herr talman på sidan femton i propositionen angående ändring av lagen om adoptivförhållanden finns ett ganska långt och såvitt jag kan förstå väl genomtänkt remissutlåtande från domareföreningen vars styrelse herr alexan derson torde tillhöra det är ganska intressant att se att domareföreningen i många avseenden resonerar ungefär likadant som jag gjorde i mitt första anförande föreningen går också in på svårigheterna med de nuvarande reglerna om den svaga adoptionen som mer och mer fallit i glömska inte bara hos adoptanter adoptivbarn och deras släktingar utan också bland bouppteckningsoch arvsskiftesförrättare med den sistnämnda kategorin har domareföreningen självfallet haft nära kontakter föreningen anser det vara förenat med avsevärda olägenheter att genomföra det förslag som herr alexanderson lagt fram i en motion och utskottsmajoriteten sedermera har tillstyrkt domareföreningen har därför fastän med tvekan stannat för att tillstyrka förslaget om ändring i de arvsrättsliga reglerna vid svag adoption domareföreningen är alltså inne på samma linje som reservanterna i utskottsutlåtandet beträffande herr alexandersons anförande kan jag också säga att det numera står rätt klart för alla att det är riktigt att adoptivbarnet helt knyts till adoptanten och dennes släkt i specialfall vilka självfallet alltid kommer att finnas vid sidan av den normala arvsordningen är faktiskt den bästa vägen inte att begagna speciella arvsrättsliga regler utan att använda sig av testamentariska förordnanden

här talman om man ser på sidan femton i propositionen när det gäller ändring av lagen om adoptivförhållande så finner man en ganska lång och såvitt jag kan förstå mycket genomtänkt remissutlåtande av domarföreningen vars styrelse här alexandersson torde tillhöra det är ganska intressant att se där att domareföreningen i många avseenden resonerar ungefär likadant som jag har gjort i mitt första anförande de går också in på svårigheterna med de nuvarande reglerna om den svaga adoptionen som alltmer emer fallet i glömska inte bara hos adoptanter adoptivbarn och dessa släktingar utan också bland boupptecknings och arrskiftesförrättare och det är självfallet en kategori som domarföreningen har haft nära kontakter med man resonerar om de möjligheter som finns men man har funnit att de är förenade med avsevärda olägenheter att gå in på de förslag som häralexanderson sedan lade fram dels i en motion och nu i tutskottstlåtandet majoriteten alltså föreningen har därför fasten med tvekan stannat för att tillstyrka förslaget till ändring i de arbetsrättsliga reglerna vid svag adoption alltså domarföreningen är inne på samma linje som reservanterna i i utskottsutlåtandet till heralexanderssonsanförande kan man väl också bara säga det att det är numera högt klart för alla att det är riktigt att adoptivbarnet för det mesta helt knyts till adoptanten och dess släkt och när det finns specialfall vilket i självfallet alltid kommer att finnas från den normaliga normala arvsordningen så är faktiskt den bästa vägen inte att ta fram speciella arbetsrättsliga regler utan man att det fallet och det går lika bra använder sig av testamentariska förordnanden jag

1918-04-18

1997-11-18

RD_FK_L_1970-12-14_1970-12-15.2.mp3

i-57SVsNWMJuXv8Ag8PKkjBY

prot-1970-höst-fk--46

Sven-Otto Österdahl

i-9mhZBB7AP9JCjQVZJRGsGS

i-9mhZBB7AP9JCjQVZJRGsGS

Folkpartiet

Kalmar läns norra och södra landstingsområdens och Gotlands läns valkrets

förstakammarledamot

man

Herr talman! Vi behandlar nu den mest dagsaktuella och betydelsefulla frågan för Gotlands och dess inbyggares framtid. Det är min förhoppning att kammarens ärade ledamöter har tid att lyssna på mig nu vid mitt sista framträdande här i kammaren. Länge var havet den nästan allenarådande verkligt effektiva transportleden. Så är inte förhållandet i dag på grund av teknikens utveckling och de statliga insatserna på landkommunikationernas område. Staten har genom sin aktiva insats för att skapa framkomstmöjligheter för de hjulbaserade transportmedlen bundit samman rikets olika delar genom järnvägsnätet och genom landsvägsnätet. Detta har krävt stora ekonomiska insatser. Vi har fått ett kommunikationsnät till vilket knutits så gott som alla rikets provinser med bofast befolkning, genom SJ:s stamlinjenät och vårt riksvägnät från vilka sedan förgreningar går ut till mindre centra och till glesbygden. Vägarna drar fram över skogar, berg och dalar, över myrar, vattendrag och mindre sjöar. Det har byggts järnvägslinjer, vägar, tunnlar, broar, och i de fall då detta inte varit möjligt har statliga eller med statsmedel understödda färjor fått knyta samman förbindelselederna. Det är väl egentligen endast två betydelsefulla områden i vårt land som inte fått sitt med allmänna medel underhållna länsvägnät sammanknutet med riksvägnätet, nämligen Öland och Gotland. För Ölands del är det bara en fråga om månader när den anknytningen kommer till stånd, och jag vill gärna gratulera ölänningarna till denna framgång. Från gotländsk sida har också förts en lång och under de senaste åren intensifierad kamp för rättvisa och jämställdhet på detta område. I dag ligger för första gången på riksdagens bord ett förslag från regeringens sida till praktiska åt- gärder avseende Gotlandstrafiken. Vi hoppas att det syftar till att genom statliga insatser knyta samman det gotländska allmänna vägnätet med riksvägnätet. Jag hoppas i varje fall att tanken bakom den föreslagna prövningen och tillståndsgivningen är denna. I första kammaren har jag med tidigare kommunikationsministrar och även med den nuvarande flera gånger diskuterat dessa frågor. Statsrådet Norling har då bl. a. sagt, vilket jag gärna velat ta fasta på, att gotlänningarna själva måste medverka till att lösningar av trafikfrågan kommer till stånd. Fru Wallentheim var i våras i debatten inne på samma tema. Visserligen har gotlänningarna försökt att få kontakt och förhandlingar med staten, men det har inte lyckats för oss att föra fram våra synpunkter. Jag har personligen ansett att det har legat en hel del i vad statsrådet Norling framhållit. Det är vi gotlänningar som är beroende av trafiken, och vi bör därför framföra vår mening till dem som skall besluta i denna fråga. Det är bakgrunden till de likalydande fyrpartimotioner som upptar mitt och konstitutionsutskottets ärade ordförandes namn och som vi nu behandlar, nämligen motionsparet I:1361 och II: 1579. Motionerna ipnebär ett försök från de gotländska riksdagsmännens sida att presentera gotlänningarnas och naturligtvis riksdagsmännens egna synpunkter och önskemål om likställighet med det övriga landet när det gäller kommunikationerna. Vi hävdar i motionerna att färjan är vår landsväg — en landsväg som gör det möjligt för hjulbaserade fordon att komma till och från Gotland. När bilarna går på en vanlig landsväg går de fram över en terräng som hade varit oframkomlig för dem om vägen eller bron inte hade byggts. över havet kan inte vägar byggas och på längre sträckor inte heller broar. Då bygger man en färja och för fram bilen på denna till den ort dit man skall färdas eller dit godset skall eller till ett färjeläge för Ang. linjesjöfart på Gotland fortsatt färd. I princip är det samma sak: en transport på hjulfordon, som föres fram på ett särskilt underlag, antingen det nu är en byggd väg eller ett byggt däck som bilen rullar på eller körs upp på och i båda fallen föres vidare på. Någon har kanske den uppfattningen att det är billigare att ha ett fordon — en trailer, ett släp eller liknande — stående på en färja än rullande på en landsväg. Så är dock tyvärr inte fallet. I motionerna klargöres att det i normalfallen är dyrare att frakta gods mellan exempelvis Stockholm och Visby än på motsvarande sträcka på fastlandet, även när ingen avgift tas ut på färjan. När avgift tas ut är kostnaden mellan Stockholm och Visby ungefär tre gånger så stor som vid landsvägstransport på motsvarande sträcka på fastlandet. I motionerna har också klargjorts kostnadsrelationerna vid personbilstransporter och persontransporter, varvid åberopats att hänsyn måste tas till de merkostnader som nödvändiga nattresor för med sig. Motionärernas önskemål är alltså att färjan skall betraktas som landsväg och att kostnaderna för denna landsväg skall bestridas med statsmedel, exempelvis bilskattemedel. Därmed har vi uttalat vår principiella uppfattning om hur transportfrågan när det gäller linjesjöfarten mellan Gotland och fastlandet skall lösas. Vad sedan angår den rent praktiska utformningen kan säkerligen olika lösningar tänkas. Vi motionärer har velat hålla frågan öppen men har pekat på tre olika sätt att tillgodose de gotländska önskemålen. Jag skall inte dra upp dem här, eftersom de finnas redovisade i motionerna. Vi ser emellertid gärna att kommunikationsministern studerar dessa alternativa lösningar när han skall utarbeta förslag till Gotlandstrafiken, vilket vi hoppas kommer att göras till 1971 års riksdag, om vi tolkat propositionen rätt. Vi har inte på något sätt velat binda departementschefen. Men mot bakgrunden av hans önskan om got- ländsk medverkan till lösningen av frågan om Gotlandstrafiken har vi ansett det angeläget att här inför riksdagen presentera våra önskemål i fråga om jämlikhet i detta avseende med våra vänner på fastlandssidan. Utskottet säger att man inte nu kan ta ställning till synpunkterna i motionerna, men man uttalar också att ingenting hindrar att Kungl. Maj:t vid sina överlägganden även har motionärernas förslag i åtanke. Jag vill gärna tacka utskottets representanter för detta. Uttalandet måste väl tolkas så att det är fritt fram för Kungl. Maj:t när det gäller att tillgodose motionärernas önskemål. Jag räknar med att statsrådet Norling noggrant prövar våra förslag mot bakgrunden av de jämlikhetsoch rättvisesynpunkter som är så väsentliga för gotlänningarna och för näringslivet på ön. Motionärerna har framfört önskemål om att tidtabellerna skall fastställas efter samråd med representanter för gotländska myndigheter samt producenter och konsumenter på Gotland. Utskottet är också härvidlag positivt till motionärernas förslag och uttalar att man förutsätter att samråd sker med gotländska myndigheter och representanter för det gotländska näringslivet innan turplanerna fastställes. Utskottet har i sitt uttalande, som ni märker, utelämnat konsumenterna. Det är med avsikt som dessa tagits med i motionerna, och vi har då inte bara syftat på konsumenter i den trängre bemärkelsen som utnyttjare av färjorna utan också konsumenter av varor över huvud taget. Statsrådet Norling har i ett svar i denna kammare på en interpellation uttalat att det i första hand var konsumenterna han tänkte på när det gällde att förbilliga sjötransporterna. Jag förutsätter naturligtvis att utskottets uttalande också syftar på konsumenterna, och om detta är en riktig tolkning är jag glad för detta uttalande därför att därmed också den gotländska allmänheten beredes medinflytande. En- dast då kan de som utnyttjar transportmedlen få sina synpunkter framförda, och endast när man tar hänsyn till de gotländska önskemålen i detta avseende kommer förbindelsen mellan Gotland och fastlandet att bli hela den gotländska befolkningens transportled. Propositionen om tillstånd att bedriva linjesjöfart mellan Gotland och svensk hamn utanför Gotland betraktar jag som en första åtgärd från regeringens sida för att nedbringa kostnaderna för transporter till och från Gotland. Statsrådet har också i propositionen förklarat att han kommer att framlägga nya förslag i bidragsfrågan och när det gäller taxor och turplaner. Jag hoppas att de synpunkter som framförts i dessa motioner då blir beaktade i någon mån, vilket utskottet ingenting har emot. Herr talman! Det är inte ofta som jag yrkar bifall till utskottets förslag, men i dag gör jag det. Med detta anförande vill jag också tacka för den tid jag har fått delta i denna kammares arbete.

herr talman vi behandlar nu den mest dagsaktuella och betydelsefulla frågan för gotlands och dess inbyggares framtid det är min förhoppning att kammarens ärade ledamöter har tid att lyssna på mig nu vid mitt sista framträdande här i kammaren länge var havet den nästan allenarådande verkligt effektiva transportleden så är inte förhållandet i dag på grund av teknikens utveckling och de statliga insatserna på landkommunikationernas område staten har genom sin aktiva insats för att skapa framkomstmöjligheter för de hjulbaserade transportmedlen bundit samman rikets olika delar genom järnvägsnätet och genom landsvägsnätet detta har krävt stora ekonomiska insatser vi har fått ett kommunikationsnät till vilket knutits så gott som alla rikets provinser med bofast befolkning genom sjs stamlinjenät och vårt riksvägnät från vilka sedan förgreningar går ut till mindre centra och till glesbygden vägarna drar fram över skogar berg och dalar över myrar vattendrag och mindre sjöar det har byggts järnvägslinjer vägar tunnlar broar och i de fall då detta inte varit möjligt har statliga eller med statsmedel understödda färjor fått knyta samman förbindelselederna det är väl egentligen endast två betydelsefulla områden i vårt land som inte fått sitt med allmänna medel underhållna länsvägnät sammanknutet med riksvägnätet nämligen öland och gotland för ölands del är det bara en fråga om månader när den anknytningen kommer till stånd och jag vill gärna gratulera ölänningarna till denna framgång från gotländsk sida har också förts en lång och under de senaste åren intensifierad kamp för rättvisa och jämställdhet på detta område i dag ligger för första gången på riksdagens bord ett förslag från regeringens sida till praktiska åt gärder avseende gotlandstrafiken vi hoppas att det syftar till att genom statliga insatser knyta samman det gotländska allmänna vägnätet med riksvägnätet jag hoppas i varje fall att tanken bakom den föreslagna prövningen och tillståndsgivningen är denna i första kammaren har jag med tidigare kommunikationsministrar och även med den nuvarande flera gånger diskuterat dessa frågor statsrådet norling har då bl a sagt vilket jag gärna velat ta fasta på att gotlänningarna själva måste medverka till att lösningar av trafikfrågan kommer till stånd fru wallentheim var i våras i debatten inne på samma tema visserligen har gotlänningarna försökt att få kontakt och förhandlingar med staten men det har inte lyckats för oss att föra fram våra synpunkter jag har personligen ansett att det har legat en hel del i vad statsrådet norling framhållit det är vi gotlänningar som är beroende av trafiken och vi bör därför framföra vår mening till dem som skall besluta i denna fråga det är bakgrunden till de likalydande fyrpartimotioner som upptar mitt och konstitutionsutskottets ärade ordförandes namn och som vi nu behandlar nämligen motionsparet ietttusen trehundrasextioett och ii etttusen femhundrasjuttionio motionerna ipnebär ett försök från de gotländska riksdagsmännens sida att presentera gotlänningarnas och naturligtvis riksdagsmännens egna synpunkter och önskemål om likställighet med det övriga landet när det gäller kommunikationerna vi hävdar i motionerna att färjan är vår landsväg en landsväg som gör det möjligt för hjulbaserade fordon att komma till och från gotland när bilarna går på en vanlig landsväg går de fram över en terräng som hade varit oframkomlig för dem om vägen eller bron inte hade byggts över havet kan inte vägar byggas och på längre sträckor inte heller broar då bygger man en färja och för fram bilen på denna till den ort dit man skall färdas eller dit godset skall eller till ett färjeläge för ang linjesjöfart på gotland fortsatt färd i princip är det samma sak en transport på hjulfordon som föres fram på ett särskilt underlag antingen det nu är en byggd väg eller ett byggt däck som bilen rullar på eller körs upp på och i båda fallen föres vidare på någon har kanske den uppfattningen att det är billigare att ha ett fordon en trailer ett släp eller liknande stående på en färja än rullande på en landsväg så är dock tyvärr inte fallet i motionerna klargöres att det i normalfallen är dyrare att frakta gods mellan exempelvis stockholm och visby än på motsvarande sträcka på fastlandet även när ingen avgift tas ut på färjan när avgift tas ut är kostnaden mellan stockholm och visby ungefär tre gånger så stor som vid landsvägstransport på motsvarande sträcka på fastlandet i motionerna har också klargjorts kostnadsrelationerna vid personbilstransporter och persontransporter varvid åberopats att hänsyn måste tas till de merkostnader som nödvändiga nattresor för med sig motionärernas önskemål är alltså att färjan skall betraktas som landsväg och att kostnaderna för denna landsväg skall bestridas med statsmedel exempelvis bilskattemedel därmed har vi uttalat vår principiella uppfattning om hur transportfrågan när det gäller linjesjöfarten mellan gotland och fastlandet skall lösas vad sedan angår den rent praktiska utformningen kan säkerligen olika lösningar tänkas vi motionärer har velat hålla frågan öppen men har pekat på tre olika sätt att tillgodose de gotländska önskemålen jag skall inte dra upp dem här eftersom de finnas redovisade i motionerna vi ser emellertid gärna att kommunikationsministern studerar dessa alternativa lösningar när han skall utarbeta förslag till gotlandstrafiken vilket vi hoppas kommer att göras till etttusen niohundrasjuttioett års riksdag om vi tolkat propositionen rätt vi har inte på något sätt velat binda departementschefen men mot bakgrunden av hans önskan om got ländsk medverkan till lösningen av frågan om gotlandstrafiken har vi ansett det angeläget att här inför riksdagen presentera våra önskemål i fråga om jämlikhet i detta avseende med våra vänner på fastlandssidan utskottet säger att man inte nu kan ta ställning till synpunkterna i motionerna men man uttalar också att ingenting hindrar att kunglig majestät vid sina överlägganden även har motionärernas förslag i åtanke jag vill gärna tacka utskottets representanter för detta uttalandet måste väl tolkas så att det är fritt fram för kunglig majestät när det gäller att tillgodose motionärernas önskemål jag räknar med att statsrådet norling noggrant prövar våra förslag mot bakgrunden av de jämlikhetsoch rättvisesynpunkter som är så väsentliga för gotlänningarna och för näringslivet på ön motionärerna har framfört önskemål om att tidtabellerna skall fastställas efter samråd med representanter för gotländska myndigheter samt producenter och konsumenter på gotland utskottet är också härvidlag positivt till motionärernas förslag och uttalar att man förutsätter att samråd sker med gotländska myndigheter och representanter för det gotländska näringslivet innan turplanerna fastställes utskottet har i sitt uttalande som ni märker utelämnat konsumenterna det är med avsikt som dessa tagits med i motionerna och vi har då inte bara syftat på konsumenter i den trängre bemärkelsen som utnyttjare av färjorna utan också konsumenter av varor över huvud taget statsrådet norling har i ett svar i denna kammare på en interpellation uttalat att det i första hand var konsumenterna han tänkte på när det gällde att förbilliga sjötransporterna jag förutsätter naturligtvis att utskottets uttalande också syftar på konsumenterna och om detta är en riktig tolkning är jag glad för detta uttalande därför att därmed också den gotländska allmänheten beredes medinflytande en dast då kan de som utnyttjar transportmedlen få sina synpunkter framförda och endast när man tar hänsyn till de gotländska önskemålen i detta avseende kommer förbindelsen mellan gotland och fastlandet att bli hela den gotländska befolkningens transportled propositionen om tillstånd att bedriva linjesjöfart mellan gotland och svensk hamn utanför gotland betraktar jag som en första åtgärd från regeringens sida för att nedbringa kostnaderna för transporter till och från gotland statsrådet har också i propositionen förklarat att han kommer att framlägga nya förslag i bidragsfrågan och när det gäller taxor och turplaner jag hoppas att de synpunkter som framförts i dessa motioner då blir beaktade i någon mån vilket utskottet ingenting har emot herr talman det är inte ofta som jag yrkar bifall till utskottets förslag men i dag gör jag det med detta anförande vill jag också tacka för den tid jag har fått delta i denna kammares arbete

afam man det behandla nu och är den mest ak aktuella och betydelsefulla frågan for kostnanså tet inbyggande framtid odet är min förhopplingat er kam ttsä e deda mötarat nat lyssna på mig nu när de är mittesigta frmtedan de här i sammarenlänge varju havet det nästan allenarådande verkligt effektiva sam tolpliden så är inte frhållande till fag tack vare teknikens utvecfkling och de satliga insatserna på lant kommunika ionernas område staten har genom sina iva insats för att skaffa framkomstmöjlighete oh julbaserade franskfolkmeten funnit samma riket oriter delar genom järnvägsnätet och genomransextetedettaaett får ifonnefa inar eroch vi har fotett fomnika onsnet gelfeltet kfnutit så gott som alla riketsrolinse med få fatt beflsningar betydelse de äsgissamlingen ett ocde fårt iksveknet som vika sedan förgreningar fr utttimintre fen fa h ti glesbyggen vägarna drar fram över skåda berg oc dalar övar myra vattendrarg oh minte sjöar och de har byggts järnväslinjer vgar öhundra tråar och i de fall det inte har varit möjligt så har staltliga eller mer statsmeter omer staa färjor ått yta samman eer tintuder lederna de är väl egentligen ätat åemie onolåådene vlman o itteol mitllmennaittllna mede odefolnaengnesammanknutet med riksvägnätet nämligen ölanobottplaten och på öland är det bara en fråga om månader när den anknytningen kommer till stånd och det vill jag gärna gratulera ölänganlöjnin ölänningarna till från gotländsk sida har di också forenlångunder de senaste åren intensifierat kampanj för rättvisa och jämställdhet i det här avseendet och i dag ligger på första gången på riksdagens bord ett förslag avseende gottlandstrafiken från regeringens sida till praktiska åtgärder som vi hoppas syfta till att genom statliga insatser knyta samman det gottländska allmänna vägnätet med riksvägnätet jag hoppas i varje fall att tanken bakom den föreslagna prövningen och tillståndsgivningen är denna i första kammaren har jag med tidigare kommunikationsministrar och även med den nuvarande kommunikationsministern flera gånger diskuterat de här frågorna och statsrådetnårling har då bland annat sagt som jag gärna velat ta fasta på nämligen att gottlänningarna måste själva medverka till lösningar av trafikfrågan att den kommer till stånd och förvallentiinva i våras i debatten här inne på samma tema visserligen har gottlänningarna sökt få kontakt och förhandlingar i gång med staten men de har liksom inte lyckats för oss att få fram våra synpunkter personligen hr jag ansett att det legat en hel del i vad statsrådet norling har framhållit och det är ju vi gottlänningar som är beroende av trafiken och vi bar vill då säga vår mening till dem som skall besluta i den här frågan och det äre jo bakgrunden till den fyrpartimotion i den här kammaren som upptar mitt namn och även konstitutionsutskottets ärende ordförandes namn och som vi nu behandlar nämligen motionen tretton sextioett i denna kammare och lika lydande två femton sjuttionio i den andra kammaren det är ett försök från de gottländska riksdagsmännens sida att presentera gottlänningarnas och naturligtvis riksdagsmännens egna synpunkter och önskemål om likställdhet med det övriga landet när det gäller kommunikationerna mellan gottland och fastlandet och vi hävdar i den här motionen att färjan är vår landsväg en landsväg som gör det möjligt för julbaserade fordon att komma till och från gottland när bilarna går på en vanlig landsväg så går det fram över en teräng som varje oframkomlig för dom om vägen eller bron inte hade byggts över havet kan inte vägar och på längre sträckor inte heller broar byggas då bygger man en färja och för fram bilen på denna färja till den år dit man ska färdas eller dit godset skall eller till ett färjeläge för fortsatt färd i princip är det samma sak en transport på julfordon som förs fram på ett särskilt underlag antingen det nu är en byggd väg eller ett byggtt däck som bilen antingen rullar på eller köres upp på och i båda fallen fördes vidare på nu har kanske någon en uppfattningen att det är billigare att ha ett fordon en trajler ett släp eller liknande stående på en färja än rullande på en landsväg så är det dock tyvärr inte fallet i motionen klargöres de att det i normalfallen är dyrare att frakta gods mellan exempelvis stockholm och visby än på motsvarande sträcka på fastlandet även när ingen avgift tas ut på färjan när avgift tas ut på färjan så är kostnaden mellan stockholm och visby ungefär tre gånger så hög som vid landsvägstransport på fastlandet i motion har också klargjorts kostnadsrelationerna vid personbilstransporter och persontransporter varvid också hänsyn mås te tas till de merkostnader som nödiga nattresor far med sikt motionernas önskemål är alltså alltså motionärernas önskemål att färjan skall betraktas som var landsväg och att kostnaderna för denna landsväg skall bestridas av statsmedel exempelvis bilskattemedel och därmed har vi ju motionärer uttalat vår principiella uppfattning om hur transportfrågan när det gäller linjesöfarten mellan gottland och fastlandet ska lösas när det sen gäller den rent praktiska utformningen kan ju säkerligen olika lösningar tänkas och motionärerna här bar velat hålla frågan öppen men pekat på tre olika sätt att tillgådocse de gotländska önskemålen jag skall inte ta upp dem här de finns ju redovisade i motionen men n dessa alternativa lösningar som vi gärna seer att kommunikationsministern tittar på när han skall otarbetarförslag till gottlandstrafiken som vi hoppas till nittonhundra profigettårs riksdag om jag nu har tolkat propositionen rätt vi har inte på något sätt velat binda departementschefen men mot bakgrund av hans önskan om gottländsk medverkan till gottlandstrafikens lösning så har jag åtminstone ansett det angeläget att här inför riksdagen presentera vår önskemål i fråga om jämlikhet i detta avseende med våra vänner på fastlandssidan utskottet säger också att man inte nu kan ta ställtställning till synpunkterna i motionen men uttalar också att ingenting dock hindrar att kunglig majistet ved sina överväganden även har motionärernas förslag i årtanke jag vill gärna tacka utskottets representanter för detta uttalanden måste väl tolkas så att kunglig majistet från riksdagens sida ahan fritt fram när det gäller att tillgodose motionärernas önskemål jag räknar med att att rå nrling noggrant pröva våra förslag mot bakgrunden av de jämlikhets och rättvisesynpunkter som är sa väsentliga för gottlänningarna och för det gottländska näringslivet på ön motionärerna har framfört önskemål om att tidtabeller ska fastställas efter samråd med representanter för gottländska myndigheter samt producenter och konsumenter på gotland utskottet är också här positivt till motionärernas förslag och uttalar att man förutsätter att samråd sker med gottländska myndigheter och representanter för det gottländska näringslivet innan turplanerna fastställs utskottet har i sitt utlåtande som ni märker utelämnat konsumenterna det är med avsikt som konsumenterna tagits med i motionerna oc vi har då inte bara syftat på konsumenter i den trängre bemärkelsen så som utnyttjade av färjorna utan också som konsumenter av varor över huvud taget så jag tror etenåling har ett svar i den här kammaren å en intekulation uttalat att det i första hand var konsumenterna han tänkte på när det gällde att förbilliga skötransporterna och jag förutsätter naturligtvis att utskottet uttalande också syftar på konsumenterna och om vi kan tolka utskottets utlåtande på det där sättet såär jag glad för att man har gjort det här uttalandet och att de därmed också beredest inflytande för de gottländska allmänheten attfå fram sina synpunkter och endast då kan ju de som utnyttjar transportmedeln fo sina synpunkter framfördar när de har den här möjligheten som utskottet uttalar och endast när man tar hänsyn till det gottländska önskemålen i det här avseendet så kommer förbindelserna mellan gottland och fastlandet att bli den hela gottländska befoltningens transpoltledning propositionen om tillstånd att bedriva linjesjöfart mellan gottland och svensk hamn utanför gottland betraktar jag från min del som en första åtgärd från regeringens sida att bringa ned transportkostnade till ec från gottland statsrådet har också förklarat i propositionen att han kommer med nya förslag i frågan när det gäller bidragsfrågan när det gäller taxor och durplaner och jag hoppas att de synpunkter som framförts i de här motionerna också då blir beaktade oc iakttagrna i någon mån vilket utskottet och ingenting har emot är talman det r ju inte o ofta som jag ykar bifall till utskottets förslag men i dag gör jag detta och med detta anfarande så vill jag också tacka för den här titen som jag h fått delta ti denhär kammarens arbete här

1917-02-21

1985-05-11

RD_FK_L_1970-12-15_1970-12-16.1.mp3

i-HukzQXrcA6gpdbZ6Rwcgw1

prot-1970-höst-fk--46

Lars Schött

i-2vSoREUgDMM9du3oZhTyJR

i-2vSoREUgDMM9du3oZhTyJR

Moderaterna

Kalmar läns valkrets, Kalmar läns norra och södra landstingsområdens samt Gotlands läns valkrets

ledamot, förstakammarledamot

man

Herr talman! I och med tvåkammarriksdagens upphörande upphör också den för Kalmar och Gotlands län gemensamma valkrets som nu finns vid val av riksdagsmän — nämligen vid val av ledamöter till denna kammare. Under de elva år jag haft förmånen att representera denna valkrets har jag ständigt känt det som ytterst otillfredsställande att så litet åtgjorts från statsmakternas sida för att underlätta gotlänningarnas kommunikationsproblem. Otaliga framstötar har dock gjorts här i huset av olika motionärer, och den s.k. ö-utredningen, som avsåg Gotland och Öland, ägnade ju även kommunikationsfrågan stor uppmärksamhet. Ölänningarna har nu fått sin bro. Den är som bekant under byggnad och väntas bli klar hösten 1972. Men gotlänningarna, som inte gärna kan räkna med någon bro för lösning av sina problem, väntar alltjämt på att få sin fastlandsförbindelse = tillfredsställande ordnad. Hur besvärliga och ekonomiskt betungande de nuvarande trafikförhållandena är för Gotland har framhållits i de med anledning av den nu aktuella propositionen avgivna motionerna och har här kraftigt understrukits av föregående talare. Jag kan som hans medmotionär i ärendet fatta mig kort. Än en gång vill jag då framhålla att det är ett rättvisekrav att åtgärder vidtas för att nedbringa kostnaderna för varuoch persontransporterna mellan Gotland och fastlandet. Med tillfredsställelse konstateras att staten nu äntligen förklarar sig beredd att göra en ekonomisk insats för att sänka fraktkostnaderna till och från Gotland. Det är emellertid en bestämmelse i det föreliggande förslaget till lag om linjesjöfart på Gotland som inger betänkligheter. Jag avser det i 1 $ intagna ovillkorliga kravet på Kungl. Maj:ts tillstånd för rätt att få bedriva linjesjöfart. Med hänsyn till det begränsade trafikunderlaget betraktas ett generellt trafikunderstöd som orealistiskt, och därför är det helt naturligt att Kungl. Maj:t bemyndigas pröva frågan om tillstånd för sådan linjetrafik som ansöker om statligt stöd. Däremot är det knappast naturligt att den som ej söker statligt stöd för sin linjetrafik skall behöva Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd för denna. Kravet härpå har i motionsparet 1: 1360 och II: 1578 betecknats som ett omotiverat ingrepp i den fria konkurrensen och stridande mot de principer som bör tillämpas inom vårt näringsliv. En linjetrafik utan statligt stöd skulle i framtiden inte kunna bedrivas, utan att den höll hårt pressade fraktpriser. Skulle den lyckas härmed, skulle vinsten komma konsumenterna till godo, vilket enligt motionärerna måste vara till fördel för Gotland. I en vid utskottets utlåtande fogad reservation fullföljes motionärernas tanke. Reservationen utmynnar av formella skäl i en hemställan om avslag på propositionen och om en Ang. linjesjöfart på Gotland skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan att i särskild ordning utfärdas bestämmelser — motsvarande de i 3—9 88 lagen om linjesjöfart på Gotland intagna reglerna — vilka skall utgöra villkor för erhållande av statsbidrag till ifrågavarande linjesjöfart. Herr talman! För min del ber jag att av principiella skäl få yrka bifall till denna reservation. Även om kammaren bifaller utskottets förslag — mycket tyder härpå — kommer jag att glädjas åt dagens beslut. I båda fallen innebär det att tvåkammarriksdagen på sin sista verkliga arbetsdag äntligen beslutat åtgärder som, det är min innerliga förhoppning, verksamt skall bidraga till att förbättra gotlänningarnas otillfredsställande kommunikationer med fastlandet.

herr talman i och med tvåkammarriksdagens upphörande upphör också den för kalmar och gotlands län gemensamma valkrets som nu finns vid val av riksdagsmän nämligen vid val av ledamöter till denna kammare under de elva år jag haft förmånen att representera denna valkrets har jag ständigt känt det som ytterst otillfredsställande att så litet åtgjorts från statsmakternas sida för att underlätta gotlänningarnas kommunikationsproblem otaliga framstötar har dock gjorts här i huset av olika motionärer och den så kallad öutredningen som avsåg gotland och öland ägnade ju även kommunikationsfrågan stor uppmärksamhet ölänningarna har nu fått sin bro den är som bekant under byggnad och väntas bli klar hösten etttusen niohundrasjuttiotvå men gotlänningarna som inte gärna kan räkna med någon bro för lösning av sina problem väntar alltjämt på att få sin fastlandsförbindelse tillfredsställande ordnad hur besvärliga och ekonomiskt betungande de nuvarande trafikförhållandena är för gotland har framhållits i de med anledning av den nu aktuella propositionen avgivna motionerna och har här kraftigt understrukits av föregående talare jag kan som hans medmotionär i ärendet fatta mig kort än en gång vill jag då framhålla att det är ett rättvisekrav att åtgärder vidtas för att nedbringa kostnaderna för varuoch persontransporterna mellan gotland och fastlandet med tillfredsställelse konstateras att staten nu äntligen förklarar sig beredd att göra en ekonomisk insats för att sänka fraktkostnaderna till och från gotland det är emellertid en bestämmelse i det föreliggande förslaget till lag om linjesjöfart på gotland som inger betänkligheter jag avser det i ett paragrafen intagna ovillkorliga kravet på kunglig majestäts tillstånd för rätt att få bedriva linjesjöfart med hänsyn till det begränsade trafikunderlaget betraktas ett generellt trafikunderstöd som orealistiskt och därför är det helt naturligt att kunglig majestät bemyndigas pröva frågan om tillstånd för sådan linjetrafik som ansöker om statligt stöd däremot är det knappast naturligt att den som ej söker statligt stöd för sin linjetrafik skall behöva kunglig majestäts särskilda tillstånd för denna kravet härpå har i motionsparet ett etttusen trehundrasextio och ii etttusen femhundrasjuttioåtta betecknats som ett omotiverat ingrepp i den fria konkurrensen och stridande mot de principer som bör tillämpas inom vårt näringsliv en linjetrafik utan statligt stöd skulle i framtiden inte kunna bedrivas utan att den höll hårt pressade fraktpriser skulle den lyckas härmed skulle vinsten komma konsumenterna till godo vilket enligt motionärerna måste vara till fördel för gotland i en vid utskottets utlåtande fogad reservation fullföljes motionärernas tanke reservationen utmynnar av formella skäl i en hemställan om avslag på propositionen och om en ang linjesjöfart på gotland skrivelse till kunglig majestät med anhållan att i särskild ordning utfärdas bestämmelser motsvarande de i tre niohundraåttioåtta lagen om linjesjöfart på gotland intagna reglerna vilka skall utgöra villkor för erhållande av statsbidrag till ifrågavarande linjesjöfart herr talman för min del ber jag att av principiella skäl få yrka bifall till denna reservation även om kammaren bifaller utskottets förslag mycket tyder härpå kommer jag att glädjas åt dagens beslut i båda fallen innebär det att tvåkammarriksdagen på sin sista verkliga arbetsdag äntligen beslutat åtgärder som det är min innerliga förhoppning verksamt skall bidraga till att förbättra gotlänningarnas otillfredsställande kommunikationer med fastlandet

här talman i och med tvåkammarriksdagens upphörande upphör också den för kalmar och gottlands län gemensamma valkrets som nu finns vid val av riksdagsmän nämligen vid val av ledamöter av denna kammare under de elva år jag haft förmån c representera denna valkrets har jag ständigt känt det ytterst otillfredsställande att så lite gjorts från statsmakternas sida för att underlätta gottlänningarnas kommunikationsproblem otaliga framstötar har dock gjorts här i huset av olika motionärer och den så kallade öutredningen som avsog gottland och öland ägnade ju också kommunikationsfrågan stor uppmärksamhet ölänningarna har nu fått sin bro den är so bekant under byggnad och väntas vara klar hösten nittorhundrasjuttiotvå men gotlänningarna som ju inte gärna kan räkna med en åonbro för lösning av sina problem väntar alltjämt på att få sin fastlandsförbindelse tillfredsställande ordnad hur besvärliga och ekonomiskt betungande de nuvarande trafikförhållandena är för gottland har framhållits i de i anledning av den nu aktuella kopositionen avgivna motionerna och har här kraftigt understrykits av föregående talare jag kan som hans medmotionär gärandet nu fatta mig kort än en gång vill jag då framhålla att det är ett rättvisekrav att åtgärder vidtas för att nedbringa kostnaderna för varor och persontransporterna mellan gottland och fastlandet med tillfredsställelse konstateras att staten nu äntligen förklarar sig beredd att göra en ekonomisk insats för att sänka fraktkostnaderna till och från gtland det äremellertid en bestämmelse i det förliggande förslaget till lag om linjesjöfart på gotland som inger betänkligheter ja avser de i första paragrafen intagna ovillkorliga kravet på kungemajestet tillstånd för rätt att få bedriva linjesjöfat med hänsyn till det begränsade trafikunderlaget betraktas ett generellt trafikunderstöd orealistiskt och därför är det helt naturligt att universitet förmyndigas pröva frågan om tillstånd för sådan linjetrafik som ansöker om statligt stöd däremot är det knappast naturligt att den som ej söker statligt stöd för sin linjetrafik skall behöva kunnimaestets särskilda tillstånd för denna kravet härpå har i motionsparet ett tretton sextio och två femton sjuttioåtta betecknas som ett omotiverat ingrepp i den fria konkurrensen och stridande mot de principer som bör tillämpas inom vårt näringsliv en linjetrafik utan statligt stöd skulle i framtiden inte kunna bedrivas utan att den höll hårt pressade fraktpriser skulle den lycknas härmed skulle vinsten komma konsumenterna till godo vilket enligt motionärerna måste vara till fördel för gottra i envis statsutskottet förlåt mig en vid utskottets utlåtande fogad reservation fullföljes motionärernas tanke reservationen utmynnar av formella skäl i en hemställan om avslag och ropositionen om en skrivelse till kungen majistät med anhållan att i särskild ordning utfärdas bestämmelser motsvarande de tredje till och med nionde paragraferna lagen om linjesjöfat på gotland intagna reglerna vilka skall utgöra villkor för erhållande av statsbidrag till ifrågavarande linjesjöfat här talman för min del ber jag att av principiella skäl få öka bifall till denna reservation även om kammaren bifaller utskottets förslag mycket tyder här på kommer jag att glädjas åt dagens beslut även ett sådant innebär att tvåkammarriksdagen på sin sista verkliga arbetsdag däntligen beslutat åtgärder som det är min innerliga förhoppning verksamt skall bidrag at till att förbättra gottlänningarnas otillfredsställande kommunikationner till fastlandet talmannen

1911-12-14

1995-12-21

RD_FK_L_1970-12-15_1970-12-16.1.mp3

i-GcPKxKjVf4rcd7dbRnYGs8

prot-1970-höst-fk--46

Bengt Norling

i-TRwqmRRb2L7vgDjft4i5Z

i-TRwqmRRb2L7vgDjft4i5Z

Socialdemokraterna

Norrbottens läns valkrets

kommunikationsminister, ledamot, infrastrukturminister

man

Herr talman! Jag hade inte tänkt att delta alls i denna diskussion, eftersom propositionen allmänt har mottagits positivt båda utanför och innanför riksdagen. Det har således inte funnits någon anledning för mig att göra några utförligare kommentarer, men herr Schötts inlägg här kanske ändå gör att en viss biton kommer att kvarstå från diskussionen på ett sätt som inte bör stå oemotsagt. Herr Schött rör här vid en väsentlig del av det som vi skall besluta om, nämligen frågan om det allmännas inflytande på Gotlandstrafiken nu och i framtiden. I vissa inlägg har man naturligtvis blott kunnat säga att det nu är på tiden att något händer i Gotlandsfrågan. Jag skall inte bemöta detta på annat sätt än genom att konstatera att regeringen inte har sparat möda vare sig i fråga om utredningsinsatser eller när det gäller möjligheterna att genom överläggningar tidigare komma fram till en ordning som innebär gynnsammare betingelser för den gotländska fastlandstrafiken. Tyvärr har de hittillsvarande insatserna av olika skäl inte lett fram till önskat resultat. Vi skall bara påminna oss att senast fördes Ööverläggningar under dåvarande kommunikationsministern Svante Lundkvists ledning med de olika intressenterna i Gotlandstrafiken, dvs. berörda kommuner, Gotlandsbolaget och landtransportföretagen. Tanken var då att nå fram till en överenskommelse som möjliggjorde en rationell uppläggning av Gotlandstrafiken, och i det sammanhanget förklarade sig staten beredd att ekonomiskt stödja uppbyggandet av en rationell transportorganisation. Samtidigt ville man den gången givetvis ha en insyn och ett inflytande över sjötrafikföretaget Gotlandsbolaget för att säkra att den understödda verksamheten skulle drivas rationellt och serviceinriktat och att det ekonomiska bidraget från staten skulle slå igenom i reducerade och vettigt utformade taxor. Som vi minns ledde inte dessa diskussioner fram till något resultat, utan man fick avsluta dem utan att ha nått dit de flesta parter säkert hade önskat. Sedan detta hänt har regeringens intresse och ansvar för Gotlandstrafiken givetvis vidmakthållits. Från regeringens sida har man också förklarat sig beredd att nu göra vissa ekonomiska insatser för att reducera fraktkostnaderna till den reguljära sjötrafiken. Därmed har jag kommit fram till vad som kan vara värt att säga i detta ögonblick med anledning av det föregående inlägget från denna talarstol. Skall staten göra vissa ekonomiska insatser, förutsätter detta att man får ett tillräckligt samhälleligt inflytande på transportapparaten. Det inflytandet är inte motiverat bara av bidragsgivningen. Det är sålunda med hänsyn till begränsningarna i trafikunderlaget ett allmänt intresse att på lämpligt sätt säkra den nödvändiga koncentrationen och samordningen av trafikarbetet till och från Gotland. Därav följer i sin tur en monopolsituation, som ställer särskilda krav på de företag som skall ombesörja trafiken. Det gäller ett tillräck- ligt tillgodoseende av det gotländska näringslivets och den gotländska allmänhetens behov i fråga om trafikens uppläggning, med avseende på linjedragningen, på turtätheten osv. Det gäller anspråken på att godsoch persontransporter skall ske till rimliga och lämpligt avvägda taxor. En samhällelig insyn är här enligt min uppfattning klart motiverad. För det fall man sedan är beredd att utöver detta göra en viss ekonomisk insats för att reducera fraktkostnaderna, är det ett ytterligare skäl för inflytande och insyn från statens sida. Säkerhet bör ju dock skapas för att den kompletterande insatsen verkligen kommer den gotländska allmänheten fullt ut till godo och det på ett taxemässigt riktigt sätt. Detta är alltså bakgrunden till den trafikreglering som regeringen föreslagit riksdagen. Det bör betonas att trafikregleringen är oberoende av äganderättsförhållandena i fråga om det eller de företag som driver Gotlandstrafiken. Även i ett läge med statlig företagsamhet på området är trafikregleringen motiverad och däri ligger också som jag anfört i propositionen att trafiken i och för sig fortsättningsvis kan drivas av Gotlandsbolaget med dess nuvarande äganderättsförhållanden. Givetvis kan man från vissa synpunkter säga att med det ansvar samhället tagit på sig kan det vara naturligt att staten också tar hand om det direkta ansvaret för sjötrafiken. Men det är alltså inte nödvändigt så länge ifrågavarande företag uppfyller de olika krav och villkor som samhället ställer. Det är också helt klart att staten inte kan vara beredd att betala några överpriser till aktieägarna i bolaget, när ett övertagande endast skulle vara ett uttryck för det ansvar regeringen känner inför den gotländska allmänheten och för det gotländska näringslivet. För att med några ord också beröra frågan om det kommande statliga bidraget och dess storlek vill jag bara erinra om det jag har framhållit i propositionen, nämligen att jag inte ännu är beredd att ta ställning till bidragsfrågan. Den får lämpligen bedömas i anslutning till den tänkta prövningen av taxesättningen, varvid man bl. a. får beakta de möjligheter i taxehänseende som ifrågavarande trafikföretags egen ekonomiska ställning kan inrymma. Till resultatet av sådana Ööverväganden avser jag att återkomma senare. Till herr Österdahls påpekande att man vid upprättandet av turlistor, vid diskussioner om linjedragning osv. skall beakta behovet av kontakter med gotländska intressen, vill jag klart och entydigt deklarera att det naturligtvis på Gotland liksom inom alla områden av vårt land är helt och hållet självklart att sådana kontakter och sådant samråd skall äga rum. Motsatsen vore onormal.

herr talman jag hade inte tänkt att delta alls i denna diskussion eftersom propositionen allmänt har mottagits positivt båda utanför och innanför riksdagen det har således inte funnits någon anledning för mig att göra några utförligare kommentarer men herr schötts inlägg här kanske ändå gör att en viss biton kommer att kvarstå från diskussionen på ett sätt som inte bör stå oemotsagt herr schött rör här vid en väsentlig del av det som vi skall besluta om nämligen frågan om det allmännas inflytande på gotlandstrafiken nu och i framtiden i vissa inlägg har man naturligtvis blott kunnat säga att det nu är på tiden att något händer i gotlandsfrågan jag skall inte bemöta detta på annat sätt än genom att konstatera att regeringen inte har sparat möda vare sig i fråga om utredningsinsatser eller när det gäller möjligheterna att genom överläggningar tidigare komma fram till en ordning som innebär gynnsammare betingelser för den gotländska fastlandstrafiken tyvärr har de hittillsvarande insatserna av olika skäl inte lett fram till önskat resultat vi skall bara påminna oss att senast fördes ööverläggningar under dåvarande kommunikationsministern svante lundkvists ledning med de olika intressenterna i gotlandstrafiken det vill säga berörda kommuner gotlandsbolaget och landtransportföretagen tanken var då att nå fram till en överenskommelse som möjliggjorde en rationell uppläggning av gotlandstrafiken och i det sammanhanget förklarade sig staten beredd att ekonomiskt stödja uppbyggandet av en rationell transportorganisation samtidigt ville man den gången givetvis ha en insyn och ett inflytande över sjötrafikföretaget gotlandsbolaget för att säkra att den understödda verksamheten skulle drivas rationellt och serviceinriktat och att det ekonomiska bidraget från staten skulle slå igenom i reducerade och vettigt utformade taxor som vi minns ledde inte dessa diskussioner fram till något resultat utan man fick avsluta dem utan att ha nått dit de flesta parter säkert hade önskat sedan detta hänt har regeringens intresse och ansvar för gotlandstrafiken givetvis vidmakthållits från regeringens sida har man också förklarat sig beredd att nu göra vissa ekonomiska insatser för att reducera fraktkostnaderna till den reguljära sjötrafiken därmed har jag kommit fram till vad som kan vara värt att säga i detta ögonblick med anledning av det föregående inlägget från denna talarstol skall staten göra vissa ekonomiska insatser förutsätter detta att man får ett tillräckligt samhälleligt inflytande på transportapparaten det inflytandet är inte motiverat bara av bidragsgivningen det är sålunda med hänsyn till begränsningarna i trafikunderlaget ett allmänt intresse att på lämpligt sätt säkra den nödvändiga koncentrationen och samordningen av trafikarbetet till och från gotland därav följer i sin tur en monopolsituation som ställer särskilda krav på de företag som skall ombesörja trafiken det gäller ett tillräck ligt tillgodoseende av det gotländska näringslivets och den gotländska allmänhetens behov i fråga om trafikens uppläggning med avseende på linjedragningen på turtätheten och så vidare det gäller anspråken på att godsoch persontransporter skall ske till rimliga och lämpligt avvägda taxor en samhällelig insyn är här enligt min uppfattning klart motiverad för det fall man sedan är beredd att utöver detta göra en viss ekonomisk insats för att reducera fraktkostnaderna är det ett ytterligare skäl för inflytande och insyn från statens sida säkerhet bör ju dock skapas för att den kompletterande insatsen verkligen kommer den gotländska allmänheten fullt ut till godo och det på ett taxemässigt riktigt sätt detta är alltså bakgrunden till den trafikreglering som regeringen föreslagit riksdagen det bör betonas att trafikregleringen är oberoende av äganderättsförhållandena i fråga om det eller de företag som driver gotlandstrafiken även i ett läge med statlig företagsamhet på området är trafikregleringen motiverad och däri ligger också som jag anfört i propositionen att trafiken i och för sig fortsättningsvis kan drivas av gotlandsbolaget med dess nuvarande äganderättsförhållanden givetvis kan man från vissa synpunkter säga att med det ansvar samhället tagit på sig kan det vara naturligt att staten också tar hand om det direkta ansvaret för sjötrafiken men det är alltså inte nödvändigt så länge ifrågavarande företag uppfyller de olika krav och villkor som samhället ställer det är också helt klart att staten inte kan vara beredd att betala några överpriser till aktieägarna i bolaget när ett övertagande endast skulle vara ett uttryck för det ansvar regeringen känner inför den gotländska allmänheten och för det gotländska näringslivet för att med några ord också beröra frågan om det kommande statliga bidraget och dess storlek vill jag bara erinra om det jag har framhållit i propositionen nämligen att jag inte ännu är beredd att ta ställning till bidragsfrågan den får lämpligen bedömas i anslutning till den tänkta prövningen av taxesättningen varvid man bl a får beakta de möjligheter i taxehänseende som ifrågavarande trafikföretags egen ekonomiska ställning kan inrymma till resultatet av sådana ööverväganden avser jag att återkomma senare till herr österdahls påpekande att man vid upprättandet av turlistor vid diskussioner om linjedragning och så vidare skall beakta behovet av kontakter med gotländska intressen vill jag klart och entydigt deklarera att det naturligtvis på gotland liksom inom alla områden av vårt land är helt och hållet självklart att sådana kontakter och sådant samråd skall äga rum motsatsen vore onormal

talmannen jag hade inte tänkt att delta alls i den här diskussionen eftersom mottagandet utav propositionen ju har varit allmänt positiv både innanför och utanför riksdagen oh det därför inte hade funnits någon anledning för mig att göra några utförligare kommentarer men skötts inlägg här kanske ändå gör att en viss biton kommer att vidlåda resultatet av diskussionen och på ett sätt som kanske inte heller bör riktigt stå oemotsagt eftersom de han rör vid här är en väsentlig del i det i det vi här ska besluta om nämligen frågan om de allmännas inflytande nu och i framttiden få å fransrafik vissa inlägg har man naturligtvis i den här frågan inte kunnat säga annat än att det nu är på tiden att något händer i gottlandsfrågan och jag ska inte bemöta det på annat sätt än att konstatera att de i från regeringens sida u inte har sparat smöda varken i fråga om utredningsinsatser eller när det gäller möjligheterna att genom överläggningar tidigare komma fram till en ordning som innebär gynnsammare betingelser för den gottländska fastlandstrafiken tyvärr så har ju de hittillsvarande insatserna ut av olika skäl inte lett fram till öndskatdresultat vi ska bara påminna oss att senast så fördes överläggningar under dåvarande kommunika osministen svante lundkvists ledning med de olika intressenterna i gotlandstrafiken det vita med berörda kommunta gotlandsbolaget och landtransportföretagen tanken var ju då att nå fram till en överenskommelse som möjliggjorde en rationell uppläggning av gottlandstrafienoch då i sammanhanget så förklarade sig ju staten beredd att ekonomiskt stödja uppbyggandet utav en rationell transportorganisation samtidigt ville man den gången givetvis ha en insyn och ett inflytande över sjötrafikföretaget gottlandsbolaget som säkrade att den verksamhet som understöddes skulle drivas rationellt och serviceinriktad och att det ekonomiska bidraget från staten skulle slå igenom i reducerade och vettigt utformade fafulja som vi minns suttit ledde inte de diskussionerna fram till något resultat utan man fickavsluta dem utan att ha nått dit som man säkert från de flesta parters sida hade önskat nå efter sedan det hade hänt så har ju fortfarande regeringens intresse och ansvar för gottlandstrafiken vidmakthållits självklart från regeringens sida har man också förklarat sig beredd nu att göra vissa ekonocmiska insatser för att reducera fraktkostnaderna i der reguljära sjötrafiken och med det har jag kommit fram till det som kan vara värt att säga i det här ögonblicket med anledning av de föregående inlägget från den här talarstoln ska man göra vissa ekonomiska insatser från statens sida edå förutsätter de att man får ett tillräckligt samhälleligt inflytande över transportapparatn det inflytandet är heller inte motiverat bara utav bidragsgivningen det är sålunda med hänsyn till begränsningarna i trafikunderlaget ett allmänt intresse utav att på lämpligt sätt säkra den nödvändiga koncentrationen och samordningen av trafikarbetet till och från gottlanmed det som följer i sin tur en monopolsituation nen monopolsituation som ställer särskilda krav på de företag som ska ombersörja trafikne det gäller ett tillräckligt tillgodoseende utav det gotländska näringslivets och den gottländsa allmänhetens behov i fråga om trafikuppläggningen med avseende på linjedragning på turtäthet och så vidare det gäller anspråken på att gods och persontransporter ska ske till rimliga och lämpligt avvägda taktor en samhällelig insyn är här menar jag klart motiverad för det fall man sedan är beredd att utöver detta göra en viss ekonomisk insats för att reducera frakkostnaderna ja så är det ett ytterligare skäl för insyn och inflytande från staten säkerhet bör ju då skapas för att den kompletterande insatsen verkligen kommer den gotländska allmänheten fullt ut tillgodo på ett taxemässigt riktigt sätt det här är alltså bakgrunden bakgrunden till den trafikreglering som regeringen har föreslagit riksdagen och det bör betonas att trafikregleringen är oberoende av äganderättsförhållandena i fråga om de eller de företag som driver gottlandstrafiken även i ett läge med statlig företagsamhet på området så är trafikregleringen motiverad och i detta ligger också som jag anfört i propositionen att trafiken i och för sig fortsättningsvis kan drivas av gottlandsbolaget med dess nuvarande äganderättsförhållanden sen kan man ju naturligtvis från vissa synpunkter säga att med de ansvar samhället tagit på sig så kan det ligga något naturligt i att staten också tar hand om det direkta ansvaret för sjötrafiken men det är alltså inte nödvändigt så länge ifrågavarande företag svarar mot de olika krav och villkor som samhället ställer och det är ju också helt klart att man från statens sida inte kan vara beredd att betala några överpriser till aktieägarna i bolaget när ett övertagande endast skulle vara ett uttryck för det ansvar regeringen känner inför den stora gottländska allmänheten och det gotländska näringslivet jag slutligen beträffar om jag får med talman med ett par ord beröra frågan om det statliga bidraget kommande och bidragets storlek så vill jag bara erinra om vad jag sagt i propositionen nämligen att jag inte ännu är beredd att ta ställning till de bidragsfrågan får vi lämpligen bedömas i anslutning till den tänkta prövning tag taxesättningen därvi mabland annat får beakta de möjligheter i taxihänseende som ifrågavarande trafikföretags egen ekonomiska ställning kan inrymma och som resultat av sådana överväganden avse att senare återkomma till rösterdals fråga eller påpekande om behovet utav att man vid upprättandet utav turlistor vid diskussioner om linjedragning och så vidare ska ha ta i beaktande behovet utav kontakter med gotländska intressen så vill jag här klart och entydigt deklarera att det naturligtvis i det här fallet i gotland som i alla på alla andra områden i vårt land det är helt och hållet självklart att sådana kontakter och sådant samråd ska äga rum ömotsatsen vore onormalt

1925-01-12

2002-06-02

RD_FK_L_1970-12-15_1970-12-16.1.mp3

i-3RSgRxYC7TfZ161GjdxS9M

prot-1970-höst-fk--46

Lars Schött

i-2vSoREUgDMM9du3oZhTyJR

i-2vSoREUgDMM9du3oZhTyJR

Moderaterna

Kalmar läns valkrets, Kalmar läns norra och södra landstingsområdens samt Gotlands läns valkrets

ledamot, förstakammarledamot

man

Herr talman! Jag delar naturligtvis statsrådets uppfattning att Kungl. Maj:ts tillstånd alltid skall erfordras då statsbidrag begäres. Principiellt anser jag emellertid att det inte är tilltalande att kräva tillstånd, när statsunderstöd ej skall utgå. Jag tror dock att denna fråga knappast har mer än teoretiskt intresse. I praktiken torde det nämligen visa sig svårt att konkurrera med företag som har statligt stöd. Vi behöver därför kanske inte uppehålla oss mer vid denna fråga, utan jag kan avslutningsvis än en gång uttala min glädje och tillfredsställelse över att genom det beslut som vi kommer att fatta här i dag Gotlandstrafiken äntligen får ett värdefullt stöd från statens sida. Jag vet att statsrådet Norling ägnat denna fråga stort intresse. Jag vill tacka honom härför och uttala den förhoppningen att han även i framtiden vill ägna frågan om Gotlandstrafiken största möjliga uppmärksamhet.

herr talman jag delar naturligtvis statsrådets uppfattning att kunglig majestäts tillstånd alltid skall erfordras då statsbidrag begäres principiellt anser jag emellertid att det inte är tilltalande att kräva tillstånd när statsunderstöd ej skall utgå jag tror dock att denna fråga knappast har mer än teoretiskt intresse i praktiken torde det nämligen visa sig svårt att konkurrera med företag som har statligt stöd vi behöver därför kanske inte uppehålla oss mer vid denna fråga utan jag kan avslutningsvis än en gång uttala min glädje och tillfredsställelse över att genom det beslut som vi kommer att fatta här i dag gotlandstrafiken äntligen får ett värdefullt stöd från statens sida jag vet att statsrådet norling ägnat denna fråga stort intresse jag vill tacka honom härför och uttala den förhoppningen att han även i framtiden vill ägna frågan om gotlandstrafiken största möjliga uppmärksamhet

här tal man jag delar naturstatsrådets uppfattning att kungmastes tillstånd det ska erfordras om statsbidrag begärs men principiellt tycker jag inte att det är tilltalande att man ska behöva kräva at tillstånd när statsundestöd ej ska utgå nu tror jag att den här frågan kanske har mer teoretiskt intresse i praktiken toder va ganska svårt för någon att kunna konkurrera med företag som har statligt bidrag så jag tror inte att vi ska behöva uppehålla oss mer vid denna fråga utan jag vill avslutningsvis än en gång uttala min glädje och tillfredsställelse över att genom de beslut som kommer att fattas här idag man äntligen ger gotlandstrafiken ett värdefullt stöd från statens sida och jag vet att statsådet noglie har ägnat den här frågan m stort intresse och uttalar bara den förhoppningen att han även i framtiden vill egna gottlantaeall intresse det behövs här

1911-12-14

1995-12-21

RD_FK_L_1970-12-15_1970-12-16.1.mp3

i-2e2JoCSkL53wkWwg2uBp1i

prot-1970-höst-fk--46

Göran Karlsson

i-7ugPcnmZ6J6FiS44UnXL54

i-7ugPcnmZ6J6FiS44UnXL54

Socialdemokraterna

Jönköpings läns valkrets

ledamot, förstakammarledamot

man

Herr talman! Det tycks ha blivit något av en allmän förbrödring så här i slutet av denna riksdagssession och av tvåkammarsystemets avslutningsskede. Motionärerna faller ju kommunikationsministern om halsen och tackar för det arbete han har uträttat. Även jag tycker att han är värd ett tack för det. Jag vill gärna understryka att han med verklig kraft har gripit sig verket an att söka lösa Gotlands trafikproblem, främst när det gäller taxesättning. Jag kan med hänsyn till vad kommunikationsministern tidigare sagt fatta mig kort och bara nämna ett par ord om de motioner och den reservation som föreligger. Herr Schött var lyrisk i sitt resonemang under det första anförandet. Men i det senare nämnde han att den reservation han talade för praktiskt taget bara hade teoretiskt intresse. Jag hälsar den tillnyktringen med stor tillfredsställelse, ty det visar att när det gäller de praktiska resultaten är man övertygad om att propositionens förslag är det enda riktiga i detta fall. Hur skulle det för övrigt gå om man byggde på den fria konkurrensen när det gäller våra kommunikationer? Det är väl ingen som exempelvis tänker sig att teletrafiken skall bedrivas konkurrensmässigt liksom inte heller järnvägarna för att nämna ett annat exempel. Allting talar för att inte heller Gotlandstrafiken kan bedrivas konkurrensmässigt. Vill man ha ordning på Gotlandstrafiken och få billigare transporter till och från ön, får man ta det förslag som föreligger. Det är ett steg i rätt riktning, och det kommer att betyda förbättringar för Gotland när det gäller taxesättningen. Till denna får naturligtvis riksdagen ta ställning när förslaget återkommer. Vad gäller den andra motionen, som herr Österdahl talat om, är det helt naturligt att de problem som han tecknat och som rör förhållanden på Gotland är värda all respekt. Det är uppenbart att gotlänningarna har ett sämre läge än andra i fråga om transportkostnader; det är ju detta som föranlett regeringen att lägga fram den här propositionen. Eftersom det nu råder allmän glädje över förslaget har jag, herr talman, bara att i enighetens tecken yrka bifall till utskottets förslag.

herr talman det tycks ha blivit något av en allmän förbrödring så här i slutet av denna riksdagssession och av tvåkammarsystemets avslutningsskede motionärerna faller ju kommunikationsministern om halsen och tackar för det arbete han har uträttat även jag tycker att han är värd ett tack för det jag vill gärna understryka att han med verklig kraft har gripit sig verket an att söka lösa gotlands trafikproblem främst när det gäller taxesättning jag kan med hänsyn till vad kommunikationsministern tidigare sagt fatta mig kort och bara nämna ett par ord om de motioner och den reservation som föreligger herr schött var lyrisk i sitt resonemang under det första anförandet men i det senare nämnde han att den reservation han talade för praktiskt taget bara hade teoretiskt intresse jag hälsar den tillnyktringen med stor tillfredsställelse ty det visar att när det gäller de praktiska resultaten är man övertygad om att propositionens förslag är det enda riktiga i detta fall hur skulle det för övrigt gå om man byggde på den fria konkurrensen när det gäller våra kommunikationer det är väl ingen som exempelvis tänker sig att teletrafiken skall bedrivas konkurrensmässigt liksom inte heller järnvägarna för att nämna ett annat exempel allting talar för att inte heller gotlandstrafiken kan bedrivas konkurrensmässigt vill man ha ordning på gotlandstrafiken och få billigare transporter till och från ön får man ta det förslag som föreligger det är ett steg i rätt riktning och det kommer att betyda förbättringar för gotland när det gäller taxesättningen till denna får naturligtvis riksdagen ta ställning när förslaget återkommer vad gäller den andra motionen som herr österdahl talat om är det helt naturligt att de problem som han tecknat och som rör förhållanden på gotland är värda all respekt det är uppenbart att gotlänningarna har ett sämre läge än andra i fråga om transportkostnader det är ju detta som föranlett regeringen att lägga fram den här propositionen eftersom det nu råder allmän glädje över förslaget har jag herr talman bara att i enighetens tecken yrka bifall till utskottets förslag

här talman det tycks vara någonting av allmän förbrödring så här i slutet få den här riksdagssesionen och i tvåkammarsystemets avslutningsskede motionärerna faller ju kommunikationsministern om halsen och tackar för det arbete han har gjort och jag tycker han är värd ett tack för det jag vill gärna understryka att han har med verklig kraft griper sig verket an att söka lösa gotlandstrafikproblem när det gäller taxisättningen jag kan med hänsyn till vad kommunikationsministern tidigare sad fatta mig kort och bara nämna ett par ord om dem motioner och reservaden reservation som föreligger jag häskött var lite lyrisk i sitt resonemang i det första anförandet och men nu på slutet så nämnde han bara att den reservation han talade för den hade praktiskt taget bara teoretiskt intresse och jag hälsar den tillnyktringen med stor tillfredsställelse därför att det visar ju att när man kommer till de praktiska resultaten då är man övertygad om att de förslag som ligger här det är det enda riktiga att ta på hudan skulle det förresten gå om man skulle bygga på den fria konkurrensen när det gäller våra kommunikationer ädet är väl ingen som tänker exempelvis att teletrafiken ska bedrivas konkurrensmässigt eller järnvägsförbindelserna för att nu ta den exemplet och jag tror att allting talar för att man också när det gäller gottlandstrafiken hamnar i samma situation vill man ha ordning på gotlandstrafiken och få billigare transporter till till och från ön ja då får man ta de förslag som föreligger deet steg i rätt riktning och det kommer att betyda förbättringar för gotland när det gäller taxesättningen till denna får naturligtvis riksdagen ta ställning när förslaget återkommer när det gäller den den andra motionen som herrösterdal har talat om så är det helt naturligt att de problem som han har tecknat och som rör frågorna på gotland är värd värd all respekt det är uppenbart att gotlänningarna har ett set sämre kostnadsläge än vad andra har när det gäller transporterna och det är ju detta som har förföranlett att man från regeringens håll har lagt den här propositionen men när det nu lååder allmän glädje över förslaget så h ar jag är talman bara att i enighetens tecken fyrka bifall till utskottets förslag bifallels

1914-07-14

2006-01-02

RD_FK_L_1970-12-15_1970-12-16.1.mp3

i-oYUGXs3ymU4mrcLcorfdV

prot-1970-höst-fk--46

Ferdinand Nilsson

i-DjzMK2q4HBp8SxyHxFkXFq

i-DjzMK2q4HBp8SxyHxFkXFq

Centerpartiet

Stockholms läns och Uppsala läns valkrets

förstakammarledamot

man

Herr talman! Jag ber att få säga några ord med anledning av utskottets utlåtande och reservationen. Under 17 år har jag deltagit i förvaltning av kyrklig jord som pastoratsordförande och som ordförande i boställsstyrelse. Jag hade givetvis avsett att delta i behandlingen av ärendet i utskottet. Det blev emellertid utsatt till den 1 december, och enligt stadgar och praxis håller då Uppsala läns hushållningssällskap sitt midvinterting, och det var ingenting att göra åt saken. Jag ber därför att nu få uppta frågan. Jag reagerar både mot propositionens förslag och mot tidigare framförda förslag att avkläda församlingar och pastorat den ena uppgiften efter den andra — socialt och ekonomiskt. Jag reagerar också mot den centraliseringstendens som blommat ut i proposition nr 168 angående förvaltning av kyrklig jord. Tron på värdet av centralisering och dess rationaliseringseffekt är överdriven. Domänverket är heller knappast något alldeles lyckat exempel på hur värdefullt det är att centralisera förvaltning av jord och skog under statlig dominans. Dessutom skadar det församlingsverksamheten att systematiskt beröva den områden för praktisk verksamhet. Det finns många människor med ett varmt intresse för församlingen och dess liv, som gärna vill ägna sig åt de praktiska uppgifterna i församlingens tjänst och på det viset fördjupa sitt intresse för den verksamhet som bedrivs. Det föreliggande förslaget om centralisering av splittrat ägoinnehav är för övrigt just inte någon särdeles rationaliseringsfrämjande åtgärd. Representanter för kommunala och kyrkliga intressen har avstyrkt förslaget. De skogliga har ställt sig skeptiska, med skogsstyrelsen och skogsbruksutredningen i spetsen. Kommunförbundet och Svenska kyrkans församlingsoch pastoratsförbund har avstyrkt. I stället har man hänvisat till möjligheten att bilda samfälligheter av närbelägna fastigheter, eventuellt också genom anslutning till lämpliga skogsvårdsområden. Det sägs ibland att man bör avstå från effektivitetskrav för att bevara frihetsvärden, närdemokrati och självförvaltning. Här vill man släppa fram centraliseringsdjävulen till uppenbar skada för både effektiviteten och frihetsvärdena. Här vill man beskära församlingarnas och pastoratens verksamhet på ett sätt som ingriper i lösningen av problemet kyrka—stat, som vi dock måste ta ställning till inom en överskådlig tid. Ett avslag på proposition nr 168 är starkt befogat. Jag vill emellertid, herr talman, inskränka mig till att yrka bifall till den av herr Grebäck m. fl. avgivna reservationen.

herr talman jag ber att få säga några ord med anledning av utskottets utlåtande och reservationen under sjutton år har jag deltagit i förvaltning av kyrklig jord som pastoratsordförande och som ordförande i boställsstyrelse jag hade givetvis avsett att delta i behandlingen av ärendet i utskottet det blev emellertid utsatt till den ett december och enligt stadgar och praxis håller då uppsala läns hushållningssällskap sitt midvinterting och det var ingenting att göra åt saken jag ber därför att nu få uppta frågan jag reagerar både mot propositionens förslag och mot tidigare framförda förslag att avkläda församlingar och pastorat den ena uppgiften efter den andra socialt och ekonomiskt jag reagerar också mot den centraliseringstendens som blommat ut i proposition nr etthundrasextioåtta angående förvaltning av kyrklig jord tron på värdet av centralisering och dess rationaliseringseffekt är överdriven domänverket är heller knappast något alldeles lyckat exempel på hur värdefullt det är att centralisera förvaltning av jord och skog under statlig dominans dessutom skadar det församlingsverksamheten att systematiskt beröva den områden för praktisk verksamhet det finns många människor med ett varmt intresse för församlingen och dess liv som gärna vill ägna sig åt de praktiska uppgifterna i församlingens tjänst och på det viset fördjupa sitt intresse för den verksamhet som bedrivs det föreliggande förslaget om centralisering av splittrat ägoinnehav är för övrigt just inte någon särdeles rationaliseringsfrämjande åtgärd representanter för kommunala och kyrkliga intressen har avstyrkt förslaget de skogliga har ställt sig skeptiska med skogsstyrelsen och skogsbruksutredningen i spetsen kommunförbundet och svenska kyrkans församlingsoch pastoratsförbund har avstyrkt i stället har man hänvisat till möjligheten att bilda samfälligheter av närbelägna fastigheter eventuellt också genom anslutning till lämpliga skogsvårdsområden det sägs ibland att man bör avstå från effektivitetskrav för att bevara frihetsvärden närdemokrati och självförvaltning här vill man släppa fram centraliseringsdjävulen till uppenbar skada för både effektiviteten och frihetsvärdena här vill man beskära församlingarnas och pastoratens verksamhet på ett sätt som ingriper i lösningen av problemet kyrka stat som vi dock måste ta ställning till inom en överskådlig tid ett avslag på proposition nr etthundrasextioåtta är starkt befogat jag vill emellertid herr talman inskränka mig till att yrka bifall till den av herr grebäck med flera avgivna reservationen

öma ga beer att få säga några ord med anledning utav skottets utlåtande och reservationen under sjutton år har jag deltagit i förvalingfa kyrklig gjort som pasadsordförande och som bokställsstyrelseordförande och jag hade givetvis avsett att delta i behandlingen utav ärendet i utskottet när det var oppe de blev emellertid utsatt till den första december o praxis inom de förvaltningsutskott att jag har och stadgar säger att då har uppsala läns hushållningssällskap sitt midvinterting och det var ingeting att göra åt den saken jag ber därför att nu få upp upptafrågan jag måste säga att beträffande propositionen så reagerar jag på de i fråga om den och tidigare förslag som har kommit som har rört pastoratens uppgifter och församlingarnas uppgifter den allt starkare tendensen att avkläda församlingar och pastorat den ena uppgifter en efter den andra socialt och ekonomiskt jag reagerar också mot den centraliseringstendens som blommat ut i proposition nummer etthundrasextioåtta angående förvaltningen av kyrkligjord det tron på värdet av centraliseringen och oct dess rationaliseringseffekt som jag tror är överdriven då vänverket är knappast något alldeles lyckat exempel på hur värdefullt det är att centraliseraa förvaltning av jor ochochskounderunder statlig dominans dessutom skadade församlingsverksamheten att systematiskt beröva den områden för praktisk verksamhetdet är ju i alla fall så att det finns många människor med varmt intresse för församling och föroch för dess liv som gärna vill ha andra uppgifter än de som nu står kvar de som gärna vill ha de praktiska uppgifterna i församlingens tjänst och på det viset fördjupa sitt intresse för dän verksamhet som där bedrives de föreliggande förslaget om centralisering å det sätt som här företsatts utan splittrade ägoinnehav är förövrigjust inte någon serles rationaliseringsfrämjande åtvärd kommunala och kyrkliga intressen avstyrkt förslaget de skogliga har ställt sig skeptiska med skogsstyrelsen och skogsbruksutredningen i spetsen kommunförbundet och ochoch svenska kyrkans församlings och pastoratförbund avstyrk i stället har man hänvisat till möjlighetern att bilda samfällighet av närliggande ön med fastigheter eventuellt också till anknytning till lämpliga skogsvårdsområden det sägs ibland att man bör avstå från effektivitetskrav för att bevara frihetsvärden närdemokrati och självförvaltning här vill man släppa fram centraliseringsjevulen till uppenbar skada för både effektivitet och frihetsverk här vill man beskära församlingaras och pastoratens verksamhet frningen på ett sätt som ingriper på frågan om lösningen av av kyrkav statproblemet som dock måste komma inom en överskådlig tid ett avslag på proposition nummer etthundrasextioåtta är starkt befogad jag vill vill emellertid ärtalmann inskränka mig till att yrka bifall til den av hergrebek med flera av givna reservationer talman

1896-10-29

1987-05-21

RD_FK_L_1970-12-15_1970-12-16.1.mp3

i-KsXGfg8y7NveFu4ZyPCuTB

prot-1970-höst-fk--46

Arne Svenungsson

i-VvrKWHvS5YC9avJn4Jcoqj

i-VvrKWHvS5YC9avJn4Jcoqj

Högerpartiet

Göteborgs och Bohus läns landstingsområdes valkrets

förstakammarledamot

man

Herr talman! I Kungl. Maj:ts proposition nr 168 föreslås en helt ny lagstiftning om förvaltning av kyrklig jord. Som motionär vill jag anföra några synpunkter på den fråga som jag hade tillfälle att ta ställning till vid årets kyrkomöte. Förslaget innebär enligt min mening Ang. förvaltning av kyrklig jord, m. m. en allvarlig inskränkning i den kyrkokommunala självbestämmanderätten och i pastoratens ägandeoch förvaltningsrätt vad avser skogsbruket. Man kan fråga sig varför pastoratens förvaltningsrätt beträffande skogen skall vara hårdare beskuren än deras rätt i fråga om jordbruket. Det kyrkliga jordoch skogsbruket bör naturligtvis inte ställas vid sidan om den genomgripande strukturrationalisering som nu pågår. Detta anser varken motionärer eller reservanter. Men det är nog orealistiskt att tro att man inom överskådlig framtid kan skapa så betydande enhetliga skogskomplex att de kan bilda underlag för rationella kyrkliga förvaltningsenheter stiftsvis. Enligt motionärernas och reservanternas mening bör det finnas möjlighet att inom ramen för nuvarande boställsordning uppnå de rationaliseringsmål som synes ha varit Kungl. Maj:ts motiv för att låta stiftsnämnderna ta hand om förvaltningen. Varken i utredningen eller i regeringsförslaget finns någon sammanställning eller analys av de nuvarande förvaltningskostnaderna. Då skogsbruket utgör en betydande inkomstkälla för den kyrkliga förvaltningen, är det mer än anmärkningsvärt att man nu fattar beslut om en ny organisationsform utan att ur ekonomisk synpunkt belysa andra förvaltningsalternativ. Frågan är, om stiftshämndernas bilburna förvaltning blir billigare. Det kan också starkt ifrågasättas, om en centraliserad verksamhet på detta område kommer att bli effektivare än förenklade bestämmelser och lämpligt utformad stimulans åt de enskilda pastoraten. Det är allt annat än stimulerande att berövas sin självbestämmanderätt. Till grund för nu gällande ordning ligger 1932 års ecklesiastika boställsordning vilken gav de lokala förtroendemännen nya arbetsuppgifter och nytt ansvar som de i stort sett fyllt på ett föredömligt sätt. Pastoraten fick inte bara medinflytande utan självbestäm- manderätt över både jorden och skogen. Befogenheterna reducerades något 1942, men principen om pastoratens självstyrelse har varit oförändrad. När det gäller sockenkyrkans egendom och förvaltning kan lekmännen ta ansvar — och de har också gjort det. Nu centraliserar man bort dessa uppgifter från lokalplanet. Under nuvarande förvaltningsordning har vi ett gott samarbete med stiftshämnderna, men i fortsättningen blir det helt andra förutsättningar för detta samarbete — och i botten ett missnöje med att vi ute i pastoraten inte får förvalta det som är vårt. I dag vågar väl ingen ifrågasätta kyrkans äganderätt till sin jord, men i en centraliserad förvaltning, som blir följden av den nya lagstiftningen, kan ligga en viss fara för framtiden. I varje fall blir det mera behändigt för statsmakterna att förhandla med 12 stiftsnämnder än med över 1 000 pastorat. Man kan bara tänka på utvecklingen framöver, då kyrka—stat-frågan slutgiltigt skall lösas. I anslutning till regeringsförslaget föreligger en socialdemokratisk motion, som syftar till att ge domänverket i uppdrag att förvalta den kyrkliga skogen. Detta skulle betyda en återgång till 1910 års lagstiftning, då samtliga boställsskogar stod under skogsstatens vård och förvaltning. Jag vill gärna hoppas att inga funderingar om äganderätten när det gäller den kyrkliga jorden legat bakom denna motion. Den nordiska medeltidsrätten uppfattade — efter mönster av den kanoniska rätten — lokalkyrkan såsom ett rättssubjekt, som kunde äga jord — inte av världen men i världen. Detta bestämmer kyrkans förhållande till marken. I dag gäller det inte äganderätten utan förvaltningen, och den är viktig nog. Mitt sista anförande i denna kammare kom att röra sig om de bestående värdena, kyrkan och jorden. Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reservationen.

herr talman i kunglig majestäts proposition nr etthundrasextioåtta föreslås en helt ny lagstiftning om förvaltning av kyrklig jord som motionär vill jag anföra några synpunkter på den fråga som jag hade tillfälle att ta ställning till vid årets kyrkomöte förslaget innebär enligt min mening ang förvaltning av kyrklig jord med mera en allvarlig inskränkning i den kyrkokommunala självbestämmanderätten och i pastoratens ägandeoch förvaltningsrätt vad avser skogsbruket man kan fråga sig varför pastoratens förvaltningsrätt beträffande skogen skall vara hårdare beskuren än deras rätt i fråga om jordbruket det kyrkliga jordoch skogsbruket bör naturligtvis inte ställas vid sidan om den genomgripande strukturrationalisering som nu pågår detta anser varken motionärer eller reservanter men det är nog orealistiskt att tro att man inom överskådlig framtid kan skapa så betydande enhetliga skogskomplex att de kan bilda underlag för rationella kyrkliga förvaltningsenheter stiftsvis enligt motionärernas och reservanternas mening bör det finnas möjlighet att inom ramen för nuvarande boställsordning uppnå de rationaliseringsmål som synes ha varit kunglig majestäts motiv för att låta stiftsnämnderna ta hand om förvaltningen varken i utredningen eller i regeringsförslaget finns någon sammanställning eller analys av de nuvarande förvaltningskostnaderna då skogsbruket utgör en betydande inkomstkälla för den kyrkliga förvaltningen är det mer än anmärkningsvärt att man nu fattar beslut om en ny organisationsform utan att ur ekonomisk synpunkt belysa andra förvaltningsalternativ frågan är om stiftshämndernas bilburna förvaltning blir billigare det kan också starkt ifrågasättas om en centraliserad verksamhet på detta område kommer att bli effektivare än förenklade bestämmelser och lämpligt utformad stimulans åt de enskilda pastoraten det är allt annat än stimulerande att berövas sin självbestämmanderätt till grund för nu gällande ordning ligger etttusen niohundratrettiotvå års ecklesiastika boställsordning vilken gav de lokala förtroendemännen nya arbetsuppgifter och nytt ansvar som de i stort sett fyllt på ett föredömligt sätt pastoraten fick inte bara medinflytande utan självbestäm manderätt över både jorden och skogen befogenheterna reducerades något etttusen niohundraförtiotvå men principen om pastoratens självstyrelse har varit oförändrad när det gäller sockenkyrkans egendom och förvaltning kan lekmännen ta ansvar och de har också gjort det nu centraliserar man bort dessa uppgifter från lokalplanet under nuvarande förvaltningsordning har vi ett gott samarbete med stiftshämnderna men i fortsättningen blir det helt andra förutsättningar för detta samarbete och i botten ett missnöje med att vi ute i pastoraten inte får förvalta det som är vårt i dag vågar väl ingen ifrågasätta kyrkans äganderätt till sin jord men i en centraliserad förvaltning som blir följden av den nya lagstiftningen kan ligga en viss fara för framtiden i varje fall blir det mera behändigt för statsmakterna att förhandla med tolv stiftsnämnder än med över etttusen pastorat man kan bara tänka på utvecklingen framöver då kyrka statfrågan slutgiltigt skall lösas i anslutning till regeringsförslaget föreligger en socialdemokratisk motion som syftar till att ge domänverket i uppdrag att förvalta den kyrkliga skogen detta skulle betyda en återgång till etttusen niohundratio års lagstiftning då samtliga boställsskogar stod under skogsstatens vård och förvaltning jag vill gärna hoppas att inga funderingar om äganderätten när det gäller den kyrkliga jorden legat bakom denna motion den nordiska medeltidsrätten uppfattade efter mönster av den kanoniska rätten lokalkyrkan såsom ett rättssubjekt som kunde äga jord inte av världen men i världen detta bestämmer kyrkans förhållande till marken i dag gäller det inte äganderätten utan förvaltningen och den är viktig nog mitt sista anförande i denna kammare kom att röra sig om de bestående värdena kyrkan och jorden jag ber herr talman att få yrka bifall till reservationen

talman i kungnimajestäts proposition nummerhundrasextioåtta så föreslås en helt ny lagstiftning om förvaltningar kyrkogjodoch som motionär vill jag anföra några synpunkter på den fråga som jag hade tillfälle att ta ställning till vid årets kyrkomöte förslaget innebär enligt min mening en allvarlig inskränkning i den kyrkokommunala självbestämmanderätten och i pastoratens ägande och förvaltningsrät vad avser skogsbrkt man kan fråga sig varför pastoratens förvaltningsrättbeträffande skogen ska vara hårdare beskatte beskuren än i frågabruruede kyrkliga jord och skogsbrukrek får naturligs inte ställas vid sidan om den genomgripande strukturrationalisering som nu pågår de anser varken motionärer eller reservanter men de nog orealistiskt att tro att man inom överskådlig framtid kan skapa så betydande enhetliga skogskomplex att de kan bilda underlag för rationella stiftsvisa kyrkliga förvaltningsenheter och enligt motionärernas och reservanternas mening så borde det finnas möjlighet att inom ramen för nuvarande bostädsordning uppnå de rationaliseringsmål som synes ha varit kiunmaistäts motiv för att låta stiftsnämnderna ta hand om förvaltningen varken i utredningen eller i regeringsförslaget finns någon sammanställning eller analys av de nuvarande förvaltningskostnaderna då skogsbruket utgör en betydande inkomstkälla för den kyrkliga förvaltningen så är det mer än anmärkningsvärt att man nu fattar beslut om en ny organisationsform utan att u ekonomisk synpunkt belysa andra förvaltningsalternati vv man kan nog fråga sig om stiftsnämndernas bilburna förvaltning blir billigare det kan också starkt ifrågasättas om en centraliserad verksamhet på detta område kommer att bli effektivare än förenklade bestämmelser och lämpligt utforma stimulans åt de enskilda pastoraten det är allt annat än stimulerande att beröva sin självbestämmanderätt till grund för nu gällande ordning ligger nittonhundratrettiotvå års eklesiastika bostälsordning som gav de lokala förtroendemännen nya arbetsuppgifter och nytt ansvar som de i stort sett fyllt på ett föredömligt sätt pastoraten fick inte bara medinflytande utan självbestämmanderätt över både jorden och skogen befogenheterna reducerades något intea fördi två men principen om pastoratens självstyrelse har varit oförändrad när det gäller sockenkyrkans egendom och förvaltning här kan lekmännen ta ansvar och de har också gjort det men nu centraliserar man bort dessa uppgifter från lokalplaner men nuvarande förvaltningsordning har gett gott samarbete med stifsnämnderna men i fortsättningen blir det helt andra förutsättningar för detta samarbete och i botten ett missnöje med att ut i pastoraten inte får förvalta det som är vårt i dag vågar väl ingen ifrågasätta kyrkans äganderätt till sin jord men en centraliserad förvaltning som blir följden av den nya lagstiftningen i detta kan ligga en viss fara för framtiden i varje fall så blir det mera behämligt för statsmakterna att förhandla med tolv stifsnämnder än m över tusen pastorat man kan bara tänka på utvecklingen framöver då kyrka statfrågan ska slutigt lösas i anslutning till regeringsförslaget så föreligger en socialemokratisk motion som syftar till att ge domänverket i uppdrag att förvalta den kyrkliga skogen detta skulle betyda en återgång till nittohundratio års lagstiftning då samtliga bostädsskogar stod under skogsstatens vård och förvaltning och jag vill gärna hoppas att inga funderingar om äganderätten när det gäller den kyrkliga jorden lega bakom denna motion den nordiska medeltidsrätten uppfattade efter mönster av den kanoniska rätten lokalkyrkan som ett rättsobjekt som kunde äga jord inte av världen men i världen detta bestämmer kyrkans förhållande till marken i dag gäller inte äganderätten utan förvaltningen och det den är riktig nog mitt sista anförande i den här kammaren kommer att röra sig om de bestående värdena kyrkan och jorden och jag ber är talmana föka bita all til resemationhär

1914-02-03

1997-06-11

RD_FK_L_1970-12-15_1970-12-16.1.mp3

i-4b31DUsdubycw58QcyC7Aj

prot-1970-höst-fk--46

Göran Karlsson

i-7ugPcnmZ6J6FiS44UnXL54

i-7ugPcnmZ6J6FiS44UnXL54

Socialdemokraterna

Jönköpings läns valkrets

ledamot, förstakammarledamot

man

Herr talman! Den fråga vi nu har att behandla gäller lagstiftning om den kyrkliga jorden. I huvudreglerna klargörs att förvaltningen av den kyrkliga jorden, som omfattar cirka 400 000 hektar produktiv mark, skall inriktas så att egendomens avkastningsförmåga tillgodogörs på det mest ekonomiska sättet. Det är alldeles uppenbart att kyrkans jord inte kan undantas från den allmänna tendens som nu råder beträffande det svenska jordoch skogsbruket. Kyrkans jord måste anpassas till de allmänna strävandena på detta område. Att ansvaret i fortsättningen kommer att åvila stiftsnämnderna och inte pastoraten tror jag inte kommer att innebära någon försämring utan snarare en rationalisering och förbättring, och pastoraten kommer att få inflytande genom två representanter i stiftsnämnderna. Kyrkoministerns förslag har fått ett gott mottagande. Visst finns det motioner i ärendet och även en reservation, men huvuddragen i propositionen är vi överens om. Remissinstanserna har också i de flesta fall ställt sig positiva till det förslag som föreligger. I reservationen yrkas att man i första hand skall söka åstadkomma en ökad samverkan inom den kyrkliga förvaltningens ram, dvs. man vill ha ett samarbete mellan de skogsförvaltande pastoraten. Med hänvisning till ett yttrande av skogsbruksutredningen anför reservanterna att propositionen i den här frågan går en annan väg än den som eljest är vanlig. Inom den privata skogsnäringen söker man åstadkomma en förenklad och förminskad förvaltningsapparat, men här vill Kungl. Maj:t, anser reservanterna, i stället öka denna apparat genom att flytta över den till stiften. Reservanterna talar också om den kommunala självstyrelsen och framhåller att den skulle naggas i kanten, om förslaget bifalles. Vidare skulle enligt reservanterna tillgången till skoglig expertis lika väl kunna klaras genom reservanternas förslag som genom utskot- tets. Slutligen har reservanterna också några synpunkter att anföra när det gäller jakten och fisket inom kyrkans fastigheter. Herr Ferdinand Nilsson tog upp frågan om kyrkans självständighet. Inom parentes får jag väl säga att midvintertinget i Uppsala medförde att vi fick en reservant mindre, men att herr Ferdinand Nilsson uppträder här i dag har jag full förståelse för, eftersom han är gammal expert på förvaltningen av kyrklig jord. Jag har litet svårt att följa med talet om att centraliseringstendenserna skulle vara så farliga. Vill man ha någon rätsida på den splittring som råder beträffande den kyrkliga jord som ligger utspridd på en mängd små områden här och var och åstadkomma en rationalisering av skogsbruket, är det nödvändigt att man flyttar över förvaltningen från pastoraten till stiftsnämnderna, som utan vidare måste ha en större överblick och bättre kan lösa problemen med en rationalisering av skogsbruket genom sammanläggning. Herr Svenungsson var inne på liknande tankar, nämligen att självbestämmanderätten nu skulle försvinna. Jag tror inte att ett dugg av självbestämmanderätten kommer att försvinna, men åtgärden är nödvändig för att man på detta område skall kunna få en rationellare behandling av ärendena än fallet är för närvarande. De som opponerat mot detta förslag har försett sig med skygglappar och fortsätter i gamla tankebanor utan att se litet grand framåt. Herr Svenungsson talade om inkomsterna. Men det är ju inte fråga om att förändra dem, utan de skall fortfarande komma kyrkan till del. Herr Svenungsson hyser också oro för den socialdemokratiska motionen, som skulle hota den kyrkliga äganderätten i dess grundvalar. Jag tror att herr Svenungsson i detta avseende kan lämna första kammaren med lugn och ro. Ingen överloppsgärning sker säkerligen i det Ang. förvaltning av kyrklig jord, m. m. fallet. Om stat och kyrka en gång skall skiljas, finns den kyrkliga äganderätten säkerligen ändå kvar. Jag vill framhålla detta med anledning av att herr Svenungsson tog upp just den motionen och var litet orolig för att den skulle kunna leda till sådana resultat. Ja, herr talman, det finns kanske en hel del att tillägga, men jag skall nöja mig med att notera att den kommunala självstyrelsen inte försvinner. Pastoraten får representanter i stiftshämnden. Kyrkomötet har dessutom gått med på förslaget och riksdagen har därför all anledning att följa i kyrkomötets spår. Kyrkomöten brukar som ni vet inte tillhöra de mest radikala församlingarna i detta land. När ett kyrkomöte har kunnat acceptera förslaget, tycker jag att även riksdagen kan göra det med gott samvete. Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.

herr talman den fråga vi nu har att behandla gäller lagstiftning om den kyrkliga jorden i huvudreglerna klargörs att förvaltningen av den kyrkliga jorden som omfattar cirka fyrahundratusen hektar produktiv mark skall inriktas så att egendomens avkastningsförmåga tillgodogörs på det mest ekonomiska sättet det är alldeles uppenbart att kyrkans jord inte kan undantas från den allmänna tendens som nu råder beträffande det svenska jordoch skogsbruket kyrkans jord måste anpassas till de allmänna strävandena på detta område att ansvaret i fortsättningen kommer att åvila stiftsnämnderna och inte pastoraten tror jag inte kommer att innebära någon försämring utan snarare en rationalisering och förbättring och pastoraten kommer att få inflytande genom två representanter i stiftsnämnderna kyrkoministerns förslag har fått ett gott mottagande visst finns det motioner i ärendet och även en reservation men huvuddragen i propositionen är vi överens om remissinstanserna har också i de flesta fall ställt sig positiva till det förslag som föreligger i reservationen yrkas att man i första hand skall söka åstadkomma en ökad samverkan inom den kyrkliga förvaltningens ram det vill säga man vill ha ett samarbete mellan de skogsförvaltande pastoraten med hänvisning till ett yttrande av skogsbruksutredningen anför reservanterna att propositionen i den här frågan går en annan väg än den som eljest är vanlig inom den privata skogsnäringen söker man åstadkomma en förenklad och förminskad förvaltningsapparat men här vill kunglig majestät anser reservanterna i stället öka denna apparat genom att flytta över den till stiften reservanterna talar också om den kommunala självstyrelsen och framhåller att den skulle naggas i kanten om förslaget bifalles vidare skulle enligt reservanterna tillgången till skoglig expertis lika väl kunna klaras genom reservanternas förslag som genom utskot tets slutligen har reservanterna också några synpunkter att anföra när det gäller jakten och fisket inom kyrkans fastigheter herr ferdinand nilsson tog upp frågan om kyrkans självständighet inom parentes får jag väl säga att midvintertinget i uppsala medförde att vi fick en reservant mindre men att herr ferdinand nilsson uppträder här i dag har jag full förståelse för eftersom han är gammal expert på förvaltningen av kyrklig jord jag har litet svårt att följa med talet om att centraliseringstendenserna skulle vara så farliga vill man ha någon rätsida på den splittring som råder beträffande den kyrkliga jord som ligger utspridd på en mängd små områden här och var och åstadkomma en rationalisering av skogsbruket är det nödvändigt att man flyttar över förvaltningen från pastoraten till stiftsnämnderna som utan vidare måste ha en större överblick och bättre kan lösa problemen med en rationalisering av skogsbruket genom sammanläggning herr svenungsson var inne på liknande tankar nämligen att självbestämmanderätten nu skulle försvinna jag tror inte att ett dugg av självbestämmanderätten kommer att försvinna men åtgärden är nödvändig för att man på detta område skall kunna få en rationellare behandling av ärendena än fallet är för närvarande de som opponerat mot detta förslag har försett sig med skygglappar och fortsätter i gamla tankebanor utan att se litet grand framåt herr svenungsson talade om inkomsterna men det är ju inte fråga om att förändra dem utan de skall fortfarande komma kyrkan till del herr svenungsson hyser också oro för den socialdemokratiska motionen som skulle hota den kyrkliga äganderätten i dess grundvalar jag tror att herr svenungsson i detta avseende kan lämna första kammaren med lugn och ro ingen överloppsgärning sker säkerligen i det ang förvaltning av kyrklig jord med mera fallet om stat och kyrka en gång skall skiljas finns den kyrkliga äganderätten säkerligen ändå kvar jag vill framhålla detta med anledning av att herr svenungsson tog upp just den motionen och var litet orolig för att den skulle kunna leda till sådana resultat ja herr talman det finns kanske en hel del att tillägga men jag skall nöja mig med att notera att den kommunala självstyrelsen inte försvinner pastoraten får representanter i stiftshämnden kyrkomötet har dessutom gått med på förslaget och riksdagen har därför all anledning att följa i kyrkomötets spår kyrkomöten brukar som ni vet inte tillhöra de mest radikala församlingarna i detta land när ett kyrkomöte har kunnat acceptera förslaget tycker jag att även riksdagen kan göra det med gott samvete herr talman jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag

resemationhär talmane den fråga vi nu har att behandla gäller ju lagstiftning utav den kyrkliga jorden och i huvudreglerna gör man klart att förvaltningen om den kyrkliga jorden som har en omfattning på cirka fyra tusen fyrahundra tusen hektar produktiv mark ska inriktas så att egendomens avkastningar avkastningsförmåga tillgodogörs på det mest ekonomiska sättet det är lldeles uppenbart att kyrkans jord inte kan undantas från den allmänna tendens som nu råder beträffande det svenska jord och skogsbruket kyrkans jord måste anpassas till de allmänna rationaliseringssträvanden som pågår på detta området att ansvaret i fortsättningen kommer att åvila stiftsnämnderna och inte pastoraterna det tror jag inte kommer att innebära någon försämring utan snarare en rationalisering och förbättbing och inflytande från pastoraternas sida kommer ju att bli genom bland annat två representanter i stiftsnämnderna kyrkomiesörslag har fått ett gort mottagande visst finns det motioner i ärendet och en reservation också men huvuddragen i propositionen det är man överens om remissinstanserna ha också i de flesta fall ställ sig positiva till de förslag som föreligger i reservationen yrkas på att man ska i första hand söka åstadkomma en ökad samvertan inom den kyrkliga förvaltningens ram det vill säga man vill ha ett samarbete mellan de skogsförvaltande pastoraten med hänsyn till ett yttrande av skogsbruksutredningen hänvisar reservanterna till att man i den här frågan går en annan väg än vad som äljes det vanligt i den privata skogsnäringen söker man åstadkomma en förenklad och förminskad förvaltningsapparat men här menar man vill man alltså i stället öka den genom att lyfta över den flytta över den till stiften jag talar också om den kommunala självstyrelsen anser att den skulle naggas i kanten om de om förslaget bifalles man menar också att tillgången på skolig expertis likaväl kan klaras genom reservanternas förslag som genom utskottet och slutligen har man också några synpunkter att anföra när det gäller jakten och fisket inom kyrkans fastighet jag härferdina nilsson tog upp frågan om om sjäkokyrkans självständighet iompantesagt får jag väl säga att midvintertinget i uppsala medförde att vi fick en reservant mindre men att härferdina nilsson uppträder här i dag det har jag full förståelse för eftersom ju han är gammal expert på förvaltningen ut ute av kyrklijo men det där talet om att centraliseringstendenserna skulle vara så farliga det har jag riktigt lite svårt att följa med på därför att om man vill ha rättnoro rättsida på den splittring som finns beträffande den kyrkliga jorden som ligger utsplittrad på en mängd småområden här och var så är det man ska vill åstadkomma en rationalisering utav skogsbruket så är det nödvändigt också att man flyttar över det från pastoraterna till stiftsnämnderna som utan vidare måste ha en större överblick och där man alltså m kan lösa frågorna omrationalisering ut av skogsbruket genom sammanläggning att man då på det sättet kan nå ett resultat sen säger man att jag vill kanske säga också det här svänningssvenungsson som var inne på liknande tankar beträffande självbestämmanderätten att den nu skulle försvinna jag tror inte att det kommer att försvinna ett duggut av självbestämmanderätten men det är en nödvändig åtgärd för att man på det här området skal kunna få en bättre behandling utav ärendena än vad för närvarande är jag tror att de som opponerar sig mot det här förslaget har försett sig med skygglappar och bara går in i de tankebanor som man nu har utan att kunna se lite grann framåt härsänningson var inne på inkomsterna men de ska ju inte förändras det är ju inte det det är frågan om utan att de ska ju också komma kyrkam till dem och beträffande hans oro för den socialdemokratiska motionen som skulle hota de kyrkliga äganderätterna i sina grundvalar så tror jag att här svenungsson kan lämna första kammaren med lugn och ro det sker säkerligen ingen ingen överloppsgärning i det fallet den kommer säkerligen att finnas så att om staten och kyrkan en gång ska skiljas så finns den säkerligen kvar i den kyrkliga ägandet jag vill säga det med anledning utav att en svännungson tog upp just den motionen och var lite orolig för att den skulle leda till sådana resultat ja här talman det finns kanske en hel del att tillägga men jag ska nöja mig med att notera att det kommunala självstyret försvinner inte pastoraten får representanter i stiftsnämnden och att kyrkomötet har tatt förslaget och riksdagen har därför all anledning att följa i kyrkomötets spår kyrkomötena brukar ju som ni vet inte tillhöra de mest radikala församlingarna i detta land och när de har kunnat ta det så tror jag också att riksdagen kan göra det med gott samvete när talman jaberat fyrka bifall till utskottets förslag eeeeeae

1914-07-14

2006-01-02

RD_FK_L_1970-12-15_1970-12-16.1.mp3

i-QkiqkPJVU6yEpxLD2gEHRQ

prot-1970-höst-fk--46

Henrik Åkerlund

i-PPWwBLdPREsswAdQfVRE7a

i-PPWwBLdPREsswAdQfVRE7a

Högerpartiet

Stockholms läns och Uppsala läns valkrets

förstakammarledamot

man

Herr talman! Jag skall med några ord motivera reservation 1, som har avgivits av mig ensam, och även säga några ord om reservation 2 beträffande utskottets hemställan under C. Båda reservationerna gäller förslaget till ny myntlag. I den första reservationen yrkas att riksdagen måtte avslå förslaget till ny myntlag. Jag vill omedelbart understryka att jag för min del anser att vi förvisso behöver en reformering av vår gamla myntlag av år 1873 och att jag väl kan tänka mig att ersätta densamma med en ny. Jag kan t.o. m., vilket jag an- fört i en motion som jag har väckt i denna kammare, tänka mig två nya myntlagar, en för huvudmynten och en för skiljemynten. I det senare fallet krävs dock att frågan om skiljemyntens ställning i penningsystemet får en annan behandling än fallet är i propositionens av utskottet tillstyrkta förslag. Den viktigaste frågan i detta sammanhang är om skiljemynten skall vara lagligt betalningsmedel i full utsträckning eller inte. Det är en fråga som bör göras till föremål för utredning. Enligt min mening är emellertid ett grundläggande villkor för att vi skall få ett bättre ordnat penningväsende än vi har för dagen att myntlagen, riksbankslagen och den provisoriska lagen om sedelutgivningsrätten ges en sammanhängande behandling med en realistisk anpassning till regeringsformens bestämmelser. Vi som motionerat — herr Enarsson i andra kammaren och jag — har yrkat att vi skall få en parlamentarisk utredning härom, och det föreligger en reservation i detta syfte under punkten 2. Det bör enligt vår mening vara en sakkunnigutredning, men den bör ha ett parlamentarisk inslag därför att frågan om penningväsendet i första hand får anses vara en riksdagens angelägenhet. Det första kravet som man bör ställa på innehållet i myntlagen är naturligtvis att den skall tala om vad en krona är, ge en definition på vad som i lagförslaget kallas myntenheten eller kronan. Inte ens detta elementära krav har förslaget till ny myntlag kunnat tillgodose. Jag måste uppmana utskottets talesman att ge en klar och enkel definition på vad en krona är — om man inte vill acceptera den definition som återfinns i reservationen. I denna sägs enkelt och fullt tydligt att kronan motsvarar 171,763 milligram fint guld och att detta borde ha inskrivits i myntlagen. Det är den grund varpå sedan hela myntoch penningväsendet enligt vår åsikt borde ha uppbyggts. För min del beklagar jag att utskotts- Ang. rikets mynt, m. m. majoriteten avvisar denna riktiga tanke. Utskottsmajoriteten påtar sig ett stort ansvar när den uttryckligen ställer sig bakom propositionens polemik mot att fastslå kronans guldparitet. Som det sägs i reservation 1 får lagförslaget därför uppfattas som en förberedelse för devalvering av kronan. Om regeringen eller utskottet hade föreslagit, ifrågasatt eller ens diskuterat att öka kronans guldvikt till t. ex. 403 milligram guld eller 247 milligram guld, dvs. i förra fallet 1931 års krona och i senare fallet 1949 års krona före respektive års devalveringar, hade det förvisso väckt berättigat uppseende och mötts med, skulle jag förmoda, misstro här hemma lika väl som utomlands. Ingen skulle ha trott på realismen i ett eventuellt dylikt förslag, som uttryckt med andra ord skulle ha inneburit att vi skrivit upp kronans värde: vi hade apprecierat. Vi skulle alltså ha gjort samma sak som Västtyskland har gjort vid två tillfällen under 1960-talet. När man nu energiskt hävdar att inte ens 171,763 milligram skall vara kronans guldinnehåll, då riktas uppmärksamheten klart mot frågan vilken lägre guldvikt än dessa cirka 171 milligram regeringen och eventuellt riksdagsmajoriteten har i tankarna. Om högre guldhalt är utesluten och nuvarande guldhalt avvisas, vilket de facto sker nu, måste det rimligen vara fråga om en lägre. Men en lägre guldhalt är detsamma som en devalvering. För dagen är det inte fråga om en sådan devalveringsåtgärd, jag vill betona det. Men inte desto mindre är det ju fråga om en förberedelse till någonting som ryms i en nära eller längre bort liggande framtid. Jag betonar detta ord förberedelse. Man undanröjer hinder, man polemiserar i propositionen mot sådana. Finansministern säger att myntlagen inte bör tyngas av de äldre bestämmelserna. Jag vill för min del uttala att jag motsätter mig och under de senaste åren gång på gång talat mot en valutapolitik som innebär uppgivande av guldpariteten och kapitulation i försvaret av kronan. Därtill vill jag erinra om att flera viktiga främmande länder — bland dem USA och Schweiz, Belgien m. fl. europeiska länder — definierar sina pengar, dvs. sina värdeenheter, i guld. En gulddollar eller standarddollar är t.ex. definierad som 155/21 grains myntguld å 900/1000 renhet, alltså 888,617 milligram finguld. Låt mig bara här få inskjuta att grain är ett gammaldags ord, en måttenhet som rent språkligt betyder korn, ett vetekorn, och att detta vetekorn antas ha en vikt av 64,8 milligram. Det är en stipulerad vikt, ett slags normalvetekorn. Det är inte så märkvärdigt att man har sådana gamla måttbestämmelser, därför att vägningsbestämmelserna angående ädelmetallerna i allmänhet går långt tillbaka i tiden, långt in i medeltiden, Så står det alltså skrivet i Amerika. En schweizisk franc motsvarar 203,22 milligram finguld enligt landets myntlag. Det är alltså helt fel om någon vill göra gällande att mynts metallvikt — jag betonar ordet vikt — inte skulle stå i viss relation till deras lydelse. Här måste jag göra en liten polemik mot utskottsmajoriteten, då jag tycker att majoritetens lättvindiga sätt att behandla denna fråga alls icke står i proportion till frågans betydelse, om jag får använda ett annat ord. Utskottsmajoriteten säger nämligen att motionärerna — och jag är ju en av dem — avstått från att i detalj precisera kritiken mot förslaget till myntlag. Så långt är det rätt. Men skälen till att jag avstått från detaljkritik bryr sig utskottsmajoriteten inte om att redovisa. Jag tycker att de bort redovisas. Propositionen bygger på en utredning som enligt min mening är ofullständig och i utpekade hänseenden dilettantisk. Det är det ord jag har använt, och jag skall återkomma till ordet dilettantism för att förklara det. Majoriteten säger alltså att vi inte närmare angivit motiven för vår kritiska inställning. Jag tycker att det tyder på en oförmåga att förstå vad som sägs i motionen. I denna sägs att kronan inte är definierad. Det har jag redan påpekat. Om man börjat med att tala om vad en krona är, definierat den, då skulle vi alla vetat vad det är vi skall tala om. Men det gör man inte. Vi vet alltså inte riktigt vad det egentligen är vi resonerar om. Så sägs det i propositionen att uppfattningen ”att myntens metallvärde skall stå i viss relation till deras valör” ”sedan länge är övergiven”. Detta är propositionens egna ord. Detta påstående vänder vi oss emot och säger — vilket är det viktiga — att ordet valör betyder värde, Vad propositionen säger godtas av utskottet, vilket i detta fall betyder att ett värde skall stå i viss relation till ett värde. Vad betyder då detta? Vem hyser denna uppfattning, och vem är det som har övergivit uppfattningen att ett värde står i relation till ett värde? För att upplysa utskottet och riksdagen har jag återgivit lagtexten på originalspråket i den amerikanska guldlagen, Gold Reserve Act, och den schweiziska myntlagen. I båda dessa lagar definieras dollarn och schweizerfrancen som viktmängder guld. Observera skillnaden mellan värde i relation till ett annat värde och dessa lagar där definitionen görs i viktmängder guld. Lagtexternas klarhet i de båda av mig citerade fallen är föredömlig. Jag har inte själv velat översätta lagtexterna, ty jag hade hoppats att utskottet självmant skulle göra det. Då skulle utskottet fått tillfälle att självt upptäcka vilken blamage som ligger i detta tal om att ett värde skulle stå i relation till ett värde. I stället har utskottsmajoriteten slutit ögonen. Jag skall emellertid översätta lagtexterna i dag och ta risken att man säger att jag översätter fel. Jag citerar vidare: ”Under bemyndigande av sektion 43, punkt 3, lagen av den 12 maj 1933 fastlade presidenten genom kungörelse den 31 januari 1934 gulddollarns vikt till 155/21 grains (korn) guld av 9/10 finhet.” Jag har redan sagt vad ett grain är, och vi kommer alltså för dollarn fram till 8$88,671 milligram guld. Denna uträkning kan vem som helst kontrollera. Den schweiziska texten, som återfinnes på tyska i motionen, lyder i översättning: ”En schweizisk franc motsvarar 63/310, vilket är lika med 0,20322 gram fint guld.” Det står också, inom parentes, i 2 8 i denna myntlag att ett kilogram fint guld är lika med 4 920,40/63 francs. Kan man inte skilja på måttslagen, värde och vikt, då lönar det enligt vår mening inte mycken möda att detaljkritisera det verk som här är framlagt. Dilettantismen ligger i denna oförmåga liksom i oförmågan att ta reda på hur det förhåller sig i andra västerländska stater med vilka vårt land har valutaförbindelser. Vi hamnar i ett läge där vi frånsäger oss, i vår myntlag och i vår penningförfattning, en definition på vad kronan är. Men vi är samtidigt medlemmar i en större enhet, Internationella valutafonden, i vilken ingår 110— 120 länder som alla har förbindelser med varandra via en gemensam nämnare, som just är guldet. I denna enhet av länder begärs att varje land skall ange hur mycket dess valuta innehåller i vikt av just denna metall. Sverige tillhör kretsen av Internationella valutafondens länder och har angivit en paritet i guld. Men vi frånsäger oss nu lagen för vårt eget interna bruk. Det är alldeles riktigt att man enligt Internationella valutafondens stadgar Ang. rikets mynt, m. m. kan göra förändringar i guldvikten, dvs. man kan öka eller minska guldinnehållet eller guldvikten, appreciera, skriva upp, guldvärdet eller devalvera. En sak kvarstår som utomordentligt väsentlig vid bedömningen av denna fråga, nämligen att så länge som Sverige är medlem i Internationella valutafonden är också vårt land infogat i den internationella standard som bygger på guldet. Att då, som görs i propositionen, tala om att rensa ut de gamla tyngande bestämmelserna om guldmyntfot och annat sådant är ändå att försätta sig i en onödigt komplicerad situation. Vad så beträffar förslaget om en ny myntserie kan jag fatta mig kort. Det är enligt min mening inte någon överhängande brådska med att byta ut den myntserie vi nu har. I varje fall är det inte så bråttom att man inte skulle ha tid på sig att göra en utredning av hela denna fråga, vilket jag också begärt och reservanterna i reservation 2 har yrkat på. Låt mig avslutningsvis få säga ett par ord om argumenten för en utredning. För det första är det, som jag redan har antytt, frågan om man skall ha en myntlag för huvudmynt och en för skiljemynt. Den frågan bör kunna tas upp till prövning. För det andra gäller det vilka av våra penningsorter som skall utgöra lagligt betalningsmedel. Sedan gammalt har huvudmynten, alltså gjorda av guld, varit det grundläggande betalningsmedlet. I regeringsformen står att sedlarna också skall få vara det, eftersom man sätter dem i myntens ställe; de har ju en obegränsad laglig betalningsmedelseffekt. Skiljemynten har tidigare haft en begränsning som lagligt betalningsmedel, och denna begränsning vill finansministern nu ta bort. Det är naturligtvis i och för sig inte någon stor fråga. Däremot är det en rätt väsentlig fråga hur mycket likvida medel man skall ge ut. Guldet har en naturlig begränsning i det faktum att det är dyrt och svårt att komma åt. Sedlarna är billiga att åstadkomma, men man får dem inte gratis — det skall jag be att få tala om. Ettusen hundrakronorssedlar kostar 45 kronor att tillverka. Det går dock att åstadkomma sedlar tämligen obegränsat. Det finns bara ett hinder i form av en lag som begränsar utgivningen, det s.k. sedeltaket. Vad sedan gäller skiljemynten så har ju diskuterats att man skulle använda sig av olika metaller vid tillverkningen; t. ex. aluminium har nämnts, och det går att hitta ännu billigare material att göra skiljemynt av. Det sägs att Kungl. Maj:t skall ha rätt att ge ut hur mycket skiljemynt som helst. Det ligger i tankegångens förlängning att tro att avsikten är att om man bara fått rätt att obegränsat ge ut skiljemynt så blir nästa steg att obegränsat ge ut sedlar. Herr talman! Jag kan avsluta mitt anförande här och yrka bifall till de reservationer som är fogade till utlåtandet.

herr talman jag skall med några ord motivera reservation ett som har avgivits av mig ensam och även säga några ord om reservation två beträffande utskottets hemställan under c båda reservationerna gäller förslaget till ny myntlag i den första reservationen yrkas att riksdagen måtte avslå förslaget till ny myntlag jag vill omedelbart understryka att jag för min del anser att vi förvisso behöver en reformering av vår gamla myntlag av år etttusen åttahundrasjuttiotre och att jag väl kan tänka mig att ersätta densamma med en ny jag kan till och med vilket jag an fört i en motion som jag har väckt i denna kammare tänka mig två nya myntlagar en för huvudmynten och en för skiljemynten i det senare fallet krävs dock att frågan om skiljemyntens ställning i penningsystemet får en annan behandling än fallet är i propositionens av utskottet tillstyrkta förslag den viktigaste frågan i detta sammanhang är om skiljemynten skall vara lagligt betalningsmedel i full utsträckning eller inte det är en fråga som bör göras till föremål för utredning enligt min mening är emellertid ett grundläggande villkor för att vi skall få ett bättre ordnat penningväsende än vi har för dagen att myntlagen riksbankslagen och den provisoriska lagen om sedelutgivningsrätten ges en sammanhängande behandling med en realistisk anpassning till regeringsformens bestämmelser vi som motionerat herr enarsson i andra kammaren och jag har yrkat att vi skall få en parlamentarisk utredning härom och det föreligger en reservation i detta syfte under punkten två det bör enligt vår mening vara en sakkunnigutredning men den bör ha ett parlamentarisk inslag därför att frågan om penningväsendet i första hand får anses vara en riksdagens angelägenhet det första kravet som man bör ställa på innehållet i myntlagen är naturligtvis att den skall tala om vad en krona är ge en definition på vad som i lagförslaget kallas myntenheten eller kronan inte ens detta elementära krav har förslaget till ny myntlag kunnat tillgodose jag måste uppmana utskottets talesman att ge en klar och enkel definition på vad en krona är om man inte vill acceptera den definition som återfinns i reservationen i denna sägs enkelt och fullt tydligt att kronan motsvarar etthundrasjuttioett sjuhundrasextiotre milligram fint guld och att detta borde ha inskrivits i myntlagen det är den grund varpå sedan hela myntoch penningväsendet enligt vår åsikt borde ha uppbyggts för min del beklagar jag att utskotts ang rikets mynt med mera majoriteten avvisar denna riktiga tanke utskottsmajoriteten påtar sig ett stort ansvar när den uttryckligen ställer sig bakom propositionens polemik mot att fastslå kronans guldparitet som det sägs i reservation ett får lagförslaget därför uppfattas som en förberedelse för devalvering av kronan om regeringen eller utskottet hade föreslagit ifrågasatt eller ens diskuterat att öka kronans guldvikt till t ex fyrahundratre milligram guld eller tvåhundraförtiosju milligram guld det vill säga i förra fallet etttusen niohundratrettioett års krona och i senare fallet etttusen niohundraförtionio års krona före respektive års devalveringar hade det förvisso väckt berättigat uppseende och mötts med skulle jag förmoda misstro här hemma lika väl som utomlands ingen skulle ha trott på realismen i ett eventuellt dylikt förslag som uttryckt med andra ord skulle ha inneburit att vi skrivit upp kronans värde vi hade apprecierat vi skulle alltså ha gjort samma sak som västtyskland har gjort vid två tillfällen under etttusen niohundrasextiotalet när man nu energiskt hävdar att inte ens etthundrasjuttioett sjuhundrasextiotre milligram skall vara kronans guldinnehåll då riktas uppmärksamheten klart mot frågan vilken lägre guldvikt än dessa cirka etthundrasjuttioett milligram regeringen och eventuellt riksdagsmajoriteten har i tankarna om högre guldhalt är utesluten och nuvarande guldhalt avvisas vilket de facto sker nu måste det rimligen vara fråga om en lägre men en lägre guldhalt är detsamma som en devalvering för dagen är det inte fråga om en sådan devalveringsåtgärd jag vill betona det men inte desto mindre är det ju fråga om en förberedelse till någonting som ryms i en nära eller längre bort liggande framtid jag betonar detta ord förberedelse man undanröjer hinder man polemiserar i propositionen mot sådana finansministern säger att myntlagen inte bör tyngas av de äldre bestämmelserna jag vill för min del uttala att jag motsätter mig och under de senaste åren gång på gång talat mot en valutapolitik som innebär uppgivande av guldpariteten och kapitulation i försvaret av kronan därtill vill jag erinra om att flera viktiga främmande länder bland dem usa och schweiz belgien med flera europeiska länder definierar sina pengar det vill säga sina värdeenheter i guld en gulddollar eller standarddollar är till exempel definierad som etthundrafemtiofem tjugoett grains myntguld å niohundra etttusen renhet alltså åttahundraåttioåtta sexhundrasjutton milligram finguld låt mig bara här få inskjuta att grain är ett gammaldags ord en måttenhet som rent språkligt betyder korn ett vetekorn och att detta vetekorn antas ha en vikt av sextiofyra åtta milligram det är en stipulerad vikt ett slags normalvetekorn det är inte så märkvärdigt att man har sådana gamla måttbestämmelser därför att vägningsbestämmelserna angående ädelmetallerna i allmänhet går långt tillbaka i tiden långt in i medeltiden så står det alltså skrivet i amerika en schweizisk franc motsvarar tvåhundratre tjugotvå milligram finguld enligt landets myntlag det är alltså helt fel om någon vill göra gällande att mynts metallvikt jag betonar ordet vikt inte skulle stå i viss relation till deras lydelse här måste jag göra en liten polemik mot utskottsmajoriteten då jag tycker att majoritetens lättvindiga sätt att behandla denna fråga alls icke står i proportion till frågans betydelse om jag får använda ett annat ord utskottsmajoriteten säger nämligen att motionärerna och jag är ju en av dem avstått från att i detalj precisera kritiken mot förslaget till myntlag så långt är det rätt men skälen till att jag avstått från detaljkritik bryr sig utskottsmajoriteten inte om att redovisa jag tycker att de bort redovisas propositionen bygger på en utredning som enligt min mening är ofullständig och i utpekade hänseenden dilettantisk det är det ord jag har använt och jag skall återkomma till ordet dilettantism för att förklara det majoriteten säger alltså att vi inte närmare angivit motiven för vår kritiska inställning jag tycker att det tyder på en oförmåga att förstå vad som sägs i motionen i denna sägs att kronan inte är definierad det har jag redan påpekat om man börjat med att tala om vad en krona är definierat den då skulle vi alla vetat vad det är vi skall tala om men det gör man inte vi vet alltså inte riktigt vad det egentligen är vi resonerar om så sägs det i propositionen att uppfattningen att myntens metallvärde skall stå i viss relation till deras valör sedan länge är övergiven detta är propositionens egna ord detta påstående vänder vi oss emot och säger vilket är det viktiga att ordet valör betyder värde vad propositionen säger godtas av utskottet vilket i detta fall betyder att ett värde skall stå i viss relation till ett värde vad betyder då detta vem hyser denna uppfattning och vem är det som har övergivit uppfattningen att ett värde står i relation till ett värde för att upplysa utskottet och riksdagen har jag återgivit lagtexten på originalspråket i den amerikanska guldlagen gold reserve act och den schweiziska myntlagen i båda dessa lagar definieras dollarn och schweizerfrancen som viktmängder guld observera skillnaden mellan värde i relation till ett annat värde och dessa lagar där definitionen görs i viktmängder guld lagtexternas klarhet i de båda av mig citerade fallen är föredömlig jag har inte själv velat översätta lagtexterna ty jag hade hoppats att utskottet självmant skulle göra det då skulle utskottet fått tillfälle att självt upptäcka vilken blamage som ligger i detta tal om att ett värde skulle stå i relation till ett värde i stället har utskottsmajoriteten slutit ögonen jag skall emellertid översätta lagtexterna i dag och ta risken att man säger att jag översätter fel jag citerar vidare under bemyndigande av sektion förtiotre punkt tre lagen av den tolv maj etttusen niohundratrettiotre fastlade presidenten genom kungörelse den trettioett januari etttusen niohundratrettiofyra gulddollarns vikt till etthundrafemtiofem tjugoett grains korn guld av nio tio finhet jag har redan sagt vad ett grain är och vi kommer alltså för dollarn fram till åtta åttioåtta sexhundrasjuttioett milligram guld denna uträkning kan vem som helst kontrollera den schweiziska texten som återfinnes på tyska i motionen lyder i översättning en schweizisk franc motsvarar sextiotre trehundratio vilket är lika med noll tjugotusen trehundratjugotvå gram fint guld det står också inom parentes i tjugoåtta i denna myntlag att ett kilogram fint guld är lika med fyratusen niohundratjugo fyratusensextiotre francs kan man inte skilja på måttslagen värde och vikt då lönar det enligt vår mening inte mycken möda att detaljkritisera det verk som här är framlagt dilettantismen ligger i denna oförmåga liksom i oförmågan att ta reda på hur det förhåller sig i andra västerländska stater med vilka vårt land har valutaförbindelser vi hamnar i ett läge där vi frånsäger oss i vår myntlag och i vår penningförfattning en definition på vad kronan är men vi är samtidigt medlemmar i en större enhet internationella valutafonden i vilken ingår etthundratio etthundratjugo länder som alla har förbindelser med varandra via en gemensam nämnare som just är guldet i denna enhet av länder begärs att varje land skall ange hur mycket dess valuta innehåller i vikt av just denna metall sverige tillhör kretsen av internationella valutafondens länder och har angivit en paritet i guld men vi frånsäger oss nu lagen för vårt eget interna bruk det är alldeles riktigt att man enligt internationella valutafondens stadgar ang rikets mynt med mera kan göra förändringar i guldvikten det vill säga man kan öka eller minska guldinnehållet eller guldvikten appreciera skriva upp guldvärdet eller devalvera en sak kvarstår som utomordentligt väsentlig vid bedömningen av denna fråga nämligen att så länge som sverige är medlem i internationella valutafonden är också vårt land infogat i den internationella standard som bygger på guldet att då som görs i propositionen tala om att rensa ut de gamla tyngande bestämmelserna om guldmyntfot och annat sådant är ändå att försätta sig i en onödigt komplicerad situation vad så beträffar förslaget om en ny myntserie kan jag fatta mig kort det är enligt min mening inte någon överhängande brådska med att byta ut den myntserie vi nu har i varje fall är det inte så bråttom att man inte skulle ha tid på sig att göra en utredning av hela denna fråga vilket jag också begärt och reservanterna i reservation två har yrkat på låt mig avslutningsvis få säga ett par ord om argumenten för en utredning för det första är det som jag redan har antytt frågan om man skall ha en myntlag för huvudmynt och en för skiljemynt den frågan bör kunna tas upp till prövning för det andra gäller det vilka av våra penningsorter som skall utgöra lagligt betalningsmedel sedan gammalt har huvudmynten alltså gjorda av guld varit det grundläggande betalningsmedlet i regeringsformen står att sedlarna också skall få vara det eftersom man sätter dem i myntens ställe de har ju en obegränsad laglig betalningsmedelseffekt skiljemynten har tidigare haft en begränsning som lagligt betalningsmedel och denna begränsning vill finansministern nu ta bort det är naturligtvis i och för sig inte någon stor fråga däremot är det en rätt väsentlig fråga hur mycket likvida medel man skall ge ut guldet har en naturlig begränsning i det faktum att det är dyrt och svårt att komma åt sedlarna är billiga att åstadkomma men man får dem inte gratis det skall jag be att få tala om ettusen hundrakronorssedlar kostar förtiofem kronor att tillverka det går dock att åstadkomma sedlar tämligen obegränsat det finns bara ett hinder i form av en lag som begränsar utgivningen det så kallad sedeltaket vad sedan gäller skiljemynten så har ju diskuterats att man skulle använda sig av olika metaller vid tillverkningen t ex aluminium har nämnts och det går att hitta ännu billigare material att göra skiljemynt av det sägs att kunglig majestät skall ha rätt att ge ut hur mycket skiljemynt som helst det ligger i tankegångens förlängning att tro att avsikten är att om man bara fått rätt att obegränsat ge ut skiljemynt så blir nästa steg att obegränsat ge ut sedlar herr talman jag kan avsluta mitt anförande här och yrka bifall till de reservationer som är fogade till utlåtandet

är talman jag ska motivera med några ord den reservation som här är avgivets utav mig ensam och även säga några ord om reservationen under punkten se bägge reservationerna gäller ju förslaget till ny myntlag och i den första reservationen så yrkas att riksdagen måste avslå förslaget till ny myntlag jag ville omedelbart understryka att jag för min del anser att vi förvisso behöver en reformering av vår gamla myntlag av år artonhundrasjuttiotre och väl kan tänka mig att ersätta den samme med en ny myntlag ja till och med som jag sagt i en motion som jag i denna kammare har väckt i detta ärende till och med med två myntlagar en för huvudmynten och en för skljemynten i senare fallet krävs dock att frågan om skiljemyntens ställning i penningsystemet får ges en annan behandling en fallet är i propositionens av utskottet tillstyrkta förslag den viktigaste frågan ell i det sammanhanget i den om skiljemynten skall vara lagligt betalningsmedel i full utsträckning eller inte detä en fråga som bör göras till förmån för utredning enligt min mening så är det emellertid ett grundläggande villkor för att vi ska få ett bättre ochordnat penningväsen än vad vi har för dagen att myntlagen riksbankslagen och den provisoriska lagen och sedelutgivningsrätten ges en sammanhängande behandling med en realistisk anpassning till regeringsformens bestämmelse vi som har motionerat härenarson i andra kammaren och jag har yrkat på att vi ska få en parlamentarisk utredning om detta ochde är alltså här en reservation underpunktentvå om detta men det bör vara en sakkunnigutredningen i vår mening men den bör ha ett parlamentariskt inslag därför att frågan om penningväsendet i första hand får anses vara en riksdagens angelägenhet det första kravet som man bör ställa på innehållet i myntlagen är naturligtvis att tala om vad en krona är m att ge en definition på vad som i lagförslaget kallas myntenheten eller kronan inte ens detta elementära krav har förslaget till ny myntlag kunnat tillgodose jag måste för min del uppuppmana utskottets talesman att ge en klar och enkel definition på vad en krona är och om de inte vill acceptera den definition som återfinns i reservationen i denna sägs ju enkelt och fullt tydlig att kronan motsvarar etthundrasjuttioen komma sju sex tre millegram fint guld och att detta borde ha inskrivits i myntlaga det är den grund var på sedan hela mynt och penningväsendet enligt vår åsikt borde ha uppbyggts för min del beklagar jag att utskottsmajoriteten avvisar denna riktiga tanke utskottsmajoriteten påtar siget stort ansvar när den uttryckligen ställer sig bakom propositionens polemik mot att fastslå kronans guldparitet eflersom det sägs i reservationen nummer ett får lagförslaget därför uppfattas som en förberedelse för devalvering av kronan om regeringen eller utskottet hade föreslag ifråga satt eller ens diskuterat att öka kronans guldvikt till till exempel fyrahundratre millegram guld eller tvåhundrafyrtiosju milegram guld det vill säga i förra fallet nittonhundratrettioett års krona och i senare fallet nittonhundrafyrtionio års krona före respektive års devalveringar så hade de förvisso väckt berättigat uppseende och mötts mede skulle jag tro misstro här hemma likaväl som utomlands ingen skulle ha trott på realismen i ett eventuellt dyligt förslag som uttryckt med andra ord skulle ha inneburit att vi hade skrivit upp kronans värde vi hade aprisierat vi skulle alltså ha gjort samma sak som västtyskland har gjort vid två tillfällen under nittonhundrasextiotalet när man nu energiskt hävdar att inte ens etthundrasjuttioet kommerasjusex tre milegram ska vara kronans guldinnehåll ja då riktas uppmärksamheten klart mot frågan vilken lägre guldvikt än dessa cirkahundrasjuttioett milegram regering och eventuellt riksdagsmajoriteten har i tankarna om högre guldhalter utesluten nuvarande avvisas vilket det faktor sker nu ja då måste det vara fråga rimligen om en lägre men en lägre guldhalt det är detsamma som en devalvering för dagen är det inte fråga om en sådan devalveringsåtgärd jag vill betona det men inte desto mindre är det ju en fråga om en förberedelse till någonting som ligger i en nära eller längre bort liggande framtid jag betonar detta o förbereds man undanröjer hinder man polemiserar i propositionen mot hindret finansministern säger att lagen myntlagen inte bör tyngas av de äldre bestämmelserna der senare et sitat jag vill uttala för min del att jag motsätter mig och har gång på gång de senaste åren talat mot en valutapolitik som innebär uppgivande av guldpariteten och kapitulation i försvaret av kronan jag vill därför erindra om att flera viktiga främmande länder bland dem i uesa och schweis belgen med flera europeiska länder definierar sina mynsina pengar de vilde vill säga sina värdenheter i guld en gulddollar eller standarddollard är till exempel definierad som femton och fem tjugoentdels grejns myntgudda niohundratusendelars renhet det vill säga åttahundraåttioåtta komma sexhundrasjutton millgramfinguld låt mig bara här få inskjuta att ordet gran ä ett gammaldags ord en måtten het som betyder rent språkligt korn ett vetekon och att detta vetekorn har en vikt av sextiofyra komma åtta millygramtså det är en stipulerad viktett slags normalveteko det är inte så märkvärdigt att man har sådana gamla måttbestämmelser därför att när det gäller elvmetallerna så går de i allmänhet långt tillbaka i tiden långt in i medeltiden och så finns det alltså skrivet i amerika och en schweizzisk frank motsvarar tvåhundratre komma tjugotvå milogram finguld enlat enligt deras respektive myntlagar det är alltså helt fel om någon vill göra gällande att mynts metallvikt jag betonar ordet vikt inte skulle stå i viss relation till deras styrelse ja här måste jag göra en liten polumik emot utskottsmajoriteten därför att jag tycker att majoritetens sätt att behandla den här frågan alls icke står i proportion till frågans vikt alltså frågans betydelse om jag får använda ett annat ord utskottsmajoriteten säger nämligen att motionärerna och jag är en utav dem avstått från att i detalj precisera kritiken mot förslaget till mytlag ja så långt är det e derätt men skälen varför jag har avstått från detaljkritik det bryr sig utskottsmajoriteten inte om att redovisa och jag tycker att det hade varit skäl att de hade blivit redovisat emellertvid så att propositionen bygger på en utredning som enligt min mening är ofullständigt och i utpekade hänseenden diletantisk det är de ord jag har använt och jag ska återkomma det ord till ordet dilletantism för att förklara det så säger nu majoriteten att vi inte närmare angivit motiven för vår kritiska inställning jag tycker för min dell att ve är en väldig oförmåga att förstå vad som sägs i imotionen i denna sägs för det första att kronan inte är definierad det r jag redan sagt om man vill göra detta först man talar alltså om vad en krona är definierade ja då skulle vi alla veta vad det är vi ska tala om men det görs in vi vet alltså inte riktigt vad egentligen vi resonerar om så sägs det i propositionen att uppfattningen och nu citerar jag att myntens metallvärde ska stå i viss relation till deras valör citatet är slut och jag citerar igen sedan länge r övergiven det är alltså propostionens egna ord och detta påståendet vänder vi oss emot och säger att vilket är det viktiga nämligen att ordet vallör det betyder ju värde och när nu propositionen säger det så godtar utskottet också detta att ett värde ska tstå i viss relation till ett värde men vad är det då för någonting vad betyder det vem hyser denna uppfattning och vem är det som har övergivit en uppfattning att ett värdestår en relai relation till ett värde ja för att upplysa utskottet och riksdagen så har jag återgivit lagtexten på originalspråket i den amerikanska guldlagen god resörvakt och den scweiziska myntlagen i bägge dessa lagar definieras dollarn och schweizzerfrangen som viktsmängder gud observerar skillnaden mellan värde i relation till ett annat värde här ddefinieras det som viktsmängder gud och lagtexternas klarhet är föredömd jag har inte själv velat översätta dem d jag hade hoppats att utskottet självmant skulle ha gjort då skulle utskotten haft tillfälle att själv upptäcka vilken blamage som ligger i detta tal om att ett värde skulle stå i relation till ett värde i stället har utskottsmajoriteten slutit ögonen jag ska emellertid översätta lagtexterna i dag och ta risken av att man säger att jag översätter fel den amerikanska texten lyder alltså så här i översättningen dol eller en dollars lydelse på varje förenta staternas penningslag är lika med ett sådant antal grens alltså översatt oktion av guld av nio tiondedelars finhet som vid åberopad tidpunkt innehållet i värdeenheten observerar värdenheten och jag citerar vidare under bemyndringande av sextion fyrtiotre punkt den tre lagen den tolfte maj nittonhundratrettiotre fastlade presidenten genom kundgörelse den trettioförsta januari nittorndra trettiofyra gulddollarns vikt till femton och fem fjändedels greins kon guld av nio tiondelars finhet jag har redan sagt vad ett gren är och att vi kommer alltså fram till för dollaren åttahundra åttioåtta komma sex sju ett millegram guld och detta denna uträkning kan vem som helst kontrollera den schweizziska texten som återfinns på tyska i motionen lyder så här frangen motsvarar sex trehundra tiondedelar lika med noll två noll tre två två gram fint guld och så inom pantes står också i andra paragrafen i i denna myntlag ett kilogramfint guld är lika med fyra tusen niohundratjugo och fyrtio sextiotredjedels fram jag kan inte man inte skilja på måttslagen vikt och värde då lönar det enligt vår mening inte mycket möda att detaljkritisera de verk som här är framlagt för talman vilitantismen ligger i denna oförmåga liksom i oförmågan att taga reda på hur det förhållers i andra västerländska länder med vilka vårt land har valutaförbindelse jahär kommer vi ju nu i ett läge där vi frånsäger oss i våra myntmomyntlag vår penningförfattning en defintion på vad kronan är men vi är ju samtidigt medlemmar i en större enhet en värld i vilken där ingår ungefär hundratioochundratjugo länder som alla har förbindelser med varandra via en gemensam nämnare som just är guldet och som anger och i vilken det begärs alltså i denna enhet utav länder att varje land ska ange hur mycket dess valuta innehåller i vikt utav just denna meta sverige tillhör ju kretsen utav internationella valutafondens länder och vi har angivit en paritet i gulddär men vi frånsäger oss nu lagstiftningen eller lagen för vårt eget interna bruk det är alldeles viktigt att man i den här enligt denna internationella valutafondens starka kan göra förändringar uti guldvikt det vill säga man kan öka guldinnehållet eller guldvikten och då apresierar man skriver man upp värdet eller man kan devalvera men en sak kvarstår som utomordentligt väsentlig vid bedömningen tör denna fråga nämligen den också att så länge som sverge är medlem i internationella valutafonden då är ju också vårt land infogad i den internationella standard som bygger på guldet att då som gör sut i propositionen talar om att man ska rensa ut de gamla tyngande bestämmelserna som talar om guldmyntfot och annat sådant det är är ju ändå att försätta sig i en onödigt komplicerad situation jag t var beträffar förslaget om en ny myntserie så kan jag fatta mig kort jag tycker inte det är någon överhängande brådska med att byta ut den myntserie som vi nu har i varje fall är det inte så bråttom att man inte skulle ha tid på sig att kunna göra en utredning av hela denna fråga som jag här har begärt ocs om reservanterna i en utvå iresevation två har yrkat på låt mig få säga också avslutningsvis ett par korta ord om argumenten för en utredning jag för det första så är det ju den som jag redan antytt att frågan om man ska ha en myntlag för huvudmynt och en för skiljemynt denbör man kunna ta upp till prövning för det andra så är de frågan vilket ska vara utav våra penningsorter skall vara lagligt betalningsmedelav gammalt har det varit så att huvudmynten som av alltså varit gjorda tav ätemetagupp de har ju varit det grundläggande lagliga betalningsmedel sen sägs ju då i regeringsformen att sedlarna också ska få vara det därför att man sätter sedlarna i myntens ställe dehar ju en obegränsad sådan här laglig betalningsmedelseffekt beträffande skiljemynten återigen så har man tidigare haft och det vill u finansministern ta bort nu en begränsning på den här frågan om lagbetalningsmedel det är natur inte i och för sig någon stor fråga men däremot är det ju en rätt väsentlig fråga dehur mycket penningmedel likvida medel ska man ge ut beträffande guldet sår ligger t ju en naturlig begränsning i det faktum att det är dyrt och svårt att komma åt så vida träffande sedlar så är det ju ingen konst att åstadkomma sådana de lätt det billigt att åstadkomma men har det inte gratis det ska vi få tala om tetttusenhundrakronorssedlar kostar i alla fall fyrtiofem kronor tillverkat men det går i alla fall att åstadkomma tämligen obegränsat men där har vi ett hinder i form utav en lag om begränsad det så kallade seltaket och när vi sedan kommer till skiljemynt så har det ju diskuterats olika metaller att göra dem utav exempelvis har du nämnts aluminium och det går att åstadkomma ännu billigare material och göra skiljemyntet av och det sägs att det ska kungen ha rätt att ge ut precis hur mycket som helst det ligger gärna i tankegångens förlängning att tro att man menar att m har man bara fått rätt akut skiljemynt obegränsat så blir vit nästa steg att man tycker sedlar obegränsat också ja talman jag kan avsluta mitt anförande här och örka bifall till reservationerna som är fogade till detta utlåtande härtalman

1914-09-28

1996-08-17

RD_FK_L_1970-12-15_1970-12-16.1.mp3

i-GrH2oaGaaM7Hx1KSZm3rB2

prot-1970-höst-fk--46

Nils Ståhle

i-U1zHdm2W2Np9V2M5yk9dTg

i-U1zHdm2W2Np9V2M5yk9dTg

Socialdemokraterna

Södermanlands läns och Västmanlands läns valkrets

förstakammarledamot

man

Herr talman! I bankoutskottet har herr Åkerlund i en reservation yrkat avslag på förslaget om ny myntlag, och vi hörde honom nyss i sitt anförande plädera för denna reservation. Hans ställningstagande grundas naturligtvis på den övertygelse han har om vikten av att kronans värde står i en fast relation till guldets. Min avsikt är inte att ta upp någon mer ingående diskussion med herr Åkerlund om detta problem. Vi har ju flera gånger tidigare haft tillfälle att resonera om dessa och närbesläktade ting. Vi har olika uppfattningar i dessa frågor, och det finns inte stora förutsättningar för att vi skall kunna övertyga varandra. Ett par reflexioner i anslutning till herr Åkerlunds reservation vill jag emellertid göra. guld vid ett guldpris av 5821 kronor 28 öre. Han ser detta som en ytterligare uppluckring av kronans bindning till guldmetallen. Herr talman! Man kan naturligtvis ha olika uppfattningar om guldmyntfoten. Det faktiska förhållandet är emellertid att guldmyntfoten i realiteten varit upphävd i Sverige sedan år 1937. Sedan det året har nämligen stadgandet i 72 $ regeringsformen, att riksbanken är skyldig att vid anfordran lösa in utgivna sedlar med guld, varit suspenderat. Att den klassiska guldmyntfoten med sedlar inlösbara mot guldmynt skulle komma att internationellt återuppstå är inte sannolikt. En helt annan sak är att det i den internationella monetära diskussionen har funnits enstaka förespråkare för en fastare anknytning till guldet, internationellt sett, på så sätt att centralbankerna skulle för andra centralbankers räkning upprätthålla sina valutors konvertibilitet mot guld. Men hur man än ser på dessa frågor kan jag inte finna några skäl för att myntlagen skulle bibehålla kronans anknytning till guldet. Det är en sak som inte nödvändigtvis behöver kopplas samman med guldets monetära roll internationellt sett. Om mot all förmodan behov skulle uppkomma att på nytt prägla guldmynt, får man ändå stifta ny lag om detta och om kronans guldparitet. Det finns därför enligt min mening varken praktiska eller penningpolitiska skäl som talar för att man i myntlagen skulle behöva bestämmelser av den innebörd som herr Åkerlund har pläderat för. Herr Åkerlund påstår också — och det är ganska anmärkningsvärt — att lagförslaget får uppfattas som en förberedelse till devalvering av kronan. Jag vet inte om herr Åkerlund i det sammanhanget lägger in någon särskild betydelse i ordet devalvering. Men om han med devalvering menar att Sverige skulle avse att skriva ned den svenska kronans värde i förhållande till andra valutor och att lagförslaget är en för- beredelse för detta, har jag mycket svårt att följa honom i hans resonemang. Såväl regeringen som riksbanken har med all kraft deklarerat att en devalvering av vår valuta är utesluten. Vår ekonomiska situation internationellt sett är inte alls sådan att en dylik åtgärd skulle behöva diskuteras. Men jag har kanske på denna punkt alldeles missförstått herr Åkerlund. Vidare har herrar Åkerlund och Regnéll påyrkat en utredning rörande penningoch myntlagstiftningen. Utskottets övriga ledamöter har inte funnit att bärande skäl anförts för en sådan utredning. Med dessa ord, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

herr talman i bankoutskottet har herr åkerlund i en reservation yrkat avslag på förslaget om ny myntlag och vi hörde honom nyss i sitt anförande plädera för denna reservation hans ställningstagande grundas naturligtvis på den övertygelse han har om vikten av att kronans värde står i en fast relation till guldets min avsikt är inte att ta upp någon mer ingående diskussion med herr åkerlund om detta problem vi har ju flera gånger tidigare haft tillfälle att resonera om dessa och närbesläktade ting vi har olika uppfattningar i dessa frågor och det finns inte stora förutsättningar för att vi skall kunna övertyga varandra ett par reflexioner i anslutning till herr åkerlunds reservation vill jag emellertid göra guld vid ett guldpris av femtusen åttahundratjugoett kronor tjugoåtta öre han ser detta som en ytterligare uppluckring av kronans bindning till guldmetallen herr talman man kan naturligtvis ha olika uppfattningar om guldmyntfoten det faktiska förhållandet är emellertid att guldmyntfoten i realiteten varit upphävd i sverige sedan år etttusen niohundratrettiosju sedan det året har nämligen stadgandet i sjuttiotvå paragrafen regeringsformen att riksbanken är skyldig att vid anfordran lösa in utgivna sedlar med guld varit suspenderat att den klassiska guldmyntfoten med sedlar inlösbara mot guldmynt skulle komma att internationellt återuppstå är inte sannolikt en helt annan sak är att det i den internationella monetära diskussionen har funnits enstaka förespråkare för en fastare anknytning till guldet internationellt sett på så sätt att centralbankerna skulle för andra centralbankers räkning upprätthålla sina valutors konvertibilitet mot guld men hur man än ser på dessa frågor kan jag inte finna några skäl för att myntlagen skulle bibehålla kronans anknytning till guldet det är en sak som inte nödvändigtvis behöver kopplas samman med guldets monetära roll internationellt sett om mot all förmodan behov skulle uppkomma att på nytt prägla guldmynt får man ändå stifta ny lag om detta och om kronans guldparitet det finns därför enligt min mening varken praktiska eller penningpolitiska skäl som talar för att man i myntlagen skulle behöva bestämmelser av den innebörd som herr åkerlund har pläderat för herr åkerlund påstår också och det är ganska anmärkningsvärt att lagförslaget får uppfattas som en förberedelse till devalvering av kronan jag vet inte om herr åkerlund i det sammanhanget lägger in någon särskild betydelse i ordet devalvering men om han med devalvering menar att sverige skulle avse att skriva ned den svenska kronans värde i förhållande till andra valutor och att lagförslaget är en för beredelse för detta har jag mycket svårt att följa honom i hans resonemang såväl regeringen som riksbanken har med all kraft deklarerat att en devalvering av vår valuta är utesluten vår ekonomiska situation internationellt sett är inte alls sådan att en dylik åtgärd skulle behöva diskuteras men jag har kanske på denna punkt alldeles missförstått herr åkerlund vidare har herrar åkerlund och regnéll påyrkat en utredning rörande penningoch myntlagstiftningen utskottets övriga ledamöter har inte funnit att bärande skäl anförts för en sådan utredning med dessa ord herr talman ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan

härtalman i bankutskottet har heråkelund i reservation yrkat avslag på förslaget till ny muntlag som vi nyss hörde han här plederade för i sitt anförande hans ställningstagande grundas naturligtvis på den övertygelse han har om vikten av att kronans värde står i en fast relation till guldet min avsikt är inte att ta upp någon mera ingående diskussion med heråkerlund om dessa problem vi hr ju flera gånger tidigare haft tillfälle att resonera om dessa och närbesläktade tin vi har olika uppfattningar i de här frågorna och det finns väl inte så stora förutsättningar för att vi ska kunna övertyga varandra men ett par reflektioner i anslutning till herokelunds reservation vill jag emellertid göra heråkelund kritiserar att det inte har inskrivits i förslaget till myntlag att kronan motsvarar etthundrasjuttioett komma sjuhundrasextiotre milegram fint guld vid ett guldpris av fem tusen åttahundratjugoett kronor och tjugoåtta öre han ser detta som en ytterligare uppluckring av kronans bindning till guldmetaller är talman man kan naturligtvis ha olika uppfattningar om guldmyntfoten det faktiska förhållandet är ju emellertid att guldmyntfoten i realiteten varit upphävd i sverige sedan år nittonhundratrettiosju sedan det året har nämligen stadgandet i sjuttioandra paragrafen regeringsformen att riksbanken är skyldig att vid anfordran lösa in utgivna sedlar med guld vari suspenderat att den klassiska guldmyntfoten med sedlar inlöstbara mot guldmynt skulle komma att internationellt återuppstå är säkerligen inte sannolikt en helt annan sak är ju att de i de internationella monitära diskussionen har funnits enstaka förespråkare för en fastare anknytning till guldet internationellt sett på så sätt att centralbankerna skulle fför andra centralbankers räkning upprätthålla sina valutors konvertibilitet mot gul men hur man än ser på de här frågorna så kan jag inte se några skäl i att myntlagen bibehåller kronans anknytning till guld det är ju en sak som inte nödvändigtvis behöver kopplas till guldets monitära roll internationellt settom mot all förmodan behov skulle uppkomma att på nytt prägla guldmynt får man ändå stifta e ny lag om guldmynt om kronans guldkvaritet det finns därför enligt min mening inga vare sig praktiska eller penningpolitiska skäl som talar för att man i myntlagen skulle behöva bestämmelser av den innebörd som här peråkelund har plederat för senäjag påstår her åkerlund och det tycker jag är ganska anmärkningsvärt att lagförslaget får uppfattas som en förberedelse för devalvering av kronan jag vet inte om herråkelund i det sammanhanget lägger in någon särskild betydelse i ordet devalvering men om han med devalvering avsr att sverige skulle avse att skriva ned svenska kronans värde i förhållande till andra valutor och att lagförslaget är en förberedelse för detta så har jag mycket svårt att följa honom i hans resonemang såväl från regeringens sida som från riksbanken har man ju med all kraft deklarerat att en devalvering av vår valuta är utesluten och vår ekonomiska situation internationellt sett är ju inte alls sån att en sådan åtgärd skulle behöva diskuteras men jag har kanske på den här punkten alldeles missförstått operåkerlund menar på den här punkten vidare har herrar åkerlunda och regnell påyrkat e utredning rörande penning om myntlagstiftningen utskottets övriga ledamöter har inte funnit att det har anförts några bärande skäl för en sådan utredning med de här påpekande är talman be jag fåyrka bilfall till utskottets hemställe talmane

1901-04-26

1987-07-07

RD_FK_L_1970-12-15_1970-12-16.1.mp3

i-HoDrkZVw9XyTWJCbbBoWq7

prot-1970-höst-fk--46

Henrik Åkerlund

i-PPWwBLdPREsswAdQfVRE7a

i-PPWwBLdPREsswAdQfVRE7a

Högerpartiet

Stockholms läns och Uppsala läns valkrets

förstakammarledamot

man

Herr talman! Det är inte mycket jag kan säga för att herr Ståhle och jag skall komma på samma linje. Men jag må kanske ändå säga att det vore värdefullt för diskussionen om man när det gäller vad den ena eller andra har sagt i olika sammanhang läte orden stå för vad de verkligen innebär. Herr Ståhle talar om guldmyntfoten trots att jag vid upprepade tillfällen har framhållit att guldmyntfoten av den typ som existerade i världen under slutet av förra seklet och början av detta var ett brittiskt system. Det har upphört, och jag tror för min del inte att det någonsin kommer igen. Det system vi nu har är ett annat. Det är ett system som rätteligen och bäst kan karakteriseras som ett på guldet byggt amerikanskt system. Det upprätthålls nämligen genom den ledning som Förenta staterna utövar i detta sammanhang genom att skapa en organisation av, som jag sade, över ett hundratal länder som inbördes kommit överens om att deras valutor skall vara utbytbara mot varandra; de skall vara konvertibla för löpande transaktioner. Denna stadga har även Sverige skrivit på. Det har denna riksdag godkänt på regeringens förslag. När nu systemet ser ut på detta sätt är det väl rimligast att utgå från att det är detta vi talar om och inte något annat. Jag har varken i uttalanden eller skrifter föreslagit att man skulle lösa in sedlar med guldmynt i dagens läge. Såvitt jag kan förstå tillhör detta en gången tid. Jag kan självfallet inte ha en aning om det kommer tillbaka i en framtid. Jag vet ju inte ens om jag lever om tio minuter. Det resonemang herr Ståhle förde faller ju platt till marken, om man för det på detta sätt. I stället bör ju resonemangen föras med hänsyn till de förhållanden som råder internationellt. Vi har ju ändå skyldigheter gentemot främmande länder att betala våra räkningar enligt de omräkningskurser som vi accepterat via Internationella valutafonden. Finansministern säger i propositionen och herr Ståhle anför här att vi kan komma i det läget att vi behöver stifta en ny myntlag, om någonting skulle inträffa. Jag har sagt att det kan finnas två myntlagar, en för ”guldmynt” eller huvudmynt och en för skiljemynt. Men utred då frågan i ett sammanhang så att vi kan nå fram till ett stabilt och förtroendeingivande system! Herr talman! Jag har använt uttrycket att jag i den föreslagna åtgärden ser en förberedelse för devalvering. Det är mycket olyckligt, om det skulle gå så långt. Det framgår utan vidare klart av mina ord, att jag motsätter mig en sådan utveckling. Om det jag här anfört har den effekten att hos regeringen och riksdagen stärka motståndskraften mot de upplösande tendenser som finns på detta område i vårt land, har den reservation det här gäller fyllt en stor uppgift. Jag vill, herr talman, sluta med att framföra ett tack till herr Ståhle för alla de debatter som jag haft nöjet och äran att få föra med honom i bankoärenden. Detta har skett med blanka vapen, och jag tror också med respekt för varandras ståndpunkter. Vi har båda uppfattat det som en skyldighet att föra debatt i dessa ämnen så att den inte helt skulle dö bort eller försvinna ur kammarens protokoll och ur den allmänna diskussionen. Om ingen debatterar någonting blir det tyst och dött. Och det är kanske ändå vår uppgift såsom riksdagsledamöter att föra en debatt, även om det är fråga om krångliga saker.

herr talman det är inte mycket jag kan säga för att herr ståhle och jag skall komma på samma linje men jag må kanske ändå säga att det vore värdefullt för diskussionen om man när det gäller vad den ena eller andra har sagt i olika sammanhang läte orden stå för vad de verkligen innebär herr ståhle talar om guldmyntfoten trots att jag vid upprepade tillfällen har framhållit att guldmyntfoten av den typ som existerade i världen under slutet av förra seklet och början av detta var ett brittiskt system det har upphört och jag tror för min del inte att det någonsin kommer igen det system vi nu har är ett annat det är ett system som rätteligen och bäst kan karakteriseras som ett på guldet byggt amerikanskt system det upprätthålls nämligen genom den ledning som förenta staterna utövar i detta sammanhang genom att skapa en organisation av som jag sade över ett hundratal länder som inbördes kommit överens om att deras valutor skall vara utbytbara mot varandra de skall vara konvertibla för löpande transaktioner denna stadga har även sverige skrivit på det har denna riksdag godkänt på regeringens förslag när nu systemet ser ut på detta sätt är det väl rimligast att utgå från att det är detta vi talar om och inte något annat jag har varken i uttalanden eller skrifter föreslagit att man skulle lösa in sedlar med guldmynt i dagens läge såvitt jag kan förstå tillhör detta en gången tid jag kan självfallet inte ha en aning om det kommer tillbaka i en framtid jag vet ju inte ens om jag lever om tio minuter det resonemang herr ståhle förde faller ju platt till marken om man för det på detta sätt i stället bör ju resonemangen föras med hänsyn till de förhållanden som råder internationellt vi har ju ändå skyldigheter gentemot främmande länder att betala våra räkningar enligt de omräkningskurser som vi accepterat via internationella valutafonden finansministern säger i propositionen och herr ståhle anför här att vi kan komma i det läget att vi behöver stifta en ny myntlag om någonting skulle inträffa jag har sagt att det kan finnas två myntlagar en för guldmynt eller huvudmynt och en för skiljemynt men utred då frågan i ett sammanhang så att vi kan nå fram till ett stabilt och förtroendeingivande system herr talman jag har använt uttrycket att jag i den föreslagna åtgärden ser en förberedelse för devalvering det är mycket olyckligt om det skulle gå så långt det framgår utan vidare klart av mina ord att jag motsätter mig en sådan utveckling om det jag här anfört har den effekten att hos regeringen och riksdagen stärka motståndskraften mot de upplösande tendenser som finns på detta område i vårt land har den reservation det här gäller fyllt en stor uppgift jag vill herr talman sluta med att framföra ett tack till herr ståhle för alla de debatter som jag haft nöjet och äran att få föra med honom i bankoärenden detta har skett med blanka vapen och jag tror också med respekt för varandras ståndpunkter vi har båda uppfattat det som en skyldighet att föra debatt i dessa ämnen så att den inte helt skulle dö bort eller försvinna ur kammarens protokoll och ur den allmänna diskussionen om ingen debatterar någonting blir det tyst och dött och det är kanske ändå vår uppgift såsom riksdagsledamöter att föra en debatt även om det är fråga om krångliga saker

talmane deinte mycket som jag tror jag kan säga för att förstår och jag ska komma på samma linje men jag kanske ändå må säga det att det vore ganska värdefullt för den här diskussionen om manlät orden stå för vad de är och vad den ene och den andra har sagt iti den ena och den andra frågan enhärståle talar trots att jag vid upprepade tillfällen har framhållit att guldmyntfoten av den typ som existerade i världen under slutet på förra seklet å början på detta sekel det var ett brittiskt system och de har upphört och jag tror för min del inte att de någonsin kommer igen det system som vi nu har är ett annat system de system som rätteligen och bäst kan karaktäriseras som ett ett påguldet byggt amerikanskt system därför att det upphålles genom den ledning som förenita staterna utövar ut i detta sammanhang genom att skapa en organisation utav som jag sa över ett hundratal länder som med sig kommit de överens inbördes kommit överens om att deras valutor skall vara utbytbara mot varandra de skall vara konvertibla för löpande transaktioner och det är en stadga som även sverige har skrivit på det har denna riksdag godkänt med på regeringens förslag och när det systemet ser ut på detta sätt så är det väl rimligast att utgå ifrån att det är det vi talar om och inte om någonting annat jag har det finns ingenstans i mina uttalanden eller skrifter denna fråga om att man skulle lösa in sedlar med guldmynt i dagens lege så vitt jag kan förstå så är det en sak som som tillhör en gången tid om det kommer tillbaka i någon framtid kan jag självfallet inte ha en aning om för jag vet ju inte ens om jag lever om tio minuter såärdet ju resonemanget fall faller platt till marken om man för det på det sättet i stället måste ju resonemangerna föras utifrån de förhållanden som internationellt råder och vi har ju ändå skyldigheter gent emot främmande länder att betala våra räkningar och betala våra räkningar enligt omräkningskurser som vi ju har accepterat via internationella valutafonder vad finansministern säger i propositionen och vad här stårde här säger om att vi kan komma i det läget att vi behöver stifta en ny lag en ny myntlag om det någonting skulle inträffa ja jag har sagt att man kan ha två lmyntlagar en för guldmynt eller huvudmynt och en för mynt med sitationstecken observera och en förskiljemynt men utred då frågan först i ett sammanhang så att vi kan nå fram till ett stabilt och förtroendegingivande system jamahar använt det uttrycket att jag ser ti den här åtgärden en förberedelse för devalvering det är väldigt olyckligt om det skulle gå så det framgår ju utan vidare klart utan mina ord att jag motsätter mig en sådan utveckling och är det så att just det förhållandet att jag ha tagit fram detta har den effekten att hos regering och riksdag stärka motståndskraften mot de upplösande tendenser som finns på det här området i vårt land då har den reservationen fyllt en stor uppgift och är talman jag vill sluta de här med att framföra ett tack till ers dåle för alla de debatter som jag har haft nöjet och äran att få föra med honom ut i bankåärenden det har skett med blanka vapen och jag tror också med respekt för varandras ståndpunkter vi har bägge uppfattat det vill jag säga som en skyldighet att föra debatten i dessa ämnen för att den inte helt skulle dö bort och försvinna ur kammarens protokoll och ur den allmänna diskussionen om ingen säger någonting ingen debatterar någonting då blir det tyst och dött och det kanske ändå är vår uppgift ti som riksdagsledamöter att föra en debatt även om det är frågan om krångliga saker talman

1914-09-28

1996-08-17

RD_FK_L_1970-12-15_1970-12-16.1.mp3

i-kKwchvmGcCczwx5qpBvmM

prot-1970-höst-fk--46

Nils Ståhle

i-U1zHdm2W2Np9V2M5yk9dTg

i-U1zHdm2W2Np9V2M5yk9dTg

Socialdemokraterna

Södermanlands läns och Västmanlands läns valkrets

förstakammarledamot

man

Herr talman! Jag ber först att få tacka herr Åkerlund för de vackra ord han nämnde till mig. Jag har tidigare från denna talarstol uttryckt min beundran för vetenskapsmannen herr Åkerlund vad gäller just de frågor vi nu diskuterar. Men jag ville med mitt inlägg försöka återföra denna debatt till det praktiska planet. Det är viktigt för oss här i riksdagen att se till att vi fattar beslut som kan omsättas i praktisk verksamhet. Herr Åkerlund nämnde att vi har skilda uppfattningar i en hel del av de frågor det här gäller, något som jag underströk i mitt första anförande och som jag även nu vill understryka. Men jag har ändå all respekt för herr Åkerlund och hans uppfattning. Jag vidhåller, herr talman, mitt yrkande om bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

herr talman jag ber först att få tacka herr åkerlund för de vackra ord han nämnde till mig jag har tidigare från denna talarstol uttryckt min beundran för vetenskapsmannen herr åkerlund vad gäller just de frågor vi nu diskuterar men jag ville med mitt inlägg försöka återföra denna debatt till det praktiska planet det är viktigt för oss här i riksdagen att se till att vi fattar beslut som kan omsättas i praktisk verksamhet herr åkerlund nämnde att vi har skilda uppfattningar i en hel del av de frågor det här gäller något som jag underströk i mitt första anförande och som jag även nu vill understryka men jag har ändå all respekt för herr åkerlund och hans uppfattning jag vidhåller herr talman mitt yrkande om bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter

talman jag ber först få at tacka härråkelun för de vackra ord som han rnämnde tirl mig här får det gäller just de här sakerna jag har tidigare från den här talarstolen uttryckte min beundran för vetenskapsmannen här åkelund var det gäller just de här sakerna men jag ville med mitt inlägg försöka återpföra den här debatten på det praktiska planet och et är väl det som är det viktiga för oss här i riksdagen att vi ska se till att vi fattar beslut som praktiskt kan omsättas i praktisk verksamhet och heråkelund nämnde här att vi vi har skilda uppfattningar vad det gäller en hel del utav de här sakerna och det underströk jag i mitt första anförande och det vill jag understryka även nu men jag har all ändå all respekt respekt förhåkelun och hans uppfattning jag vidhåller här talman meden förslag om bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter hon

1901-04-26

1987-07-07

RD_FK_L_1970-12-15_1970-12-16.1.mp3

i-Rb5yPNtEnwcSC5HgW9LJFi

prot-1970-höst-fk--46

Erik Boheman

i-9jz5ycDdUNuEbuww4Ui1YW

i-9jz5ycDdUNuEbuww4Ui1YW

Folkpartiet

Göteborgs kommuns valkrets

förstakammarledamot

man

Ärade kammarledamöter! När jag om en kort stund slår klubban i bordet och sätter punkt för första kammarens höstsession år 1970 avslutas därmed också första kammarens insatser i svenskt parlamentariskt liv. En epok i den svenska folkrepresentationens historia är till ända — en ny gör sitt inträde på den politiska vädjobanan. Den nyordning som nu begynner berör i högre grad första kammaren än den andra. Det indirekta valsystemet, den längre valperioden, den successiva förnyelsen, det som kännetecknat denna kammare blir nu ett minne blott. Från det politiska livet försvinner också icke mindre än 78 av denna kammares ledamöter, de flesta av dem troligen definitivt. Många av dessa har spelat en stor roll i kammaren och tjänat i riksdagen under långa perioder. Det har vid flerfaldiga tillfällen vid debatterna om den nya partiella författningsreformens genomförande betonats hur ringa allmän uppmärksamhet denna reform i själva verket uppväckt bland folkets breda lager. Aldrig tillförne har väl en nyordning av i betydelse liknande slag genomförts under så stillsamma former som denna, trots den genomgripande förändring som den medför i vårt politiska liv. Det höves mig därför knappast att vid denna första kammarens svanesång söka svinga mig upp till de oratoriska höjder, som utmärkte lantmarskalkens vältaliga avslutningsord vid riddarhusets avskaffande eller som kännetecknade åtskilliga inlägg under författningsdebatterna åren 1906—1909 och 1918—1921. Vad beror då denna stillsamhet på? Kanske främst på att ett envist motstånd hade rests mot avskaffandet av en ståndsrepresentation som i själva verket med sin klassbetonade konstruktion överlevt sig själv och vid de senare tillfällena på att de förändringar som då genomfördes betecknade avgörande steg mot demokratiens och parlamentarismens genombrott, länge med passion krävt av en alltmer betydande folkmajoritet. De nu genomförda författningsändringarna innebär dock parlamentarismens fullständiga genomförande, Men svenska folket i gemen har knappast känt det hittillsvarande tvåkammarsystemet som något avgörande hinder för den svenska demokratins funktionsduglighet. Meningsbrytningarna mellan dem som velat behålla tvåkammarsystemet och dem som velat att folkets vilja uttryckt vid ett val skall vara avgörande i fråga om hos vem regeringsmakten skall förläggas har mestadels skett mellan de i riksdagen företrädda politikerna och så småningom utmynnat i den kompromiss som nu blivit verklighet och som antagits av båda kamrarna med överväldigande majoritet; För den, som redan som politiskt intresserad skolyngling från kamrarnas läktare med andlöst intresse följde de skarpa debatterna under slutet av detta sekels första årtionde eller genomlevde de heta diskussioner som ledde till demokratins genombrott strax efter första världskriget, har kontrasten med den nu förda författningsdebatten och detta ganska fridsamma avsnitt i den svenska författningsutvecklingens historia framstått i skarp relief. I De Geers motivering för tvåkammarsystemets införande fanns många synpunkter, som återspeglade den da- gens synsätt, ett synsätt som ännu inte av naturliga skäl var genomträngt av för dagens medborgare självklara demokratiska grundsatser. Men en synpunkt som kanske i dag främst bör ihågkommas är följande: Syftet med tvåkammarsystemet och de med lika makt utrustade kamrarna skulle inte endast vara att förhindra förhastade beslut utan också att över huvud taget trygga det beståendes rätt. Under åtskilliga årtionden fullgjorde väl första kammaren denna uppgift med den äran. Första kammarens första sammansättning gjorde att den närmast liknade ett återuppståndet riddarhus. Av kammarens 125 medlemmar var inte mindre än 78 grevar, baroner eller vanliga adelsmän. Av återstående medlemmar var de flesta höga ämbetsmän som om adlandet fortsatt också mycket väl kunnat taga säte på riddarhuset. Det förefaller närmast som om man inom den dåvarande kammaren kunnat betrakta den ensamme läkaren, den enslige kyrkoherden och de fyra grosshandlarna som representanter för socialgrupp 3. Vilken utveckling har inte skett! Såvitt jag har kunnat finna representeras ridderskapet i denna kammare numera av en enda medlem, som för övrigt — det är jag säker på — på intet sätt anser sig företräda denna samhällsgrupp, om man nu skulle kunna säga att en sådan i egentlig mening längre existerar. Första kammarens sammansättning då var ganska naturlig, På landsbygden som vid den tiden inrymde den övervägande huvuddelen av svenska folket var man van att se upp till den store godsägaren eller potentaten, som kanske också representerade erfarenhet i fråga om offentliga värv. Valbarhetsåldern var hög, rösträtten i hög grad inskränkt och graderad även om själva valmansantalet till landsting och stadsfullmäktige i Göteborg och Stockholm var större än valmanskåren till andra kammaren. Förstakammaruppdraget var oavlönat och sålunda förenat med betydande ekonomiska uppoffringar för dem, som inte var bosatta i Stockholm. Den utveckling som sedan skett har gått stegvis allteftersom folkbildningen ökat, folkets stora massa blivit mer politiskt medveten, industrialiseringen satt in, levnadsstandarden stigit och demokratiskt tänkesätt vunnit insteg icke utan inflytande från andra länder som under vissa tider nått längre än vi på detta område. Rösträtten vidgades till att så småningom bli allmän, inklusive kvinnlig rösträtt, valbarhetsåldern sänktes, förstakammarledamöterna fick lika löneförmåner som andra kammarens och första kammaren blev lika demokratisk som den andra — allt detta efter ganska uppslitande politiska strider. Kvar stod endast intill denna dag den indirekta valmetoden, den längre valperioden och den successiva förnyelsen, vilken medfört att denna kammare icke på samma sätt som medkammaren återgivit svängningarna i folkopinionen. En riksdagsman har kunnat sitta i denna kammare efter det att tolv år förflutit sedan hans primärväljare lagt sina röstsedlar i valurnan. Första kammaren har icke minst på grund av eftersläpningen i dess förnyelse under efterkrigstiden varit mer radikal än medkammaren, om nu beteckningen radikal tillämpas på det socialdemokratiska partiet, vilket inte i alla avseenden motsvarar verkligheten. De Geers tanke att första kammaren skulle representera eftertanken och värnet för det bestående har sålunda på visst sätt förbytts i sin motsats. I alla händelser har det härskande partiet under senare decennier haft sitt starkaste fäste i denna kammare, fast talmannen kontinuerligt tillhört oppositionen, och kammaren har under vissa perioder utgjort garantin för ett fortsatt regeringsinnehav. Ingen skall förneka att första kammaren även under sin så att säga odemokratiska period inom sina väggar hyst mycken erfarenhet, klokskap, eko- nomiskt förstånd och varm fosterlandskärlek och därmed under lång period i sin mån bidragit till en relativt lugn och delvis framgångsrik samhällsutveckling. Under brytningstiderna under detta sekels första årtionden utgjorde kammaren en fördröjande faktor i fråga om den utveckling som eftersträvades av folkmajoriteten, men den hindrade kanske genomförande av ett och annat mindre genomtänkt uppslag och uppgav i den stämning som rådde efter första världskrigets omvälvningar till slut helt sin privilegierade ställning utan varaktig bitterhet. Skillnaden mellan första och andra kammaren har också mer och mer försvunnit i fråga om partitillhörighet, social sammansättning och även arbetsformer, vilket bl. a. medfört att gemensam omröstning, detta för svensk författning unika institut, alltmera sällan förekommit och när så skett i allmänhet rört sig om relativt blygsamma anslagssiffror, där meningarna gått isär och där partidisciplinen tillåtits svikta. Vad kammaren behållit av mera yttre särprägel har väl berott på det mindre antalet medlemmar, en viss tradition som gjort debatterna lugnare och kanske ibland sakligare och därför mindre uppmärksammade av massmedia samt på det förhållandet att de gemensamma utskotten haft lika många medlemmar från vardera kammaren, vilket medfört att ett procentuellt större antal förstakammarledamöter haft plats som ordinarie utskottsledamöter än som varit fallet i medkammaren. Också har ett stort antal utskottsordförande rekryterats från denna församling. Inte en enda gång under min sexåriga talmanstid har jag sett mig föranlåten att slå klubban i bordet för att avbryta en talare på grund av ett olämpligt eller sårande utfall. Utplånandet av olikheterna i kamrarnas sammansättning, det tungrodda i dubbelbehandlingen, inte minst för regeringens medlemmar, utan att denna dubbelbehandling utom i obetydliga undantagsfall medfört skiljaktiga resultat, har lett till att tvåkammarsystemet mer och mer framstått som en anakronism. Härtill har ju kommit att eftersläpningen i första kammarens förnyelse med nuvarande och förutsebara valresultat alltmera framstått som ett hinder för ett snabbt realiserande av folkviljans eventuella utslag i regeringsfrågan. Det finns väl åtskilliga som i sitt stilla sinne skulle önskat ett annat tvåkammarsystem med ett annorlunda sammansatt överhus med endast suspensivt veto som särskilt i lagstiftningsfrågor kunnat närmare granska de förslag som i vår hektiska och föränderliga värld drällt ned på kammarens bord i en aldrig sinande flod och inte sällan visat sig vara föremål för skilda tolkningar och inte alltid varit kanske helt genomtänkta. Men en sådan tanke har aldrig visat sig politiskt genomförbar. Den nya författning som nu träder i kraft kan ingalunda betraktas som ett hastverk. Den har föregåtts av årslånga ingående utredningar som stötts och blötts. Den är dock bara en början om än kanske den viktigaste delen av en omfattande författningsrevision. Framför allt är den som sagt en kompromiss. Som vid alla kompromisser är väl knappast någon riktigt nöjd även om missnöjet riktar sig mot olika detaljer. De flesta förefaller dock ense om att den nya enkammarens storlek kommer att framkalla betydande problem och ställa stora krav på det nya presidiet, som dessutom måste skapa en ny tradition i ett nytt hus med ny utskottsorganisation och i flera avseenden förändrade partipolitiska förhållanden. Jag känner starkt behov att vid detta tillfälle uttala vilken tillfredsställande uppgift det varit för mig att under dessa år föra klubban i denna kammare. Efter bästa förmåga har jag sökt att fylla denna uppgift med oväld och kanske med ett stänk av gott humör. Huruvida jag lyckats må andra döma om, men jag har hela tiden känt att jag oav- sett partitillhörighet mött förtroende och känt vänskapsbanden bli allt fastare med kammarens ledamöter. För detta uttalar jag mitt djupt kända och vördsamma tack. Åtskilliga gånger har jag känt den stumhet i debatten som åvilar talmannen som en belastning. Ett flertal uttänkta ytterst dräpande repliker har fått bli outsagda. Jag har känt en beundran för all den sakkunskap, den skicklighet, den hängivenhet för uppgiften, som jag funnit hos kammarens ledamöter. Någon gång har jag kanske haft den känslan att de rika personligheter som funnits i denna kammare skulle kommit ännu bättre till sin rätt om inte systemet fordrat den starka disciplin som utmärker vårt partiväsen. Vi möts nu för sista gången i denna sal, som visserligen mätt med historiens mått är relativt ung men som bevittnat så många fascinerande debatter. Här har kammaren lyssnat till sådana stora politiker som Lindman och Trygger, Staaff och Edén, Branting och Möller i gångna tider, Bohman och Virgin, Helén och Dahlén, Bengtson, Erlander, Sträng och Palme, för att bara nämna några få av dem som väckt särskild uppmärksamhet när de talat i detta rum som kammarledamöter eller regeringsmedlemmar. Någon gång har väggarna väl också genljudit av återklangen av mera entoniga talarprov från maskinskrivna blad som fått kammarledamöterna att kämpa med sömnen eller drivit ut dem till lugnare platser där den på senaste tiden verksamma televisionens vakande öga icke kunnat nå dem. Jag tror att alla vi som arbetat och verkat i detta rum i dag känner något av saknadens vemod. Vi kommer inte att återse denna sal, åtminstone inte i oförändrat skick. Ett kamratskap har upplösts, en välkänd miljö kommer att försvinna. Personligen vill jag uttrycka en förhoppning om att detta hus måtte kunna byggas om så att det åter kan hysa även nutidens Ppretentiösa riksdagsledamöter. Det temporära husets yttre tillfredsställer åtminstone in- te min kanske omoderna uppfattning om skönhet och det må vara aldrig så praktiskt och aldrig så funktionellt, men jag tror inte det kommer att skapa det intryck av värme som vi dock upplevt i denna omgivning. Jag vill tacka de båda vice talmännen för all den hjälp de med städse befintlig beredvillighet lämnat mig och kammaren. Jag tackar hela kammarens personal, som var och en i sin stad med sällsynt hängivenhet fullgjort sina åligganden, kanslipersonal, vaktmästare, stenografer och deras medhjälpare som förvandlat våra anföranden till begriplig högsvenska. Jag vänder mig till kammarens mångårige sekreterare, en av vår tids främste konstitutionella experter, som troget stått vid min sida och givit mig ovärderliga råd. Till Er som nu definitivt lämnar riksdagsarbetet önskar jag långa och lyckliga slutår efter framgångsrik karriär. Till dem som till äventyrs hoppas på ett bättre valresultat i framtiden må dessa förhoppningar infrias. Till dem som inträder i den nya enkammaren lycka till. Alla kan vi väl med en viss stolihet införa i meritförteckningen att vi en gång tillhört riksdagens första kammare. Till sist, ärade ledamöter, kära kamrater, vill jag uttala allas vår önskan att riksdagen i sin nya form måtte väl och framgångsrikt vårda det demokratiska arv som den gamla riksdagen lämnat efter sig, att dess överväganden och beslut måtte lända till fäderneslandets bästa, till dess andliga och materiella förkovran i full insikt om Sveriges begränsade men icke betydelselösa roll i internationella sammanhang och om det ansvar som åvilar den för allas vår och våra efterlevandes framtid. Innan jag slår klubban i bordet för att avsluta första kammarens sista sammankomst överlämnar jag ordet till kammarens ålderspresident herr John Ericsson.

ärade kammarledamöter när jag om en kort stund slår klubban i bordet och sätter punkt för första kammarens höstsession år etttusen niohundrasjuttio avslutas därmed också första kammarens insatser i svenskt parlamentariskt liv en epok i den svenska folkrepresentationens historia är till ända en ny gör sitt inträde på den politiska vädjobanan den nyordning som nu begynner berör i högre grad första kammaren än den andra det indirekta valsystemet den längre valperioden den successiva förnyelsen det som kännetecknat denna kammare blir nu ett minne blott från det politiska livet försvinner också icke mindre än sjuttioåtta av denna kammares ledamöter de flesta av dem troligen definitivt många av dessa har spelat en stor roll i kammaren och tjänat i riksdagen under långa perioder det har vid flerfaldiga tillfällen vid debatterna om den nya partiella författningsreformens genomförande betonats hur ringa allmän uppmärksamhet denna reform i själva verket uppväckt bland folkets breda lager aldrig tillförne har väl en nyordning av i betydelse liknande slag genomförts under så stillsamma former som denna trots den genomgripande förändring som den medför i vårt politiska liv det höves mig därför knappast att vid denna första kammarens svanesång söka svinga mig upp till de oratoriska höjder som utmärkte lantmarskalkens vältaliga avslutningsord vid riddarhusets avskaffande eller som kännetecknade åtskilliga inlägg under författningsdebatterna åren etttusen niohundrasex etttusen niohundranio och etttusen niohundraarton etttusen niohundratjugoett vad beror då denna stillsamhet på kanske främst på att ett envist motstånd hade rests mot avskaffandet av en ståndsrepresentation som i själva verket med sin klassbetonade konstruktion överlevt sig själv och vid de senare tillfällena på att de förändringar som då genomfördes betecknade avgörande steg mot demokratiens och parlamentarismens genombrott länge med passion krävt av en alltmer betydande folkmajoritet de nu genomförda författningsändringarna innebär dock parlamentarismens fullständiga genomförande men svenska folket i gemen har knappast känt det hittillsvarande tvåkammarsystemet som något avgörande hinder för den svenska demokratins funktionsduglighet meningsbrytningarna mellan dem som velat behålla tvåkammarsystemet och dem som velat att folkets vilja uttryckt vid ett val skall vara avgörande i fråga om hos vem regeringsmakten skall förläggas har mestadels skett mellan de i riksdagen företrädda politikerna och så småningom utmynnat i den kompromiss som nu blivit verklighet och som antagits av båda kamrarna med överväldigande majoritet för den som redan som politiskt intresserad skolyngling från kamrarnas läktare med andlöst intresse följde de skarpa debatterna under slutet av detta sekels första årtionde eller genomlevde de heta diskussioner som ledde till demokratins genombrott strax efter första världskriget har kontrasten med den nu förda författningsdebatten och detta ganska fridsamma avsnitt i den svenska författningsutvecklingens historia framstått i skarp relief i de geers motivering för tvåkammarsystemets införande fanns många synpunkter som återspeglade den da gens synsätt ett synsätt som ännu inte av naturliga skäl var genomträngt av för dagens medborgare självklara demokratiska grundsatser men en synpunkt som kanske i dag främst bör ihågkommas är följande syftet med tvåkammarsystemet och de med lika makt utrustade kamrarna skulle inte endast vara att förhindra förhastade beslut utan också att över huvud taget trygga det beståendes rätt under åtskilliga årtionden fullgjorde väl första kammaren denna uppgift med den äran första kammarens första sammansättning gjorde att den närmast liknade ett återuppståndet riddarhus av kammarens etthundratjugofem medlemmar var inte mindre än sjuttioåtta grevar baroner eller vanliga adelsmän av återstående medlemmar var de flesta höga ämbetsmän som om adlandet fortsatt också mycket väl kunnat taga säte på riddarhuset det förefaller närmast som om man inom den dåvarande kammaren kunnat betrakta den ensamme läkaren den enslige kyrkoherden och de fyra grosshandlarna som representanter för socialgrupp tre vilken utveckling har inte skett såvitt jag har kunnat finna representeras ridderskapet i denna kammare numera av en enda medlem som för övrigt det är jag säker på på intet sätt anser sig företräda denna samhällsgrupp om man nu skulle kunna säga att en sådan i egentlig mening längre existerar första kammarens sammansättning då var ganska naturlig på landsbygden som vid den tiden inrymde den övervägande huvuddelen av svenska folket var man van att se upp till den store godsägaren eller potentaten som kanske också representerade erfarenhet i fråga om offentliga värv valbarhetsåldern var hög rösträtten i hög grad inskränkt och graderad även om själva valmansantalet till landsting och stadsfullmäktige i göteborg och stockholm var större än valmanskåren till andra kammaren förstakammaruppdraget var oavlönat och sålunda förenat med betydande ekonomiska uppoffringar för dem som inte var bosatta i stockholm den utveckling som sedan skett har gått stegvis allteftersom folkbildningen ökat folkets stora massa blivit mer politiskt medveten industrialiseringen satt in levnadsstandarden stigit och demokratiskt tänkesätt vunnit insteg icke utan inflytande från andra länder som under vissa tider nått längre än vi på detta område rösträtten vidgades till att så småningom bli allmän inklusive kvinnlig rösträtt valbarhetsåldern sänktes förstakammarledamöterna fick lika löneförmåner som andra kammarens och första kammaren blev lika demokratisk som den andra allt detta efter ganska uppslitande politiska strider kvar stod endast intill denna dag den indirekta valmetoden den längre valperioden och den successiva förnyelsen vilken medfört att denna kammare icke på samma sätt som medkammaren återgivit svängningarna i folkopinionen en riksdagsman har kunnat sitta i denna kammare efter det att tolv år förflutit sedan hans primärväljare lagt sina röstsedlar i valurnan första kammaren har icke minst på grund av eftersläpningen i dess förnyelse under efterkrigstiden varit mer radikal än medkammaren om nu beteckningen radikal tillämpas på det socialdemokratiska partiet vilket inte i alla avseenden motsvarar verkligheten de geers tanke att första kammaren skulle representera eftertanken och värnet för det bestående har sålunda på visst sätt förbytts i sin motsats i alla händelser har det härskande partiet under senare decennier haft sitt starkaste fäste i denna kammare fast talmannen kontinuerligt tillhört oppositionen och kammaren har under vissa perioder utgjort garantin för ett fortsatt regeringsinnehav ingen skall förneka att första kammaren även under sin så att säga odemokratiska period inom sina väggar hyst mycken erfarenhet klokskap eko nomiskt förstånd och varm fosterlandskärlek och därmed under lång period i sin mån bidragit till en relativt lugn och delvis framgångsrik samhällsutveckling under brytningstiderna under detta sekels första årtionden utgjorde kammaren en fördröjande faktor i fråga om den utveckling som eftersträvades av folkmajoriteten men den hindrade kanske genomförande av ett och annat mindre genomtänkt uppslag och uppgav i den stämning som rådde efter första världskrigets omvälvningar till slut helt sin privilegierade ställning utan varaktig bitterhet skillnaden mellan första och andra kammaren har också mer och mer försvunnit i fråga om partitillhörighet social sammansättning och även arbetsformer vilket bl a medfört att gemensam omröstning detta för svensk författning unika institut alltmera sällan förekommit och när så skett i allmänhet rört sig om relativt blygsamma anslagssiffror där meningarna gått isär och där partidisciplinen tillåtits svikta vad kammaren behållit av mera yttre särprägel har väl berott på det mindre antalet medlemmar en viss tradition som gjort debatterna lugnare och kanske ibland sakligare och därför mindre uppmärksammade av massmedia samt på det förhållandet att de gemensamma utskotten haft lika många medlemmar från vardera kammaren vilket medfört att ett procentuellt större antal förstakammarledamöter haft plats som ordinarie utskottsledamöter än som varit fallet i medkammaren också har ett stort antal utskottsordförande rekryterats från denna församling inte en enda gång under min sexåriga talmanstid har jag sett mig föranlåten att slå klubban i bordet för att avbryta en talare på grund av ett olämpligt eller sårande utfall utplånandet av olikheterna i kamrarnas sammansättning det tungrodda i dubbelbehandlingen inte minst för regeringens medlemmar utan att denna dubbelbehandling utom i obetydliga undantagsfall medfört skiljaktiga resultat har lett till att tvåkammarsystemet mer och mer framstått som en anakronism härtill har ju kommit att eftersläpningen i första kammarens förnyelse med nuvarande och förutsebara valresultat alltmera framstått som ett hinder för ett snabbt realiserande av folkviljans eventuella utslag i regeringsfrågan det finns väl åtskilliga som i sitt stilla sinne skulle önskat ett annat tvåkammarsystem med ett annorlunda sammansatt överhus med endast suspensivt veto som särskilt i lagstiftningsfrågor kunnat närmare granska de förslag som i vår hektiska och föränderliga värld drällt ned på kammarens bord i en aldrig sinande flod och inte sällan visat sig vara föremål för skilda tolkningar och inte alltid varit kanske helt genomtänkta men en sådan tanke har aldrig visat sig politiskt genomförbar den nya författning som nu träder i kraft kan ingalunda betraktas som ett hastverk den har föregåtts av årslånga ingående utredningar som stötts och blötts den är dock bara en början om än kanske den viktigaste delen av en omfattande författningsrevision framför allt är den som sagt en kompromiss som vid alla kompromisser är väl knappast någon riktigt nöjd även om missnöjet riktar sig mot olika detaljer de flesta förefaller dock ense om att den nya enkammarens storlek kommer att framkalla betydande problem och ställa stora krav på det nya presidiet som dessutom måste skapa en ny tradition i ett nytt hus med ny utskottsorganisation och i flera avseenden förändrade partipolitiska förhållanden jag känner starkt behov att vid detta tillfälle uttala vilken tillfredsställande uppgift det varit för mig att under dessa år föra klubban i denna kammare efter bästa förmåga har jag sökt att fylla denna uppgift med oväld och kanske med ett stänk av gott humör huruvida jag lyckats må andra döma om men jag har hela tiden känt att jag oav sett partitillhörighet mött förtroende och känt vänskapsbanden bli allt fastare med kammarens ledamöter för detta uttalar jag mitt djupt kända och vördsamma tack åtskilliga gånger har jag känt den stumhet i debatten som åvilar talmannen som en belastning ett flertal uttänkta ytterst dräpande repliker har fått bli outsagda jag har känt en beundran för all den sakkunskap den skicklighet den hängivenhet för uppgiften som jag funnit hos kammarens ledamöter någon gång har jag kanske haft den känslan att de rika personligheter som funnits i denna kammare skulle kommit ännu bättre till sin rätt om inte systemet fordrat den starka disciplin som utmärker vårt partiväsen vi möts nu för sista gången i denna sal som visserligen mätt med historiens mått är relativt ung men som bevittnat så många fascinerande debatter här har kammaren lyssnat till sådana stora politiker som lindman och trygger staaff och edén branting och möller i gångna tider bohman och virgin helén och dahlén bengtson erlander sträng och palme för att bara nämna några få av dem som väckt särskild uppmärksamhet när de talat i detta rum som kammarledamöter eller regeringsmedlemmar någon gång har väggarna väl också genljudit av återklangen av mera entoniga talarprov från maskinskrivna blad som fått kammarledamöterna att kämpa med sömnen eller drivit ut dem till lugnare platser där den på senaste tiden verksamma televisionens vakande öga icke kunnat nå dem jag tror att alla vi som arbetat och verkat i detta rum i dag känner något av saknadens vemod vi kommer inte att återse denna sal åtminstone inte i oförändrat skick ett kamratskap har upplösts en välkänd miljö kommer att försvinna personligen vill jag uttrycka en förhoppning om att detta hus måtte kunna byggas om så att det åter kan hysa även nutidens ppretentiösa riksdagsledamöter det temporära husets yttre tillfredsställer åtminstone in te min kanske omoderna uppfattning om skönhet och det må vara aldrig så praktiskt och aldrig så funktionellt men jag tror inte det kommer att skapa det intryck av värme som vi dock upplevt i denna omgivning jag vill tacka de båda vice talmännen för all den hjälp de med städse befintlig beredvillighet lämnat mig och kammaren jag tackar hela kammarens personal som var och en i sin stad med sällsynt hängivenhet fullgjort sina åligganden kanslipersonal vaktmästare stenografer och deras medhjälpare som förvandlat våra anföranden till begriplig högsvenska jag vänder mig till kammarens mångårige sekreterare en av vår tids främste konstitutionella experter som troget stått vid min sida och givit mig ovärderliga råd till er som nu definitivt lämnar riksdagsarbetet önskar jag långa och lyckliga slutår efter framgångsrik karriär till dem som till äventyrs hoppas på ett bättre valresultat i framtiden må dessa förhoppningar infrias till dem som inträder i den nya enkammaren lycka till alla kan vi väl med en viss stolihet införa i meritförteckningen att vi en gång tillhört riksdagens första kammare till sist ärade ledamöter kära kamrater vill jag uttala allas vår önskan att riksdagen i sin nya form måtte väl och framgångsrikt vårda det demokratiska arv som den gamla riksdagen lämnat efter sig att dess överväganden och beslut måtte lända till fäderneslandets bästa till dess andliga och materiella förkovran i full insikt om sveriges begränsade men icke betydelselösa roll i internationella sammanhang och om det ansvar som åvilar den för allas vår och våra efterlevandes framtid innan jag slår klubban i bordet för att avsluta första kammarens sista sammankomst överlämnar jag ordet till kammarens ålderspresident herr john ericsson

ärade kammarledamöter nej om en kort stund slår klubban i bordet och sätter punkt för första kammarens höstition år nittonhundrasjuttio avslutas därmed också första kammarens insatser i svensk parlamentariski en nepok i den svenska folkrepresentationens historia är till enda en ny gör sitt inträde på den politiska vediobanan den nyordning som nu begynner berör i högre grad första kammaren än den andra det indirekta valsystemet den längre valperioden den successiva förnyelsen de som kännetecknar denna kammaren blir nu ett minne blott från det politiska livet försvinner också inte mindre än sjuttioåtta av denna kammarens ledamöter de flesta av dem troligen definitivt många av dessa har spelat en stor roll i kammaren och känat i riksdagen under långa periodder det har vid flerfaldiga tillfällen vid debatterna om den nya partiella författningsreformens genomförande betonats ur ringa allmänt uppmärksamhet denna reform i själva verket uppväckt bland folkets breda lager aldrig till förne har ved en nyordning i betydelse i betydan betydelse liknande slag genomförts under så stillsamma former som denna trots den genomgripande förändring som den medför i vårt politiska liv dehöves mig därför knappast att vid denna kammarens svanesång örsöka svinga mig upp till de oreatoriska höjder som utmärkte lampmarschalkens veltaliga avslutningsord vid riddarhusets avskaffande eller som kännetecknade åtskilliga inlägg under författningsdebatterna åren nittonhundrasex tio nittohundranio och nittonhundraarton till nittonhundratjugoett vad beror då denna stillsamhet på kanske främst på att ett envist motstånd hade rests mot avskaffande av en ståndsrepresentation som i själva verket med sin klassbetonade konstruktion överlevt sig själv och vid ett senare tillfälle på att de förändringar som då genomfördes betecknade avgörande steg mot demokratins och parlamentarismens genombrott länge med passion krävs av en alltmera betydande folkmajoritet det nu genomförda författningsändringarna innebär dock parlamentarismens fullständiga genomförande men svenska folket i gemen har knappast känt det hittillsvarande tvåkammarsystemet som något avgörande hinder för den svenska demokratins funktionsduglighet meningsbrytningarna mellan dem som velat behålla ert tvåkammarsystem och dem som velat att folkets vilja uttryckt vid ett val ska vara avgörande i fråga om hos vem regeringsmakten ska förläggas har mestadels skett melan de i riksdagen företräda politikerna och så småningom utmynnat i den kompromiss som nu blivit verklighet och som antagits av båda kamrarna med överväldigande majoritet för den som redan som intresserad skolygn från kammarens läktare med andlöst intresse följde de skarpa debatterna under slutet av detta sekels första årtionde eller genomlevde de heta diskussioner som ledde till demokratins genombrott strax efter första världskriget har kontrasten medan den nu förda författningsdebatten och detta fi ganska fridsamma avsnitt i den svenska författningsutvecklingens historia framträtt i skarp projek i de gärs motivering för tvåkammarsystemets införande fanns många synpunkter som återspeglade den dagens synsätt ett synsätt som ännu inte av naturliga skäl var genomträngd av fördagens medborgare självklara demokratiska grundsatser men en synpunkt som kanske i dag främst på de ihåpkommaste följande syftet med tvåkammarsystemet och med de met lika makt utrustade kamrarna skulle inte endast vara att förhindra förhastade beslut utan också att överhuvudtaget trygga det beståendets rätt under åtskilliga årtionden fullgjorde väl första kammaren denna uppgift med en ära första kammarens första sammansättning gjorde att de närmast liknade ett återuppståndet riddarhus av kamrarens etthundratjugofem medlemmar var inte mindre än sjuttioåtta grevar och baroner och vanliga avbutsmän av återstående medlemmar var de flesta högt höga embetsmän som om adlandet hade fortsatt också mycket väl kunnat ta ut sete på riddarhuset det förefaller närmast som om man inom den dåvarande kammaren kunnat betrakta den ensamma läkaren den enslige kyrkoherden och de fyra grosshandlarna som representanter för socialgrupp tre vilken utveckling har inte skett såvitt jag har kunnat finna representeras riteskapet i denna kammare nuer av en enda medlem som för övrigt är jag säker på på intet sätt anser sig företräda denna samhällsgrupp om man nu skulle kunna säga att en sådan egentlig mening ännu existerar första kammarens sammansättning då var ganska naturlg på landsbygden som vid den tiden inrymde den övervägande huvuddelen av svenska folket var man van att se upp till den store godsägaren eller petentaten som kanske också representerade erfarenhet i fråga om offentliga värde valbaretåvalbarisålden var hög rösträtten i hög grad inskränkt och graderad även om själva valmansamtalet landsting och statsfullmäktige i göteborg och stockholm var större än valmanskåren till andra kammare första kammaruppdraget var oavlönat och sålanda förenat med betydande ekonomiska uppoffringar för dem som inte var bosatta i stockholm den utveckling som sedan skett har gått stegvis allt eftersom folkbildningen ökat folkets stora massha blivit mer politiskt medveten industrialiseringen satt in levnadsstandarden stigit och demokratiskt tänkeset vunnit insteg inde utan inflytande från andra länder än vårt som under vissa tider nått längre än vi på detta område rösträtten vidgades till att så småningom bli allmänt inklusive kvinnlig röst valbresolden sänks första kammarledamöterna fick lika löneförmåner som andra kammaren och första kammaren blev lika demokratisk som den andra allt detta efter ganska uppslitande politiska strider kvarstod intill denna dag den indirekta valmeto den längre valperiod och den successiva förnyelsen vilket medfört att denna kammaren inte på samma sätt som medkammaren återgivit svängningarna i folkopinionen en riksdagsman har kunnat sitta i denna kammare efter det att tolv år förflutit sedan hans primärväljare lagt sin röstsedel i valnudan första kammaren har inte minst på grund av eftersläpning i dess förnyelse under efterkrigstiden varit mera radikal än medkammaren om nu beteckningen radikal tillämpas på det socialdemokratiska partiet vilket inte i alla avseende motsvarar verkligheten begärs tanke var att första kammaren skulle representera eftertanke och värnet för det bestående har sådana på visst sätt förbytts il sin motsats i alla händelser har det härskande partiet under senare decennier haft sitt starkaste fäste i denna kammare fast talmannen kontinuerligt tillhört opposition och kammaren har under vissa perioder utgjort en garanti för ett fortsatt regeringsinnehav ingen ska förneka att första kammaren även under den under sin så att säga odemokratiska period inom sina väggar hyste mycken erfarenhet mycken kloktskap ekonomiskt förstånd och varm fosterlandskärink och därmed under lång period i sin mån bidragit till en relativt lugn och delvis framgångsrik samhällsutveckling under brytningstiderna under detta sekels första årtionden utgjorde kammaren en fördröjande faktor i fråga om den utveckling som eftersträvades av folkmajoriteten men den hindrade kanske genomförandet av ett och annat mindre genomtänkt uppslag och uppgav i den stämning som rådde efter första världskriget somvändningar till slut helt sin priviligierade ställning utan varaktig bitterhet skillnaden mellan första och andra kammaren har också mer och mer försvunnit i fråga om partitillhörighet socialt sammansättnn och även arbetsformer vilket bland annat medfört att gemensam omröst detta för svensk författningså unika institut alltmera sällan förekommit hon är så skätt i allmänhet rört sig om relativt blygsamma anslagssiffror där meningarna gått isär och där partidiciplinen tillåtits vikta vad bär kammaren behållit av mera yttre särked har väl berott på det mindre antalet medlemmar en viss tradition som gjort debatterna lugnare och kanske ibland sakligare och därför mindre uppmärksammats av massmedia fram på det förhållandet att de gemensamma utskott haft lika många medlemmar från vardera kammaren vilket medfört att ett procentuellt större antal förstakammarledamöter haft plats som ordinarie utskottsledamöter än som var varit fallet i medkammaren och så har ett stort antal utskottsordföranden rekryterats från denna församling inte en enda gång under min sexåriga talmanstid har jag sett med föranlåten att slå klubban i bordet för att avbryta en talare på grund av ett olämpligt eller sårande utfall utlånandet av olikheterna i kammarens sammansättden tungrodda dubbelbehandling inte minst för regeringens medlem utan att denna dubbelbehandling utom i obetydliga undantagsfall medfört skiljaktiga resultat har lett till att tvåkammarsystemet kanske mer och mer framstått som en anakomism härtil har ju kommit att eftersläpningen i första kammarens förnyelse med nuvarande och förutsebara valresultat alltmera framstått som ett hinder för ett snabbt realiserande av folkviljans eventuella utslag i regeringsfrågan det finns väl åtskilja som i sitt stilla sinne skulle önskat ett annat tvåkammarsystem med annorlunda sammansatt överhus med endast susponsivt veto som särskilt i lagstiftningsfrågor kunnat närmare granska de förslag som i vår hektiska och förändrliga värld drät ned på kammarens bord i en aldrig sinande flod och inte sällan visar sig vara föremål för skilda tolkningar och inte alltid var kanske helt genomtänka men en sådan tanke har alltrid visat sig politisktt genomförbar den nya författning som nu utreder i kraft kan ingalunda betraktas som ett hastvek den har föregått av årslånga ingående utredningar som stötts så blött den är dock bara en början om en kanske den viktigaste delen av en omfattande författningsrevision framför allt n som sagt en kompromiss som alla kompromisser är väl knappast någon riktigt nöjd även om missnöjet riktar sig mot olika detaljer de flesta förefaller dock ensa om att den nya kammarens storlek kommer att framkalla betydande problem och ställa stora krav på det nya presiet som dessutom måste skapa en ny tradition i ett nytt hus med ny utskottsorganisation och i flera avseenden förändrade partipolitiska förhållanden jag känner ett starkt behov att vid detta tillfälle uttala vilken tillfredsställande uppgift det varit för mig att under dessa år föra klubban i denna kammare efter bästa förmåga har jag sökt att fylla den uppgift med oväld och kanske dåoch då medet stänk av gott humör mhuruvida jag lyckats med andra dömma men jag har hela tiden känt att jag oavsett partitillhörighet mett förtroende och känt vänskapsbanden bli allt fastare med kammarens ledamöter för detta uttalar jag mitt djupt kända och vördsamma tack åtskilliga gånger har jag kanske känt den stumhet som åvilar kammaren som en belast ett flertal uttänkta ytterst dräpande repliker har fått bli outsagda jag har känt en beundran för all den sakkunskap den skicklighet den hengivenhet för uppgiften som jag har funnit hos kammarens ledamöter någon gång har jag kanske haft den känslan att de ri ka personligheter som funnits i denna kammare skulle kommit ännu bättre till sin rätt om inte systemet fordrat den starka disciplin som utmärker vårt partivesn vi möts nu för sista gången i denna sal som visserligen mätt med historiens mått är relativt lumg men som bevittnat så många fastinerande debatter här har kammaren lyssnat till såna stora politiker som vindman ot rygger stav och idén branting och möller i gångna tider bomanovigi elen och dalén elander sträng och palme för att bara nämna några få av dem som väckt särskild uppmärksamhet när de talat i detta rum som kammarledamöter eller regeringsmedlemmar någon gång har väl väkarna också genljudit av återplangen av mer intoniga talarro från maskimskrivna blad som fått kammarledamöterna att kämpa med sömnen eller drivit ut dem till lugnare platser där den på senare tid vaksamma tivivisionen inte kunnat nå dem jag tror att alla vi som arbetat och verkat i detta rum i dag känner något av saknadens vemod vi kommer inte att återse denna skap åtminstone inte gjortförändratske ett kamratskap har upplöst en välkänd miljö kommer att försvinna personligen vill jag uttrycka en förhoppning om att detta hus måste kunna byggas om såatt de åter kan hysa även nutidens retantiösa riksdagsledamöter det temporära husets yttre tillfredsställer ååtminstone inte min kanske omoderna uppfattning om skönhet och de ha vara aldrig så prakt och aldrig så funktionell men jag tror inte det kommer att skapa de intryck av värme som vi dock upplevt i denna omgivning jag vill packa de båda vise talmän för all den hjälp till mitt steti befintligvrredvillighet lämnat mig och kammaren jag tackar hela kammarens persona som v var och en i sin stadmed selsbord hengivenhet fullgjort sina årliganden kanslipersonavaktstenografer och deras medhjälpare som förvandlat våra anföranden till högsvenska jag vänder mig till kammarens mångårige sekreterare en av vår tids främsta konstitutionella expert som tråget stått vid min sida och givit mig ovärderliga råd till det som nu definitivt lämnar riksdagsarbete önskar jag långa och lyckliga slutår efter framgångsrik karriär till dem som till äventys hoppas på ett bättre resultat valresultat i framtiden att dessa förhoppningar måste infrias till dem som inträder i den nya kammaren lycka till alla kan vi väl med en viss stolthet införa i vår meritförteckning att vi en dång tillhört riksdagens första kammare beslut ärade ledamöter kära kamrater vill jag uttala allas våra önska att riksdag i sin nya forkmåtte väd och framgångsrik vårda de demokratiska arv som den gamla riksdagen lämnat efter sig att dess överväganden och beslut måste lämda till skednades landets bästa till dess andliga ch materiella förkovran i full insikt om sveriges begränsade men inte betydelselösa roll i internationella sammanhang och om det ansvar som åvidar den fr allas vår och vara efterlevandes framtid innan jag slår klubban i bordet för att avsluta första kammarens sista samankomst överlämnar jag ordet kammarens ålderspresident hereriksson jon härtalman

1895-01-19

1979-09-18

RD_FK_L_1970-12-15_1970-12-16.2.mp3

i-K2zMg7q6rdAQdCd6asg5sA

prot-1970-höst-fk--46

John Ericsson

i-DMs16qwN3uGgTraB34UW2Z

i-DMs16qwN3uGgTraB34UW2Z

Socialdemokraterna

Västra Götalands läns södra valkrets, Skaraborgs läns valkrets, Älvsborgs läns valkrets

förstakammarledamot, konsultativt statsråd, andrakammarledamot, socialminister, handelsminister, folkhushållningsminister

man

Herr talman! I sin lysande exposé över den tidsperiod som denna kammare verkat uttalade herr talmannen sin tillfredsställelse över sin uppgift att leda kammarens förhandlingar. För att lyckas med ett sådant uppdrag erfordras speciella personliga kvalifikationer. Första kammaren har haft förmånen att finna förnämliga kandidater till talmanskapet. Gestalten i talmansstolen under Johan Nilssons tid utstrålade kraft och värdighet. Hans efterträdare, John Bergvall, började med oddsen emot sig. Mycket snabbt förvandlades emellertid den otåligt cigarrettrökande riksdagsmannen till den lugne och filosofiske talmannen. Efter Bergvall kom bonden och folkrörelsemannen Gustaf Sundelin. Han tillvann sig från början av talmanskarriären tillgivenhet och aktning. När vår nuvarande talman trädde till kom en man av annan typ och med en annan bakgrund. Efter en lysande diplomatisk karriär följde ledamotskap i riksdagen. Efter ett fåtal riksdagsår kom upphöjelsen till talman. Vår talman har i dag sagt oss att det känts svårt med den stumhet som åligger kammarens talman. Dräpande repliker har formulerats men han har hindrats att uttala dem i en debatt. För alla de ledamöter som tillhört annan politisk fålla än talmannen kanske det var en bra sak att välja nuvarande talmannen till talman. Det är emellertid känt att vår talman har en tankeskärpa och en formuleringsskicklighet, det vet alla om både inom och utom denna församling. I denna stund skulle jag önska att jag förmått att företräda ledamöterna med en talekonst som en tidigare ålderspresident hade förmåga till, nämligen Rickard Sandler. Han var mäktig att hålla ett tal värdigt en talman. Nu är detta emellertid ingenting att göra åt. I sin briljanta exposé gav talmannen oss en stark känsla av att vi är med vid ett historiskt tillfälle i vårt parlamentariska liv. Vår talman har på ett värdigt och skickligt sätt utfört sitt uppdrag som den främste talesmannen för denna kammare. Kammarens ledamöter känner stor tacksamhet mot sin talman för det utomordentliga arbete han nedlagt genom att planera och leda våra förhandlingar. Vi önskar vår talman att få behålla förmånen av god hälsa för framtida värv! Herr talmannen får sista gången slå sin klubba i bordet. Våra förhandlingar är definitivt avslutade. Men innan så sker tar jag mig friheten att bryta mot våra traditionella ordningsregler genom att rikta en uppmaning till kammarens alla ledamöter att ge uttryck för vår tacksamhet till första kammarens siste talman, herr Erik Boheman, och hylla honom med en applåd.

herr talman i sin lysande exposé över den tidsperiod som denna kammare verkat uttalade herr talmannen sin tillfredsställelse över sin uppgift att leda kammarens förhandlingar för att lyckas med ett sådant uppdrag erfordras speciella personliga kvalifikationer första kammaren har haft förmånen att finna förnämliga kandidater till talmanskapet gestalten i talmansstolen under johan nilssons tid utstrålade kraft och värdighet hans efterträdare john bergvall började med oddsen emot sig mycket snabbt förvandlades emellertid den otåligt cigarrettrökande riksdagsmannen till den lugne och filosofiske talmannen efter bergvall kom bonden och folkrörelsemannen gustaf sundelin han tillvann sig från början av talmanskarriären tillgivenhet och aktning när vår nuvarande talman trädde till kom en man av annan typ och med en annan bakgrund efter en lysande diplomatisk karriär följde ledamotskap i riksdagen efter ett fåtal riksdagsår kom upphöjelsen till talman vår talman har i dag sagt oss att det känts svårt med den stumhet som åligger kammarens talman dräpande repliker har formulerats men han har hindrats att uttala dem i en debatt för alla de ledamöter som tillhört annan politisk fålla än talmannen kanske det var en bra sak att välja nuvarande talmannen till talman det är emellertid känt att vår talman har en tankeskärpa och en formuleringsskicklighet det vet alla om både inom och utom denna församling i denna stund skulle jag önska att jag förmått att företräda ledamöterna med en talekonst som en tidigare ålderspresident hade förmåga till nämligen rickard sandler han var mäktig att hålla ett tal värdigt en talman nu är detta emellertid ingenting att göra åt i sin briljanta exposé gav talmannen oss en stark känsla av att vi är med vid ett historiskt tillfälle i vårt parlamentariska liv vår talman har på ett värdigt och skickligt sätt utfört sitt uppdrag som den främste talesmannen för denna kammare kammarens ledamöter känner stor tacksamhet mot sin talman för det utomordentliga arbete han nedlagt genom att planera och leda våra förhandlingar vi önskar vår talman att få behålla förmånen av god hälsa för framtida värv herr talmannen får sista gången slå sin klubba i bordet våra förhandlingar är definitivt avslutade men innan så sker tar jag mig friheten att bryta mot våra traditionella ordningsregler genom att rikta en uppmaning till kammarens alla ledamöter att ge uttryck för vår tacksamhet till första kammarens siste talman herr erik boheman och hylla honom med en applåd

härtalman i sin lysande exkose över den tidsperiod som denna kammare har verkat uttalade hertalmannen sin tillfredstelse med sin uppgift att leda kamrarsförhandlingar för att lyckas med ett sådant uppdrag ärfordra speciella personliga kvalifikation första kammaren har haft förmånen att finna förnämliga kandidater till talmansskape gestalten i talmansstolen under johan nilssons tid utstrålade kraftoch vörna hans efterträdare jon bergvall började med otsen emot sig mycket snart förvandlades emellertid den åot otåliga riksdagsmannen till den lugne och filosofiske talmann efter ebergvall ome folkrörelsemannen bonden och folkrörelsemannen gustav sundli han tillvann sig från början av sin talmanskarriär aktning och tillgivnighet när var nuvarande talman trädde ti kom en man av annan typ och med en annan bakgrund efter en lysande diplomatisk karriär följde ledamotskapet av riksdagen efter ett fåtal riksdagar kom upphöjelsen till talmanskap vår talman har idag sagt att de har känts svårt med den stumhet som åligger kammarens talman dräpande repliker har eformulerats men man har hindrats att uttala dem i en debatt för alla damc ledamöter som tillhör en annan politisk folla än vår talman kanskeet var en bra sak att välja nuvaran talman tilltag det är emellertid känt att vår talman har en tankeskärpa och en formuleringsskicklighet och det vet alla om både inom och utom denna församling i denna stund skulle jag önska at jaa förmått att företräda ledamöterna med ett tankeväckande eller meden talekonst som en tidigare ålderspresident hade förmåga till nämligen rickards hann han var mäktig att hålla ett tal med en liten talman nu är det detta emelter ingenting att göra åt i sin briljanta exposei gav talmannen oss en stark känsla utav att vi är med vid ett historiskt tillfälle i vårt parlamentariska liv vår talman har på ett värdigt och skickligt sätt utfört sitt uppdrag så de främste talesmannen för denna kamma kammarens ledamöter känner stor tacksamhet mot sin talman för det utomordentliga arbet han nedlagt genom att planera och leda våra förhandlingar vi önskar vår talman att få behålla förmån av god hälsa för förhamtida vä här talmannen får sista gången slå sin klubba i bok våra förhandlingar är definitivt avslutade men innan så sker så tar han vig friheten att bryta mot våra traditionella ordningsregel att rikta en uppmaning till kammarens alla ledamöter att ge uttryck för vår tacksamhet till första kammarens sista talman ärerik boeman och hylla talmannen med en applå jag

1907-04-06

1977-12-25

RD_FK_L_1970-12-15_1970-12-16.2.mp3

i-BVfwrihpA5T7uDEYYvye84

prot-1970-höst-fk--46

Erik Boheman

i-9jz5ycDdUNuEbuww4Ui1YW

i-9jz5ycDdUNuEbuww4Ui1YW

Folkpartiet

Göteborgs kommuns valkrets

förstakammarledamot

man

Jag ber att få uttala mitt varma och djupt kända tack för de ord som kammarens ålderspresident yttrat och inte minst för den osedvanliga applåd som, jag tror för första gången, återskallat från dessa väggar. Med dessa ord, ärade kammarledamöter, kära kamrater, förklarar jag första kammarens höstsession 1970 och därmed första kammarens sista sammanträde avslutat.

jag ber att få uttala mitt varma och djupt kända tack för de ord som kammarens ålderspresident yttrat och inte minst för den osedvanliga applåd som jag tror för första gången återskallat från dessa väggar med dessa ord ärade kammarledamöter kära kamrater förklarar jag första kammarens höstsession etttusen niohundrasjuttio och därmed första kammarens sista sammanträde avslutat

jag berr att få uttala mitt varma djupt kända tack för de ord som kammarens ålderspresident yttrat och inte minst för den osedvanliga applåd som jag tror för första gången återskallat från dessa veckar och med dessa o ärade kammarledamöter kära kamrater förklarar jag första kammarens höstsesion nittonhundrasjuttio och därmed första kammarens sista sammanträde avslutad odeonno

1895-01-19

1979-09-18

RD_FK_L_1970-12-15_1970-12-16.2.mp3